Rötterbloggen
Rötterbloggen

Bror och Hilma Vikström

Bror och Hilma Vikström 191021 kopiaBror och Hilma Vikström. Fotograf: Sundborg & Lindberg. Privat bildsamling. Byggmästare Bror Johan Vikström föddes 27 oktober i Risböle, Lövånger som ett av dussinet barn till bonden Per August Vikström och hans hustru Anna Ulrika Nilsdotter. Från sju års ålder växte dock Bror upp i Kräkånger (nuvarande Lövsele) i Lövångers socken dit familjen hade flyttat.
1922 vigdes han med Hilma Eugenia Lundström född 11 april 1901 i Svarttjärn, Lövånger, dotter till hemmansägare Johan Lundström och hans hustru Anna Karolina Brandt. I åtta år bodde Bror och Hilma som gifta i Kräkånger. Där fostrades också deras fyra äldsta barn. 1930 flyttade familjen till Selet, Lövånger men redan året efter bar det iväg till Skelleftehamn. Där föddes tvillingar, familjen bestod nu av föräldrar och totalt sex barn.
Vid 18 års ålder började Bror Vikström som snickarlärling i Lövånger. Där byggde han flertalet byggnader, såväl kommunala som enskilda. Med tiden startade han egen byggnadsfirma och som mest hade han drygt 60 anställda. Firman avvecklades 1963. Bland de byggnader som Vikström uppfört kan nämnas centralskolan i Skelleftehamn, hamnförvaltningsbyggnaden, badhuset, tjänstemannabostäder för Bolidens Gruvab i Skelleftehamn, kommunkontoret i Malåträsk och häradshäktet i Arvidsjaur. Han låg också bakom Skelleftehamns golvparkettfabrik.
På fritiden ägnade sig Bror gärna åt fiske eller åt att sparka boll, förutsatt att inte byggmästareföreningen eller Skärgårdens hantverksförening tog hans tid i anspråk. Han var också mycket intresserad av friluftsliv. På vintern åkte han längdskidor, på sommaren promenerade eller cyklade han gärna. Vikström sysslade också med olika hobbyarbeten. Han var dessutom kassör för Skelleftehamns pensionärsförening.
Personligen var Bror Vikström en man som stod vid sitt ord, det kunde alla som kände honom intyga. Vänsäll, människovänlig och fryntlig var tre egenskaper som kännetecknade byggmästare Vikström.
Om hans hustru Hilma, som var tremänning till min farmorsfar, vet jag inte så mycket men hon var en hemmets kvinna. Hon var även mycket aktad i de vidaste kretsarna för sitt goda sinnelag samt för sitt stilla och försynta sätt. Hon somnade in på Skellefteå lasarett söndagen 26 april 1970, 69 år ung. Sedan 1983 vistades Bror på Klockarhöjdens äldreboende i Skellefteå. Också han avled på Skellefteå lasarett söndagen 22 april 1984, 87 år. 

Fortsätt läs mer
  219 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Ulla
Cliff hanger! Spännande!
tisdag, 23 november 2021 17:44
219 Träffar
1 Kommentar

Robert och Hilda Strandberg

Hilda o Robert StrandbergHilda och Robert Strandberg. Okänd fotograf. Privat bildsamling.Anton Robert Strandberg kom till världen 25 november 1877 i Aspliden, Byske församling. Som näst äldst av nio syskon växte han upp som son till Johan Vilhelm Strandberg, bördig från Storkågeträsk, Skellefteå och hans hustru Stina Eufrosyna Boström, barnfödd i Aspliden.

1894 lämnade familjen Strandberg Aspliden och bosatte sig i Storkågeträsk inom Skellefteå socken där de övertog hälften av Vilhelm Strandbergs föräldrahem. År 1900 vigdes Robert med Hilda Lovisa Hedström född 1880-08-05 i Nyheden, Skellefteå, dotter till Anders Olofsson Hedström, barnfödd i nämnda by och hans hustru Emma Kristina Eriksdotter, härstammande från Storkågeträsk. Hilda var äldst av sju syskon. Robert köpte en del av sin fars hemman i Storkågeträsk och bosatte sig där med sin Hilda. Sju barn fostrades i hemmet. 1916, mitt under pågående världskrig, öppnade Robert Strandberg diversehandel i Storkågeträsk. DenHilda o Robert Strandberg Östra Nygatan 76 Skeå 1923 1925Hilda och Robert Strandberg på Östra Nygatan 76 i Skellefteå. Fotot taget mellan 1923-1925. Okänd fotograf. Privat bildsamling. drev han tillsammans med Axel Sandström. 1921 uppförde Robert en egen fastighet på Östra Nygatan 76 i Skellefteå. Där etablerade han sig som grusleverantör till Skellefteå stad. Åren 1923-1925 bodde familjen där. Under den tiden kom ytterligare ett barn till världen. Hilda och Robert hade nu blivit föräldrar till åtta stycken telningar, varav en dotter hade dött i tidig ålder.

1925 byggde Robert Strandberg ett hus i Strömfors, Boliden. Det bestod av två våningar med en bostadslänga i en våning, totalt tre lägenheter. Det berättas att när familjen Strandberg skulle flytta från Skellefteå stad till Strömfors hyrde de två kuskar i Nyholm som med häst och släde skjutsade de till Strömfors. Flytten skedde i november månad nämnda år. Robert startade en liten matvaruaffär även där men verksamheten såldes efter några år. I Strömfors kom ytterligare en dotter till världen, makarna Strandbergs nionde barn.

Efter att ha försålt affärsverksamheten i Strömfors arbetade Robert en tid som tummare men senare ägnade han sig helt åt att sälja försäkringar. Han var i cirka 20 års tid ombudsman för Brandförsäkringsab. Skandinavien och Livförsäkringsab. Framtiden. Denna syssla skötte Strandberg med stor omsorg och energi. Otaliga var de försäkringar som tillkommit tack vare hans arbete. 

Robert Strandberg var intresserad av vad som hände i omgivningen och i världen. Med stort intresse läste han dagstidningarna för att hålla sig uppdaterad om de senaste nyheterna. Som person var Strandberg försynt, timid och positiv. Han var en företagsam och driftig människa. Länge hade han en god hälsa men vid 66 års ålder råkade han ut för en olycka vilket gjorde honom rörelsehindrad.

Hilda Strandberg var omtalad som en duktig husmor, som ägnat hela sin energi åt barnen, hemmet och maken. Trots många år av sjukdom (hjärtfel och högt blodtryck) hade hon med flit och förnämlig arbetsvilja lyckats skapa ett bra hem för de sina. Hon hade ständigt haft mycket folk omkring sig och ett gott ord hade hon alltid haft till alla.

Hilda avled på Jörns sjukhem torsdag kväll 23 mars 1950, nästan 70 år gammal. Robert Strandberg flyttade efter sin hustrus död till Sunnanå ålderdomshem i Skellefteå. Där somnade han in måndagen 17 november 1952, drygt en vecka före sin 75-årsdag.

Fortsätt läs mer
  418 Träffar
  0 Kommentarer
418 Träffar
0 Kommentarer

Anton och Syster Pettersson

Syster Lundgren och Per Anton Pettersson Södra GrundforsSyster och Anton Pettersson. Foto: Franke, Skellefteå. Privat bildsamling.Per Anton "Ante" Pettersson föddes i Ljusvattnet, Burträsk 1881-11-24 som son till bonden Per Gustaf Larsson och hans hustru Margareta Elisabeth Burlin. När Anton var 14,5 år gammal avled hans far.

1904 flyttade "Ante" till Finnfors och arbetade som dräng hos Olof Hjalmar Lind med familj. Han var även med och byggde kraftstationen vid Finnforsfallet. I Finnfors träffade Anton sin blivande hustru. Syster Emilia Lundgren född 1883-12-13 i Södra Grundfors, Skellefteå, dotter till Karl Johansson Lundgren och hans hustru Eva Greta Andersdotter. Syster tjänstgjorde som hembiträde hos samma familj där P. A. samtidigt tjänade som dräng. 1908 gifte sig Anton och Syster. SAmma år flyttade de till Södra Grundfors där de övertog en del av hennes föräldrahem.

I ungdomen var Anton en utomordentlig visslare. Inom det området var han en liten trollkonstnär som satte färg och sprätt på allehanda folkmelodier, vilket det var en fröjd att lyssna på eller att dansa till. Han var en skicklig jordbrukare. Personligen var Pettersson glad och trevlig samt uppskattad i sin omgivning.

Syster var känd som en duktig och idog kvinna. Hon skötte uppgiften som bondhustru på ett bra sätt. Anton och Syster fick inga egna barn men de hade tre fosterbarn. Ett av dessa adopterades. 1942 överlät de jordbruket till adoptivdottern och hennes make. 28 maj 1961 avled Syster Pettersson på Skellefteå lasarett efter en tids sjukdom. 20/9 1964 somnade Anton Pettersson in.

Fortsätt läs mer
  458 Träffar
  0 Kommentarer
458 Träffar
0 Kommentarer

Engelbert och Emilia Vidmark

Engelbert och Emilia Vidmark Grundnäs BolidenEngelbert och Emilia Vidmark. Foto: Ebba Lagergren. Privat bildsamling. Axel Engelbert Vidmark föddes 29 mars 1902 i Bjurvattnet i Skellefteå socken som yngst i en syskonskara på tio barn till hemmansägare Per Gustaf Vidmark, barnfödd i Bjurvattnet och hans hustru Anna Fredrika Olofsdotter Forssell, bördig från Holmfors, Skellefteå.

Fyra år gammal blev Engelbert faderlös varför han, modern samt fyra av syskonen flyttade till Grundnäs, Skellefteå där modern gifte om sig med Nils Robert Lindqvist.

Engelbert ingick 1924 äktenskap med Agda Emilia Norberg född 1904-12-13 i Andersträsk, Jörn, dotter till Olof Albin Norberg, barnfödd i Andersträsk och hans hustru Tekla Johanna Marklund, härstammande från Sundheden, Jörn. Emilia var ett av tolv barn till föräldrarna. Som tonåring (1917) förlorade hon sin far. Sju år senare avled även modern. Emilia tjänade som piga hos sin farbror Lars Anton Norberg med familj i Andersträsk. Hon var där från 1920 fram till vigseln.

I samband med vigseln övertog Engelbert och Emilia hemmanet i Grundnäs efter Engelberts fosterfar. 12 barn fostrades i deras hem, två av dessa tvingades makarna att begrava.

Ända sedan barnaåren hade Engelbert Vidmark ägnat sig åt jordbruk. Genom åren köpte han mer mark att odla på och kunde nog vid 50 års ålder betecknas som en av kommunens största jordägare. Det han inte visste om jordbruk, var inte värt att veta. Hans fritidsintresse hade alltid varit arbete och åter arbete. För honom existerade ingen åttatimmars arbetsdag. Som person var Engelbert Vidmark synnerligen anspråkslös och glad, varför han skaffat sig en stor skara vänner.

Emilia var en hemmets kvinna. Hon skötte barnen och var en ömhjärtad mor. I arbetet på gården tycktes hon finna den riktiga och genuina glädjen. Ständigt hade hon ett leende till övers för vänner och bekanta. Hon var begåvad med en ödmjuk och berikande personlighet.

Jordbruket drev makarna Vidmark framgångsrikt till 1968 när det överläts till ena sonen. Makarna bodde dock kvar på gården även efter försäljningen. 23 oktober 1981 somnade Engelbert in. Efter makens död flyttade Emilia 1983 till Klockarhöjdens ålderdomshem i Skellefteå. Där slutade hon sina dagar 20 november 1986.

Fortsätt läs mer
  891 Träffar
  0 Kommentarer
891 Träffar
0 Kommentarer

Lärarinnan Maja Österlund

Lärarinnan Maja HolmgrenLärarinnan Maja Holmgren född Österlund på sin 50-årsdag. Fotograf: Elof Olofsson, Bygdsiljum. Privat bildsamling. Maria "Maja" Elisabet Österlund föddes 1905-08-18 i Umeå stad, dotter till plåtslagare Per Axel Österlund, bördig från Umeå stad och hans hustru Elisabet Larsson, barnfödd i Helsingtuna, Gävleborgs län.
"Maja" avlade folkskollärarexamen i Umeå 1926. Därefter tjänstgjorde hon i Åmlidens skola i Norsjö 1927, Svansele 1928 och i Jormvattnets folkskola inom Frostvikens skoldistrikt i Jämtland. I oktober 1929 flyttade hon till Åsträsk i Kalvträsk församling och blev extra ordinarie lärarinna därstädes 1930. 1932 blev hon ordinarie lärarinna vid den nyinvigda skolan i Villvattnet, Burträsk. Hon var verksam där fram till åtminstone 1936. 1938 vigdes hon med vägmästare Anton Konrad Holmgren född 1910-05-28 i Villvattnet, son till Johan "Jani" Vilhelm Holmgren, härstammande från Villvattnet och Maria "Mia" Gustava född Ågren från Kvarnbyn, Burträsk. 1939 blev Konrad och "Maja" föräldrar till två tvillingflickor. Senare samma år lämnade de Villvattnet och bosatte sig i Åsträsk. Där avled Konrad 8 mars 1941. "Maja" återvände då till Villvattnet tillsammans med döttrarna. Hon tvingades nu att ensam sköta döttrarna samtidigt som skolarbetet. "Maja" tjänstgjorde också vid Ljusvattnets skola i tre års tid och cirka 1952 kom hon till Bygdsiljums folkskola där hon tjänstgjorde fram till sin pensionering.

 

"Maja" tyckte mycket om naturen, varför hon gärna sökte sig till lärartjänster på landsbygden. Hon hade en konstnärlig ådra, målade och ritade gärna. På kyrkliga möten spelade hon både orgel och piano. Fritiden ägnades också åt litteratur och poesi. Hon fick snabbt kontakt med ortsborna och blev mycket omtyckt för sitt goda sätt att vara. Hon har beskrivits som en väldigt snäll "fröken". Maria Elisabet Holmgren, som kallades "Maja", slutade sina dagar på Skellefteå lasarett 25 januari 1982.

Fortsätt läs mer
  719 Träffar
  0 Kommentarer
719 Träffar
0 Kommentarer

Helmer och Lina Nygren

Lina Nygren född Jonsson SjöbottenLina Nygren född Jonsson. Foto: Sundborg & Lindberg. Privat bildsamling. Helmer Nygren beskurenHelmer Nygren. Foto: Franke. Privat bildsamling.Petrus Helmer Nygren föddes 16 januari 1886 i Holmsvattnet i Skellefteå socken som ett av fem barn till Per Adolf Nygren och hans hustru Sara Fredrika Holmberg. Helmer övertog hemmanet efter sina föräldrar. Vid sidan av sin gärning som jordbrukare hann Nygren med mycket annat också. För Holmsvattnets elektriska kraftverksanläggning hade han varit en lojal och uppskattad föreståndare under ett flertal år. På julafton 1918 fick byn elektricitet till ljuspunkter.

Tjänsten som vägvakt på vägen Holmsvattnet-Bureå, i folkmun kallad "Fäbovägen", hade Helmer innehaft sedan vägen var färdigbyggd. Nygren var även ideellt intresserad och hade nedlagt ett stort arbete för byns bönhusförening, vars kassör han hade varit under en lång period.

Humoristisk och trevlig hade han gjort sig omtyckt av alla som lärt känna honom. Han verkade vara yngre än vad han var. När han fyllde 50 år skrevs det följande om honom: "Att han nått livets middagshöjd ter sig ganska otroligt då man ser honom, ty på honom besannas orden: Femtio år på dagen, förti år i dragen, trettio år i tagen."

1935 gifte sig Helmer med Ida Karolina "Lina" Jonsson född 1891-04-04 i grannbyn Sjöbotten, dotter till Anders Jonsson och Vendla född Hedlund. Helmer och "Lina" fick inga egna barn men tog hand om två fosterbarn. Fram till giftermålet med Helmer hade "Lina" bott i sitt föräldrahem där hon nedlagt ett stort arbete med hemmets skötsel. Snabb och duktig som hon var hade hon även hunnit med att bedriva ett inte oansenligt hembageri. Många var de festtillfällen då man låtit sig väl smaka av "Linas" bullar som tilltugg till den älskade kaffetåren. Hon var även en skicklig och erfaren matlagerska. Flertalet gånger tjänstgjorde hon som kokmor. Liksom sin make var "Lina" kristligt intresserad och hade aldrig varit rädd för att arbeta för den kristna verksamheten.

"Lina" trodde nog att alla pojkar gjorde hyss av olika slag. Hon hade ett stående uttryck hon brukade säga om pojkar: "Sej du n'pajk se pesk'n. Stå'n se funder'n oppa att djära nanteing, gå'n se jer'n påväg att göra he å spreint'n ha'n redan djoort he!" (Ser du en pojk så piska honom. Står han funderar han på att göra någonting, går han är han på väg att göra det och springer han har han redan gjort det). Personligen var "Lina" en enkel och snäll människa med ett gott humör. Det sades skämtsamt om henne: "Vad är det för likhet mellan Helmer Nygren och svenska flaggan? Båda dras med en Lina."

Helmer avled 14 maj 1947 efter en tids sjukdom, 60 år gammal. "Lina" levde till 13 juli 1972 när hon avled på Skellefteå lasarett, 81 år.

Fortsätt läs mer
  708 Träffar
  0 Kommentarer
708 Träffar
0 Kommentarer

Erik och Lisa Åberg

Erik Åberg och Elisabeth Lisa Brännström SvanforsErik och Lisa Åberg. Foto: Sundborg & Lindberg. Privat bildsamling. Erik Hjalmar Åberg föddes 17 november 1896 i Svanfors, Skellefteå som son till tummare Johan Åberg, bördig från Tjärn, Skellefteå och hans hustru Kristina Augusta Lindström, barnfödd i Varuträsk. 6 år gammal förlorade Erik sin mor i lungsot.

Erik var sin hemby trogen hela livet. Han övertog en del av sin fars hemman i byn och bedrev jordbruk på detsamma. Vid sidan av jordbruket arbetade han med sågning och hyvling för byns sågbolag under flera års tid. Under många år var han även chef för densamma. Vad Åberg ej visste om virke och sågning var inte värt att veta. Han trivdes att arbeta med trä. Han sysslade också en del med byggnadsarbete. På lediga stunder sökte han sig gärna till lämpliga fiskevatten eller gav sig ut på en färd med sin bil.

Bland grannar och vänner var Erik Åberg omtyckt för sitt hurtfriska sätt och sina spontana kommentarer. Med klar och framsynt blick gick han i rak kurs genom alla diskussioner. Det kan tilläggas att det fanns ingen tröttsam stämning där hans stämma gjorde sig hörd. Präktig, gladlynt, rättfram men samtidigt också humoristisk var kännetecknande egenskaper för honom.

1922, två dagar efter sin 26-årsdag, vigdes Erik Hjalmar Åberg med Emmy Elisabet "Lisa" Johansson-Brännström född 1898-06-14 i Kankberg, Jörn. Hennes föräldrar var hemmansägare Johan Edvard Brännström, barnfödd i Kankberg och hans hustru Sara Margareta Lundgren, bördig från Dalliden, Jörn. Fem år gammal blev "Lisa" och hennes två syskon föräldralösa. Syskonskaran splittrades och "Lisa" kom 1918 till Svanström i Skellefteå socken som tjänarinna hos familjen Adrian Eriksson med familj. I grannbyn Svanfors hittade hon alltså sin blivande make. Hon flyttade där ihop med honom. I deras hem fostrades två barn, en son och en dotter. Makarna Åberg bedrev jordbruk på gården fram till 1963 när hemmanet såldes och de flyttade till en annan fastighet i byn.

1964 den 26 maj, insomnade Erik Åberg på Skellefteå lasarett i en ålder av 67 år. 1980 flyttade Lisa Åberg till Boliden. Hon var kyrkligt intresserad och en tid var hon söndagsskollärare. Handarbete var också ett stort intresse för henne. Otaliga var de alster hon broderat. En stor sorg för henne var när sonen avled 1982. Som person var Lisa Åberg vänlig och sympatisk. Tack vare dessa egenskaper var hon allmänt uppskattad i bygden. 1993-02-05 avled hon på servicehuset i Boliden, 94 år ung.

Fortsätt läs mer
  726 Träffar
  0 Kommentarer
726 Träffar
0 Kommentarer

Gustaf och Elin Degerfeldt

Elin född Nygren och Gustaf Degerfeldt Norra ÅkullaElin och Gustaf Degerfeldt. Okänd fotograf. Privat bildsamling.Karl Gustaf Degerfeldt föddes 1886-06-06 i Granå inom Skellefteå socken, som son till Salomon Karlsson Degerfeldt, barnfödd i Jörns socken och hans hustru Eva Fredrika Nygren, också från Jörn.

Som nybliven tonåring blev Gustaf faderlös. Därför fick han tidigt stå på egna ben. Gustaf var äldst av åtta syskon.

I januari 1913 flyttade Gustaf till Norra Åkulla, Jörn. Där vigdes han med Elin Maria Nygren född 1886-10-24 i nämnda by, dotter till Jonas Jonsson Nygren och hans hustru Klara Eufrosyna Nygren, båda härstammande från Skellefteå socken. I Gustaf och Elins äktenskap fostrades nio barn. Efter ingånget äktenskap övertog Gustaf sin svärfaders hemman, vilket han brukade med stor skicklighet och omsorg. Vid sidan av jordbruket arbetade han med flottning, vilket bjöd på flera farliga stunder. I Kvistforsen i Skellefteälven fick hans kamrater se honom försvinna och hann även rapportera honom som drunknad, men Gustaf klarade forsen och tog sig i land. Gruvarbete hade han också provat på. Åren 1908-1914 var han i Kiruna. Under den korta tid gruvan i Norra Åkulla varade jobbade han där.

Präktig, snäll och hjälpsam var kännetecken för Gustaf Degerfeldt. Tack vare dessa egenskaper hade han skaffat sig en stor skara vänner. Hans hälsa hade alltid varit bra, ända fram tills strax före 80-årsålder.

Elin Degerfeldt tyckte om att cykla. Hon cyklade ofta fram och åter till Boliden. 70 år ung hade hon fortfarande god hälsa och skötte ladugården. Språksam, gladlynt och godhjärtad, alltid beredd att ge en hjälpande hand, hade hon gjort sig omtyckt av alla i sin omgivning.

14 mars 1962 somnade Elin in på Skellefteå lasarett. Efter hustruns död bodde Gustaf kvar i Norra Åkulla men flyttade 1964 till en son bosatt i Boliden. Själv avled Gustaf på Jörns sjukhem 13 februari 1967. Han hade då under nästan ett års tid varit sängbunden på grund av sjukdom.

Fortsätt läs mer
  602 Träffar
  0 Kommentarer
602 Träffar
0 Kommentarer

Rickard och Hildur Burlin Villvattnet

Burlins i Villvattnet 1929Burlins i Villvattnet 1929. Från vänster: Göran Bergström, Hildur Burlin född Bergström med sonen Yngve i famnen, Rickards dotter Rut från första äktenskapet, Rickard Burlin. Yngste sonen Bertil var ännu inte född när detta foto togs. Fotograf: August Vestman. Privat bildsamling. Mångsysslaren Rickard Ferdinand Burlin föddes 1889-02-10 i Villvattnet, Burträsk som utomäktenskaplig son till pigan Ida Kristina Kvist, barnfödd i ovannämnda by. 1893 vigdes Ida Kristina med Johan Olofsson Burlin, barnfödd i Ljusvattnet, Burträsk. Åren 1893-1895 bodde familjen i Norsjö. Det sistnämnda året bosatte de sig i en liten stuga i Villvattnet på en plats kallad "Burlinsgärdan". I december 1903 dog Johan Burlin. Efter hans död bodde änkan och Rickard kvar. De var fattiga och fick, enligt uppgift, hjälp från kommunen åren 1903-1906. I december 1908 gick även Rickards mor bort. Han bodde kvar i stugan efter moderns död och sysslade då med skogsarbete.

Efter en tid flyttade Rickard från byn och erhöll plats som skogvaktare i Kolmården. Han arbetade även en tid vid Finnforsfallets kraftstation och senare som elektriker vid Porjuslinjen. Han återvände emellertid till Burträsk socken och gifte sig 1920 med en kvinna från Orrberget, Sofia Alexandra Larsson född 1899-09-10, dotter till Kristina Sofia Ekman, gift med Gustaf Albert Larsson. Rickard och Alexandra bosatte sig i Orrberget. Där föddes deras dotter knappt en månad efter giftermålet. Alexandra avled 13 januari året därpå i sviterna av tuberkulos. Då var dottern endast knappt tre månader gammal.

Under perioden (1920-1924) som Rickard bodde i Orrberget utanför Bygdsiljum räddade han en 7-årig pojke från att drunkna. Trots att han själv inte var simkunnig tvekade han inte att hoppa i och rädda pojken. För denna insats erhöll han Carnegiestiftelsens pris på 1000 kronor samt en silverklocka. Rickard hade också under denna tid uppfört ett hus i Välvsjöliden där han bedrev handelsverksamhet, mest som agent eller gårdfarihandlare.

1924 bosatte sig Rickard med sin dotter i Villvattnet där han köpt ett hemman av "Jani" Holmgren. Stugan från Burlinsgärdan flyttades till den nya boplatsen och byggdes på. Dit flyttade också Hildur Regina Bergström född 1894-09-07 i Piteå stadsförsamling. Hon hade tidigare varit bageriidkerska och var även Rickards hushållerska efter första hustruns död. Rickard och Hildur ingick äktenskap i december 1926. Två pojkar kom till världen

Rickard Burlin var en man med många strängar på sin lyra. Sjöman, reparatör, handlare, kypare och flottningsarbetare hade han bland annat varit. Han var dessutom en väldigt duktig och flitigt anlitad fotograf. Redan som ung hade han skaffat sig en kamera och blev en mycket känd fotograf i trakterna. Han hade en mycket imponerande fotoutrustning, som ännu finns kvar.

Många skolfoton och familjebilder var han upphovsman till. Han skrev även i tidningen Norra Västerbotten (numera Norran) under signaturen "Nilrub" (Burlin baklänges). Enligt Norrans egen bedömning var Rickard en av de vaknaste och mest energiska nyhetslämnare tidningen hade till sitt förfogande. Han skrev om föreningslivet och om Villvattnet i största allmänhet. Även till "Per Rim" lämnade han sina nyheter. Betalningen för varje rad var inte mycket. Kanske årsarvodet räckte till en årsprenumeration på tidningen som år 1929 var 8 kr.

Han hade ett klart intellekt och var före andra i fråga om nyheter. I början av 1930-talet köpte han Villvattnets första bil och dessförinnan hade han kört motorcykel.

Huset i Villvattnet inrymde en liten affär. Han fortsatte även med sin agentur, vilken omfattade flera olika tjänster, exempelvis beställning av fotografier och förstoringar, vilka han själv framkallade. Han var också ombud för Falu ullspinneri samt tipsombud. På den lilla tomten hade familjen skapat sig ett stort trädgårdsland. Där odlades bland annat morötter och jordgubbar, vilka var de första i byn. Dessa var också ute till försäljning.

Någon samlingslokal för ungdomar fanns inte i Villvattnet vid denna tid men hos Burlins fick de samlas på kvällarna till sent in på nätterna. För 25 öre per individ skjutsade han ungdomarna till Storbrännans café med sin bil, i resan ingick gratis fika för chauffören.

Rickard samlade på tomflaskor, vilka han rengjorde nere vid sjön innan han sålde dem. Byns pojkar roade sig med att ställa upp dessa för att pricka dem med stenar. Många krossades vilket Rickard av förståeliga skäl inte tyckte om.

Han hade också ett positiv (en slags vev/handorgel) som han åkte runt och spelade med på fester samt andra tillställningar. På Långnäset i Burträsk brukade han anordna tivoli med skytte och dans.

År 1945 vid Skellefteå-utställningen när Skellefteå stad firade 100 år var Rickard i full färd med att fotografera till exempel sångerskan Rosita Serrano. Vid en solförmörkelse som inträffade vid samma tid, sålde han sotade glasplåtar som han skurit sönder och häftat fast på kartong. Med hjälp av dessa kunde man se solförmörkelsen. Alla ville köpa dessa glasbitar av honom, kön ringlade lång och polisen var där för att hålla ordning. När dagen var slut hade han sålt glasplåtar för 1000 kr, vilket ju var mycket pengar vid den tiden. Han bjöd då bland annat stadens borgmästare på middag. Tyvärr var han inte så bra på att spara de pengar han tjänade, dessa intjänade pengar tog nog slut fort.

Dessutom sålde Rickard glass. Han hade en handdragen glassmaskin. Några bybor blev lyckliga ägare till denna raritet efter Rickards bortgång. Före frysboxarnas tid användes den flitigt vid helger och fester. Av mjölk och capglasspulver fick man en jättegod mjukglass.

Personligen var Burlin en snäll, givmild, frispråkig och orädd man med en ljus livssyn. Under några månaders tid var han intagen på sjukhus för sinnessjukdom. Han blev senare utskriven fri från symtom. Han brukade skämta om att han var den enda i byn (Villvattnet) som hade papper på att han var normal. Rickard var en god granne som inte tvekade att hjälpa till när så behövdes.

Rickard fick aldrig veta vem som var hans biologiska far även om han gjorde vissa efterforskningar för att försöka ta reda på hur det låg till. Det pratades om att hans far var en präst men om det är sant vet nog ingen.

Hustrun Hildur var en hemmets kvinna och fick många gånger sköta både hem samt barn när Rickard var ute på sina affärsresor. Hon virkade dukar, vilka hon lottade ut och fick tack vare det en extra inkomst. Hon var duktig på att sy och på att baka. Hos Burlins bodde även Hildurs bror Göran Bergström i flera år. Han var en stor hjälp för Hildur inte minst när Rickard var ute på sina affärsresor. Göran var en skicklig cykelreparatör och en duktig fiskare. Han gjorde också olika dagsverken hos bönderna i byn samt ägnade sig åt skogsarbete. 

En blodpropp i hjärtat ändade Rickards liv. Den sista tiden av sitt liv var han på grund av sjukdom tvungen att vara stillsam. Han somnade in 29 juli 1952. Hildur bodde kvar i Villvattnet fram till 1961 när hon flyttade in till pensionärshemmet i Burträsk. Tyvärr var hennes hälsa inte den bästa. Hon led av högt blodtryck och hade en månad före sin död varit sängliggande på grund av en hjärnblödning. Hon somnade in 10 juli 1963 på Skellefteå lasarett.

Fortsätt läs mer
  644 Träffar
  0 Kommentarer
644 Träffar
0 Kommentarer

Sanfrid och Signe Marklund

Sanfrid och Signe Marklund StorkågeträskSanfrid och Signe Marklund, Storkågeträsk. Fotograf: Sundborg & Lindberg. Privat bildsamling. Signe Margareta Lundkvist föddes 1897-02-02 i Norra Grundfors, Skellefteå som dotter till Olof Valfrid Lundkvist, bördig från nämnda by och Anna Karolina "Lina" Degerfeldt, barnfödd i Yttervik, Skellefteå.

Byggandet av järnvägen mellan Boliden och Slind åren 1928-1929 innebar ett stort lyft för dessa trakter. De tidigare avsides belägna gårdarna ute i skogarna kom utan vidare i kontakt med omvärlden. Med järnvägen följde ju en stor mängd rallare, som hyste in sig i gårdarna, köpte nödvändiga varor av bönderna, förde med sig berättelser och traditioner från andra bygder. Rallarna levde ju ganska ofta ett kringflackande liv, vissa kom långtifrån. Närområdets unga flickor fick plötsligt med denna ansamling karlar en drös kavaljerer. Det bereddes för bröllop här och var.

Rallarna bestod ju av ett gladlynt och skojfriskt släkte. Otaliga är berättelserna om deras upptåg. Ett av de mer omtalade genomfördes i Norra Grundfors när Lina Lundkvist, ovannämnda Olof Lundkvists hustru och Signes mor, fyllde 60 år 1929. De rallare som vid den tiden var inhysta i Lundkvistgården, hade bestämt sig för att vörda värdinnan i huset med en salut vilken nog saknar motstycke och som knappast ens kungligheter har firats med. De laddade med en rejäl laddning dynamit på en sten bakom huset. I gryningen, den 5 september 1929, small det. Det small som det aldrig tidigare hade smällt i Norra Grundfors. Glassplitter från fönsterrutorna yrde vida omkring och en från vettet skrämd Lina Lundkvist, nybliven 60-åring, sågs fly från sovrummet, klädd i ett fladdrande nattlinne.

Nu tillbaka till Signe Lundkvist. Hon hittade sin make i Storkågeträsk, Johan Sanfrid Marklund född 1894-05-10, son till Frans Gustaf Marklund och hans maka Maria Vilhelmina Lindmark, båda bördiga från Storkågeträsk. Signe och Sanfrid gifte sig i november 1919. De bodde då i Storkågeträsk där deras son föddes i juni 1920. 4 juli sistnämnda år avled Signe i barnsäng. Efter hustruns bortgång flyttade Sanfrid med sonen till Örviken där Sanfrid arbetade som renseriförman vid sulfitfabriken. Han tjänstgjorde vid fabriken tills den lades ner. Efter att fabriken i Örviken avvecklats arbetade Sanfrid en tid i Klemensnäs. Han hade flera intressen. Han skaffade sig tidigt körkort och båt. Från 1938 och åtta år framåt var han båtförman på färjan Örviken-Skelleftehamn. Marklund sysslade också med radio- och cykelreparationer. I unga år hade Sanfrid haft plats som dräng i Myckle och senare arbetade han även vid flottningen i Skellefteälven.

Hos Sanfrid hade en hushållerska vid namn Rut Elsa Valborg Pettersson född 1902-01-30 i Byske arbetat sedan december 1924. I mitten av mars 1925 vigdes hon med Sanfrid. I deras äktenskap föddes fyra barn, tre döttrar och en son.

Bland hans personliga egenskaper fanns det särskilt två som var utmärkande för honom. Hans sinne för humor och hans vänlighet. Glimten i ögat bar han med sig hela livet. Den slocknade aldrig. Hans ungdomlighet yttrade sig ofta. Hans godhet märktes också men först när man lärde känna honom nära. En välvilja som inte var en tillfällighet, en ömhet som inte var av den harmlösa sorten. Innerst inne var det förståelse för sina medmänniskor som gav honom hans inställning till livet. En godhjärtad människa lämnade jordelivet vid 61 års ålder måndagen 24 oktober 1955 på Skellefteå lasarett. Hustrun Elsa levde till 6 maj 1991.

Fortsätt läs mer
  766 Träffar
  0 Kommentarer
766 Träffar
0 Kommentarer

Emmy och Viktor Sandström

Emmy FredrikEmmy och Viktor SandströmEmmy och Viktor Sandström. Fotograf: Gustaf Sundkvist. Privat bildsamling. a Adolfina Nygren föddes 28 april 1891 i Holmsvattnet, Skellefteå som dotter till Per ADOLF Persson Nygren, bördig från Holmsvattnet och hans maka Sara Fredrika Holmberg, härstammande från Innervik. 15 år gammal fick Emmy ge sig ut för att tjäna sitt levebröd. Hon arbetade som hushållerska. Hon var länge ogift men 46 år gammal, 1937, gifte hon sig med Gustaf Hjalmar Enmark född 1881-10-24 i Häggnäs, Skellefteå och bosatte sig där. Han hade varit änkeman i fem år innan han gifte om sig med Emmy. Från det första äktenskapet hade han tre barn. Det yngsta bodde kvar hos honom när han gifte sig med Emmy. 1939 flyttade Hjalmar och Emmy med hans dotter Gertrud till Holmsvattnet där de köpt en gård, inte så långt från Emmys föräldrahem. 19 november 1944 blev Emmy änka när Hjalmar avled i sviterna av astma. Hon blev på nytt tvungen att ta tjänst som hushållerska för att kunna försörja sig efter makens bortgång.

1952 gifte hon om sig med änkemannen Johan Viktor Sandström född 1884-03-22 i Kroknäs, Skellefteå. Han var kusin till min farmors mor. Viktor hade tidigare varit gift sedan 1920 med Hanna Karolina Söderlund född 1882-11-16 i Kroknäs, dotter till Jonas Johansson Söderlund och hans maka Anna Johanna Renberg. Viktor och Hanna fick inga egna barn men de adopterade en pojke vid namn Folke. 30 januari 1947 gick Hanna bort av hjärtfel.

Viktor och Emmy bosatte sig i Holmsvattnet, på den gård där hon tidigare bott med sin första make Hjalmar. Huset kallas för "Bläckhornet" på grund av takets utformning.

Om Emmy kan berättas att hon var väldigt skicklig på att hugga ved. Hon hade ett lite egendomligt sätt att hugga ved på. Hon höll i yxan med ena handen och vedklabben med den andra. Hon högg med yxan jäms med fingrarna utan att hon skadade sig! Emmy var en fryntlig och rundnätt kvinna. Hon var ganska lomhörd. Emmy brukade cykla från sitt hem och uppför den stora backen några hundra meter söder om hennes hus. På den tiden var vägen grusbelagd, numera är den asfalterad. Hon cyklade mitt på vägen, när en bil kom och signalerade, stampade hon ner fötterna i marken så att det sprutade grus. När hon hade stannat, vände hon sig om och undrade vad det var som lät. Hon bodde sista tiden av sitt liv på ålderdomshemmet i Bureå där hon avled 17 juni 1967, närmast sörjande var syskon och syskonbarn.

Viktor hade lite att göra på gården de hade i Holmsvattnet. Därför hände det att han frågade några andra invånare i byn om han kunde hjälpa dem med något. Han var duktig på att arbeta och ville ju ha någonting att göra. Ibland fick han slå diken. Det hände en gång att katten hos dem han hjälpte, åt upp bitar av korven som han köpt på affären i byn innan han kom för att hjälpa till. Viktor var känd som en from och rättfram man samt en skicklig jordbrukare. Han hade en blå moped som han körde med ibland. Han gick bort 20 februari 1963.

 

Fortsätt läs mer
  719 Träffar
  0 Kommentarer
719 Träffar
0 Kommentarer

Adéle Hedberg

Adéle HedbergAdéle Hedberg. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Adele Kristina Hedberg föddes på nyårsdagen 1906 i Norra Hedensbyn, Skellefteå som barn nummer tre i en syskonskara på fem. Föräldrarna var Nils Albin Hedberg, bördig från Hedensbyn och hans hustru Kristina Johansdotter, barnfödd därstädes.

När Adéle var 12 år gammal avled hennes far i sviterna av en hjärnblödning. Modern Kristina blev då ensam med de fem barnen. 14 år gammal erhöll hon tjänst som hembiträde hos G. D. Åsell i Skellefteå. Familjen Åsell hyrde ut rum till de som studerade på småskoleseminariet i staden. Där bodde tre blivande lärare och Adéle var sugen på att läsa, hon tjuvläste deras böcker och blev intresserad av lärarkallet. Det berättas att Adéles mor rodde över älven från Norra Hedensbyn till Södra Hedensbyn för att låna pengar av någon bekant för att Adéle skulle ha råd att studera till lärarinna. Det var inte lätt på den tiden och Adéle fick senare i livet hjälpa till att avbetala lånet med sin lilla lön.

Läsåret 1924-1925 studerade Adéle vid Västerbottens läns landstings småskoleseminarium i Skellefteå. Hon tillhörde klass 1 B. Klassföreståndarinna var Eola A:son Gidner. I Adéles klass var de 18 elever. I den klassen fanns även en blivande lärarinna från Myckle vid namn Anna Stenberg. Hon och Adéle blev goda vänner. Fotot av Adéle kommer från Annas album. Både Adéle och Anna utexaminerades från seminariet 1926. Adéles första tjänstgöring som lärarinna var vid skolan i Morön där hon arbetade åren 1927-1928, 1928-1931 var hon i Orrliden, därefter i Norrström-Brännvattnet 1931-1938, Krångfors 1938-1939 och vid Brännan (Kyrkobordet) skola sedan 1939 och 30 år framåt.

Hennes kännetecken som lärarinna var kärlek till barnen, beslutsamhet och plikttrohet i undervisningen, vilket gjorde henne till en väldigt omtyckt person av såväl elever som föräldrar. Som vän var Adéle högt uppskattad för sin timida och försynta personlighet.

Fröken Hedberg var också ideellt intresserad, särskilt av syföreningsverksamheter. Otaliga var de vackra och gedigna handarbeten som via missionsauktionerna hamnat hos olika hem. Andra intressen som Adéle hade var att läsa böcker, att delta i studiecirklar, måla porslin, baka samt att bjuda släkt och vänner på kaffe. Hon var också aktiv inom missionskyrkan, redan 1927 engagerade hon sig där och var sedan aktiv enda fram till 1990-talet.

1965 vigdes Adéle med änkemannen och smältverksarbetaren Karl Joel Jonsson född 1906-02-03 i Gällivare men uppvuxen i Norra Hedensbyn. Äktenskapet varade dock inte länge. Redan 27 november 1966 dog Joel på Skellefteå lasarett.

Adéle fick ett långt liv. Hon slutade sina dagar i fiskarstugan i Kågnäsudden 16 juni 2002, 96 år ung.

Källor: Kyrkböcker, boken "Sveriges småskollärarinnor i ord och bild", katalog läsåret 1924-1925 från Västerbottens läns landstings småskoleseminarium och andra skriftliga uppgifter.

Fortsätt läs mer
  770 Träffar
  0 Kommentarer
770 Träffar
0 Kommentarer

Anders "Skomakar-Ant" Hedlund

Anders skomakar Ant Hedlund och makan Anna född Stenlund vigda 1906 10 19 BurträskAnders Hedlund och andra hustrun Anna Stenlund. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Anders "Skomakar-Ant" Hedlund föddes 6 oktober 1855 i Ljusvattnet, Burträsk som son till Johan Anton Andersson, barnfödd i nämnda by och hans maka Anna Lovisa Nilsdotter, bördig från Burvik i Skellefteå socken. 1869 flyttade Anders med sina syskon och föräldrar till den lilla byn Björknäs, strax norr om Stora Blåbergsliden i Burträsk socken.

"Laskar-Ant", som han också kallades, lärde sig till skomakare i Luleå. En oktoberdag 1880 vigdes han med Anna Fredrika Lindahl född 18 juli 1860 i Stora Blåbergsliden, Burträsk, som dotter till Olof Olsson Lindahl samt hans hustru Johanna Olofsdotter. Anders och Anna fick sönerna Fredrik och Konrad. De bosatte sig i ett torp i Björknäs. Familjen hade en ko, får och några getter. 1884 bosatte sig familjen Hedlund i Degerlund, också inom Burträsk socken. Där föddes dottern Anna Lovisa. 1886 flyttade familjen tillbaka till Björknäs. Ytterligare fem barn, fyra söner och en dotter, såg dagens ljus där. Sonen Olof Helmer dog av difteri 6 år gammal 1893.

21 september år 1900 avled Anders Hedlunds hustru Anna. Tretton dagar efter sin 51-årsdag (1906) gifte "skomakar-Ant" om sig. Han gifte sig med ytterligare en Anna. Denna gång med Anna Karolina Stenlund född 1876-07-26 i Lilla Blåbergsliden, dotter till inhysehjon Fabian Stenlund, barnfödd i nämnda by och hans maka Emma Karolina Abrahamsdotter, härstammande från Brännbergsliden.

"Ant" Hedlund var fattig och klarade inte av att ta hand om alla barnen. Därför fick sonen Konrad, från första giftet, växa upp hos sin faster och hennes man i Stenbäcken, Burträsk. Sonen Andreas fick plats hos en familj i Brönstjärn. I "Ant" och Anna född Stenlunds äktenskap föddes fem barn.

Anders Hedlunds huvudsakliga försörjning var att han tillverkade skor. En dag gjorde han nio skor. Ungefär när han gifte sig för andra gången fick han 75 öre i betalning för ett par kängskor. Han var ofta till Ljusvattnet och tillverkade skor. I ungdomens dagar hade han huggit sig i sitt vänstra knä, varför han blev stelbent och liksom "hoppade fram". Han var dock mycket vig och bra på att åka skidor.

1915 flyttade "Ant" och Anna med sina barn till Stenbäcken, Burträsk nära Rismyrliden inom Skellefteå socken. Samma år flyttades torpet i Björknäs som Hedlunds bott i till norra Tväråbyn, Burträsk.

En stor sorg för "Ant" var när han tvingades att följa äldste sonen Fredrik och hans familj till graven. Fredrik var gift med Anna Englund från Innansjön. De hade fyra barn och bodde också i Stenbäcken. Familjen var hårt drabbad av lungsot eller tuberkulos som det ju också heter. Det berättas att familjen hade hyst en luffare och fått in smittan i huset på så vis. De hade använt samma fäll som luffaren tidigare hade haft. Alla fyra barnen dog, två i lungsot. Av samma sjukdom avled även Anna och Fredrik, 1915 respektive 1920.

Anders "skomakar-Ant" Hedlund själv gick bort 12 januari 1923 i sviterna av lunginflammation och hjärnblödning. Efter hans död flyttade änkan Anna till Ljusvattnet, Burträsk tillsammans med sina fyra barn. I samband med detta flyttades familjens stuga från Stenbäcken till Nyfors, Skellefteå socken, där den monterades upp igen.

Änkefru Anna Hedlund hade i hela sitt liv varit frisk. Hon hade aldrig haft några höga krav på livet men hon var snabb och duktig på att arbeta. Hon hade också ett visst överskott av energi, vilket alla beundrade henne för. I ungdomen arbetade hon som piga i Stensträsk och Källheden, Burträsk. En stor bedrövelse för henne var när sonen Gunnar omkom vid badning i Risån 16 juli 1934. Han var då gift och efterlämnade maka samt tre minderåriga barn. I Ljusvattnet fick Anna i slutet av sitt liv god omvårdnad av yngsta dottern med make. Där slutade hon sina dagar efter några dagars sjukdom, just hemkommen från en resa den 6 juli 1954.

Källor: Kyrkböcker, tidningsnotiser och andra skriftliga uppgifter.

Fortsätt läs mer
  687 Träffar
  0 Kommentarer
687 Träffar
0 Kommentarer

Magnus och Elin Vestman

Ellen Burlin Manne WestmanMagnus och Elin Vestman. Foto: Franke Skellefteå. Privat bildsamling. Nils Johan Magnus Vestman föddes 1877-08-29 i Kalvträsk, Burträsk som son till handlaren samt bonden Nils Olofsson Vestman, bördig från Grisbacka, Umeå och hans hustru Sofia Josefina Persdotter Lundström, barnfödd i Kalvträsk. Magnus, som kallades för "Manne", hade nio syskon, endast två av dessa, en bror och en syster, levde till vuxen ålder. Systern var min morfars mor.

"Manne" bodde hela sitt liv i Kalvträsk. Liksom fadern som var handlare, kom "Manne" också in på samma bana. Redan som liten pojke följde han sin far på olika affärsresor. I Medle, Skellefteå hittade "Manne" sin blivande hustru Elin "Ellen" Emilia Magdalena Burlin född 1877-04-03 i Kattisträsk, Norsjö, dotter till Zakris Vilhelm Burlin, barnfödd därstädes och hans hustru Johanna Emilia Rönnmark, härstammande från Ytterstfors, Byske. Ellen växte upp i en syskonskara på nio barn. 1897 hade hennes familj flyttat till Medle. 1899 vigdes "Manne" och "Ellen".

"Manne" och "Ellen" blev föräldrar till 13 barn, tre av dessa dog som små. Magnus Vestman öppnade egen handelsrörelse i Kalvträsk 1907. Från början var affärsverksamheten inte så storskalig eftersom han vid sidan om hade ett jordbruk att sköta.

I takt med att barnaskaran växte, liksom arbetskraften, utökades både jordbruket och affärerna till att omfatta de större i orten. På senare år ägnade sig Vestman åt trävaruaffärer. Otaliga var de kronstämplingar som han förädlat.

Som människa och vän var Magnus Vestman känd som en gemytlig samt tjänstvillig personlighet. Uppskattad av såväl kunder som vänner, för han var alltid glad och skämtsam i livets alla skeenden.

Hustrun Ellen var mycket ideellt intresserad. När IOGT-logen Härolden bildades hösten 1904 var hon en av medlemmarna. När Ellen fyllde 55 år 1932, var hon den enda kvarvarande chartermedlemmen (medlem som varit med sen starten) i logen. Inom logen utförde hon ett gott arbete. Hon var en god och vänsäll människa, varför hon hade erhållit allas uppskattning.

Trots olika prövningar i livet höll "Manne" och "Ellen" humöret uppe. 1917, under pågående världskrig, tvingades de att följa äldste sonen John till graven. Han avled i sviterna av tuberkulos, blott 16 år. Två år senare dog även sonen Axel fyra år. 1929 gick sonen Gunnar bort 23 år.

Ett smärtsamt dödsbud nådde Kalvträskbygden på påskaftonens morgon 8 april 1939, mälande att handlanden Magnus Vestman hastigt avlidit under natten.

Makens bortgång tog "Ellen" hårt. Det höll på att krossa henne men hennes starka livsvilja vann över det hårda slaget. På senare år var hennes hälsa sviktande, en enträgen ledvärk gjorde "Ellen" delvis oförmögen att arbeta, men oavbrutet fortsatte hon med sina arbetsuppgifter. I hemmet var hon en solstråle för sin familj och alltid mån om deras bästa. Hon somnade plötsligt in i hemmet söndagen 31 mars 1946, 68 år.

Fortsätt läs mer
  758 Träffar
  0 Kommentarer
758 Träffar
0 Kommentarer

Karesia och Sven Svensson

10. Lärarinnan Karesia Kajsa Vimmerdahl f 1903. Sven Svensson 1908Karesia och Sven Svensson. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Karesia "Kajsa" Augusta Sofia Wimmerdahl föddes 1903-02-19 i Skellefteå stad som dotter till snickaren Karl Johan Oskar Wimmerdahl, barnfödd i Västertelje församling och hans hustru EMMA Elisabet Tornéus, bördig från Piteå stad. 20 år gammal avlade Karesia småskollärarexamen vid seminariet i Skellefteå. Hennes första tjänstgöring som lärarinna var vid skolan i Lidberg inom Skellefteå landsförsamling. Där verkade hon fram till 1930 när hon erhöll plats som lärarinna vid skolan i Karsträsk, en tjänst som hon hade i flera års tid. Därefter var hon verksam som lärarinna vid Moröns skola i Skellefteå, i Bergliden och Finnfors. 1942 vigdes Karesia med hemmansägare Sven Anders Svensson född 1908-10-23 i Finnfors, son till godsägare Nils Svensson, barnfödd i Skorped, Västernorrland och hans hustru Helena Karolina "Lina" Hedlund, bördig från Krångnäs, Skellefteå. Karesia och Sven bosatte sig i Finnfors där de övertog hans föräldrars jordbruk. Karesia tjänstgjorde där en tid som lärarinna. Från 1948 tjänstgjorde hon dock som lärarinna vid skolan i Klutmark, vilket blev hennes sista arbetsplats. Tack vare sin okonstlade och enkla personlighet hade hon gjort sig uppskattad i sin omgivning och skaffat sig många vänner. Såsom lärarinna var hon mycket duktig och omtyckt. I hemmet avled Karesia 1 april 1964, vid en ålder av 61 år.

1931 blev Sven Svensson anställd vid Rönnskärsverken i Skelleftehamn. Där var han till 1940. Sedan dess ägnade han all sin tid åt sin fars jordbruk som han övertog 1936. 1952 fanns 6 kor och 1 häst på gården.

1965 avskaffade Sven Svensson djuren på gården och drev jordbruket vidare utan kreatur. Han var politiskt intresserad och var bland annat ledamot i Skellefteå kommunalfullmäktige som Folkpartiets representant, skiftesgodeman, ledamot av taxerings- och socialnämnden. Dessutom var han valnämndens ordförande. Som person var Svensson sympatisk och avhållen. Sven somnade in 29 oktober 1978, 70 år ung.

Fortsätt läs mer
  386 Träffar
  0 Kommentarer
386 Träffar
0 Kommentarer

Axel och Ingeborg Edqvist

Axel Edqvist f. 1888 i Stavvattnet Lövånger bodde i BissjönAxel Edqvist. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Axel Edqvist föddes 9 mars 1888 i Stavvattnet inom Lövångers socken som son till J.P. Eriksson och hans hustru Johanna Gustava Holm. I unga år arbetade Axel som skomakare. Cirka 1910 tog han sig efternamnet Edqvist. 1911 gifte han sig med Ingeborg Elisabet Tufberg född 1882-05-29 i Vallen, Lövånger, dotter till soldat Per Efraim Tufberg och hans maka Karolina Vahlberg. I Axel och Ingeborgs äktenskap föddes tre barn, varav det äldsta levde i endast två dagar. 1915 flyttade makarna Edqvist, deras barn och Axels föräldrar till Bissjön där de köpt ett hemman. Axel uppodlade hemmanet med två hektar. 1943 fanns en häst, tre kor, två ungdjur, en gris och ett får som djurbesättning på gården.Ingeborg Elisabet Edqvist Bissjön f i StavvattnetIngeborg Edqvist. Okänd fotograf. Privat bildsamling.

Under tiden i Bissjön började Axel att intressera sig för sågverksrörelser och han var delägare i en motordriven såg. Med tiden blev han en "skogskarl" och arbetade åt firman A. Huss & Co i Lövånger som tummare (virkesmätare). Hemmanet i Bissjön såldes cirka 1946. Axel och Ingeborg flyttade då till en mindre gård på Strömbacken i Lövånger. Axel ägnade sig efter flytten åt skogsaffärer på heltid. Han var skogsfaktor och uppköpare. Därefter blev det Norrlands tunnindustri i Örviken för hans del. Han var högt uppskattad bland sina kollegor och utförde sina arbetsuppgifter till full belåtenhet. Som person var Edqvist pratglad och trevlig. Han hade ett gott humör och var ständigt skojfrisk.

Ingeborg var en driftig och duktig husmor. Arbetsglädje och en aldrig vikande framtidstro var signifikativt för hennes livsgärning. Hon var en gedigen person och hade ett gott hjärta. Gästvänlig och hjälpsam mot alla hon mötte, hade fru Edqvist varit den godhjärtade grannen samt vännen. Ingeborg var religiöst intresserad och deltog aktivt i missionens arbete. Fridfull, som hon var, ägnade hon sin tid åt hemmet och familjen.

På Hemgården i Lövånger insomnade Ingeborg Edqvist lördagen 25 juni 1966, 84 år gammal. Axel levde till måndagen 1 februari 1971 när han också slutade sin vandring på jorden. Han blev nästan 83 år.

Fortsätt läs mer
  408 Träffar
  0 Kommentarer
408 Träffar
0 Kommentarer

Oskar och Johanna Sjöström

Oskar Sjöström man 2015 003 012Oskar Sjöström. Foto: Franke Skellefteå. Privat bildsamling.Johanna Hanna Sjöström f. 1873 12 26 2015 001 006Johanna Bergström. Foto: Franke Skellefteå. Privat bildsamling. Köpman Oskar Olof Andreas Sjöström föddes 11 oktober 1873 i Umeå som son till skrivaren Carl Johan Sjöström, bördig från Umeå och hans maka Augusta Vilhelmina Nilsson, barnfödd i Växjö.

Sin bana inom affärslivet började Oskar hos grosshandlare J. O. Wikström i Umeå. 1893 flyttade Oskar till Skellefteå stad där han blev föreståndare för Sidenmark & Co:s manufakturaffär. (Affären huserade i korsningen Storgatan/Stationsgatan där Ömans mattor från år 1912 var inrymda). 1899 startade Oskar egen affär inom samma bransch vilken han drev till 1911 för att därefter ägna sig åt yrket som resande försäljare. Han reste runt i hela landet som representant för firmorna Lagerstedt & Co i Göteborg samt John Lundin, Stockholm.

Hos Sidenmark & Co fanns från 1896 ett handelsbiträde vid namn Johanna "Hanna" Bergström, som kom att bli Oskars hustru. Hon var född 26 december 1873 i Luleå, dotter till snickaren samt vaktmästaren Johannes Bergström, bördig från Luleå och hans hustru Ulrika Vikström, också härstammande från samma ort.

Oskar och "Hanna" vigdes till äkta makar 1 april 1900. I deras äktenskap föddes sex barn, tre döttrar och tre söner. En stor sorg för makarna Sjöström var när näst äldsta dottern avled i sviterna av tuberkulos vid 22 års ålder julafton 1926. Samma sjukdom ändade även livet för deras yngste son som somnade in 14 juni 1929, knappt fyllda 18 år.

Cirka 70 år gammal slutade Oskar som resande försäljare och slog sig ner i Skellefteå. Han ägnade sig då åt agenturverksamhet och var bland annat en tid Skelleftebladet behjälplig på deras distributionsavdelning. Vid 80-års ålder sysslade han fortfarande med sin agenturrörelse. För sin ålder var han pigg och vital, både mentalt samt fysiskt.

Hjärtlig, gladlynt och vänfast var tre egenskaper som kännetecknade Oskar Sjöström. Han mötte ofta sina medmänniskor med ett blygsamt leende. Tack vare dessa karaktärsdrag hade han skaffat sig en stor vänkrets.

Johanna eller "Hanna" Sjöström, som hon kallades, ägnade sin tid åt familjen och hemmet. Utåt visade hon sig inte så mycket men hon var en aktiv medlem i husmodersföreningen sedan dess begynnelse. Varmhjärtad och trevlig hade hon förvärvat många vänner genom åren.

Efter en lång tids sjukdom insomnade Oskar Sjöström på Skellefteå lasarett fredagen 29 april 1955. Han blev 81 år. "Hanna" Sjöström avled även hon på lasarettet söndagen 9 augusti 1959, 85 år. Från åtminstone 1930 och fram till sitt frånfälle var makarna bosatta på Skeppargatan 4 A i Skellefteå. Frid över deras minnen!

Fortsätt läs mer
  729 Träffar
  0 Kommentarer
729 Träffar
0 Kommentarer

Hugo och Anna-Lisa Lundkvist

215945645 10223248375311574 7933921524699968461 nHugo och Anna-Lisa Lundkvist. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Karl Hugo Lundkvist föddes 1913-11-26 i Renfors, Jörn som ett av nio barn till Petter Lundqvist och hans maka Hanna Kristina Gradin. 1937 vigdes Hugo med Anna-Lisa Viklund född 1916-03-02 i Grånäs, Skellefteå, dotter till Per Hjalmar Viklund och hans hustru Anna Amalia Boman. Två månader gammal förlorade Anna-Lisa sin far. Han avled i sviterna av rosfeber och lunginflammation på Skellefteå lasarett. Efter Hjalmars död flyttade modern Amalia till sin hemby Långselet tillsammans med de två döttrarna Dagmar och Anna-Lisa. 1919 flyttade de till Norsjö. Amalia hade gift om sig med Lars Palmer Hällgren i Bastuträsk. 1922 bosatte sig Palmer, Amalia och barnen i Kåge, där bland annat Anna-Lisa växte upp. I Palmer och Amalias äktenskap föddes sju barn. Anna-Lisa hade tjänst som hembiträde på olika platser före giftermålet.

Hugo och Anna-Lisa bodde till en början i Renfors, Jörn. 1946 byggde de egen gård i Södra Åkulla, Jörn dit de sedan flyttade. I hemmet fostrades sex barn.

Varje ledig stund ägnade Anna-Lisa åt handarbete. Virkning och sömnad var för henne mer än ett fritidsintresse. Hon älskade också att omge sig med blommor och hon hade en vacker blomstrande trädgård på tomten. God, gladlynt och gästvänlig var tre egenskaper som kännetecknade fru Lundqvist. Hon var alltid redo att ge en hjälpande hand till någon. Med ett hjärta som inte bara klappade för de sina hade Anna-Lisa genom åren skaffat sig en stor krets vänner.

Hugo startade eget lastbilsåkeri. Han skötte hemmet i Södra Åkulla med stor omsorg och bjöd ofta gäster på hemkokt köttsoppa. Alltid när någon kom på besök dröjde det inte länge innan kaffepannan ställdes på spisen. Hugos stora fritidsintresse var bilar, vilka han skötte väl om.

Hugo tyckte också om att vandra i skogen, att plocka bär och att hämta björkvrilar som han gjorde fina kåsor samt skålar av. Han delade intresset för trädgårdsskötsel med sin hustru. En vacker trädgård visade att han och Anna-Lisa hade gröna fingrar. Det blomstrade både inom- och utomhus.

3 oktober 1980 somnade Anna-Lisa in på Skellefteå lasarett efter en tids sjukdom, 64 år. På äldeboendet trivseln i Ursviken avled Hugo 19 juli 2004, 90 år gammal.

Fortsätt läs mer
  621 Träffar
  0 Kommentarer
621 Träffar
0 Kommentarer

Andreas och Nanny Nilsson

Nanny och Andreas Nilsson Ljusvattnet BurträskAndreas och Nanny Nilsson. Okänd fotograf. Privat bildsamling.Andreas Nilsson föddes 1873-01-05 i Ljusvattnet, Burträsk som son till Nils Andersson, bördig från Selet, Byske och hans hustru Margareta Christina Abrahamsdotter Burman, barnfödd i Lappvattnet, Burträsk. Andreas var äldst av fyra syskon.

Andreas tillhörde den från Gammelbyn, Burträsk till Ljusvattnet i början på 1700-talet inflyttade Anders Anderssonska släkten. Andreas bodde i hela sitt liv på den gård där han tog sina första steg, den ärevördiga så kallade "Nils-Petter Orsa-gården" i Ljusvattnet. Föräldrahemmet delades mellan Andreas och en bror, varav han själv behöll fädernehemmanet. Han väntade länge med att gifta sig men när han väl gjorde det blev det ett hejdundrande bröllop som varade i fyra dagar med början en torsdag. Troligtvis det sista av den sorten i Burträsk. Hustrun han fick fatt i hette Nanny Amalia Bergqvist född 1895-01-20 i Orrliden, Skellefteå, dotter till Oskar Bergqvist, härstammande från Medle och hans maka Eva Amalia Stenmark, född i Gummark, Skellefteå men uppvuxen i Skråmträsk. Vigseln mellan Andreas och Nanny förrättades i november 1915, mitt under pågående världskrig. I deras äktenskap såg fem barn dagens ljus, tre pojkar och två flickor. En stor sorg för makarna var när äldste sonen avled 1935 i barnförlamning eller polio som det också heter, 19 år ung. Efter detta tog makarna Nilsson hand om en fosterpojke som kom till familjen 1940.

Andreas Nilsson var den timide och tålmodige hedersmannen som tagit både dåliga och bra dagar med samma imponerande lugn samt tillförsikt. Han var en god och förträfflig granne med ett gott hjärta. Liksom sina förfäder var Nilsson en mycket idog jordbrukare. 1946 såldes hemmanet till sonen Torsten med maka. Andreas och Nanny bodde dock kvar på gården i en egen bostad.

På kronikeravdelningen vid Hällnäs sanatorium insomnade Andreas Nilsson lördagen 1 september 1962, 89 år ung. I hela sitt liv hade Andreas en god hälsa, bortsett från år 1952 när han drabbades av sjukdom vilken han dock återhämtade sig från. I slutet infann sig dock ålderskrämpor vilka han utan klagan bar med sig enda till slutet.

Nanny kom som piga till Ljusvattnet, Burträsk 1915, samma år som hon gifte sig med Andreas. Trots att hon levt och verkat i över 50 år i Burträsk socken bröt "Skelletmåle" fram emellanåt. (Hon var ju som sagt barnfödd i Orrliden, nära Skråmträsk inom Skellefteå socken). Hon växte upp i en stor syskonskara. På den tiden var det viktigt att snabbt skaffa sig en tjänst som lillpiga, barnskötare och riktig piga som behärskade alla sysslor på ett jordbruk, för att tjäna sitt levebröd.

Hennes gärning som bondmora kännetecknades av hårt arbete från arla morgon till sen kväll. Hon hade alltid varit kry och i farten. Dessutom hade hon ju en kull barn att fostra. Sedan hon blev änka bodde hon kvar i den nya gården som sonen Torsten uppförde på 1940-talet. Samtidigt övertog den sistnämndes hustru hennes plats och hon fick dra sig tillbaka för att ägna sig åt sina intressen, som hon tidigare inte hann med. Ljusvattnets missionsförenings symöten besökte hon flitigt. Hon deltog också i pensionärsföreningens resor och sammanträden. Lite tid tog det nog varje vecka för henne att utöka "uppklistringspärmarna". Där kunde besökaren få veta mycket av en klar och minnesrik hjärna med berättelser om "hur det var då" i Ljusvattnets hävder samt i den egna familjen. Handarbete, i synnerhet stickning och vävning var också något hon gärna ägnade sig åt så länge synen och hälsan medgav detta. När hon hade blivit änka och kände sig ensam reste hon till "hemmet" (Burträskgården) i Burträsk, där hon med sina sällskapliga förmågor spred solsken och gott kamratskap de sista åren av sitt liv. Hon somnade dock in på Skellefteå lasarett 22 februari 1984, i en ålder av 89 år.

Fortsätt läs mer
  552 Träffar
  0 Kommentarer
552 Träffar
0 Kommentarer

Edde och Serafia Eklund

Edde Eklund och Serafia född StenmarkEdde och Serafia Eklund. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Edde Eklund föddes 1880-09-29 i Älgliden, Jörn som barn nummer tio av tolv till Olof Eklund och hans hustru Sara Greta Johansdotter. I ungdomens dagar sysslade Edde med skogsarbete. Edde övertog senare en del av sin faders hemman. Han var dessutom en tid malmlastare vid LKAB i Malmberget. Där trivdes han bra, men läkare rådde honom att sluta. Hans hjärta klarade inte av det hårda arbetet. Eklund återvände hem och återupptog ånyo jordbruksarbetet på gården i Älgliden. Under hans frånvaro hade hemmanet blivit allt sämre, varför det krävdes hårt jobb för att få det i gott skick igen.

Trots alla slags motgångar hade Edde vandEdde och Serafias gård i Älgliden JörnEdde och Serafias gård i Älgliden, Jörn. Okänd fotograf. Privat bildsamling. rat sjungande genom livet. Djupt religiös som han var, såg man ofta honom sitta på kyrkbänken och hans kraftiga röst hördes i psalmsången.

1909 vigdes han med Serafia Katarina Stenmark född 1888-12-22 i Ljusträsk, Burträsk, dotter till Fredrik "Sur-Frecke" Valfrid Stenmark och hans första hustru Emma Evelina Olofsdotter Lindberg. Ett år gammal flyttade Serafia med sina föräldrar till Kalvträsk. Vid nästan sju års ålder förlorade Serafia sin mor. Serafia fick därför 1896 ett nytt hem i Ljusträsk, Burträsk som fosterbarn hos bonden Pehr Johan Olofsson Burman och hans hustru Maria Fredrika Lindgren, vilka saknade egna barn. Där bodde Serafia fram tills hon gifte sig. 

Edde och Serafia fostrade sju barn. När krafterna avtog för makarna avyttrade de hemmanet i Älgliden och flyttade in till Jörn. Där ansvarade Edde för klockringningen i kyrksalen. I början hyrde de en privat bostad, men senare flyttade in på pensionärshemmet i samhället. Under den allra sista tiden vistades Edde och Serafia på Furugården i Jörn.

Serafias hälsa började att svikta i slutet av hennes liv varför hon intogs på sjukhemmet i Jörn. På annandag pingst (22 maj) 1961 slutade hon sin vandring på jorden. Hon blev 72 år.

Edde var som person godhjärtad varför han var omtyckt i sin omgivning. Han blev sjuk och intogs på lasarettet i Umeå där han avled 17 januari 1962, 81 år.

Fortsätt läs mer
  843 Träffar
  0 Kommentarer
843 Träffar
0 Kommentarer