Edvard Fprsell. Fotograf: Ellen Ask, Boden. Privat bildsamling. Johan Edvard Forsell föddes 1899-03-10 i Holmfors, Skellefteå som äldste son till Johan Oskar "Jahni" Forsell, bördig från Holmfors och hans hustru Selma Karolina Persson, barnfödd i Norrliden, Skellefteå. J.O. Forsell hade smeknamn på sina barn, Edvard kallades för "Ebbsiken". De övriga syskonen hette Matilda "Tildamiken", Simon "Simionen", Valdemar "Vallkunken", Sigurd "Sifferhanen", Märta "Smärta" och Telma "Telmaliten".

Som ung fick Edvard börja arbeta med bland de tyngsta arbeten som fanns på den tiden, flottnings- och skogsarbete. 1926, när Krångfors kraftstation började att byggas, erhöll han anställning där. Åren 1929-1930 arbetade han på malmbanan till Boliden. Därefter kom han som byggnadsarbetare till Rönnskärsverken i Skelleftehamn. 1932 vigdes han med Svea Margareta Nygren född 1909-07-20 i Fallet, Finnforsfallet, dotter till Ernst Salomon Nygren och hans maka Tilda Margareta Johansson. Vid Rönnskärsverken sjåade han till 1935 när han övertog sina svärföräldrars jordbruk i Finnforsfallet. Året innan föddes Edvard och Sveas enda barn, en dotter. 1943 fanns 1 häst, 4 kor, 2 ungdjur, grisar och får till husbehov på gården.

"Ebbsiken" var tyvärr sjuk de sista åren av sitt liv. Han slutade sina dagar på Skellefteå lasarett tisdag afton 27 september 1955, 56 år gammal. Han var en god make och far, omtyckt av både arbetskamrater samt grannar.

Svea blev moderlös vid 20 års ålder. Det innebar att hon fick ta hand om hemmets sysslor inklusive ladugården. Där fanns även plats för skogsarbetare och tummare som ville ha mat samt husrum.

I början av 1960-talet började Svea att arbeta som tunnbrödsbagerska hos sin syster samt svåger, Linnéa och Valdemar Nilsson, som bedrev ett bageri i byn, Fallet.

Broderi, bakning och matlagning tillhörde hennes specialitéer. Bland vänner samt bekanta och inom släkten var hennes kokkonst vida känd, som till exempel "blopalten" och "runnlimpern".

I slutet av 1960-talet flyttade Svea till Skellefteå. Hon erhöll anställning hos Hemslöjden och fick där tillfälle att utveckla sitt broderande. Det blev otaliga linnedukar med Västerbottensmotiv och dekorsömnader till Västerbottensdräkten.

Hon mötte sin livskamrat, Sigurd Marklund (min mormors mors kusin), från Forsberget. Deras gemensamma intresse för sömnad blomstrade. De flyttade till Sveas dotterdotter och hennes familj. Där levde de ett antal år tills Svea tyvärr drabbades av Alzheimers sjukdom vilket helt förändrade hennes liv. Paret flyttade till servicehuset i Boliden 1987 och kort därpå flyttade Svea in på Skogsbackens sjukhem.

Som person var Svea snäll, gladlynt, godhjärtad och omtänksam. Hennes gästvänlighet spred glädje och trivsel. Vänner, bekanta och släktingar var alltid välkomna. Hon fick somna in på onsdagskvällen 10 januari 2001, 91 år ung.

Oskar Lindahl. Fotograf: Hulda Jonsson, Burträsk. Privat bildsamling. Karl Oskar Valfrid Lindahl kom till världen 2 september 1889. Hans vagga stod i byn Åliden inom Burträsk socken. De lyckliga föräldrarna var Erik Valfrid Lindahl och hans hustru Eva Gustava Salomonsdotter. Oskar var barn nummer två i en syskonskara på fyra. Redan som sjuåring fick han vara getare under sommaren. På vintern knogade han i timmerskogen. Att arbeta i skogen fortsatte han med även i vuxen ålder. 1904 flyttade Oskar med sina syskon och föräldrar till Storliden, Burträsk.

1913 vigdes Oskar med Anna Konkordia "Konda" Johansson född 1893-02-18 i Rödningskälen, Burträsk, dotter till Erik Anton Johansson och hans hustru Augusta Åström. Konkordia hade nio syskon. Oskar och Konkordia övertog hans föräldrars jordbruk i Storliden. Sju barn fostrades i hemmet. Oskar uppodlade mark och skötte jordbruket med stort intresse. Förutom skötseln av det egna hemmanet var Oskar sedan 1928 arbetsledare i såväl flottning som strömrensning åt Robertsfors AB. Han hade också tid att ivra för politiken. "N'Storli-Oskar", som han kallades, var till sin läggning gladlynt och gemytlig. Han hade ett ungdomligt sinne och var pigg för sin ålder. Oskar somnade in 13 juli 1970. Konkordia hade innan äktenskapet med Oskar tjänat som piga. Hon avled på sjukhemmet i Burträsk 1979-05-28 efter en kort tids sjukdom.

God fortsättning till er alla! Hoppas att ni har haft en fin julhelg! Nu är det snart slut på detta år. I morgon är det nyårsafton. Vad fort året har gått, det känns som att det nyss var sommar. En tradition som var ganska vanligt förekommande här i norra Sverige på "gammeldagskwelln" (nyårsafton), var att göra nyårskronor. Man häller smält tenn i snö eller i kallt vatten. Det kallas att "stöpa nyårskronan". Varje person gör sin egen krona och försöker att lista ut vad den föreställer. Den representerar det nya året och kan också användas för att sia mer detaljerat om det nya året. Den generella tolkningen är att skrovlighet betyder lycka, en båt en resa, en blomma betyder antingen bröllop eller förlovning. Bland annat i Astrid Lindgrens film "Mer om oss barn i Bullerbyn" stöper barnen nyårskronor när de firar nyår. Har ni provat att stöpa nyårskronor? Jag har provat en gång men hade svårt att tolka vad kronan föreställde. 

Min mormor och morfar brukade stöpa nyårskronor. De hade en öppen spis där de brukade smälta tenn och sedan doppa det smälta tennet i en hink med kallt vatten. Denna tradition var särskilt viktig för morfar. Förmodligen något han hade med sig från sin uppväxt. 

Här syns min morfar John, mormor Adina och mormorsmor Olga stöpa nyårskronor på nyårsafton 1977. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Kristina Blylod. Okänd fotograf. Privat bildsamling. En som brukade sia om det nya året med hjälp av nyårskronor var Kristina Blylod, hustru till siste rotesoldaten Karl Blylod i Bjurvattnet, Boliden. "Blylods-Kristina", som hon vanligtvis kallades, anlitades ofta till detta. Hon brukade sitta vid spisen och låta skuggan från nyårskronan avbilda sig på murstocken. Av dessa märkliga skuggfigurer kunde hon sedan berätta om framtiden, vad den skulle innehålla i form av glädje och sorg, om man skulle bli gift, hur många barn man skulle få osv. Eftersom belysningen inte var så bra vid denna tid, en 15 watts lampa, blev det en ryslig och spöklik atmosfär under dessa spåstunder. Det var inte ovanligt att man fick knottror på huden även om man inte ville acceptera det. Nu är "Blylods-Kristina" borta sedan länge (hon dog 1953) och traditionen att stöpa nyårskronor är kanske inte lika vanlig längre. Berätta gärna om ni har provat på att stöpa nyårskronor. Ni kanske fortfarande har det som en tradition på nyårsafton.

Jag vill önska er ett gott slut på detta år och ett gott nytt år 2025. 

Anshelm och Maria Sundström. Okänd fotograf. Privat bildsamling.Emil Anshelm var född 12 juli 1884 i Stavaträsk, Jörn som äldst i en syskonskara av nio barn till bonden Johannes Sundström och hans hustru Mina Lovisa Olofsdotter. Anshelm fick vid faderns död 1913 axla ansvaret att ta hand om sina yngre syskon. I vuxen ålder arbetade Anshelm i skogen både som huggare och som timmerkörare. Sina arbetsuppgifter skötte han plikttroget och med omsorg. Han var till sin personlighet en lugn och fridsam person som var kristligt intresserad.

1916 gifte han sig med Maria Nikolina Andersson född 10 januari 1884, dotter till fältjägaren Nils Andersson Pihl och hans hustru Hulda Margareta Boström i Vallen, Lövånger. Maria utbildade sig till lärarinna och avlade sin småskollärarexamen i Murjek 1908. Hennes första jobb som lärarinna var i Tåmeträsk, Byske där hon tjänstgjorde i tre år. 1912 flyttade hon till sina hemtrakter och var lärarinna i Vallen, Lövånger under åren 1912-1915. 1915 flyttade hon till Stavaträsk, Jörn där hon var lärarinna i fyra år 1915-1919. 1919 flyttade makarna till Djupfors, Jörn där de inköpt ett hemman. Maria tjänstgjorde där som lärarinna tills hon uppnådde pensionsålder. Anshelm och Maria fick fyra barn, tre pojkar och en dotter. Dottern dog knappt ett år gammal. De bodde i Djupfors fram till 1944 när de flyttade till Holmsvattnet, Bureå, där de köpt en gård. De hade ett par kor på gården. En stor tragedi för Anshelm och Maria var när ena sonen gick bort 1956. 

Maria och Anshelm bodde i Holmsvattnet fram till 1965 när de sålde gården och flyttade till Sunnanås ålderdomshem i Skellefteå. Anshelm gick bort den 19 maj året därpå. Maria flyttade efter makens död till Brännanhemmet i Skellefteå men vårdades i slutet på Skellefteå lasarett. Maria var liksom Anshelm religiös. Missionen låg henne varmt om hjärtat. Hon somnade in 27 december 1973, 

Följande har Maria berättat:

Till jul hackade man granris och strödde ut över det nyskurade golvet. Julölet bryggde man av malt, jäst och humle, vilket alltsammans lades i en särskild tunna, som var gul till färgen. Tunnan var försedd med en kran för att lätt kunna få ur den ölet, när detta var färdigjäst. Sedan tunnan tömts tog man vara på jästen, vilken användes vid bakning.

När en ko hade kalvat, gav man henne tre strömmingar. Efterbörden skulle ligga kvar inne i ladugården i tre dygn efter att kon hade kalvat. När ett barn hade fått engelska sjukan, vilket var ganska vanligt på den tiden, gjorde man en slags tunnel i marken, genom vilken man sedan drog det sjuka barnet tre gånger för att det skulle tillfriskna. När en katt sprang över vägen betydde det olycka. För att förebygga detta spottade man tre gånger.

Om nyårsafton skulle man ta ett ljus och gå ensam i ett mörkt rum och ställa sig framför en spegel. Om man då fick se en likkista betydde det att personen själv eller makan skulle dö. Man kunde även få se sin utvalda hustru eller man i spegeln. Om sädesärlan flyger lågt när den kommer om våren betyder det att det ska bli en liten skörd. Om den flyger högt ska det bli ett gott år. Den vind som blåser den 18 maj skall bli huvudvinden under sommaren.

Johan Persson Stenlund såg dagens ljus 10 oktober 1860 i Bruträsk inom Skellefteå socken som ett av nio syskon. Föräldrarna var Per Jonsson, barnfödd i Bruträsk och hans hustru Fredrika Jonsdotter, bördig från Varuträsk, Skellefteå. 1880 blev familjen torpare i Brutorp.

1886 gifte Johannes sig med Anna Matilda Salomonsdotter från Storträskliden, Burträsk. Hon var född 1864-11-07 som ett av tio barn till Salomon Olofsson, bördig från Bergsvedjan, Burträsk samt hans hustru Christina Ulrika Abrahamsdotter, barnfödd i Ljusvattnet, Burträsk. Matilda hade före äktenskapet varit piga i Myrliden, Skellefteå socken. Det var troligtvis på så vis hon träffade Johannes.

Johan och Matildas första barn föddes 1886 i Brutorp. 1888 flyttade de till Storträskliden, Burträsk och blev nybyggare. Barnaskaran utökades. Gården i Storträskliden såldes och familjen flyttade till Bodbyn där de blev bönder. Totalt föddes elva barn i makarna Stenlunds äktenskap men två av dessa dog som i unga år.  

1920 flyttade Johannes och Matilda till Gammelbyn, Burträsk. Johannes var verksam som skomakare och lekmannapredikant. Han var vida känd för sin skicklighet och noggrannhet som skomakare. Efter flytten till Gammelbyn arbetade han som skomakare hos en son, vilken han hade lärt yrket. Sedan barndomen var Johan religiös. Under de senare åren av hans liv var han en gärna hörd predikant med stor kännedom om Bibeln och hur Guds ord skulle brukas, förkunnas och vördas.

26 februari 1934 gick Matilda bort efter en tids sjukdom. Hon vandrade stilla och försynt sin väg genom livet. Efter en längre tids sjukdom avled Johan 28 mars 1944 på Burträsk sjukstuga, 83 år ung. Stenlund var en omtänksam och god far. En värdig representant för den gamla goda ärbara och duktiga stammen som kunde konsten att klara sig själv utan någon form av hjälp.