Rötterbloggen
Rötterbloggen

Carl Olov Hedström

Karl Olov HedströmCarl Olov Hedström. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Carl Olov "C. O." Hedström föddes 16 augusti 1885 i Holmsvattnet som yngst av sex syskon till mångsysslaren August Salomonsson Hedström, bördig från Ragvaldsträsk och hans hustru Maria Persdotter Norsten, härstammande från Gummarksnoret, Skellefteå. Två av Carl Olovs syskon, systrarna Amanda och Kristina avled i tidiga barnaår (1886 och 1881). 1910 gick de två äldsta systrarna Katarina Augusta och Anna Lovisa bort. Året därpå dog fadern August i sviterna av cancer. Detta var en svår sorg för Carl Olov som saknade sina två systrar och sin pappa. Endast Carl Olov och brodern Per Anton återstod nu i syskonskaran, den sistnämnde övertog föräldrahemmet i Holmsvattnet.

Som barn var C. O. Hedström ganska livfull och hans mor hade det ganska besvärligt att sköta honom, varför hon hade en flicka från byn som hjälpte henne att ta hand om honom. När C. O. skulle börja skolan vid sju års ålder hölls skolan i vinterbyggnaden hos Hedströms i Holmsvattnet. På den tiden fanns endast en så kallad flyttande mindre folkskola. Lärarinnan var ganska kraftig och hade en allvarlig personlighet, hon var duktig på att undervisa. Carl Olovs första skoldag blev ett minne för livet. Lärarinnan hade fått veta av någon att han inte ville börja skolan, därför att lärarinnan var så arg. För detta gav hon honom en luggning och ett slag i huvudet med en bok. Hon ville lära honom att aldrig mer tala illa om henne. Det blev ju fler skoldagar för C. O. och dessa blev bättre för honom. Lärarinnan blev med tiden riktigt snäll mot honom och klasskamraterna var utmärkta.

Våren 1900 konfirmerades C. O. Konfirmationslärare var Albert Markgren. Hedström var under konfirmationsläsningen inneboende hos Isak Berggren på "Körran" (Nordanå) i Skellefteå där han hade det mycket bra. Hedström blev under läsningen sjuk. Sjukdomen kom hastigt, en natt hade han hög feber, läkare, doktor Bergengren tillkallades, skrev ut recept och sade att medicinen genast skulle hämtas på apoteket. Så skedde och läkarens ordination var bra, vilket medförde att sjukdomstiden inte blev långvarig för C. O. Innan det var dags för konfirmationsdagen var Hedström så pass frisk att han kunde delta. Det var palmsöndagen år 1900, 8 april. 134 pojkar konfirmerades samtidigt den dagen. Dessa höll sedan kontakten med varandra och träffades vid olika tillfällen. 1920 hade de första sammankomsten i den gamla sockenstugan, då var även Albert Markgren med. Även åren 1946, 1950 och 1955 samlades den stora skaran till möten.

Sommaren 1901 hade Carl Olov väckt tanken på sin levnadsbana. En julikväll när hans far läste tidningen, såg han en annons om inträdesansökan till Skellefteå landstingsseminarium. Han visade C. O. annonsen och yttrade: "Du borde söka in i seminariet." Han hade vid flera tidigare tillfällen sagt att Carl Olov borde få börja studera. För honom hade studentexamen och prästkallet alltid hägrat, när det gällde valet av yrke, men att bli lärare hade aldrig funnits i hans sinne förut. Tanken, som den praktiska fadern hade uttalat, kom tillbaka för C. O. i hans ensamma stunder och det blev för honom en dröm som skulle bli sann.

Den 23 augusti 1901 hade C. O. Hedström kommit till seminariet i Skellefteå för att tentera. Före tentamen, när ansökan till seminariet skulle inlämnas, gick det upp för Hedström att han var för ung för att komma in på seminariet. Detta påvisade prosten Carl Theodor Åberg, men han rådde ändå Hedström att tentera för att säkrare erhålla inträde året därpå. Det stod i annonsen att inträde vid seminariet kunde vinnas först det år de sökande fyllt 16 år vid kalenderårets början. Detta hade inte C. O. noterat. Seminarielärarinnorna fröken Augusta Saedén och Ida Nordsvan sa att Hedström var välkommen åter att tentera nästa höst. Detta sporrade C. O.

Hösten 1902 inlämnade Hedström ånyo ansökan och vann inträde vid seminariet i Skellefteå. Tentamen lyckades och med stor glädje hörde Carl Olov sitt namn nämnas bland de som vunnit inträde. Det var ju över 100 personer som tenterade, endast 24 blev intagna. Det var dock med blandade känslor som Hedströms arbete vid seminariet började. Det kändes jobbigt för honom att vara borta från barndomshemmet. Längtan blev ibland så kraftig, att han grät i sin ensamhet.

Carl Olovs far August hade beställt helinackordering för sin son för 75 öre per dygn hos handlanden J.P. Lundstedt i Degerbyn. Där fick Hedström dela rum i en vindskammare med Leonard Nyström från Mjövattnet, Burträsk. De båda gick i samma klass vid seminariet. Lundstedts hem var dock inte passande för Hedström varför han redan vid vårterminens början 1903 flyttade till sin andre manlige kamrat, Karl Georg Backman från Aspliden, Byske.

Strax efter pingst 1904 hölls avgångsexamen och eleverna fick sina betyg. Hedströms examensdag var ljus och anledningen till det var att prosten Åberg hade lovat honom att söka samt få den enda lediga plats, som då fanns i Skellefteå skoldistrikt, nämligen Storkågeträsks fasta mindre folkskola.

I början av september hösten 1904 skedde Hedströms resa till Kågeträsk. Fadern skjutsade honom med häst till Bureå, varifrån färden skedde med båt till Skellefteå där bonden Jonas Jonsson från Kågeträsk hämtade honom med häst och vagn. Eleverna i skolan var präktiga och det var inte mindre än 51 barn. Hedström hade fått i uppdrag av prosten Åberg att hålla gudstjänster på söndagarna och även söndagsskola i byn, vilket han gjorde. C. O. tjänstgjorde endast ett år som lärare i Storkågeträsk. Prosten Åberg hade skrivit till honom och bett honom att söka in vid folkskoleseminariet i Härnösand.

Hösten 1905 reste Hedström med båt från Bureå till Härnösand. Hösten året därefter mötte C. O. den kvinna som kom att bli hans första hustru. Det var en söndag i Lutherska bönhuset, där fanns flera avdelningar söndagsskolebarn, som Hedström var ledare för. Lektionen hade precis börjat för Carl Olovs grupp när en åhörare uppenbarade sig. Det var en ung kvinna vid namn Ida Samuelsson född 1885-03-01. Hon hade en söndagsskolegrupp i en annan lokal och skulle börja sin lektion lite senare under dagen. Redan vid första ögonkastet kände Carl Olov och Ida sig dragna till varandra, men de talade inte med varandra om det förrän våren 1908, då de började att sällskapa. Hösten samma år förklarade C. O. och Ida sin kärlek till varandra. Studierna vid folkskoleseminariet gick bra för Hedström och avskedet skedde i början av juni 1909. 6 juni 1909 förlovade Carl Olov sig med Ida. Hösten 1909 erhöll Hedström en tjänst som vikarierande folksskolelärare vid Skråmträsks fasta folkskola. Före Hedström skulle tillträda sin tjänst i Skråmträsk, skulle han fullgöra den andra repetitionsövningen vid infanteriet i Boden. Det var under perioden 31 augusti 1909-1 oktober samma år. Under Carl Olovs tjänstgöring i Boden sköttes undervisningen i skolan i Skråmträsk av en pensionerad lärarinna, Vilma Degerstedt från Degerbyn.

Onsdagen 6 oktober 1909 åkte Hedström till Skråmträsk. Dagen därpå började han sin tjänstgöring som lärare därstädes. 14 augusti 1910 vigdes Carl Olov med sin Ida i Härnösands domkyrka. I nästan sex år tjänstgjorde Hedström som folkskollärare i Skråmträsk. Under dessa år föddes även tre barn i familjen. 1915 utnämndes C. O. till lärare vid Brännans folkskola i Skellefteå, en tjänst som han innehade i 34 år. Lärarbostaden därstädes var uppförd strax innan Hedströms tillträdande. Under tiden på Brännan föddes ytterligare två barn i det Hedströmska hemmet, barnaskaran bestod nu av fem barn. Hösten 1924 stod ett nytt skolhus färdigt på Brännan, nära Klintforsån. Det bestod av sex lärosalar, korridorer, kollegium för lärare, vaktmästarbostad, samlingssal, reservrum i tredje våningen samt badavdelning, tvättstuga, pannrum och slöjdsal i källarvåningen. Hedström var vid denna tid ordförande för byggnadskommitéen för uppförandet av tre skolhus inom församlingen. De två övriga skolhusen var de i Brännfors, Boliden och Medle. En del klasser hade tidigare undervisats i Degerbyn och Stämningsgården bland annat.

Hedströms hustru Ida blev sjuk och avled 9 januari 1927. Detta strax efter att hon blivit mor för sjätte gången. Det var tragiskt för hela familjen men en god vän till Ida blev Carl Olovs nästa hustru Adele Nygren f. 1890-01-24 i Skellefteå, som också var folkskolelärarinna, vigdes med Carl Olov 9 april 1928. Adele hade varit lärare vid Tuvans mindre folkskola och hade även varit vikarierande vid Kyrkobordets folkskola. Makarna fick en dotter tillsammans.

Sedan 1905 hade Carl Olov Hedström varit lekmannapredikant i Skelefteå landsförsamling. 1949 avgick Hedström med pension från sitt jobb som lärare och flyttade till centrala Skellefteå. 1950 hyrde han och hustrun bostad vid F. A. Hedmans hus vid torget. Samma år blev C. O. ordförande i Skellefteå lfs (landets och stiftets största) kyrkobrödrakår. Han tillhörde TR-orden. Under ett antal år var Hedström dessutom ordförande i pensionsnämnden och nedlade ett förtjänstfullt och exemplariskt arbete för ungdomar med nedsatt arbetsförmåga till för dem passande yrkesutbildning. 1955 skulle fastigheten vid torget rivas varför Adele och C. O. flyttade till ett av höghusen på Morön i Skellefteå. Där bodde de till november 1957. Därefter fick de hyra en bostad på Storgatan i staden. 1960 erhöll Hedström Patriotiska sällskapets guldmedalj av första storleken för lång och trogen tjänst som lekmannapredikant i församlingen. Biskop Ivar Hylander överlämnade medaljen. C.O. Hedström har målat altartavlan som finns i Holmsvattnets bönhus, han var nog lite konstnärlig av sig.

Som person var C. O. noggrann, redbar och snäll. Han avled 24 januari 1977, inne på sitt 92:a levnadsår. Hustrun Adele gick bort 8 februari 1968. Mer finns att berätta om C. O. Hedström men det får bli en annan gång.

Fortsätt läs mer
  187 Träffar
  0 Kommentarer
187 Träffar
0 Kommentarer

Karl Andersson Ljusvattnet Burträsk

Hjalmar Erik Karl Anton Anna Sigfrid Hildur Andersson frFamiljen Andersson. Från vänster: Hjalmar, Erik, Karl, Anna, Sigfrid, Hildur. Hundens namn okänt. Sonen Enar från första giftet, samt sonen Axel från andra giftet saknas på fotot. Okänd fotograf. Privat bildsamling.

Karl "Kalle" Anton Andersson ("Karl Annersa") föddes i en stor syskonskara i Ljusvattnet, Burträsk 28/1 1881. Hans föräldrar var Anders Eliasson och hans hustru Maria Johanna Johansdotter. Vid 20 års ålder blev "Kalle" volontär vid Kungliga Västerbottens regemente i Umeå. Han fick avsked därifrån 1903. Sju år senare, 1910 gifte han sig med Teresia Boström född 1874-04-19 i Gammelbyn, Burträsk, dotter till snickaren Gustaf Boström och hans maka Matilda Maria Hedström. Fem dagar gammal blev Teresia moderlös. Hon flyttade då med sin far till Bodbyn, Burträsk. "Kalle" och Teresia bosatte sig i Ljusvattnet. De blev jordbrukare. Sonen Enar föddes 16/6 1910. Nio dagar efter födseln avled Teresia. "Kalle" köpte 1912 ett odlat skifte i västra delen av Ljusvattnet. Ett skifteTeresia Boström gift Andersson Ljusvattnet BurträskTeresia Boström, Karl Anderssons första hustru. Foto: Evy Eckhell. Privat bildsamling. som sannerligen inte var lättodlat. Envis sandjord tar det ju tid att få något att växa i. Driftig och målmedveten som han var, lyckades han dock att utvidga hemmanet genom nyodlingar. Han byggde både gård och tillhörande byggnader. Han träffade en flicka från byn, Anna Elisabeth Lindqvist född 1887-05-30 som blev hans nästa hustru. Hon var dotter till Olof Vilhelm Lindqvist och hans maka Elisabeth Mariana Nilsson. Karl och Anna vigdes en oktoberdag 1913. I deras äktenskap föddes ytterligare fyra pojkar och en flicka. 1945 överlät de hemmanet till sonen Erik och sonhustrun Agnes född Södermark. Dessa byggde en vacker villa på gården där Karl fick en egen bostad. Han hjälpte till i jordbruket så länge han orkade. 80 år gammal var han ännu pigg och spänstig. På 1950-talet när "asiaten" härjade verkade det som att han skulle bli ett offer för denna men han återvände hem till sin fina lägenhet där han på alla sätt och vis hade det bra. Förutom detta var hälsan hans trogne följeslagare. Han var alltid rak i ryggen.

Hans tapperhet tycktes vara outslitlig. Trots sina motgångar i livet var han en munter person som tyckte mycket om att berätta gamla historier och han hade en underbar humor som gick i arv till flera av hans barn. Han hade förmågan att gnabbas med vem han än träffade. Det var alltid roligt i hans närvaro. Bakom det glada och skojfriska lynnet fanns en tänkande allvarlig filosof. "Kalle" hade en schysst och omutlig personlighet. Tack vare sin karaktär hade han skaffat sig flertalet vänner. "Karl Annersa" avled 23 juni 1963 på Skellefteå lasarett, 83 år ung.

Om Anna vet jag inte så mycket. Hon var som sagt född i Ljusvattnet, Burträsk liksom "Kalle". När Anna var knappt 10 år gammal avled hennes mor, varför hon förmodligen fick en tuff uppväxt. Anna gick bort 15 januari 1955. Hon blev således 68 år gammal.

Fortsätt läs mer
  410 Träffar
  0 Kommentarer
410 Träffar
0 Kommentarer

Villiam Åström

Villiam Åström RagvaldsträskVilliam Åström. Foto: I. A. Harnesk, Umeå. Privat bildsamling. Villiam Natanael Åström föddes 1897-04-19 i Ragvaldsträsk, Skellefteå som son till Karl Persson Åström, barnfödd i Klutmark och Ida Karolina Häggmark, härstammande från Gamla Falmark. I ungdomen utbildade sig Villiam till smed. 1925 blev Villiam hemmansägare i Ragvaldsträsk efter att ha köpt en gård i byn.

I december 1926 gifte han sig med Hildur Emilia Andersson född 1902-05-26 i Västra Hjoggböle. Hon var dotter till Johan Anton Andersson och hans hustru Emma Charlotta Hedström. Under uppväxten vistades Hildurs far i USA. Hildur hade sedan mindre än en månad före äktenskapet tjänstgjort som piga hos Villiams bror Josef Åström med familj i Ragvaldsträsk.

1928 flyttade Villiam och Hildur till Boliden. Där uppförde han tillsammans med enVIlliam Åström f. hustrun Hildur Andersson adoptivdottern Britt HedströmVilliam med sin första hustru Hildur Andersson och deras adoptivdotter Britt född Hedström. Okänd fotograf. Privat bildsamling. bror ett bostadshus på Kapellgatan och han började att köra lastbil. Tillsammans med brodern bedrev han i ett antal år åkeriverksamhet. De var två av Bolidens gruvaktiebolag betrodda chaufförer. 1939 anställdes Villiam Åström av Bolidens gruvaktiebolag. I cirka tre år tjänstgjorde han i Kristineberg men kom sen tillbaka till Boliden. Där övergick han till att arbeta som slipare vid mekaniska verkstadens verktygsförråd. En syssla som han skötte med stor noggrannhet och skicklighet.

Villiam och Hildur fick inga egna barn men 1931 tog de omhand en flicka vid namn Britt Ingegärd Susanna Hedström som var född 1927-12-08 i Nyholm, Boliden. 1940 adopterades hon av makarna Åström. Året efter, den 5 september, avled Hildur på Skellefteå lasarett efter en tids sjukdom.

Hemmet var Hildurs stora intresse. Hennes goda smak och hennes varmt religiösa personlighet satte sin prägel på hemmet. För det krisliga arbetet i Boliden betydde hon mycket. I många år nedlade hon ett förtjänstfullt arbete för DUF:s "Solglimten", som lärarinna i söndagsskolan och som medlem i sångkören. Sorgen och saknaden efter henne var därför stor, inte minst bland DUF:s medlemmar, vilka framförde ett stort tack för vad Hildur fått vara och betyda för dem. Deras ord var: "Tack Hildur, för din livsgärning! Vi vet, att vi skola få möta dig i evighetens ljusa värld. Må ditt ljusa minne länge leva bland oss."

Villiam Åström med andra hustrun Agnes f. ÖstlundVilliam med sina andra hustru Agnes Östlund. Okänd fotograf. Privat bildsamling. 1946 gifte Villiam om sig med Agnes Helena Östlund född 1905-08-18 i Furuögrund, Byske, dotter till stabbläggare Jonas Östlund och hans maka Hulda Margareta Jonsson. I Agnes och Villiams äktenskap föddes två söner. I unga år flyttade Agnes till Stockholm där hon arbetade i affär och hushåll. Hon flyttade senare till Boliden och jobbade där som tjänarinna innan hon gifte sig med Villiam.

Förutom arbetet vid Bolidens gruvaktiebolag tjänstgjorde Villiam i några år som kyrkvärd i Bolidens kapell. Ett uppdrag som hans noggrannhet och religiösa intresse gjorde honom väl lämpad för. Inom Bolidens DUF var han en trogen medlem och en flitig gudstjänstbesökare i samhället.

Som person var Villiam försynt och präktig. På grund av sjukdom sjukpensionerades han 1960. Han dog 1966-08-21 på Skellefteå lasarett efter en tids sjukdom.

Agnes ägnade mycket tid åt hemmet. Hon tyckte även om handarbete, att läsa och trädgårdsskötsel. Liksom sin make var hon en trogen besökare vid gudstjänsterna i Boliden. En stor sorg för henne var när sonen Bertil gick bort 1989. Sedan 1994 bodde hon på servicehuset i Boliden. På väg från kyrkan till församlingshemmet i samhället dog Agnes hastigt 5 november 1995 i en ålder av 90 år.

Fortsätt läs mer
  403 Träffar
  0 Kommentarer
403 Träffar
0 Kommentarer

Oskar och Jenny Vidmark

Familjen Vidmark BjurvattnetOskar och Jenny Vidmark med sina barn. Stående från vänster: Adolf, Sylvia, Elvira och Per. Sittande från vänster: Jenny och Oskar. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Per Oskar Vidmark föddes 1893-11-16 i Bjurvattnet inom Skellefteå dåvarande församling som son till Anders "Ant" Johansson Vidmark, barnfödd i nämnda by och hans hustru Eva "Ant-Eva" Greta Johansdotter, bördig från Örliden, Skellefteå. Oskar kallades av de flesta för "PO". 

I sin ungdom, framför allt under första världskriget, sysslade PO mycket med kolning. Han övertog senare hälften av sina föräldrars jordbruk i Bjurvattnet. 1922 vigdes han med Jenny Elvira Andersson född 1892-08-14 i Strycksele, Jörn. Hennes föräldrar var Anton Andersson, barnfödd i Strycksele och hans maka Ida Kristina Berglund, bördig från Ersmark, Skellefteå. I Oskar och Jennys äktenskap föddes fyra barn, två pojkar plus två flickor. Före vigseln hade Jenny varit piga i tre års tid hos en familj i Selsliden, Jörn.

PO Vidmark var känd som en flitig och skicklig jordbrukare. Under en period var han dessutom tjurhållare i Bjurvattnet. En syssla som han gillade. PO berättade en gång om detta för en då kanske 10-årig pojke, att "tjuren var se väldigt galant". Den unga pojken förstod ju inte att Oskar menade på Skelleftemål att tjuren var väldigt snäll. Hans fritidsintressen, som han gärna ägnade tid åt, var jakt och fiske. Han var särskilt omtalad som en duktig rävjägare och hade ett ansenligt lager av jakthistorier att förtälja. Flertalet duktiga jakthundar hade PO också fött upp. Tillsammans med två av sina bröder hade han dessutom drivit en såg med hyvleriverksamhet i byn. Byaålderman var han också en tid. Som person var han gladlynt, pratsam, en god historieberättare och ungdomlig i sinnet.

Jenny var kristligt intresserad och besökte så ofta hon kunde olika gudstjänster. I Bjurvattnets missions- och syföreningsarbete deltog hon med stort intresse. Hennes hälsa var länge god och hennes humör var glatt. Hon var en arbetsam och duktig kvinna som skötte både hushållet samt ladugården. Dessutom hann hon med att sköta om sin åldriga svärmor som bodde kvar på gården fram till sin död vid 91 års ålder.

1959 överlämnade makarna jordbruket i Bjurvattnet till en son och sonhustru. Själva flyttade de till Bastunäs där de köpt en liten gård. Efter flera års sjukdom avled Per Oskar Vidmark i sitt hem måndagen den 8 november 1961, 67 år gammal.

Efter att Jenny hade blivit änka flyttade hon till en liten stuga på samma tomt som sin son och sonhustru i Bjurvattnet. 1966 bosatte hon sig i Långselet, Boliden. Sju år senare flyttade hon till Strandgården i Skellefteå där hon bodde vid sin död på Skellefteå lasarett torsdagen 13 mars 1975, vid 82 års ålder.

Fortsätt läs mer
  366 Träffar
  0 Kommentarer
366 Träffar
0 Kommentarer

Johan och Maria Asplund

Maria och Johan Asplund Östra NylidenMaria och Johan Asplund. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Johan Nilsson Asplund föddes 1871-07-07 i Dalen, Skellefteå som ett av åtta barn till nybyggaren Nils Andersson och hans maka Marta Helena Hansdotter. När Johan var 4,5 år gammal avled hans mor. 1883 kom Johan till Medle som fosterbarn hos bonden Karl Nilsson med familj. 1890 blev Johan fältjägare på rote nr. 30 i Sörböle, Skellefteå. Han erhöll då soldatnamnet Asplund. Han blev befordrad till vice korpral för rotet.

1898 bosatte sig Johan i Norrström, Skellefteå och gifte sig där samma år med Maria Johanna Jansson Holmström f. 1878-02-18 i Skellefteå stad, dotter till Maria Helena Marklund barnfödd i Rönnbäcken, Skellefteå. Marias fosterfar var sjömannen Anders Gustaf Jansson Broberg från Väddö, Stockholm som modern Maria Helena gifte sig med 1880. Maria bodde under sin uppväxt i både Väddö och Sundsvall innan hon kom till Nyliden som piga samma år som hon gifte sig.

I Norrström föddes Johan och Marias tre äldsta barn. 1906 köpte makarna ett hemman i Östra Nyliden, Skellefteå och slog sig ner där. Ytterligare sex barn kom till världen efter flytten. I Nyliden var vid denna tid förhållandena usla. Det var både ett frostlänt och väglöst landskap. Asplund påbörjade därför ett hårt jobb med utdikningar och nyodlingar samt vägarbete. Resultatet kom så småningom i form av bättre vägar och skördar, över huvud taget bättre livsvillkor för familjen.

I sammanlagt 24 år tjänstgjorde Johan i kronans tjänst, de första åtta åren varje sommar. Han fick avsked vid 43 års ålder 1914. Med åren överlämnades hemmanet till en son. Han och makan bodde dock kvar i Nyliden i ett hus som han själv hade uppfört. Personligen var Asplund pratsam och trevlig varför han hade skaffat sig många vänner.

Maria var en mycket god och genuin människa. Med sin lugna och sin skinande personlighet var hon omtyckt och älskad av alla hon kommit i kontakt med. Inte minst för sin stora gästfrihet. Hon var religiöst intresserad och hade i flera års tid förtroendeuppdrag inom religiösa föreningar. Fru Asplund var en person som man såg upp till och hon lämnade aldrig någon otröstlig. Hon var också en mycket bra och uppoffrande hustru samt mor.

Maria avled på Skellefteå lasarett måndagen 27 mars 1950 efter en svår sjukdom. Johan hade varit krasslig en längre tid men ej värre än att han hade kunnat sköta sig själv. Han gick bort hastigt i hemmet i Nyliden 7 maj 1951.

Fortsätt läs mer
  460 Träffar
  0 Kommentarer
460 Träffar
0 Kommentarer

Gunnar och Olga Lundström

Min mormors far Karl Gunnar Lundström föddes 1897-02-20 och växte upp i Dalvik, utanför Skellefteå som sjätte barnet av åtta till skomakaren Petter "Per Swensa" Lundström, från Strömfors och hans hustru EMMA Kristina Lundgren, bördig från Södra Grundfors. När Gunnars yngsta syster Vivi föddes år 1904 dog modern Emma i barnsäng. Det blev nog tufft för familjen då, att klara ett mindre jordbruk och en stor barnaskara. De äldre syskonen fick nog ta stort ansvar på gården. 

Olga Lindström Gunnar LundströmOlga Lindström och Gunnar Lundström. Vigda 1921-11-06. Foto: Sundborg & Lindberg. Privat bildsamling. I den närliggande byn Bjurvattnet hittade Gunnar sin blivande hustru Olga Kristina Lindström. Hon föddes 21 september 1892 i Bjurvattnet, Skellefteå som det äldsta barnet av tre till snickaren Johannes Blylod Lindström  och hans hustru Margareta Kristina Gustafsdotter Marklund. Fadern dog när Olga var knappt fem år fyllda. Hon fick därför tidigt hjälpa till i hemmet med olika sysslor. Olgas mor Margareta gifte senare om sig med en man som hette Karl Eliasson Lundberg och Olga fick två halvsyskon. Tyvärr dog även Karl hastigt. Olga var fosterbarn under åren 1901-1917 hos Anders Jonsson i Bjurvattnet. Det berättas att hon fick ärva 7000 kr av sina fosterföräldrar Anders och Brita Jonsson i Bjurvattnet, varför hon kallades för "7000 kronors Olga." Det finns en bevarad kopia av en förmyndareräkning där det framgår att Anders Jonsson skänkt drygt 2200 kr i gåva till Olga. Det är möjligt att han fortsatte att ge henne pengar, att hon till slut fick 7000 kr sammanlagt. Olga själv ville inte prata om tiden när hon var fosterbarn, hon tyckte nog att det inte var den bästa perioden i hennes liv.

Gunnar och Olga gifte sig 6 november 1921 i Skellefteå landsförsamlingskyrka. Vigselförrättare var K. A. Fellström. I deras äktenskap föddes sex barn, där yngste sonen Klas dog efter drygt en månad. Gunnar och Olga var jordbrukare, en häst och några kor hade de som kreaturbesättning. Vid sidan av jordbruksarbetet arbetade Gunnar i 18 år med att köra lastbil åt Bolidens gruvaktiebolag (1930-1948). Det sistnämnda året slutade han på egen begäran. Gunnar var också med Gunnar OlgajpgGunnar och Olga Lundström på lite äldre dagar. Okänd fotograf. Privat bildsamling. och byggde järnvägen från Boliden till Rönnskärsverken i Skelleftehamn vintern 1928-1929.

Gunnar var på alla sätt en pålitlig vän och granne. Han skaffade sig en traktor och anlitades ofta av grannar för olika körningar med densamma. Hans största fritidsintressen var jakt och fiske. Han var dessutom, liksom sina tre söner, en aktiv medlem i Bolidens skytteförening. Han var också mycket barnkär. Han månade om att andra barn skulle ha det bra, både sina egna barn samt hans och Olgas syskonbarn. Gunnar var en trevlig och glad person med humor. Gunnars far Petter hade ett ganska långt skägg. Gunnar bruka de skämta med honom och säga: "Det där skägget har du dragit mycket snus ur!"

Tyvärr insjuknade Gunnar. När han fyllde 60 år 1957 var han sjuk. Då kom endast de närmaste släktingarna och gratulerade honom på födelsedagen. När hans granne och svåger Hugo fyllde 60 år året därpå, kom dock princip hela byn för att uppvakta honom. Kanske var folk rädda för sjuka människor förr i tiden? När Gunnar låg för döden kom några av hans syskon för att säga farväl. Äldste brodern Leonard sa: "När man talar med någon som är döende ska man bara prata om det som är roligt." Det var klokt sagt av honom tycker jag. Gunnar avled 61 år gammal 16 juli 1958.

Olga var till sin personlighet lågmäld, snäll, arbetsam och duktig på matematik. Hade inte Olgas far dött så tidigt hade hon kanske haft möjligheten att studera vidare, om familjens ekonomi hade tillåtit det. När fadern dog behövdes hon ju istället hemma på gården. Det har berättats för mig att Olga hade lätt för att studera och för att lära sig nya saker. 

Olga var kristligt intresserad och en av medlemmarna i Bolidens EFS. De sista åren av livet var Olga i stort sett blind. Hennes hälsa vacklade även under den tiden. Hon blev dock 93 år och 8 dagar gammal, hon avled 29 september 1985 på sjukhemmet i Boliden. Hon var vital för sin ålder.

 

 

 

Fortsätt läs mer
  717 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Guest — Kusin LL
Trevlig läsning, fint med dina egna reflektioner i vävda i texten, tack Anton!
onsdag, 31 mars 2021 10:18
717 Träffar
1 Kommentar

"Gamm-Oskar" Lundström

Gammel Oskar med familjFrån vänster: Aina, Ester, John, Herbert, Märta, Oskar och Selma Lundström. De tre barnen var Herbert och Esters. Herbert var son till Oskar. Foto: Elof Olofsson. Privat bildsamling. Min morfars farfar Karl Oskar "Gamm-Oskar" Lundström föddes 13 juli 1857 i Kalvträsk som ett av 16 barn till Gustaf Olof "Gusta Orsa" Olofsson Lundström och hans hustru Eva Katarina Johansdotter. Av de 16 barnen levde 11 till vuxen ålder, "Gamm-Oskar" var näst äldst i syskonskaran. Han kallades för "Gamm-Oskar" (eller Oskar Lundström den äldre) eftersom han hade en systerson som också hette Oskar Lundström, vilken också bodde i Kalvträsk.

"Gamm-Oskar" gifte sig första gången med herrskrädderskan Viktoria Johanna Nordström från Ekorrträsk i Lycksele. Hon var född 1861-03-10 och dotter till skräddaren Per Nathanaelsson Nordström samt hans hustru Kristina Petronella Persdotter. När Viktoria var 11 år gammal avled hennes mor i barnsäng. Viktoria hade 1885 kommit till Kalvträsk som piga hos familjen Lundström. 1886 gifte hon sig med "Gamm-Oskar". Hon hade med sig en kappa som hon själv hade sytt. De övertog en del av hans Viktoria NordströmViktoria Nordström. Oskars första hustru. Foto: Hulda Jonsson. Privat bildsamling. föräldrahem i Kalvträsk. I rask takt föddes fem barn.

Det berättas att när makarnas yngsta barn föddes 1894 så kom barnet till utan barnmorska. Samma dag som Petrus föddes, som barnet skulle heta, så invigdes stambanan i Åsträsk, en by cirka en mil från Kalvträsk. Viktoria var i full färd med att hinna dit för att se dåvarande kronprinsen komma på besök vilken skulle närvara vid invigningen. Det sägs att Viktoria var en mycket fin och snäll person. Hon gick bort 25 maj 1895 av okänd dödsorsak, i en ålder av endast 34 år. Sonen Petrus blev, efter sin mors död, fosterbarn hos två ogifta syskon i Kalvträsk. 

År 1899 kom Barbara Olivia Norberg född 1864-12-04 i Storklinten, Norsjö, dotter till pigan Josefin Nilsdotter, som piga till "Gamm-Oskar" i Kalvträsk. Tycke uppstod de emellan och de vigdes till äkta makar i mitten av januari 1900. Makarna fick två barn tillsammans, en son som levde i två dagar samt en dotter. Oskar och Olivias äktenskap varade dock inte länge. 23 april år 1900 somnade Olivia in av okänd dödsorsak. Makarnas gemensamma dotter var då blott 13 dagar gammal. Dottern Viktoria "Tora" växte upp hos en familj i Hemmingen Norsjö. Oskar klarade inte av att ta hand om henne, han hade ju fem barn från sitt tidigare äktenskap att ta hand om också.

Än en gång kom dock sorgen att drabba Oskar. En av hans söner från första äktenskapet, Karl Gustaf "Kalle" reste vid midsommartid 1910 till Fernie B. C. Kanada tillsammans med sin svåger Per Lindberg, gift med Kalles syster Hildur. Tanken var att Karl Gustaf och Per skulle tjäna pengar i Kanada för att sedan återvända hem till Kalvträsk igen året därpå. "Kalle" och Per ägnade sig åt skogsarbete en tid innan "Kalle" insjuknade och togs in på sjukhus. I nära tre veckor låg han där och till slut avled han 19 november 1910, blott 18 år gammal. Dödsorsaken var tyfus (nervfeber). Det berättas att Karl Gustaf före resan till Kanada, hade förlovat sig med Ester Vestman från samma by som honom. När "Kalle" dog gifte sig Ester istället med Karls bror Herbert, vilka blev min morfars föräldrar. "Kalles" svåger Per Lindberg, som följt med honom till Kanada, återvände hem till Kalvträsk hösten 1911.

"Gamm-Oskar" vigdes 1911 för tredje och sista gången med Selma Karolina Karlsson uppväxt i Risåträsk, Burträsk som dotter till Karl Olof Olofsson och Eleonora Agata Andersdotter. Selma var född 27 februari 1863.

Lördagen 22 februari 1927 var Oskars son Johan Herbert ute i skogen och arbetade. Han råkade då att få ett slag av en timmerstock i vänster sida av bröstet. Slaget var inte svårare än att han kunde ta sig hem på egen hand. På kvällen fick han frosskakningar och började att svettas. Samtidigt håll i vänster sida och feber. Han vägrade först att åka till lasarettet men gjorde det till slut. Herbert reste från Kalvträsk till Åsträsk (gissningsvis skjutsades han med bil eller häst av någon), en sträcka på cirka en mil. Därifrån fick han åka godståg till Skellefteå där han togs in på lasarettet 27/2 1927, alltså fem dagar efter olyckan. Han hade då 40,6 graders feber och 92 i puls. Hans tillstånd förbättrades inte och det blev mors för honom kl. 17 den 6 mars 1927. Dödsorsaken var lunginflammation. Herbert blev 39 år gammal och min morfar var vid detta tillfälle knappt fem år fyllda. Herbert och hustrun Ester hade övertagit jordbruket i Kalvträsk efter Oskar samt hans hustru Selma. Herbert och Ester hade tre barn, min morfar var yngst i syskonskaran. Efter Herberts bortgång klarade Ester av jordbruket tack vare hjälp av Oskar och Selma.

Oskar var en ganska tystlåten, sansad och lugn herre. Han var respektingivande och ganska storväxt (183 cm lång vid mönstringen 1878). Han hade fyra bröder och var kanske den starkaste av dem alla, han var åtminstone bredast mellan axlarna. Han fick nog ibland agera medlare när temperaturen steg hos bröderna. Frisk och spänstig hade han alltid varit, liksom duktig i arbetet, bland annat i timmerskogen. "He veill eint gå na vidare ve timmerhuggninga" (det vill inte gå något vidare med timmerhuggningen) lär han dock ha yttrat strax innan han fyllde 80 år. Han ägde tidigare ett väldigt stort hemman men skogsskiftet sålde han till Robertsfors AB och han behöll gårdstomten.

Ett av Oskars stora intressen var hästar. Han körde timmer och ställde vid ett tillfälle upp med sin gamla timmerdragare vid en travtävling nere på sjön. Skriv upp att det blev applåder när 79-åringen gick i mål med sin 20-årige travare!

"Gamm-Oskar" blev sjuk och togs in på lasarettet i Skellefteå 11 juni 1940. Tyvärr blev inte hans hälsa bättre utan han gick till mors kl. 07:30 den 23 juni samma år, han blev 82 år. 1944-11-03 gick Selma bort, 81 år ung.

Fortsätt läs mer
  604 Träffar
  0 Kommentarer
604 Träffar
0 Kommentarer

Anton och Edla Holmgren

Holmgren Anton I1879 Holmgren Edla I1818 1Anton och Edla Holmgren. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Johan Anton (Holmström) Holmgren föddes 1871-05-01 i Bastunäs inom Skellefteå socken som son till "Slammer-Nick" Nils Johan Andersson Holmström och hans hustru "Nick-Manda" Amanda Gabrielsdotter Westermark.

Anton hjälpte i unga år till med skötseln av sina föräldrars jordbruk. Redan tio år gammal fick han göra rätt för sig. Så småningom ägnade han sig åt jordbruks- och skogsarbete samt sommartid även flottning. Ett par år arbetade han dessutom i Malmberget i gruvan där. Efter att han vänt hemåt övertog han hemmanet i Bastunäs efter sina föräldrar. Han gifte sig i december 1913 med hemmadottern Edla Kristina Holmgren från Gran, Högdalsås. Hon var född 1881-10-30 samt dotter till Nikanor Gustafsson Holmgren och hans hustru Anna Fredrika Stenman. I Anton och Edlas äktenskap fostrades sex barn. 1933 sålde makarna hemmanet och uppförde ett nytt bostadshus i Bastunäs där de bosatte sig. Senare överläts detta till en son, hos honom bodde Anton och hustrun Edla i slutet av sina liv.

Vid sidan av jordbruksarbetet var "n'Slammer-Ant", som Anton kallades, brevbärare på sträckan Sandberg-Olofsberg-Bastunäs, en sträcka på drygt en halv mil och en syssla som han skötte fram tills han åtminstone hade fyllt 75 år.

Anton hade genom hela livet haft en god hälsa. Han var vid god vigör långt upp i åren. Hörseln var det enda som hade mankerat. Tankeförmågan och övrigt intellekt var bra. 85 år gammal var han helt döv men han läste tidningen utan glasögon. Dessutom var han utrustad med en god humor och hade ett strålande gott humör. Som person var han sällskaplig och trevlig varför han hade skaffat sig många vänner.

En händelse som Anton brukade berätta om var denna. Han pratade ju alltid på Skelleftemål varför jag också berättar på dialekt: "N gang da jig hadd kåmme nedi stan, treffe jig Grönlund fra Kag, såm bruke hanel ve hesta. Da han feick sej hest'n män veille Grönlund tjöp a me han. Naj, naj, sa jig han säli eint. Nager ar ettat se feck hest'n n sårts sjukdom såm ve kall kråbbitar å jer som obotli se jig gatt fara nedi stan å djetta seli hest'n deill slagt å bara fa n par hunre kron. Da jig for hamma var he no se att öga tarese för a mor, å ve töickt no baigge tjwåen att he var antjelit att hest'n skull djetta slaktes. Da jig kåmme nedi stan sette jig ein hest'n deri Ömans stallen. Väm tro je kåmme just då åm eint Grönlund fra Kag såm tjend idjen hest'n å sa, no säl döuw hest'n åm döuw fa tus'n kron, da schvåra jig no jer he laisamt scheljes fra åm, men da he jer döuw Grönlund fa döuw fäll tjöp n. Da jig kåmme hamm djeick jig atve bore å la opp tjugu femtilappa å a mor håll nestan oppa tapp an. (En gång då jag hadde kommit ner till staden, träffade jag Grönlund från Kåge, som brukade handla med hästar. Då han fick se hästen min ville Grönlund köpa av mig den. "Nej, nej sa jag, han säljer jag inte." Några år efteråt fick hästen en sorts sjukdom som vi kallar "kråbbitar" och är som obotlig. Jag var tvungen att åka ner till staden och sälja hästen till slakt och få ett par hundra kronor. Då jag for hemifrån var det nog så att öga tårade sig för mor, och ve tyckte nog bägge två att he var ynkligt att hästen skulle tvingas slaktas. Då jag kom ner till staden satte jag in hästen i Ömans stall. Vem tro ni kom just då om inte Grönlund från Kåge som kände igen hästen och sa: "Nog säljer du hästen om du får tusen kronor?" Då svarade jag: "Nog är det ledsamt att skiljas från den, men då det är du Grönlund får du väl köpa den." Då jag kom hem gick jag utmed bordet och lade upp tjugo femtilappar. Mor höll nästan på att tappa andan. 

När han berättat detta undrade man ju nyfiket, vad sa Grönlund nästa gång ni träffades i stan? Anton svarade: "Grönlund frage åm jig veile ha n sup, n hesthanlar veille eint tjennes ve att ha djort n dali afer." (Grönlund frågade om jag ville ha en sup, en hästhandlare ville inte kännas vid att ha gjort en dåligt affär). 

Holmgren berättade också om en gång när hans hustru var med barn. "N gang da a mor var banut å he var tin att hon skull fa bane for ain a granna ät banmosken, fru Kalson i Svanfors. Da hon kåmme sa hon vist ha jig vöre snell? Da schvåra jig hennar, he kan no henn att döuw vöre snell, men jig ha tajje mot twjå onga, ga ein döuw fa sej vå döuw fa." (En gång då mor var med barn och det var tid att hon skulle få barn for en av grannarna efter barnmorskan, fru Karlsson i Svanfors. Då hon kom sa hon: "Visst har jag varit snabb?" Anton svarade: "Det kan nog hända att du ha varit snabb, men jag har tagit emot två ungar, gå in du få se vad du får".)

De som bodde på landet och hade långt till närmaste stad var vana vid att klara upp många svåra situationer och att inte vara hjälplösa inför det som skedde.

"N'Slammer-Ant" var väldigt idrottsintresserad, särskilt när det handlade om fotboll och längdskidor. Han höll sig uppdaterad om vad som hände om dessa idrotter i Boliden. Han besökte ibland idrottsplatsen Malmbacka i Boliden för att bevittna något idrottsevenemang. Varje vecka fyllde han i sina tipskuponger. Resultatet blev småvinster några gånger. Själv var han för gammal för att delta i tävlingar, men han hade söner som var duktiga skidåkare. En dag i mars var det en större skidtävling, mycket folk var samlat. Dit kom också Anton Holmgren, nu ville han att det skulle bli extra festligt, efter en stund bad han några av sina äldre vänner i Boliden att följa honom vid sidan av torget. Framkomna till lämplig plats tog "Slammer-Ant" fram en literflaska och ett spetsglas för att bjuda på en sup, han började att hälla ur flaskan men inte en droppe kom. Då sa han:

"Nöuw första jig vafför a mor sag se spjuverakti ut da jig to flaska å for, je första he att hon hadd lätte brännvinsflaska å serapsflaska bit plass". (Nu förstår jag var för mor såg så spjuveraktig ut då jag tog flaskan och for, ni förstår det att hon hade låtit brännvinsflaskan och sirapsflaskan byta plats). 

Anton skrattade gott åt det inträffade och skyndade sig hem efter den rätta flaskan. Då han kom tillbaka var han vid gott humör, han kunde skämta och tålde skämt från andra. Han yttrade: "Da jig kåmme hamm ve serapsflaskan kån ve eint anne n skratt baige tjwåen at spratte hon hadd djort." (Då jag kom hem med sirapsflaskan kunde vi inte annat än skratta bägge två åt sprattet hon hade gjort). Det blev en munter dag för "n'Slammer-Ant", en av hans söner hamnade på pallen i tävlingen.

1921 hade malmletningar påbörjats av Centralgruppens emissionsaktiebolag i trakterna kring nuvarande Boliden. Några geologer var delaktiga i sökandet, bland annat österrikaren Fritz Kautsky och en som hette Meijer. Geologerna hade hört talas om en sten som några karlar hittat vid dikesgrävningar i Svanfors. En sten som inte var lik andra stenar. De bad Anton visa de stenen. "Du har häst och vagn, du kan köra oss dit stenen är", sa de till honom. De åkte dit och de såg att stenen var mycket bra, de blev glada, Kautsky och Meijer. Anton frågade hur det var: "Det är högprocentigt, högprocentigt, fick han till svar av Kautsky. Kautsky sa till slut att Anton skulle få fara hem med häst och vagn, vi ska stanna här. Kautsky frågade hur mycket "Slammer-Ant" skulle ha betalt för resan. "2,50 kr" svarade han men han fick två tior och en femkrona. Anton trodde att Kautsky inte förstod honom eftersom att han var österrikare. "2,50" upprepade Anton. "Det är brorspengar, det är brorspengar", sa Kautsky och klappade honom på axeln. Anton for hem och tyckte sig ha tjänat mycket pengar. Det var ju mycket pengar på den tiden. 18 år efter fyndet av det så kallade Svanforsblocket fick Anton ett brev från gruvbolaget och 100 kr som tack. Fyndet av stenen, det så kallade "Svanforsblocket", låg bakom att det senare blev en gruva i Boliden och att samhället uppstod.

Anton gick bort 29 september 1957 i hemmet, 86 år gammal. Hustrun Edla var en duktig och arbetsam husmor. Lugn och försynthet var två egenskaper som kännetecknade henne. Hon var alltid vänlig och hjälpsam mot alla personer hon mötte. Hon avled på Skellefteå lasarett 20 mars 1971 i en ålder av 89 år.

Fortsätt läs mer
  715 Träffar
  0 Kommentarer
715 Träffar
0 Kommentarer

Bror och Jenny Varg

Varg Bror och Jenny Lundström Anton Rosendahl Lilly Vargs albumBror och Jenny Varg. Foto: Sundborg & Lindberg. Privat bildsamling. På självaste julafton 1895, samma år som röntgenstrålningen upptäcktes, såg Bror Varg dagens ljus i Karsträsk inom Skellefteå dåvarande församling. En något ovanlig julklapp för föräldrarna, Johan Martinsson Varg och Amanda Holmström, som också blev en gåva för byn. Enda sedan barndomen var Bror ett energiknippe. Hjälpsam och alltid redo att hugga tag varhelst hans insats behövdes. Det hände ofta, inte minst i egenskap av hovslagare, smed, byaålderman m.m. Flottningsförman i Karsbäcken var han i flera års tid. Han var inte stor då han fick lov att stå på egna ben som det ju heter, men så hann han ju med en hel del också.

Redan 1913 blev han hemmansägare i Karsträsk. 1921 gifte han sig med min mormors fars kusin Jenny Emilia Lundström f. 1892-04-16 i Strömfors, dotter till kvarnägare Nils Lundström och hans hustru Amanda Degerfeldt. I Bror och Jennys hem fostrades fyra barn, varav tre levde till vuxen ålder. 1922 uppförde Bror ny mangårdsbyggnad på gården, ladugården uppfördes två år senare. 4 kor samt ungdjur, 1 gris och 3 får fanns på gården 1943.

Varg var ung som en pojke i sinnet. När han fyllde 60 årlär nog folk i nordvästra hörnet av Skellefteå socken i korus ha yttrat ungefär något i stil med: ”Men vå stackarn-jer han redan saixti år." (Men vad stackarn-är han redan sextio år). När man hörde hans muntra sång och såg hans pojkglimt i ögonen hade man svårt att tro att han hade uppnått de 60 åren. Han kom till världen som yngst i en stor syskonskara och skulle ju sålunda ha blivit som en sparv i tranedansen i sin generations ungdomliga eskapader. Bror Varg var en pigg, godhjärtad granne och kompis. Han var också ungdomens man. Byns ungdomar såg upp till honom som lite av en fadersgestalt. Han angav tonen för ungdomarna. Det gick nyktert och schysst till men både Bror samt ungdomarna hade väldigt roligt vid deras lekar och upptåg. Det blev trevliga minnen både för honom och för ynglingarna. Han var en faderlig vän som fick veta om ungdomarnas små hemligheter. Han visste exempelvis när någon av ungdomarna hade lyckats ”sno ihop e”, som det på den tiden kallades, att få sällskap. Då skulle de ”kabbas”, det vill säga, överraskas när de satt sig på en stol och dunkas i stolsitsen tre gånger. Det skötte Bror Varg om.

Bror Vargs vänskapskrets var stor. Han var omtyckt i sin omgivning. Till honom vände man sig för att få råd när så behövdes. Han var en omtänksam person som månade om att alla skulle må bra.

Bror avled på Hällnäs sanatorium fredagen 30 november 1962. Han blev 67 år gammal. Jenny var en hemmets kvinna. Sista tiden av livet tillbringade hon på Sunnanå ålderdomshem i Skellefteå. Där insomnade hon söndagen 23 februari 1969, 76 år.

Fortsätt läs mer
  598 Träffar
  0 Kommentarer
598 Träffar
0 Kommentarer

Andro och Anny Norlund

Andro Norlund och Lydia Marklund bröllopAndro Norlund med sin första hustru Lydia Marklund. Foto: Ebba Lagergren. Privat bildsamling. Nils Andro Norlund föddes som äldsta barnet av tio i Lillgranberg, Jörn. Vid fem års ålder flyttade han med sina föräldrar och syskon till Björkliden, Jörn där han växte upp. Föräldrarna var smeden Anton Viktor Norlund och hans hustru Sara Karolina Nilsdotter. Åren 1905-1906 tjänade Andro som dräng hos bonden Olof Björklund i Talliden, Jörn. 1906-1911 tjänade han som dräng hos hemmansägare Olof Edvard Lidvall i Älgträsk, Jörn. 1911 flyttade Andro till Jukkasjärvi och under tiden där reste han till Norge för att arbeta, bland annat vid Kristiania (nuvarande Oslo). Där sysslade han med olika arbetsuppgifter.

Andro Norlund återvände till Jörns socken och bosatte sig i byn Granbergsträsk 1920. Samma år, den 19 september, vigdes han med Lydia Viktoria Marklund född 25 april 1894 i Åsen, Norsjö. Hennes föräldrar, Nikanor Marklund och Matilda Gustafsdotter var torpare. 1921 blev Andro och Lydia föräldrar till en dotter. Året efter, den 3 juni, avled Lydia efter en tids sjukdom. Åren 1929-1930 bodde Andro och dottern i Björkliden hos hans föräldrar. De är åtminstone skrivna där. Under samma år byggdes den så kallade Bolidenbanan mellan Boliden och RönnskärAnny StenbergAnny Stenberg. Foto: Sundborg & Lindberg. Privat bildsamling. sverken i Skelleftehamn. Andro fick jobb där som rallare. Några av rallarna var inhysta hos Arvid Stenberg i "Lia" (Norra Grundfors). Dessa hämtade mjölk i N. Grundfors, däribland Andro och han träffade där Arvids syster Anny Kristina Stenberg, tycke uppstod. Bygget av järnvägen kom närmare Rönnskär, Andro gick på järnvägssyllarna varje lördagkväll för att hälsa på Anny i N. Grundfors. Annys pappa tyckte att Andro var en bra karl. Andro och Anny förlovade sig på Stockholmsutställningen 1930, vigseln ägde rum 20 december året därpå. I ungefär samma veva fick Andro jobb på Rönnskärsverken. 1934 föddes Andro och Annys gemensamma dotter. 1938 köpte makarna ett hus i samhället (Skelleftehamn) där de bosatte sig. Norlund var trädgårdsintresserad och skapade en fin trädgård. Det var hans stora hobby. Som person var Andro lugn och gemytlig. Han var uppskattad av såväl, arbetskamrater, arbetsgivare och bekanta.

Anny då? Ja hon var född 19 juni 1897 i Mullkälen, någon kilometer norr om nuvarande Boliden. Föräldrarna var mångsysslaren Adam Stenberg och hans hustru Maria Johanna Selberg. 1899 flyttade familjen till Norra Grundfors, då bestod barnaskaran av sex barn, ytterligare en son kom till världen två år efter flytten till Grundfors. Där växte alltså Anny och hennes syskon upp. Anny var på väg att bli "gammstinta" som man sa förr, om en kvinna som var ogift. Hon fick därför skaffa sig ett yrke. Hon utbildade sig till sömmerska hos en sömmerska i Skellefteå och köpte sig en cykel för att kunna ta sig fram fortare och enklare. Hon åkte runt i byarna i trakten och sydde. Det var dagslön och dagen räckte från morgon till kväll. Detta ägnade hon sig åt fram till sitt giftermål med Andro. Efter ingånget äktenskap blev hon hemmafru men tog också emot hemsömnadsarbete i sitt hem fram till sin pensionering. 30/12 1976 gick Andro bort och Anny blev änka. Hon flyttade året efter in i det nybyggda servicehuset. En stor del av sin tid tillbringade hon i hobbylokalen där hon sydde skinnväskor, vävde, med mera. Anny var en positiv människa som hade humöret uppe in i det sista. Hon somnade in onsdagen 22 juli 1992, drygt en månad efter sin 95-årsdag.

Fortsätt läs mer
  551 Träffar
  0 Kommentarer
551 Träffar
0 Kommentarer

Ivar och Svea Marklund

Ivar Svea MarklundIvar och Svea Marklund. Foto: Sundborg & Lindberg. Privat bildsamling. Karl Ivar Marklund föddes 15 januari 1919 i Forsberget, Skellefteå som yngste son till Per Gustafsson Marklund, barnfödd i Bjurliden och hans första hustru Erika Margareta Eriksson, bördig från Finnforsberget. Samtidigt som Ivar föddes avled Erika i barnsängsfeber. Ivar kom därför att växa upp hos sin faster Margareta Lundberg i Bjurliden, Boliden. Hur gammal Ivar var när han kom dit vet jag inte men det var nog strax efter födseln. Han stannade där fram tills Margareta avled 1931. Därefter bodde han på övervåningen hos hennes son, hans kusin Andreas Lindström. Ivar bodde där fram till 1944 när han gifte sig med Svea Persson f. 1923-09-27 i Hammerdal, Jämtland. När hon var fyra år gammal flyttade hon med sina föräldrar och sin två år yngre syster till Strömfors, Boliden. Hennes far hade fått jobb som gruvarbetare i Boliden. Svea hade från år 1940 arbetat som tjänarinna hos Karl och Elsa Andersson i Bjurliden.

Ivar och Svea köpte en gård i Bjurliden där de skapade sig ett fint hem. Från 1943 och fram till sin pensionering arbetade Ivar hos Boliden Mineral. Det har berättats för mig att särskilt Svea var väldigt pedant av sig. På gården var gräsmattan alltid fin och välklippt. Grusgången var dessutom välkrattad, så när man besökte dem visste man inte var man skulle gå för att inte förstöra något av detta... Svea rökte inte men när de fick besökare som rökte sprang hon efter dem med askkoppen och ville att de skulle fimpa. Hon var religiös och deltog ofta i olika sammankomster i Bolidens kapell/kyrka. Ivar följde med som sällskap, vare sig han ville eller inte.

Vid sidan av sitt arbete hos Bolidenbolaget tyckte Ivar mycket om att snickra och att teckna. När han blev pensionär var han ofta i PRO:s hobbyverkstad och tillverkade olika saker. Ivar tecknade och skickade iväg sina teckningar för att få omdöme om dessa. Han fick alltid lovord för det han hade tecknat. Här nedan syns några av hans teckningar.

Ivar Marklunds korrenspondensteckningar 0009En av Ivars teckningar. Privat bildsamling.

Ivar och Svea fick inga barn men de hade god kontakt med sina syskonbarn. Deras fotoalbum och Ivars pärm med hans teckningar finns i dag i min ägo. Ett av hans syskonbarn gav dem till mig och sa: "Jag tror att de är på en bra plats nu." Ivar och min mormors mor var kusiner.

1998 flyttade Ivar och Svea till Skogsbackens äldreboende i Boliden där de fick god omvårdnad. Svea gick bort 19 januari 2003 och Ivar avled 18 december 2007. 

Ivar Marklunds pennteckning nr. 2En av Ivars teckningar. Privat bildsamling.Ivar Marklunds korrenspondensteckningar 0014En av Ivar Marklunds teckningar. Privat bildsamling.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ivar Marklunds korrenspondensteckningar 0011En av Ivars teckningar. Privat bildsamling.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ivar Marklunds korrenspondensteckningar 0012En av Ivar Marklunds teckningar. Privat bildsamling.

Fortsätt läs mer
  564 Träffar
  0 Kommentarer
564 Träffar
0 Kommentarer

Leonard Lundström

Leonard LundströmLeonard Lundström. Foto: Atelier Fos, Kiruna. Privat bildsamling. Min mormors äldsta farbror Petter Leonard Lundström föddLeonard Lundström 0001Leonard Lundström. Foto: Sundborg & Lindberg, Skellefteå. Privat bildsamling. es 7 september 1880 i Strömfors utanför nuvarande Boliden som son till Petter "Per Swensa" Lundström, från Strömfors och hans hustru Emma Kristina Johansdotter Lundgren, bördig från Södra Grundfors. Från sju års ålder växte Leonard upp i Dalvik utanför nuvarande Boliden dit familjen då hade flyttat. I unga år arbetade Leonard åt SJ i Kiruna. Tillsammans med sin bror Johannes övertog han 1921 gården i Dalvik efter fadern. På gården bodde också en ogift syster. Vid sidan av jordbruket arbetade han i cirka 20 år hos Bolidens gruvaktiebolag. Han hade en knallert, en slags "cykelmoped" som han körde till och från jobbet i Boliden.

Leonard var nog lite frusen av sig. Han satt ofta i gungstolen vid spisen för värmens skull. Han hade kanske något fel på skelettet, för han kunde nästan snurra underbenen runt varandra. Han hade möjligen "gummiben".

Leonard var väldigt musikalisk av sig. Han spelade ofta på danser. De instrument han bemästrade var fiol, cittra, orgel och gitarr. Han var nog för blyg för att själv dansa och blev ogift livet ut.

Dessutom var han en mycket duktig snickare. Han hade gjort alla möblerna som fanns hemma i huset. Han tillverkade alltifrån möbler och musikinstrument till båtar.

Lundströms fritidsintressen vaLundström Leonard Anton Rosendahl Lilly Vargs albumLeonard Lundström. Okänd fotograf. Privat bildsamling. r jakt och fiske. Ekorrjakt hade han tidigare intresserat sig för men på senare år främst älgjakt. Älg jagade han med bland annat två av sina brorsöner. Leonard fick en gång frågan om vilka som var med i jaktlaget och jagade älg. Han svarade: "He jer jig å nager gammgubba!" (Det är jag och några gamla gubbar). Så sa han trots att han själv var äldst i jaktlaget...

Leonard var 1,72 m lång och ovanligt frisk för sin ålder. Långt upp i åren utförde han olika dagsverken på gården. Sympatisk var han till sin personlighet. När hans bror, min mormors far Gunnar, låg för döden 1958 sade Leonard: "När man pratar med någon som är döende ska man bara prata om det som är roligt." Det var klokt sagt av honom tycker jag.

Han avled på Skellefteå lasarett 19 mars 1968, 87 år gammal.

Fortsätt läs mer
  481 Träffar
  0 Kommentarer
481 Träffar
0 Kommentarer

Ingrid och Hjalmar Morén

Ingrid Rönnkvist och Hjalmar MorénIngrid och Hjalmar Morén. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Karl Hjalmar Morén föddes 18 juni 1905 i Bergviken, Burträsk som näst äldst i en syskonskara på nio barn till mästersmeden samt bonden Karl August Morén och hans hustru Augustina f. Sjöström. Hjalmar gick i sin faders fotspår och fick grundlig utbildning i både smide samt brunnsborrning. Det sistnämnda ett krävande yrke som han arbetade med fram till 1953 när trästocksmetoden började tas ur bruk. Morén var dessutom snickare, murare och en mycket mångsidig man som på grund av sin kunskap hade mycket att göra tillsammans med skötseln av jordbruket. Han snickrade möbler och jordbruksredskap. Hemmanet, som var halva fadershemmanet, övertog han i samband med sitt giftermål 1937 med min farmors kusin Ingrid Margareta Rönnkvist f. 1912-07-26 i Renfors, Burträsk, dotter till Jonas Anton Rönnkvist och hans maka Sofia Margareta Olofsson. I deras hem fostrades tre barn. Hemmanet i Bergviken var obebyggt när makarna tog över det varför Hjalmar uppförde både bostadshus samt tillhörande byggnader. Han anlitades ofta av andra vid husbyggnationer. Dessutom var Morén en skicklig jordbrukare.

Hjalmar Morén hade dessutom ett ideellt sinne och ett intresse för sång. När Åbyns kyrkokör bildades 1926 var han med. Träningen ägde rum i samhället (Burträsk). Att resa 8 km för varje repetition avskräckte honom aldrig. När kören framträdde på de flesta ställen inom stiftet från Nordmaling i söder till Norsjö i norr var Hjalmar allt som oftast med och lät sin vackra stämma ljuda. I Burträsk kyrkokör var Hjalmar verksam i 55 år! Han var söndagsskollärare i Gammelbyn åren 1931-1937 och därefter i många år i sin hemby Bergviken.

Förutom sång var jakt och fiske stora intressen för Hjalmar Morén som också var en stor humorist. Som pensionär ägnade han sig åt träslöjd. Han tillverkade bland annat brudkistor och fina barnstolar. Personligen var Morén glad och snäll. Cirka 70 år gammal tog han körkort. Hans första bil var en SAAB. Den körde han av vägen, en annan bil han hade brann. Han lyckades också med konststycket att köra på en hare trots väldigt låg hastighet. Några av hans barnbarn hyrde en moviebox och visade honom Albert och Herbert. Oj vad Hjalmar skrattade då.

Hans hustru Ingrid var en duktig husmor. Hennes hobbys var blommor, sång och musik. Hon var ledare för söndagsskolan i sin hemby Renfors i flera år och lade ner mycket arbete för missionen. Liksom sin make var hon länge aktiv i Burträsk kyrkokör. Gladlynt och vänlig var hon till sin läggning. Ingrid hade haft lätt för att få vänner. Hon avled på Burträsk sjukstuga lördagen 29 december 1973, 61 år. Hjalmar gick bort torsdagen 22 augusti 1991 på Skellefteå lasarett, 86 år.

Fortsätt läs mer
  535 Träffar
  0 Kommentarer
535 Träffar
0 Kommentarer

Frans och Selma Bergvall

Frans och Selma Bergvall Forsberget retuscheradFrans och Selma Bergvall. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Frans Johan Bergvall föddes 27 november 1888 och växte upp i Forsberget, Skellefteå som ett av elva syskon. Föräldrarna var Lars Anton Bergvall, född i Vikborg, Norsjö och hans hustru Christina Margareta Jonsdotter, uppvuxen i Forsberget. Frans var den lilla byn trogen hela sitt liv med undantag för en kortare tid när han arbetade vid gruvorna i Koskullskulle. I unga år och så länge krafterna var med honom, ägnade han sig åt skogs-, sten- och flottningsarbete eller åt jordbruk samt vägbygge. När Skellefteå stad byggde kraftverket i Finnfors, var Bergvall en av arbetarna där. Hans hälsa försämrades med åren och efter att han hade blivit änkeman orkade han inte med tyngre sysslor. Trots både sjukdomar och motgångar i livet, höll Frans alltid humöret uppe. Personligen var han en timid, präktig och sympatisk människa.

Samma år som Selma Lagerlöf tilldelades nobelpriset i litteratur, (1909), gifte sig Frans med hennes namne, nämligen Selma Kristina Bergström, barnfödd 12 juli 1886 i Brännfors, Skellefteå som dotter till Johan Hansson Bergström, bördig från Ragvaldsträsk och hans maka Fredrika Karlsdotter, härstammande från Brännfors. Frans och Selma övertog en del av hans barndomshem i Forsberget. I deras äktenskap föddes fem barn, tre döttrar och två söner. En stor sorg för familjen var när näst äldsta dottern gick bort på Skellefteå lasarett efter en tids sjukdom, blott 28 år. Om Selma vet jag tyvärr inte så mycket. Hon avled 17 januari 1951. I flera års tid fick Frans god omvårdnad av sin yngsta dotter, efter att hustrun hade dött. Bergvall somnade in torsdagen 14 april 1960 efter att ha vårdats på lasarettet i Skellefteå och på Jörns kronikerhem.

Fortsätt läs mer
  529 Träffar
  0 Kommentarer
529 Träffar
0 Kommentarer

Johannes och Hulda Boman

Johannes Boman och Hulda ErikssonJohannes och Hulda Boman. Fotot är troligen taget i samband med deras förlovning. Foto: Franke Skellefteå. Privat bildsamling. Johannes Boman föddes i Långselet, Skellefteå 1878-06-12 som ett av elva barn till bonden Karl Johan Jakobsson Boman, bördig från Bastuträsk by inom Norsjö församling och hans hustru Marta Stina Vikman, från Björkliden, Jörn. I Finnforsberget hittade Johannes sin hustru, Hulda Ulrika Eriksson född 9 mars 1884, hon var ett av åtta barn till bonden och handlanden Anders Eriksson, bördig från Örliden, Skellefteå samt hans maka Ulrika Jonsdotter, från Rengård, Norsjö. Johannes och Hulda vigdes i november 1902 och bosatte sig till en början i Långselet. Där föddes deras sju äldsta barn. 1916 flyttade familjen till Sörböle i Skellefteå. Ytterligare tre barn fostrades i hemmet efter flytten. Det var ett stort hemman som Johannes och Hulda ägde. Det avstyckades med tiden. Cirka 1932 såldes hemmanet till Teodor Andersson med hustru Frida och deras sju barn. Huvudbyggnaden på Bomans hemman var belägen direkt i korsningen Brogatan-Skråmträskvägen. I avstyckningsplanen hade man markerat gårdstunet som lämplig plats för kommunala byggnader. Vid sidan av arbetet med jordbruket jobbade Johannes som tummare (virkesmätare) åt bland annat Scharins söner. När han hade sålt hemmanet blev det tumning på heltid för honom. Han sparade dock några tomter för ett eget nytt hus och två tomter längs Brogatan, nr. 10 (där Bogården funnits i många år) där uppfördes garage för Vägförvaltningens väghyvlar, samt nr. 14 där ett bostadshus byggdes. 

Johannes Boman var allmänt omtyckt och uppskattad i bygden. En stor sorg för honom och för makan Hulda var när deras äldste son avled 1933, blott 30 år, i sviterna av en bilolycka. Han efterlämnade hustru och en liten dotter som sina närmaste anhöriga förutom föräldrarna. Trots att Johannes var sängliggande de sista fyra åren av livet höll han humöret uppe. Han somnade in i sitt hem den 28 april 1954, 75 år gammal. 

Hulda skötte Johannes på ett mycket kärleksfullt sätt under hans sjukdomstid. Hon var känd som en suveränt duktig och arbetsam kvinna. Med stor plikttrogenhet och omsorg skötte hon sina arbetsuppgifter i hemmet som ju bestod av flera familjemedlemmar. Snäll, gästvänlig och hederlig till sin personlighet traskade hon sin väg genom livet, respekterad samt omtyckt av såväl vänner som grannar. Efter en lång tids sjukdom lämnade hon det jordiska livet på Byske kronikerhem den 25 augusti 1961, 77 år ung. 

Fortsätt läs mer
  556 Träffar
  0 Kommentarer
556 Träffar
0 Kommentarer

Lars och Jenny Lundmark Forsbacka

LARS Anton Lundmark f. 1883 08 17 gift 1921 04 03 med JENNY Elisabet Sjöman f. 1890 01 12 KlintforslidenLars Lundmark och Jenny Sjöman. Vigda 1921-04-03. Foto: Sundborg & Lindberg. Privat bildsamling. Lars Anton Lundmark föddes 1883-08-17 i Klintforsliden, Skellefteå som son till Anton Andersson Lundmark och hans hustru Margareta Larsdotter Marklund. 1888, när Lars var fem år gammal, flyttade familjen till Dalfors, Skellefteå. När Anton Lundmark övertog hemmanet i Dalfors fanns en inteckningsskuld på 1800 kronor kvar sedan de tidigare ägarna. Denna skuld ökades under familjen Lundmarks tid med ytterligare 3314 kr, vilket medförde att de efter 17 år tvingades att försättas i konkurs 1904. Efter konkursen bodde familjen kvar som inhyses i den sommarstuga som ännu finns kvar på gården. 1912 flyttade Anton Lundmarks till Forsbacka.

I januari 1914 flyttade Lars Marklund till Malmberget och var verksam som gruvarbetare. 1917 återvände han hem till Forsbacka, Skellefteå. 1921 vigdes han med Jenny Elisabet Sjöman född 1890-02-12 i Högnäsfors, Skellefteå. Hennes föräldrar var f.d. fältjägaren och bonden Per Andersson Sjöman samt hans andra hustru Amalia Lindqvist. I Lars och Jennys äktenskap föddes fyra barn. Jenny arbetade en tid som piga hos sin syster Ida och hennes make Lars Anton Marklund i Högnäsfors. 18 år gammal reste Jenny till Bastuträsk för att lära sig sy hos skräddarmästare Brännström. När hon var färdigutbildad herrsömmerska färdades hon byarna runt för att sy. Jenny Sjöman blev ett välkänt namn i gårdarna runt om i bygden. Efter sitt giftermål blev hon bosatt i Forsbacka, där fortsatte hon att sy. Långt efter detta kom fortfarande folk till henne och ville ha hjälp av sömmerskan. Hälsans gåva hade hon haft hela sitt liv och var därför den Gud tacksam som hon tjänat sen ungdomen. Förutom att sy ägnade hon sig åt att sköta hemmet och barnen.

Lars Lundmark var kraftverksarbetare och uppförde familjens gård i Forsbacka som senare övertogs av yngste sonen. Lars avled i hemmet efter en tids sjukdom den 13 april 1955, 71 år. Jenny somnade in på Skellefteå lasarett 15 maj 1974, 84 år.

Fortsätt läs mer
  530 Träffar
  0 Kommentarer
530 Träffar
0 Kommentarer

Oskar Forsberg Strömfors

Oskar Forsberg f. 1895 Kvarnfors Tekla Zakrisson f. 1895 Tjärnliden gifta 1918Oskar Forsberg med sin första hustru Tekla Zakrisson. Vigda 1918. Fotograf: Ebba Lagergren. Privat bildsamling. Johan Oskar Forsberg föddes 1895-08-23 i Kvarnfors, Jörn som äldst i en syskonskara på elva barn till Johan Anton Forsberg och hans hustru Hulda Margareta Enqvist.

Redan som väldigt ung visade Oskar intresse för yrket som handelsman. Han skaffade sig en bil, vilket inte var vanligt på den tiden för en man i hans ålder. Han åkte omkring och köpte upp bland annat hundskinn.

Han gifte sig vid 22 års ålder den 31 mars 1918 med Tekla Johanna Zakrisson, barnfödd i Tjärnliden, Jörn 1895-05-03. Hennes föräldrar var Olof Zakrisson och hans maka Kristiana Andersdotter.

Oskar och Teklas äktenskap varade inte länge. 3 september 1918, cirka fem månader efter vigseln, avled Tekla i sviterna av lunginflammation och blödning efter förlossning som det står i död- och begravningsboken. Dagen innan hade makarna blivit föräldrar till en son, Johan Edgar, som dog samma dag som han föddes. Vilken tragedi det måste ha varit för Oskar, eller "J.O." som han också kallades, att förlora både sin son och maka på två dagar.

18 oktober 1925 gifte Oskar om sig med Alma Kristina Johansson född 1898-04-22 i Storselet, Kågedalen. I början av 1920-talet idkade Forsberg under något år linjetrafik i Kågedalen. Vid samma tid bosatte han och Alma sig i Jörn där de bodde fram till 1926 när de flyttade till Strömfors, Boliden där de uppförde en gård och öppnade en livsmedelsaffär. På övervåningen bodde familjen Forsberg som med tiden utökades med tre flickor och en pojke. Dessutom tog familjen hand om en fosterflicka. På vindsvåningen inreddes också en lägenhet. Den nedre våningen bestod av butikslokal, kylrum för kött- och charkvaror, lager samt kontor. I affären såldes alla slags specerier samt färskt kött från det egna slakteriet. Vid sidan av arbetet med livsmedelsbutiken bedrev J.O. lastbilstrafik i stor omfattning. Under den första tiden som handlare i Strömfors hade Forsberg en mindre lastbil, som var tillåten på landsvägen till Skellefteå. Vägen var på 1920-talet både smal, krokig och backig. Det berättas att Oskar startade tidigt på morgonen med lastbilen för att vara framme hos grossisterna i Skellefteå då de öppnade sina lager. Han lastade varorna och mitt på dagen var han tillbaka i Strömfors. Om det behövdes kunde han hinna med två sådana resor på en dag. Forsberg levererade också varor från grossisterna till andra handlare i bygden.

I slutet av 1930-talet byggde Forsberg ett nytt slakteri på en tomt mittemot livsmedelsaffären. På den tomten hade tidigare funnits bostadslänga med verkstadslokal. Det användes sen som garage till Oskars lastbil som under andra världskriget var utrustad med gengasaggregat. En gång när bilen skulle startas fattade den eld och huset brann upp.

Cirka 1964 sålde Oskar Forsberg affärsverksamheten. I närmare 40 år hade han bedrivit affärsverksamhet i Norra Strömfors. Den drevs vidare i några år med ny ägare innan den lades ner för alltid. Slakteriet hade dessförinnan upphört sedan lång tid. Det revs och byborna ordnade en lekplats på den tomten.

Forsberg var med och startade Bolidens köpmannaförening, i vilken han bland annat hade varit styrelseledamot. I yngre år tillhörde jakt ett av hans intressen. Som person var J.O. pratsam och glad. Långt upp i åren var han fortfarande ungdomlig och spänstig. Han var också kristligt intresserad.

Alma skötte hemmet och familjen vilket hon med kärlek, arbetsamhet och kunnighet utförde på ett bra sätt. Hennes hobby var handarbete. Fru Forsberg var en gladlynt och hjälpsam kvinna. Johan Oskar Forsberg somnade in 3 april 1972 på Skelefteå lasarett, i en ålder av 76 år. Hustrun Alma gick bort 24/8 1964 på lasarettet i Skellefteå.

Fortsätt läs mer
  557 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Åsa Widmark
Så fint skrivet! JO var min morfar. // Åsa
fredag, 23 april 2021 18:34
557 Träffar
1 Kommentar

August och Celina Burman Ljusvattnet Burträsk

Celina och August BurmanCelina och August Burman. Privat bildsamling. Okänd fotograf. Nils August Burman föddes 19 mars 1885 i Ljusvattnet, Burträsk som enda barnet till bonden Samuel Burman och hans hustru Anna Carolina Lindström. August tillhör den så kallade Zakris-släkten från Ljusvattnet och var hela livet sin hemby trogen.

I sin ungdom var August en idrottsman av hög klass. Han segrade i flera sprintertävlingar. Mjuk och smidig var det en relativt enkel match för honom att lyfta en 100 kg:s mjölsäck från golvet och lägga den på ryggen. Försök själv så får ni känna hur pass lätt eller tungt det är. (Undertecknad har inte försökt men kan tänka mig att det nog inte är så enkelt).

I början av juli 1916 vigdes han med sin hustru Hulda Celina Viklund född 1896-04-08 i Fisktjärnliden, Burträsk. Hon var näst äldst i en syskonskara på tio barn. Hennes föräldrar var Per Anton Viklund och Hulda Kristina Nyström.

August och Celina övertog hans faders hemman som de brukade fram till 1941 när de sålde det. Innan dess hade åtta barn fostrats i hemmet. De behöll en gårdstomt på vilken de uppförde bostadshus, där familjen vistades och hade det bra.

Hösten 1944 gav sig August ut på äventyr och en upptäcktsresa. Målet var de skånska betfälten. Från denna resa kunde han livfullt och målande beskriva en betplockares vedermödor, glädjeämnen samt övriga intryck från turen. Att han gav sig iväg visade ju på att han var ung i sinnet trots att han hade lagt de tuffa åren bakom sig. En optimistisk och ljus syn på livet hade han.

"God och glad ska människan vara" heter det ju. Burman hade tagit fasta på detta. Genom hela livet hade han haft ett glatt och jämnt humör. Som granne och medmänniska var Burman den bästa tänkbara. Ingen kunde påstå sig att inte ha blivit vänligt och humant bemött av honom. Med säkerhet kan det sägas att han saknade ovänner. Han var en mycket trevlig och social person, han talade aldrig illa om någon, ej heller blandade han sig i andras göromål. August var en god berättare som lätt och ledigt kunde underhålla besökare. Burman avled i sitt hem 15 november 1961, 76 år gammal.

Celina växte som tidigare nämnts upp i Fisktjärnliden, i en liten stuga där hon bodde med sina föräldrar och syskon. Tidigt fick hon lära sig arbeten i alla slags former, inom jordbruket samt hem och hushåll. Hon hade en aldrig sinande arbetsförmåga. Som hobby tyckte hon om att sy. Hon var en duktig sömmerska och sydde inte bara å familjens vägnar utan även åt andra. Hennes flinka fingrar skapade flertalet fina klädesplagg och vid symaskinen kom hon till rätta. Denna sidosyssla resulterade i att hon började att beställa hem tyger m.m. från olika firmor och sälja varorna. För henne blev det ett dominerande intresse och ett inkomstbringande sådant. Inte alla hade kunnat göra så mycket av den flyende tiden som hon. Tyvärr försämrades hennes hälsa med åren vilket gjorde att hon nu inte kunde prestera vad som förut varit en bagatell för henne. Liksom sin make var hon trevlig och gladlynt som person, varför hon aldrig hade haft svårt för att skaffa sig vänner.

På grund av försämrad hälsa flyttade hon till ena dottern i Bastuträsk 1962. Celina hade varit sjuk i cirka tio års tid och på Umeå lasarett somnade hon in söndagen 13 oktober 1963, i en ålder av 67 år.

Fortsätt läs mer
  633 Träffar
  0 Kommentarer
633 Träffar
0 Kommentarer

Gott nytt år

132796260 10221819819838580 5425252459611188841 oDet blev en vit jul i år. Eget foto. 133251762 10221819819518572 957065836602190159 oSnölandskap i juletid. Eget foto.

Nu börjar året att närma sig sitt slut. Endast några dagar kvar innan detta på många sätt konstiga år är över. Vi får blicka framåt och hoppas på ett bra år 2021. Det kan ju knappast bli sämre än det snart gångna året. 

Julen var stillsam för min del. Jag firade hos min syster och hennes pojkvän, det var bara vi tre. Vanligtvis brukar vi vara minst tio personer på julafton men så blev det inte nu av förklarliga skäl. Hoppas att vi kan återgå till någorlunda "normalt" julfirande nästa år. 

Jag vill tacka alla er läsare för detta år så ser vi fram med tillförsikt mot nästa år. Åtminstone jag gör det. Jag önskar er ett gott slut på detta år och ett gott nytt år! 

Fortsätt läs mer
  1029 Träffar
  4 Kommentarer
Senaste kommentarer i detta inlägg
Ann-Christin Magnusson
God fortsättning till dig också! Måste bara passa på att berömma dig för ditt ihärdiga arbete med biografier över en mängd 'va... Läs mer
tisdag, 29 december 2020 09:46
Anton Rosendahl
Tack för berömmet! Jag har inte samlat mina biografier i någon tryckt form. Vissa har jag sparat i worddokument på datorn. Någon b... Läs mer
tisdag, 29 december 2020 21:29
Ann-Christin Magnusson
Hej igen! Eftersom jag precis håller på att läsa ett par böcker skrivna av en kvinna som berättar om sitt liv och som givit ut dem... Läs mer
onsdag, 30 december 2020 22:19
1029 Träffar
4 Kommentarer

God jul!

Julhälsning från Albert Lindahl till Ester Lundström Kalvträsk 0002Julkort från Uppsala postat 1969. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Årets jul blir ju, av kända skäl, annorlunda än vad vi är vana vid. Vi ska inte umgås och träffa andra personer än de vi bor med. Vi får göra det bästa av situationen och hoppas på en mer "normal" jul nästa år, att vi då får träffa våra nära och kära igen.

Jag hoppas på en vit jul i år. Just nu är det vitt här på marken men eftersom det har varit plusgrader hela helgen och ska vara så även i början på kommande vecka ser det inte så ljust ut för snön. Jag hoppas att den inte töar bort och försvinner utan att den får ligga kvar åtminstone till julafton.  

Släktforskning är ju ett intresse man kan ägna sig åt utan att behöva träffa folk. Det passar ju bra att släktforska denna jul, det tänker jag göra. Alltid finns det några "nya" uppgifter man kan hitta och fylla ut släktforskningen med. Jag har några grenar i släktträdet som behöver kompletteras. Man kan ju alltid ringa sina äldre släktingar (telefonsamtal är ju smittsäkert) och skänka de en tanke. Samtidigt kan man ju passa på att fråga de om släkten och vad de minns om sina släktingar. Glöm inte att anteckna vad som sägs, eljest är det lätt att glömma. 

Att besöka kyrkogårdar och tända ljus på sina släktingars gravar är ju också något som är smittsäkert. Det ska jag göra. De bortgångna kan också behöva omtanke så här i juletider. 

Undvik att bli smittade av covid-19 och ta hand om er. Vi får lägga detta år bakom oss och hoppas att nästa år blir bättre. Dessvärre verkar det som att vi får stå ut med smittan även i början av nästa år, innan alla har blivit vaccinerade. 

En riktigt god jul önskar jag er alla!  

 

Fortsätt läs mer
  695 Träffar
  0 Kommentarer
695 Träffar
0 Kommentarer

Bloggare

Eva Johansson
336 inlägg
Ted Rosvall
250 inlägg
Mats Ahlgren
161 inlägg
Helena Nordbäck
151 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Anton Rosendahl
103 inlägg
Gästbloggare
29 inlägg

Annonser