Karl Åström

Karl Åström och Eugenia Lindström Bjurfors BtkKarl Åström och Eugenia Lindström. Vigda 1911. Foto: Hulda Jonsson, Burträsk. Privat bildsamling.Karl Alexander Åström kom till världen den 19 november 1878 i Inneråträsk, Sävar församling. Han var äldst av nio barn till gästgivaren samt storbonden Anders Åström, bördig från Skivsjön, Degerfors och hans hustru Maria Karolina Åström, barnfödd i Ånäset, Degerfors. De lärospån som Karl fick i hemmet blev bestående värden.
1911 vigdes han med Eugenia Margareta Lindström född 1889-11-05 i Söderliden, Burträsk, dotter till bonden Gustaf Ulrik Lindström och hans maka Christina Magdalena Burström. Eugenia var yngst av fyra syskon. Det första året efter vigseln bodde Karl och Eugenia i Inneråträsk men 1912 flyttade de, tillsammans med deras ettåriga dotter, till Bjurfors, Burträsk. Där övertog de ett större hemman tillsammans med en bror till Karl. Ytterligare en dotter föddes i familjen. Eugenia insjuknade i tuberkulos och vårdades på Mörsils sanatorium i Jämtland. Där somnade hon in på nyårsdagen 1917 och efterlämnade make samt två döttrar, den yngsta var två år. Karl gifte om sig 1919 med Elsa Edit Olsson född 1900-12-24 i Nordmaling. Hon hade tidigare arbetat på gården. Samma år som vigseln ägde rum, blev de föräldrar till en son. Karl och Elsa sålde 1923 sin del av hemmanet och flyttade till Levar, Nordmaling där de köpt sig en jordbruksfastighet, nära sjukstugan.
En stor sorg för Karl och Elsa var när deras son avled av lunginflammation vid fyra års ålder 1923. 1925 föddes ytterligare en son i familjen. 1958 överlämnades hemmanet till sonen.
Karls största intressen var det egna jordbruket och hemmet. Han hade dock ett fritidsintresse, det var trädgårdsskötsel. Han och Elsa hade erhållit utmärkelser vid trädgårdssällskapets årsmöten. Karl Åström tillhörde en tid Nordmalings kommunalfullmäktige. En del andra förtroendeuppdrag hade han också.
Elsa somnade in 9 februari 1966 på sjukstugan i Nordmaling. Karl avled på Nordmalings kronikerhem efter en längre tids sjukdom den 22 maj 1967.

Fortsätt läs mer
156 Träffar
0 Kommentarer

Eufrosyna Lind

Eufrosyna Lind f. 1839 07 05 i Ljusvattnet BurträskEufrosyna Lind. Fotograf: Hulda Jonsson, Burträsk. Privat bildsamling.Anna Eufrosyna Larsdotter Lind föds 1839-07-05 i Ljusvattnet, Burträsk som dotter till pigan Anna Magdalena Larsdotter. Cirka 1858 flyttar Eufrosyna till Granträsk, Burträsk där hon tjänar som piga. Hon flyttar sedan till Salberget där hon blir piga hos Jonas Andersson med familj. Eufrosyna vänder sedan hem till Ljusvattnet. Hon arbetar där som piga hos Anders Eliasson med familj. Flyttar sedan till Finnfors, Skellefteå 1864 och tar samtidigt efternamnet Lind. Hon tjänar där som piga i ett år. 1865 gifter hon sig i Skellefteå med Adam Fredrik Larsson Åström född 1837-07-16 från Svensträsk, Burträsk. Hon flyttar till Svensträsk, Burträsk tre dagar efter vigseln, 29/11 1865. 

1868 flyttar hon och maken till Brännby. Där föds också dottern Anna Sofia. 1874 flyttar de till Villvattnet. I Villvattnet kommer sonen Gustaf Adolf till världen. Maken Adam Fredrik Åström blir sjuk och dör i lunginflammation 1899-02-12.1920 flyttar Eufrosyna till Risvattnet, Nysätra tillsammans med sonens familj. Där dör hon också 1929-03-21 av ålderdomssvaghet. 

Eufrosyna var jordemor, vilket innebar att hon hjälpte till vid födslar och annat. Förr i tiden följde barnen med kreaturen, korna och fåren, till skogs. Kanske var det för att vakta och skrämma bort rovdjur. Antagligen fick de höra många historier och kunde berätta för varandra om både odjur samt annat. Det berättas att Eufrosyna hade blivit tagen av vittra. Eufrosyna vallade, eller getade, "geet", som det hette att följa med korna i skogen. Bäst som hon gick där och vallade fick hon syn på ett par andra barn, det var barn hon aldrig förr hade sett. De lekte länge tillsammans, blev både trötta och hungringa varefter de andra barnen sade att Eufrosyna kunde få följa med dem hem för att äta. De bodde alldeles i närheten. När de gick in i huset kom de in i ett vackert kök med massor av god mat som doftade ljuvligt. Där var en fager kvinna, barnens mor, som bjöd till bords.

Eufrosyna tog för sig och var beredd att smaka på läckerheterna, när hon kom ihåg bordsbönen som man inte fick glömma bort. Hon knäppte händerna och bad Gud välsigna maten, men då förvandlades maten till grodor, skalbaggar och maskar. Sedan mindes Eufrosyna ingenting mer. Man hittade henne sovandes i skogen tre dagar senare. Eufrosyna tog ingen skada av sitt besök hos vitterfolket. Hon blev som vuxen kunnig i att bota människor och djur, hon visste vilka växter som var läkande.

Fortsätt läs mer
343 Träffar
1 Kommentar

Nils Nilsson och Matilda Gustafsdotter

Nils Nilsson och Matilda Gustafsdotter RäftkläppenNils Nilsson och Matilda Gustafsdotter, Räftkläppen. Okänd fotograf. Privat bildsamling.Nils Nilsson "Nirsch Nirscha" föddes 1832-07-31 i Bjurvattnet, inom Skellefteå socken som barn nummer tio i en syskonskara på elva till bonden Nils Andersson, bördig från Räftkläppen och hans hustru Anna Larsdotter, härstammande från Långträsk, Norsjö. Anna dog när Nils Nilsson var knappt fem år fyllda. Nils Andersson avled fyra år senare.
1849, vid 17 års ålder, blev Nils dräng hos sin farbror Gustaf Andersson i Räftkläppen. Han blev kvar där i ett år innan han flyttade till Svanström och bonden Erik Olofsson som var gift med Nils äldre syster Maja Stina. 1853-1854 tjänstgjorde Nils som dräng hos sin äldre bror Anders Nilsson i Skärudden. Det sistnämnda året gifte sig Nils med Matilda Gustafsdotter född 1835-03-16, dotter till Nils farbror, nybyggaren Gustaf Andersson, barnfödd i Bjurvattnet och hans hustru Margareta Johansdotter, härstammande från Skråmträsk. Nils och Matilda var alltså kusiner. De övertog Matildas föräldrahem i Räftkläppen. Matilda hade två helsystrar och en halvbror. I Nils och Matildas äktenskap föddes åtta barn.
Slåttermaskinen gjorde sitt intåg i Räftkläppen i slutet av 1890-talet. När en nyköpt slåttermaskin skulle monteras år 1900 blev Nils Nilsson sakkunnig rådgivare. Han lär då ha yttrat: "Handena känn I vä lik som fadervåra!" (Den här känner jag lika väl som fader vår!)
Mellan åren 1881 till cirka 1891 var Nils Nilsson nämndeman. Han var också en stor jordägare i Bjurvattnet. Nils och Matildas son Rickard övertog gården i Räftkläppen 1903 i samband med sitt giftermål. Nils avled den 13 februari kl. 13:00 samma år av reumatisk värk. Hustrun Matilda levde till 24 januari 1911 när hon i sviterna av astma somnade in.

Fortsätt läs mer
221 Träffar
0 Kommentarer

Albert och Elsa Lindahl

Albert Lindahl kyrkoherde i Norsjö med hustru ElsaElsa och Albert Lindahl. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Johan Albert Lindahl föddes 1893-06-24 i Knaften, Lycksele som son till hemmansägare Johan August Nilsson, barnfödd i Knaften och hans hustru folkskollärarinnan Olivia Maria Lindahl, bördig från Fredrika församling.

Vid 1,5 års ålder blev Albert moderlös. Fadern gifte om sig 1898 men det äktenskapet varade inte länge. Efter drygt ett halvår avled även hans andra hustru och Alberts styvmor, som dödsorsak är noterat "maginflammation". Samma åkomma som även Olivia dog av.

Alberts båda föräldrar var religiösa. Fadern var ett väckelsens barn och modern, som var dotter till kyrkoherde Erik Anton Lindahl i Fredrika, förde med sig de prästerliga traditionerna till familjen. Tidigt intresserade sig Albert för att bli präst även han men utsikterna för att kunna utbilda sig såg ut att vara små på grund av hemmets svaga ekonomi. Han hjälpte sin far med jordbruket och ungdomsåren förflöt. Albert tillbringade flera somrar som "getare", d.v.s. att valla kor. Det hände många gånger att han predikade för korna för att få låtsas vara präst. Så småningom blev leken allvar, när Albert via småskoleseminariet i Lycksele och Fjellstedtska skolan i Uppsala kunde avlägga erforderliga teologiska examina och prästvigas. 1915 flyttade han till Uppsala för att studera. 1922 prästvigdes han för Luleå stift.

Albert, som tog sig efternamnet Lindahl efter sin mor, ingick 1922 äktenskap med Maria Elsa Lovisa Lindgren född 1894-08-25 i Klara församling Stockholm, dotter till tapetserare Karl Edvard Verner Lindgren och hans hustru Maria Helena Margareta Rydberg. Vigseln förrättades på Alberts födelsedag 24 juni. Cirka en vecka senare 1 juli 1922 flyttade Albert och Elsa till Kalvträsk, där Albert hade erhållit tjänst som komminister. Hans första förordnande som präst efter prästvigningen.

Före vigseln med Albert hade Elsa arbetat i fem år som hushållerska i skolhuset i Kristinefors, Värmlands län. 1918 kom hon till Uppsala där hennes mor, som då var änka, bedrev bagerirörelse. 1 maj 1923 började Albert sin tjänst som komminister i Kalvträsk. Den befattningen innehade han i nästan 1,5 år. I oktober 1924 flyttade han och Elsa, samt deras ettåriga dotter till Alberts hemförsamling Lycksele där han tillträdde tjänsten som komminister.

Som komminister i sin hemförsamling gjorde Albert Lindahl en insats bland barn och ungdom. Det var vid denna tid, som det kyrkliga ungdomsarbetet växte fram i vårt land och ungdomskretsar bildades i församlingarna. Komministergården blev centrum för ett livaktigt ungdomsarbete och den kyrkliga ungdomskretsen blev en medarbetarstab, som ofta deltog i församlingsarbetet. Sommartid cyklade ungdomarna ut till de många byarna och bidrog till gudstjänsten med körsång samt vittnesbörd.

Albert Lindahl var ansedd som en väldigt bra predikant. Hans predikan utformades till en central kristen förkunnelse med aktuell anknytning, den var alltid personlig. Han talade till människorna på ett språk som de förstod och han använde dessutom gärna dialektala uttryck för att göra framställningen vardagsnära. Ungdomstidens lågkyrkliga väckelsearv gav must och djup åt hans förkunnelse. Hans utåtriktade läggning gav honom många vänner.

Familjen Lindahl utökades under Lyckseletiden till att bestå av fem barn plus föräldrarna Albert och Elsa. I nästan tio år var Albert komminister i Lycksele. Kyrkoherdetjänsten i Norsjö blev ledig och Albert erhöll den tjänsten. I september 1933 blev han vald till kyrkoherde i Norsjö men först i maj året därpå tillträdde han tjänsten. Kyrkoherdetjänsten i Norsjö gav rika tillfällen till ett intensivt församlingsarbete. Även de praktiska uppgifterna sköttes med framgång. Ett församlingshem uppfördes nära kyrkan och två nya kyrkobyggnader togs i bruk på Alberts initiativ. "Gud hade givit sin tjänare många rika gåvor och iklätt honom den vapenrustnBrev från Albert Lindahl till Ester LundströmBrev från Elsa och Albert till min morfars mor Ester. Eget fotografi. Privat samling. ing han behövde för sin herdetjänst."

En stor sorg för Albert och Elsa var när deras yngsta dotter avled knappt ett år gammal av lunginflammation år 1937.

Sedan Albert kom till Norsjö beklädde han posten som ordförande i kyrkofullmäktige samt folkskolestyrelsen där han nedlade ett värdefullt och målmedvetet arbete. Han bidrog också till att Norsjö fick en högre folkskola, i vars styrelse han hade varit ledamot.

Ett ungdomligt sinne, enkelhet, välvillighet och vänfasthet kännetecknade kyrkoherde Lindahl. Han tjänstgjorde som kyrkoherde i Norsjö fram till 1960 när han slutade och avgick med pension. Under nästan sina 30 år i Norsjö hade han blivit varmt uppskattad i bygden.

Efter pensioneringen flyttade Albert med sin maka till Uppsala. De behöll dock kontakten med Västerbotten. Albert besökte Norsjötrakten ett antal gånger efter sin pensionering. Dessutom prenumererade Albert och Elsa på tidningen Norra Västerbotten nuvarande Norran även efter att de lämnat Västerbotten. De ville hålla sig uppdaterade om vad som hände i bygden, det tyder väl på en kärlek till densamma. I ett bevarat brev som Elsa skrev till min morfars mor för att gratulera henne på 80-årsdagen skriver Elsa bl.a. om "vårt kära Kalvträsk" samt "våra rika och lyckliga år i Kalvträsk", det tyder väl på att de trivdes där.

Elsa deltog flitigt i församlingsarbetet i Norsjö. Hon var den drivande kraften inom de kyrkliga syföreningarna Missionsföreningen, Syföreningen för kyrkans prydande och Ungdomssyföreningen. I regel var hon också värdinna vid kyrkligt anordnade fester och andra samkväm. Som person var Elsa enkel, flärdfri. Tack vare dessa egenskaper hade hon gjort sig omtyckt och skaffat sig en stor skara vänner. I Albert och Elsas hem rådde stor hjärtlighet, dit var man alltid välkommen.

Albert Lindahl somnade in 3 november 1972, 79 år gammal. Elsa gick bort 18/9 1985, 91 år ung.

Fortsätt läs mer
257 Träffar
2 Kommentarer

Ruben och Signe Forsman

Signe o Ruben ForsmanSigne och Ruben Forsman. Okänd fotograf. Privat bildsamling.August Ruben Forsman kom till världen den 1 mars 1896 i Falmarksforsen, Skellefteå socken. Han var barn nummer tre av tio till de lyckliga föräldrarna Olof Robert Forsman, bördig från Falmarksforsen och hans hustru Anna Karolina Hortelius, barnfödd i Degerbyn, Skellefteå.

1924, samma år som filmen Gösta Berlings saga hade premiär, gifte sig Ruben med Signe Hermine Jonsson från Långviken, Skellefteå. Hon var född 12 juli 1900 och dotter till Jonas Tyko Jonsson, barnfödd i Långviken samt hans hustru Anna Charlotta Lundmark, härstammande från Jörn socken. Signe hade åtta syskon. Ruben flyttade 1924 en halv Västerbottensgård från Falmarksforsen till sina svärföräldrars hemman i Långviken. Det blev hans och Signes bostad. Även ladugård uppfördes på gården. Ruben och Signe välsignades med sju barn, fem döttrar och två söner.

Ruben arbetade vid Bure AB samtidigt som han skötte jordbruket. Han tyckte om att arbeta. Han hade alltid varit optimist, full av arbetsglädje och outtröttlig. 1938 köpte han ett större jordbruk i Innervik dit han flyttade samma år med sin stora familj. Även där saknades byggnader på tomten varför det blev bråda dagar att så fort som möjligt få tak över huvudet för både människor och kreatur.

Forsman var kristligt intresserad och i åtskilliga år var han söndagsskollärare i Innervik. Han var också en drivande kraft för bönhusets upprustning. Dessutom tillhörde Ruben vägstyrelseföreningen i byn och var särskilt intresserad av Innerviks usla vägars förbättring.

Alla som hade kommit i kontakt med Ruben Forsman lärde känna honom som en sympatisk och hederlig person. Trots sina många åtaganden hade han alltid ett skämtsamt ord till övers. Det djupa allvaret hos honom kunde man dock snart skönja. Hans kristna tro märktes i både ord och handling.

1960 såldes hemmanet i Innervik. Ruben och Signe flyttade till Stackgrönnan utanför Skellefteå där de införskaffat sig en fastighet. 28 september 1970 avled Signe på Skellefteå lasarett, vid en ålder av 70 år. Hon hade ägnat all sin tid och energi åt det egna hemmet. Ända sedan ungdomen hade hon varit religiöst intresserad. Hon deltog aktivt i syföreningen och var så länge hon orkade en trogen besökare av möten i kyrka samt bönhus. Trots att hon tidigare i livet besvärats av sjukdomar och varit tvungen att tas in på lasarettet för operationer, hade hon ett glatt lynne samt en aldrig sinande arbetslust.

1971, ett år efter Signes död, flyttade Ruben in till centrala Skellefteå. 1975 bodde han på Stenkilsgatan. 1980 hade han flyttat till en lägenhet på Anderstorg i Skellefteå. Han somnade in på lasarettet i Skellefteå den 1 april 1984, 88 år ung.

Fortsätt läs mer
257 Träffar
0 Kommentarer

Daniel och Lovisa Rhodin

Lova och Daniel Rhodin KrångforsDaniel och Lovisa Rhodin. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Daniel Andreas "D. A." Rhodin föddes 24 februari 1882 i Stenbäcken, Burträsk som barn nummer fem av sju till Andreas Olofsson Rhodin, bördig från nämnda by och hans hustru Maria Kristina Danielsdotter, barnfödd i Långselet, Skellefteå socken.

1903 tog D. A. värvning som volontär vid Västerbottens regemente i Umeå. Han genomgick då korprals- och underofficersutbildning. 1906 slutade han som soldat och flyttade samma år till Skråmträsk, Skellefteå socken. Dit hade också hans föräldrar och syskon flyttat. Daniel hjälpte fadern med jordbruket. 15/2 1909 invaldes D. A. Rhodin som fjärdingsman vid kommunalstämman i Skellefteå. Tre månader senare, 15/5 utsågs Rhodin till polis vid järnvägsbygget Bastuträsk-Skellefteå-Kallholmen (Skelleftehamn). Lönen var 100 kr/månad. Hans stationeringsort var Krångfors.

D. A. Rhodin vigdes i juni 1912 med Margareta Lovisa "Lova" Holmström född i Bergliden, Skellefteå socken, dotter till Jakob Jonsson Holmström, uppvuxen i Medle samt hans hustru Kristina Karolina Stenmark, bördig från Bergliden. Lovisa var barn nummer tre av åtta till föräldrarna. Lovisas mor gick bort 1901. Tre år senare flyttade hon tillsammans med sina syskon och deras far till Malmberget, Gällivare. Efter fem år vid malmfälten i norr återvände Lovisa till hemsocknen. Hon bosatte sig i Krångfors och köpte upp resterna efter sin svågers affärsrörelse. Hon betalade 691 kr och 28 öre. Lovisas svåger, Olof Lindblom, som var utbildad bagare, hade nämligen 1908 startat en affär i Krångfors. I och med järnvägsbygget Bastuträsk-Skellefteå-Kallholmen fanns ju förutsättningarna för att driva en affär. Olof insåg dock efter en tid att detta med att driva en lanthandel inte var något för honom. Rörelsen försattes i konkurs 1910. Samma år flyttade Olof med sin familj till Stockholm.

Lovisa hade arbetat som biträde i butiken när Olof drev den. Hon var egentligen sömmerska till yrket, men började trots allt att intressera sig för butiken och köpte den som tidigare nämnts. Affären fick namnet "Krångfors kontantaffär". I affären såldes alltifrån karameller till fotogen. Butiken utvecklades och snart gav den sysselsättning för båda makarna Rhodin. I Daniel och Lovisas hem fostrades fem barn.

Hur såg handlare Rhodin ut? En stor reslig karl i kostym. På sommaren hade han en mörk svalrock, vegamössa med svart skärm och "tjuvstörn" (pennan) instucken bak vänstra örat. En kraftkarl som inte hade några besvär med fläsklådorna, sirapsfaten, sockerfaten och 100-kilossäckarna. D. A. var också något av byns "klockarfar". Han var en av få i byn som hade telefon och kunde ringa till myndighetspersoner i Skellefteå för att framföra allmogens ärenden eller t.ex. att prata med läkare. Rhodin var ju även skrivkunnig och hjälpte folk med skrivningar vid hemmansköp samt upprättande av kontrakt, m.m.

Fru Rhodin var en medelstor och rörlig kvinna med ett vinnande sätt samt begåvad med ett affärssinne. Hon var ett bra komplement till sin man. Semestrar och ledigheter var okända begrepp för dessa arbetsmänniskor. Makarna Rhodin drev affären med stor framgång i 40 år fram till 1951 när näst äldste sonen tillsammans med sin hustru, övertog affärsrörelsen.

D. A. Rhodin hade dessutom en del kommunala uppdrag. I flera års tid var han ledamot i kommunalfullmäktige i Skellefteå landskommun, ordförande i valnämnden och ledamot i pensionsnämnden. Även i kyrkofullmäktige satt han en längre tid. D. A. var en stillsam, flärdfri och öppen person. Han stack inte under stol med sina åsikter men framförde dem på ett sätt som medförde meningsmotståndarnas respekt.

Efter att makarna Rhodin hade överlåtit affären till yngre händer, fick de tid att ägna sig åt sådant de tyckte om. För sin ålder var de spänstiga. Det var nog inte särskilt vanligt att en 75-åring gick till skogen för att hugga kastved, men Daniel Rhodin gjorde det! Jakt, fiske, skytte och i någon mån längdskidor var hans några av hans fritidsintressen. Fortfarande vid 75 års ålder kunde man någon gång se honom bege sig ut på jaktstigen för att göra livet surt för hararna i Krångforsskogarna. Han var medlem i Krångfors skytteförening och blev med tiden dess ordförande.

Lovisa "Lova" Rhodin var en i bygden vida känd kvinna. Hon var uppskattad för sin vänlighet, sin klokhet och för sin idoghet. Hon hade gjort stora insatser som affärsföreståndarinna. Det viktigaste för henne var dock omsorgen om hemmet och familjen. Trots att hon i många år led av värk som bröt ned hennes krafter, var hon alltid glad och vänlig mot sina medmänniskor. Hon avled onsdagen 10 augusti 1960, 78 år ung. Söndagen 18 november 1962 somnade D. A. Rhodin in vid en ålder av 80 år efter en längre tids sjukdom.

Fortsätt läs mer
287 Träffar
0 Kommentarer

Verner Lindfors

Verner Lindfors familj fixadVerner Lindfors med sin familj. I Verners knä sitter fostersonen Knut, stående vid mor Ingrid är dottern Gunhild, framför henne står fostersonen Gideon. Okänd fotograf. Privat bildsamling.En av Skellefteå sockens mest kända personer, Verner Salomon Lindfors, min farfarsfars kusin, föddes 20 augusti 1888 i Fällfors, Byske som äldst i en syskonskara på åtta barn till predikanten och rättaren Johannes Lindfors samt hans hustru Maria Augusta Viklund. Johannes var i många år lekmannapredikant för EFS. Både Maria och Johannes hade varit gifta en gång tidigare och hade barn från dessa äktenskap. Verner hade därför flera halvsyskon.

Verner växte upp i Fällfors, Byske där familjen bodde till år 1900 när de flyttade till Furunäs, Skellefteå socken. Fyra år senare bar det av till Ragvaldsträsk, Skellefteå. I vuxen ålder arbetade Verner en tid som sågverksarbetare i Klemensnäs.

I Ragvaldsträsk mötte Verner sin blivande hustru, Ingrid Lovisa Åström född 13 juli 1894, dotter till bonden Karl Persson Åström och hans hustru Ida Karolina Häggmark. Verner och Ingrid ingick äktenskap mitt under pågående världskrig, den 15 april 1917. De köpte en jordbruksfastighet i Ragvaldsträsk och bosatte sig där. Deras hemman blev ett av de mest välskötta i byn. I mitten av oktober 1917 föddes deras enda barn, dottern Gunhild. Makarna tog även hand om två fosterbarn, Knut Eriksson (som var en systerson till Ingrid) och Gideon Lindström (en brorson till Ingrid). Knut hade en tvillingbror och flera syskon vilket medförde att han fick växa upp hos sin moster Ingrid med familj. Gideons föräldrar bodde aldrig ihop och enligt vad som berättas ville de inte ha honom som sitt barn.

En stor sorg var när Ingrid avled i sviterna av bröstcancer 9 juni 1932. Samma år fick Knut flytta hem till sina biologiska föräldrar i Ragvaldsträsk. Mellan åren 1927-1932 hade han bott hos Verner och Ingrid. Gideon bodde hos Lindfors från år 1923 fram tills dess att han blev myndig 1938.

Verner gifte om sig 1 september 1935 med småskollärarinnan i byn, BERTA Ingeborg Lindholm f. 18 juli 1901 i Kusmark, Skellefteå. Hon hade varit lärarinna i Ragvaldsträsk sedan 1926.

Verner Lindfors engagerade sig tidigt i den kommunala förvaltningen. Hans praktiska läggning och fallenhet för skrivarbete gjorde honom till en ledande person inom Skellefteå landskommuns förvaltning. Att räkna upp alla förtroendeuppdrag som Lindfors hade skulle bli alltför långt men här är några av de väsentligaste.

Han var ordförande i hälsovårds-, barnavårds-, och taxeringsnämnden i Skellefteå landskommun samt överblockledare i Skellefteå sockens södra distrikt. Ledamot i beredningsutskottet, pensionsnämnden och kommunalfullmäktige var Verner också. När Skellefte-Norets jordbrukskassa bildades 1937 utsågs Lindfors till dess ordförande och valdes samtidigt till kamrer i jordbrukskassan. Verner var också ledamot i Övre Norrlands centralkassa för jordbrukskredit. Dessutom var han skiftesgodeman. Hans goda intellekt, religiösa läggning tillsammans med en sällsynt god fysisk spänst medförde att han erhöll alla dessa förtroendeuppdrag. Lindfors utförde sina förpliktelser på ett superbt och mönstergillt sätt. Han var en stor resurs för Skellefteå landskommun samt för den bygd han levt och arbetat i. Verner Lindfors var gladlynt och gemytlig. Han hade alla egenskaper man gärna vill associera med en god vän och kollega, en hedersman.

När Verner Lindfors fyllde 50 år 1938 skrevs följande dikt om honom: Vad tiden kan gå och hur mycket bestämmas, så är det dock något, som icke kan hämmas, det är tidens flykt och vår ställning till denna, ty vi följa med, hur vi än detta känna. I dag har herr Lindfors nått halvsekelsdagen, men ungdomlig, pigg, så man känner sig slagen, man vill vara yngre men verkar långt äldre, om åldern så varit, man trott det långt hellre. Den börda han fått i de många uppdragen, den trycker nog också nu på högtidsdagen, ty till allting annat han länge har varit, vår bys talesman, och jag tror det är marigt. Den lotten nog ingen så gärna vill ta, ty flera det finns, som alltjämt vill gnaga, men trots det man aldrig har sett Lindfors ledsen, nej gladlynt och snäll i den kritiska kretsen.

Han är också korad till ”jordbruksminister”, att hjälpa och leda, så ingenting brister, det har och gjort verkan på åkrar och ängar, och gjort, att vi ej blott fått ligga i sängar. I stället det räckt till med bärgning av gröda, så när vintern kommer det ej fattas föda, visst ha vi orsak nog att vara belåtna, och icke som småbarn, som är utgråtna.

En säkerhet är när nu stordag är inne, ett hjärtevarmt tack går från hjärta och sinne, för visad välvilja och human bemötning, och detta sägs helt utan försötning. All lycka nu önskas för dag, som är inne, ja även för framtid i ett soligt sinne. Uppvaktningar komma nog inte att fattas, för en sådan man, som av många uppskattas.

På Skellefteå lasarett avled Verner fredagen den 18 juli 1975, ungefär en månad före sin 87-årsdag. Drygt en månad tidigare hade hans dotter Gunhild lämnat det jordiska livet, vilket nog var en stor sorg för gamle kamrer Lindfors. Hustrun Berta avled 18 januari 1995, 93 år gammal.

Fortsätt läs mer
248 Träffar
1 Kommentar

Reinhold och Hedvig Karlsson

Reinhold och Hedvig Karlsson SvanforsReinhold och Hedvig Karlsson. Okänd fotograf. Privat bildsamling.Olof Reinhold Karlsson föddes 1880-12-08 i Östra Blisterliden, Burträsk som son till Karl Jonas Viklund, bördig från nämnda by och hans hustru Matilda Johansdotter, härstammande från Storliden, Burträsk.
Reinhold, som var näst äldst av sex syskon, gifte sig 1903 med Hedvig Fredrika Åberg f. 1877-12-13 i Lappvattnet, Burträsk, dotter till småskollärare Per Efraim Åberg, barnfödd i Åbyn, Burträsk och hans hustru Fredrika Amalia Åström, bördig från Lappvattnet. Hedvig hade under en kort tid åren 1895-1896 tjänat som piga hos Nils Ulrik Nilsson med familj i Bodbyn. Hon utbildade sig till barnmorska och examinerades 1901. 1903 gifte hon sig alltså. Reinhold och Hedvig bodde en kort period i Östra Blisterliden strax efter vigseln. Där föddes också deras äldste son. När han var två månader gammal, i mars 1904, flyttade familjen från Burträsk socken till Skellefteås dito. De slog sig ner i byn Svanfors där de köpt sig jordlägenheten "Karlgård". I deras hem fostrades sex barn.
Hedvigs distrikt som barnmorska var mycket stort. De långa resorna efter hästskjuts var ytterst besvärliga. Otaliga var de barn hon hade förlöst i trakterna kring nuvarande Boliden. En gång när hon kom till en grannby för att hjälpa till med förlossningen, möttes hon av husbonden. Hon sade till honom: "Veisst ha jig vöre snell"? (Visst har jag varit snabb?) Husbonden svarade: "He kan no henn att döuw ha vöre snell men jig ha tajje emot tjwå onga, ga ein döuw å sej va döuw fa." (Det kan nog hända att du har varit snabb men jag har tagit emot två ungar, gå in  du och se vad du får.)
Reinhold, som var snickare till yrket, avled på Skellefteå lasarett trettondedag jul 1922 av brusten blindtarm. Deras yngsta barn fyllde 6 år i februari samma år. Tack vare sitt kunnande kunde fru Karlsson, som hon kallades av de flesta i bygden, uppfostra sina barn samt till och med göra sig skuldfri på den egna gården.
Förutom att vara ackuschörska hade även Hedvig ansvaret för posten samt telefonväxeln i Svanfors. Hon skötte dessa sysslor med hjälp av sina vuxna barn. Hon hann fira 30-årsjubileum som växelföreståndarinna. Efter pensioneringen ägnade sig Hedvig åt konstvävnad och trädgårdsskötsel. Hon somnade in 11 oktober 1947 i sviterna av magcancer.

Fortsätt läs mer
272 Träffar
0 Kommentarer

Bror och Signe Karlsson

1953 Signe Karlsson Boliden 50 årSigne och Bror Karlsson vid Signes 50-årsdag 1953. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Borrförman Bror Bernhard Karlsson föddes 1902-08-11 i Risingbo, Norrbärke, Dalarna, som yngst av tio syskon, son till kolaren Karl Erik Karlsson och hans hustru Susanna Matilda Andersson. Sin första anställning hade Bror hos Bergslagernas järnväg, där han var lokeldare i två år. Sina första lärospån som diamantborrare gjorde han hos AB Gröndals Patent i Ludvika. Han reste till Västerbotten 1923 och anställdes som diamantborrare hos Centralgruppens emissionsaktiebolag (sedermera Bolidens Gruvaktiebolag), vilka påbörjat borrningar i Mensträsk, Norsjö. Hösten 1924 flyttade Karlsson till Boliden och kunde därför med fog räkna sig som en av pionjärerna inom gruvsamhället. 1926 befordrades han till borrförman. Han var med i den första grupp inom Bolidens gruvförvaltning som tilldelades Patriotiska sällskapets guldmedalj i andra storleken för (minst) 25 års anställning hos företaget.

Bror Karlsson hade tillhört styrelsen för avd. 225 Boliden av SAF. 1930 gifte han sig med Signe Ragnhild Paulina Bergmark född 1903-05-24 i Ersmark, Skellefteå som dotter till byggmästare Moses Bergmark och hans hustru Nina Lovisa Persson. Signe, som var näst yngst av fyra syskon, utbildade sig till lärarinna och examinerades vid 20 års ålder 1923. Sin första tjänstgöring hade hon vid Bjurvattnets skola inom Skellefteå socken. Där skötte hon ensam undervisningen under femton läsår. Många av hennes tidigare elever mindes säkert med tacksamhet den gedigna undervisning, som de, trots den otillfredställande skolformen fick, av sin energiska och plikttrogna "fröken". 1939 flyttade Bror och Signe till Boliden efter att skolan i Bjurvattnet dragits in året innan. Makarna skaffade sig en fin villa vid Ringen i Boliden. I deras hem fostrades tre barn. Äldste sonen levde dock endast en dag. Signe erhöll anställning som småskollärarinna vid skolan i Boliden samma år. Även där vann hon målsmännens förtroende och kollegornas entydiga uppskattning. I Bolidens husmodersförening var hon mycket aktiv under flera år och tillhörde styrelsen, bland annat som sekreterare.

Signe var glad, öppen, försynt, hjälpsam och hon hade ett hjärta, som klappade varmt för alla. Tack vare dessa egenskaper hade fru Karlsson skaffat sig en stor skara vänner som ofta besökte henne och maken i deras gästfria hem i Boliden.

Omkring år 1952 drabbades Signe av en svår sjukdom som sakta men säkert bröt ner hennes hälsa. Största delen av sin långa och prövande sjukdomstid, som hon genomled utan klagan samt med största tålamod, tillbringade hon i hemmet. Hon blev dock så illa däran att hon togs in på Skellefteå lasarett där hon vårdades i ett antal veckor. Hennes tillstånd försämrades och hon avled tisdagen 7 augusti 1956.

Personligen var Bror gladlynt och skämtsam. Han hade lätt för att skaffa sig vänner och bekanta. Hjälpsamhet och ett gott hjärta var också utmärkande för hans väsen. I yngre dagar ägnade sig Bror gärna åt skytte och fiolspel. Som pensionär bosatte han sig i Vika, där han hade förvärvat en fastighet vid sjön Runn i Dalarna. Bror Karlsson somnade in lördagen 23 september 1967.

Fortsätt läs mer
298 Träffar
0 Kommentarer

Rudolf och Henny Vikström

Rudolf Vikström och Henny Lindahl RagvaldsträskRudolf och Henny Vikström. Fotograf: Sundborg & Lindberg. Privat bildsamling.Frans Rudolf Vikström föddes 1897-11-06 i Ragvaldsträsk inom Skellefteå socken som näst äldst av sju barn till Erik Anton Persson Vikström, barnfödd i Ragvaldsträsk och hans hustru Hulda Kristina Rask, bördig från Hedensbyn, Skellefteå.

När Rudolf var knappt 13 år (1910) fyllda avled hans mor i sviterna av tuberkulos. Året efter fick han se två av sina yngre bröder lämna jordelivet. Han fick därmed en tuff uppväxt, präglad av sorg. Han gav sig tidigt ut för att tjäna sitt levebröd.

10 april 1921 vigdes han med Henny Celina Lindahl född 1898-01-04 i Renbergsvattnet, Burträsk, dotter till Per Anton Lindahl, barnfödd i Högdal, Skellefteå socken och hans hustru Greta Kajsa Nyström, uppvuxen i Svanström, Skellefteå. Henny hade 11 syskon.

Rudolf hade sedan något år före vigseln arbetat på sulfitfabriken i Örviken. Han fortsatte att arbeta där även efter giftermålet. Till en början bodde han och Henny i Morön, Skellefteå. Där föddes deras första barn, en son. Lång och besvärlig blev vägen till arbetsplatsen för Rudolf. Detta avskräckte dock inte honom. Hans energi och framåtanda var stor. Henny och Rudolf flyttade 1923 till Sävenäs. 1927 dog Rudolfs far och året därpå övertog han tillsammans med sin hustru samt deras barn, det ”Vikströmska” jordbruket i Ragvaldsträsk. Trots detta fortsatte han sitt arbete vid Örvikens sulfitfabrik till dess nedläggning 1947, eftersom det lilla hemmet i Ragvaldsträsk inte var tillräckligt för att försörja en stor familj. Han bodde då i Örviken på vardagarna och åkte hem till familjen under helgerna.

Med tiden utökades familjen till att bestå av 11 barn. Det var med andra ord ingen lätt last som makarna Vikström hade att bära. Rudolf hade aldrig sparat sig vilket var ett samstämmigt vittnesbörd från samtliga arbetsgivare han haft anställning hos. Stillsam och försynt, som inte ville någon något illa, kännetecknade honom som person. Sanning och rätt åt alla var hans ledmotiv.

I unga år hade Henny arbetat några år som piga före hon gifte sig med Rudolf. Liksom sin make var hon lugn och sansad. Hon tröttnade aldrig på sina arbetsuppgifter, trots att barnaskaran var stor och arbetsbördan tung. Henny arbetade från tidig morgon till sen kväll för de sinas bästa. Som vän och granne hade hon de bästa vitsorden. Hon hörde till dem som ville ha frid och sammanhållning.

På sjukhemmet i Skellefteå avled Henny 6 april 1977, 79 år ung. Rudolf Vikström somnade in på Skellefteå lasarett 19 november 1981, i en ålder av 84 år.

Fortsätt läs mer
362 Träffar
0 Kommentarer

Gunnar och Hildur Åström

Hildur och Gunnar ÅströmHildur och Gunnar Åström. Vigda 1919. Okänd fotograf. Privat bildsamling.Karl Gunnar Åström föddes 1897-01-03 i Klutmark, Skellefteå som näst äldst av sex barn till bonden Per Andersson Åström, bördig från Gråberg inom Skellefteå socken och hans hustru Kristina Lovisa Lundström, barnfödd i Klutmark.

1919 gifte sig Gunnar med Hildur Viktoria Viklund född 1899-10-04 i Östra Falmark, som den äldsta av två döttrar till Johan August Viklund, barnfödd i Östra Falmark och hans hustru Anna Gustava Stenmark, bördig från Sjöbotten inom Skellefteå socken. Gunnar och Hildur bosatte sig i Östra Falmark. Under flera års tid arbetade Gunnar med diverse olika yrken, främst diknings- och vägarbeten. Han och hustrun Hildur köpte 1930 hennes föräldrars lilla jordbruk i Östra Falmark. I deras hem fostrades nio barn, åtta söner och en dotter. Det lilla jordbruket räckte dock inte till att försörja en stor familj varför Gunnar köpte en personbil innan bilväg fanns i byn. Han hade därför sin bil i grannbyn Långviken. Dit färdades han antingen till fots eller på skidor. När vägen hade byggts 1932 kunde han köra bilen ända hem till gården. Gunnar använde sin personbil till att ploga vägen på vintern. Så småningom skaffade han sig en lastbil och fick därmed ett kraftigare fordon. På vintern när han skulle sanda vägen använde han en granbuske som släpades efter bilen. Själv stod han på flaket och skottade ner sanden. Den som körde bilen var en av sönerna som satt på en margarinlåda för att nå upp och för att kunna se genom vindrutan samt att hålla i ratten.

På våren 1940 deltog åkare Karl Gunnar Åström med en lastbil av märket Chevrolet årsmodell 1934 under finska vinterkriget. Han transporterade i huvudsak ammunition över Kvarkenisen från Umeå till Finland. Transporterna skedde nattetid. Bilarna var målade kritvita. Två vändor kördes, sedan ansågs inte isarna längre vara hållbara.

Gunnar var också med vid evakueringen av folk tillbaka från Rovaniemi och Sodankylä i norra Finland. Vid slutskedet av kriget befann de sig vid Sallafronten och fick där se hur det såg ut i spåren efter kriget. Vid plogningen av vägarna kom stupade soldater fram ur snömassorna. I vägkorsningen till Salla var en rysk soldat uppställd i plogkanten med ena armen pekande mot Sallafronten. De evakuerade bestod mest av äldre kvinnor och barn. Det var dåligt med hygienen, och utslitna kläder kännetecknade dem alla.

Lastbilsrörelsen övertogs cirka 1945 av ena sonen. Några år innan Gunnar fyllde 50 år drabbades han av sjukdom och blev sängliggande. Före sjukdomen var Åström en arbetskarl som få. Driftig hade han alltid varit. 1953 sålde Gunnar och Hildur jordbruket till en av sönerna men de bodde kvar i en egen lägenhet på gården. Som person var Gunnar Åström präktig och hederlig. Han avled på Bureå sjukhem tisdagen 13 juli 1965.

Hildurs största intresse var hemmets skötsel och omsorgen av barnen. Hon hade en oövervinnelig energi och ett glatt humör. Missionen låg henne varmt om hjärtat. Hon var en flitig besökare på gudstjänster i Östra Falmarks bönhus. Hon slutade sina dagar på Skellefteå lasarett tisdagen 25 januari 1972.

Fortsätt läs mer
356 Träffar
0 Kommentarer

David Lindström

David Lindström och hans andra hustru Ida Renlund'David Lindström med sin andra hustru Ida född Renlund. Foto: Jonas Nordstrand, Skellefteå. Privat bildsamling. David Johansson Lindström föddes 19 maj 1870 i Bjurliden, Skellefteå socken som son till Johannes Olofsson Lindström, bördig från Bjurån och hans hustru Marta Greta Hällberg, barnfödd i Hällbergssvedjan, Skellefteå församling. Johannes och Marta Greta hade sex barn, varav tre dog i barnaåren. Ovannämnda David samt två systrar var de som levde till vuxen ålder och som även bildade familjer.
David gifte sig i Norsjö 1891 med Kristina Katarina Westermark född 1872-07-22 i Petiknäs, Norsjö, dotter till Nils Westermark och hans hustru Kajsa Erika Eriksdotter. David och Kristina Katarina köpte år 1895 en del av Davids föräldrars hemman i Bjurliden. De slog sig ner där och tre barn fostrades i hemmet. De två äldsta dog i barnaåren. När den överlevande sonen Nils Verner f. 1897 var två år avled Kristina Katarina. Som dödsorsak står "morbus Brighti", Bright's sjukdom, någon form av njuråkomma är det.
David gifte om sig med Ida Margreta Renlund född 18 augusti 1878 i Holmselet inom Skellefteå socken, dotter till Per Anton Renlund, bördig från Lund, Skellefteå och hans hustru Greta Magdalena Östensdotter, barnfödd i Holmselet. En dotter samt en son föddes i andra äktenskapet. David sålde hemmanet i Bjurliden till sin svåger Johannes Marklund, gift med Davids syster Emma. (Senare köpte min mormors mormor och hennes make hemmanet av Johannes men det är en annan historia). David med familj flyttade 1904 till Kiruna i Jukkasjärvi församling. Det är oklart vad familjen livnärde sig på där, David är endast noterad som "arbetare" i församlingsboken. En son som blev drygt ett år gammal kom till världen under familjen Lindströms tid i Kiruna. Efter fyra år i Lappland vände David och Ida hem till Skellefteåtrakten igen.
Familjen slog sig ner i Fallet, strax väster om Finnfors. Inom loppet av tre dagar avled både David och Ida. David somnade in 16 februari 1911, Ida 19 februari samma år. Som dödsorsak är antecknad "hjärtförlamning" för David och för Ida "Tuberkler i ena sidan och lungsot". De tre barnen som fanns i hemmet vid deras frånfälle blev nu föräldralösa. Äldst var Davids son från första äktenskapet, Nils Verner som då var 14 år. Sonen Bengt Valdemar, yngst av de tre syskonen (det fanns även en syster) skulle fylla 7 år under sommaren samma år som föräldrarna gick bort. Hur klarade sig barnen undrar jag?

Fortsätt läs mer
329 Träffar
0 Kommentarer

Albin och Eva Söderström

Eva och Albin SöderströmEva och Albin Söderström. Fotograf: Franke Skellefteå. Privat bildsamling.Per Albin Söderström föddes 1883-04-20 i Svarttjärn, Lövånger som äldst i en syskonskara på fem barn till föräldrarna Per August Söderström, bördig från nämnda by och hans hustru Josefina Lovisa Pettersson, barnfödd i Vallen, Lövånger.

I unga år utbildade sig Albin till skomakare. Enligt den tidens sed ambulerade han mellan gårdarna och tillverkade skor på beställning. Vid 75 års ålder kunde man fortfarande hitta honom sittandes vid skomakeribordet.

Sin hustru hittade Albin i Ytterbyn, Lövånger. Soldatdottern Eva Katarina Ström f. 1886-12-23, dotter till fältjägaren Samuel Ström, barnfödd i Vebomark och hans hustru Kristina Ulrika Olofsdotter, bördig från Hertsånger, Nysätra. Eva hade två syskon och dessutom en fostersyster. Albin och Eva vigdes 1916.

De då nyblivna makarna övertog hennes föräldrars jordbruk. I deras hem fostrades tre barn, två pojkar och en flicka. Efter giftermålet och övertagandet av gården hade makarna fullt upp att sköta densamma. Man kunde aldrig se Albin sitta med armarna i kors under lediga stunder, för då ägnade han sig istället åt skomakeriet.

Albin Söderström hade alltid agerat efter vad samvetet bjudit honom och han gav gärna en hjälpande hand till sina medmänniskor. Han var känd som en god granne och vän. En kristen livssyn hade alltid präglat honom. Söderström var en stor missionsvän.

Den 17 september 1956 slutade Eva sina dagar. Hon var en hemmets kvinna i ordets rätta bemärkelse. I det "Söderströmska hemmet" rådde alltid harmoni, arbetsglädje och god ordning. Med värme och hjälpsamhet mötte fru Söderström sina medmänniskor. Liksom sin make låg missionen henne varmt om hjärtat. Närmast sörjande vid hennes bortgång var förutom maken och barnen även hennes syskon, däribland missionär Anna Ström. 1963 överlät Albin jordbruket till ena sonen men han själv bodde alltjämt kvar på gården fram till sin bortgång 29 maj 1969, 86 år ung. Närmaste anhöriga var barnen, en broder samt syskonbarn.

Fortsätt läs mer
319 Träffar
0 Kommentarer

Två medaljvärda kvinnor

Elin Vesterlund och Svea Bergström Brutorp samt Bruträsk BolidenElin Vesterlund och Svea Bergström. Fotograf: Sundborg & Lindberg, Skellefteå. Privat bildsamling. I Brutorp utanför Boliden bodde två kvinnor som skötte sina hemman utan hjälp från karlar. De hette Elin Vesterlund och Svea Bergström.

-De bort’ ha en guldmedalj, yttrade byborna i Brutorp. Elin Kristina Vesterlund var född 1901-09-29 samt uppvuxen i Granfors nära Finnforsberget i Skellefteå socken, dotter till Anders Vesterlund, barnfödd i Granfors och hans hustru Hulda Kristina Nygren, bördig från Norsjö socken. Elin var barn nummer tre i en syskonskara på sex. Elin hade en gård i Brutorp men arrenderade även en del av sitt föräldrahem i Granfors. Sommartid hade hon sina kreatur på det sistnämnda stället. Kreatursbesättningen bestod av tre kor och två grisar. Varje dag åkte hon tre kilometer morgon och kväll för att sköta korna. När hösten stundade, tog hon hem kritterna och skötte dem i den ladugård, som från början var en vedbod men som senare blev en fin liten ekonomibyggnad. Frånsett jorden i Granfors arrenderade hon även jord i Brutorp. I en gammal tidningsartikel sade Elin:
-Det där med korna och de två svinen, det är nästan som en hobby. Man var van vid djur från barndomen och det är nästan svårt att lämna dem. Fast någon vidare affär är det inte.

När Elin började sin bana i Brutorp hade hon ett kapital på 400 kr. Hon fick dock skuldsätta sig för en gård på 4000 kr. Den summan betalade hon av med tiden och gården förbättrades så att den var värd lånesumman flera gånger om. 1958 moderniserades gården. Hon installerade avlopp, byggde badrum, satte in elektisk spis samt toalett med mera.
-En liten skuld har jag väl, men jag tror värdet täcker denna, förklarade Elin försynt i en tidningsartikel från 1958. Arbete och åter arbete var hennes signum. I över 25 års tid arbetade Elin som städerska i Finnforsfallets skola. Den sysslan skötte hon samtidigt som hon tog hand om sin gamla mor och sina två invalidiserade systrar. Den ena var så sjuk att hon var sängliggande och inte kunde vistas uppe. Lägg därtill skötseln av jordbruket. Som extrasyssla bakade Elin, när tiden medgav, ljusugnsbröd och tunnbröd. I unga år hade hon, under fem års tid, haft anställning vid ett bageri i Skellefteå. Hon startade senare eget tunnbrödsbageri i Brutorp som hon drev under många år. I Elins bageri hade Svea Bergström, som också bodde i Brutorp, under några år ”gått i lära” hos henne. Där lärde Svea sig att baka både ljusugns- och tunnbröd.


Svea Margareta Bergström föddes 1904-02-23 i Brännfors, Skellefteå socken som näst yngst av fyra barn till Johan Valfrid ”J.V.” Bergström, bördig från Bjurån, Skellefteå socken och hans hustru Magdalena Fredrika Forsell, barnfödd i Holmfors inom samma församling. Vid fjorton års ålder förlorade Svea sin mor. Åren 1940-1945 var Svea hushållerska i Bjurliden, Boliden. 1950 var hon hembiträde hos sin syster Frida i Brutorp. Frida hade gift sig 1923 och blivit änka 1947. Efter Fridas bortgång 1952 köpte Svea hemmanet i Brutorp efter sin syster och svåger. Sveas skötebarn var skogen. Hon gick fram i skogen som en hel karl. Hennes hemman var ett av de mest välskötta i Brutorp.
-A’Sveas skog ser nästan ut som en park, sa en brutorpare. Det var ingen överdrift. En mer välgallrad skog än hennes fick man leta efter. I en tidningsartikel sade hon:
-Jag har väl int’ gjort allt själv, urskuldade hon sig. Jag har lejt några dagsverken också. Men mens man får vara frisk och slippa värk så går det bra. Att arbeta i skogen är nättopp det roligaste som finns, yttrade fröken Bergström och svängde med yxan lika kvickt som skidåkarna i Eriksbergskojan i närheten. Fyra kor och smådjur hade hon i sin ladugård. Det tog så klart en hel del tid för henne att sköta denna, men alltid fick hon någon dag ledigt. Då satte hon fart på tunnbrödsugnen och beredde storbak. Tagen från bageriet satt fortfarande i. Dessutom hann hon göra något dagsarbete hos grannarna.

Elin räckte gärna en hjälpande hand där så behövdes. Vid religiösa tillställningar i trakten hjälpte hon villigt till såsom kaffekokerska. Hon slutade sina dagar på Skellefteå lasaretts långvårdsavdelning tisdagen 3 mars 1981. Svea flyttade till Skellefteå 1980. Där avled hon också på lasarettet lördagen 30 juni 1984.

-A’Elin och a’Svea är en prydnad för bygden, sade man i Brutorp. Det var så sant som det var sagt. De hade stått för en enastående arbetsgärning. Två kvinnor som visat att det svaga könet emellanåt med skäl kan kallas för det starka. 


Fortsätt läs mer
390 Träffar
0 Kommentarer

Uno och Selma Sjöström

Helena Selma och Uno Sjöström 2015 001 034Från vänster: Unos syster Helena Sjöström, samt Selma och Uno Sjöström. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Karl Fredrik Uno Sjöström föddes 7 augusti 1872 i Umeå som son till poststationsföreståndaren Karl Johan Sjöström och hans hustru Augusta Vilhelmina Nilsdotter.

Uno erhöll tjänst som extra kronojägare i Lycksele 1897. Den befattningen innehade han till och med år 1901 när han flyttade till Skellefteå. Under vistelsen i Lycksele träffade han sin blivande hustru. Hon hette Selma Olivia Åberg och var dotter till fjärdingsman Johan Alfred Åberg samt hans hustru Margareta Johanna Stenlund. Selma föddes 1878-08-09 och utbildade sig till småskolelärarinna. Hon gifte sig 1901 med Uno i Lycksele och flyttade till honom i Skellefteå 1902.

Sin bana inom köpmannayrket började Sjöström som handelsresande. 1910 öppnade han egen herrekiperingsaffär på Stationsgatan i Skellefteå. Affären hade han fram till 1922. Därefter var han under en period knuten till Umeå glas och porslin. Han arbetade för firman tills han började med egen agenturaffär.

I det "Sjöströmska" hemmet fostrades tre barn, en son och två döttrar. En stor sorg för Uno och Selma var när deras ende son avled i spanska sjukan 1918. 1930 bodde familjen på Storgatan 67 i Skellefteå. En tid bodde dessutom tre brorsbarn till Uno hos dem.

Uno Sjöström hade under sina handelsresor i övre Norrland grundligt lärt känna dess folk och bygd. Han var en stor naturälskare, som gärna strövade omkring i skog och mark. Trädgårdsodling var ett annat av hans intressen. 1949 flyttade Uno och Selma till Morön i Skellefteå. Efter en längre tids sjukdom slutade Uno sina dagar den 24 februari 1955. Han hade då länge vårdats i hemmet av sin hustru. När Sjöström gick ur tiden hade även en omtyckt vän, granne och familjefar lämnat jordelivet.

Selmas stora intresse var hemmet och det hade hon skött på ett föredömligt sätt. Hon hade även varit en aktiv medlem i Vita bandet i Skellefteå samt dess kassör. Stilla och försynt vandrade hon sin väg genom livet, avhållen av sina vänner. Hos en av sina döttrar i Skellefteå somnade Selma in 2 mars 1959. Hon hade då varit sjuk under sitt sista levnadsår.

Fortsätt läs mer
336 Träffar
0 Kommentarer

Helmer och Elisabet Viklund

Elisabet Elise Boman och Helmer Viklund Norra BergforsElisabet och Helmer Viklund. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Knut Helmer Viklund föddes 1884-07-06 i Ostvik, Byske som son till Per Larsson Viklund, bördig från Drängsmark, Byske och hans hustru Sara Greta Lundström, barnfödd i Degerträsk, Jörn. Redan som fyraåring flyttade Helmer med sina föräldrar, en äldre samt en yngre bror, till Vågträsk, Malå. I Malåskogarna fick Helmer redan som 12-åring biträda sin far vid timmerkörslor. Under tiden i Vågträsk utökades syskonskaran till nio barn.

1904 flyttade familjen till Grånäs inom Skellefteå landsförsamling. 1917 vigdes Helmer med Maria Elisabet "Elise" Boman född 1895-07-12 i Loberg, Skellefteå, dotter till Greta Maglena Boman, barnfödd i Bodbacka, inom Skellefteå socken. Hon växte dock upp i Finnfors. Helmer och "Elise" bodde till en början i Grånäs, där föddes deras två första barn också, en son och en dotter. Sonen avled dock drygt ett år gammal. 1920 flyttade familjen till Långselet, Boliden. Vid sidan om det egna jordbruket, var Helmer med och uppförde bönhuset i Långselet. Han provade också på yrket som anläggningsarbetare vid Finnfors kraftstation.

Helmer och "Elise" fostrade 11 barn i sitt hem. 1943 såldes hemmanet i Långselet och den stora familjen flyttade till Norra Bergfors, nära Varuträsk där de hade köpt sig en gård.

"Tant Lisa" som Elisabet också kallades förutom Elise, utstrålade värme och förståelse. I det Viklundska hemmet fanns alltid en stor gästfrihet. Många såg därför upp till henne med stor vördnad och tacksamhet. Tant Lisa avled tyvärr redan 23 januari 1947.

Helmer var pigg långt upp i åren. Vid 75 års ålder hade han ännu en sprudlande livskraft. Godmodigheten var det inget fel på. 85 år ung promenerade han gärna. Han var stillsamheten personifierad och han gjorde inte mycket väsen av sig. De sista åren av livet vistades han på ålderdomshemmet på Sunnanå i Skellefteå. Han slutade sina dagar den 14 juni 1970, nästan 86 år ung.

Fortsätt läs mer
333 Träffar
0 Kommentarer

Signar och Magda Söderlund

Magda och Signar SöderlundMagda och Signar Söderlund. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Nils Signar Söderlund föddes 1904-10-12 i Istermyrliden inom Skellefteå socken som son till Johan Leonard Söderlund, bördig från Bureå och hans hustru Hulda Karolina Nilsson också barnfödd i Bureå. Signar föddes som barn nummer fem av åtta.

1925 flyttade Signar till Brattjärn, Lövånger där han gifte sig samma år med Magda Maria Dahl född 1900-07-22 i Holmsvattnet, Skellefteå socken, dotter till soldat Anders Persson Dahl, barnfödd i Bissjön och hans hustru Sofia Evelina Olofsdotter, bördig från Vallen, Lövånger. Magda hade nio syskon. Före giftermålet hade Magda i november 1920 tjänat som piga i Vallen hos Karl och Hilma Markström. Den 14 november nämnda år hade Magda bevistat ett bröllop i Tjärn, Burträsk. På bröllopet hade hon träffat Frans Enok Frimodig från Vallen. Han hade dagen efter bröllopet besökt Magda hos Markströms i Vallen där hon tjänstgjorde som piga. Enok hade avlat henne med barn. Magda flyttade i augusti 1921 till sina föräldrar i Brattjärn, Lövånger där hon födde barnet, som var en dotter. En stor sorg för henne var nog när dottern ifråga avled vid 20 års ålder 2 november 1941. 

Magda hade under sin uppväxt bott på tre olika platser i tre olika socknar. Holmsvattnet i Skellefteå socken, Brattlund i Burträsk socken och slutligen Brattjärn inom Lövångers församling. När Magda gifte sig med Signar övertog de hennes föräldrars hemman i Brattjärn. I hemmet fostrades Magdas dotter före äktenskapet samt deras fyra gemensamma barn. Signar odlade och skötte hemmanet i Brattjärn jämte sitt arbete vid Bure AB:s såganläggning. Där arbetade han fram till 1943 när fastigheten i Brattjärn såldes och familjen flyttade till Stämningsgården i Skellefteå socken där de byggde upp en gård.

Efter flytten till Stämningsgården ägnade sig Signar åt träarbete vid Skelleftehus i Degerbyn. Som person var han fryntlig och redbar, varför han var omtyckt i sin omgivning.

Signar somnade in 25 mars 1969, 64 år ung. Magda var en skicklig husmor och en gästvänlig människa. Hon hade en hjärtegod personlighet och var allmänt avhållen. Hon hade en stor skara vänner. 1973 flyttade hon till Sjungande Dalen. Hemmet var hennes stora intresse i livet. Hon tyckte även om att koppla av med handarbete. Magda, som var en tremänning till min farmor, slutade sina dagar på sjukhemmet i Skellefteå 3 augusti 1983, 83 år ung.

Fortsätt läs mer
295 Träffar
0 Kommentarer

Nils Nilsson

Nils Nilssons i LobergNils Nilsson den yngre med tredje hustrun Vendla. Flickan är okänd. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Nils Nilsson den yngre föddes 19 maj 1872 i Loberg, nära Finnforsfallet i Skellefteå socken, som ett av åtta barn till Nils Nilsson den äldre, bördig från nämnda by och hans hustru Lovisa Degerfeldt, barnfödd i Granå, Kusmark inom Skellefteå socken.
1895 vigdes Nils med Emma Fredrika Strömberg född 1/5 1873 i Svansele, Norsjö, dotter till pigan Hedda Gustava Strömberg. Nils och Emma övertog hälften av Nils faders hemman i Loberg. De uppförde i samband med övertagandet en ny mangårdsbyggnad, vilken de bebodde. I deras äktenskap föddes tre barn, det yngsta dog i späd ålder. 29 mars 1901 avled Emma i sviterna av ryggmärgslidande. Nils gifte om sig året efter med Ida Lovisa Degerfeldt, barnfödd i Granå, Kusmark 30 september 1875, dotter till Carl Eric Degerfeldt, bördig från Rönnberget och hans hustru Carolina Samuelsdotter, född i Ersmark, Skellefteå. Ida Lovisa hade från år 1900 varit piga hos familjen Boman i Loberg. I deras äktenskap föddes nio barn. Än en gång kom dock sorgen att drabba Nils. Hustrun Ida Lovisa somnade in i sviterna av magsår 17 augusti 1929.
Nils gifte sig för tredje gången 1933 med Vendla Vilhelmina Kihlström född 1894-10-02 i Helsingfors, Finland som dotter till avlidne Nils Kihlström och hans hustru Edla Maria Louhiainen. Det tredje äktenskapet blev barnlöst.
1943 fanns på gården i Loberg en häst, fyra kor, två ungdjur samt grisar till husbehov. 1945 hade Nils och Vendla sålt hemmanet i Loberg. De flyttade då till ett nybyggt hus i samma by.
Trots flera motgångar i livet bibehöll Nils alltid sitt goda humör. Han var en kärnkarl av den gamla stammen. 75 år gammal var han fortfarande pigg för sin ålder. Att ingen av barnen ville överta föräldrahemmanet var nog inte så konstigt, eftersom det är fem kilometer till närmaste landsväg. Dessutom var byvägen vissa tider på året oframkomlig.
Förutom arbete med det egna jordbruket hade Nils ägnat sig åt flottnings- och skogsarbete.
I april 1954 flyttade Nils och Vendla till Sunnanå ålderdomshem i Skellefteå. Där avled han tisdagen 20/7 samma år och hon somnade in tisdagen 8 mars 1955.

Fortsätt läs mer
464 Träffar
0 Kommentarer

Helmer och Anna Holmqvist

Anna och Helmer Holmkvist 0001Anna och Helmer Holmqvist. Fotograf: Franke Skellefteå. Privat bildsamling. Jonas Helmer Holmqvist föddes 1894-02-20 i Ljusvattnet inom Skellefteå socken som barn nummer sju av tio till Jonas Olofsson Holmqvist, barnfödd i nämnda by och hans hustru Margareta Karolina "Lina" Nordin, bördig från Kåsböle, Lövånger.

Helmer övertog föräldrahemmet i samband med sitt giftermål och ägnade sig åt jordbruket på gården. Han vigdes 1917 med Anna Alice Andersson född 1891-05-14 (enligt henne själv var hon dock född 13/6) i Bureå, dotter till Anders Andersson, bördig från nämnda by och hans andra hustru Maria Persdotter Lundgren, härstammande från Östra Falmark. Anna var näst yngst av sju syskon.

Helmer och Anna blev föräldrar till nio barn, varav åtta levde till vuxen ålder. Den gamla gården brann en natt 1935. Makarna byggde sig därför ett nytt hus på samma tomt, ett stenkast från E4:an och inte långt från den natursköna sjön Ljusvattnet, Burebornas sommarparadis.

Vid sidan av jordbruksarbetet på den egna gården hade Helmer även arbetat en tid inom industrin och i timmerskogen, där fick man leta efter starkare karlar. 1952 bestod djurbeståndet på gården av en ko och en häst.

På äldre dagar drabbades Helmer av en besvärande värk vilket gjorde honom rullstolsbunden de sista 10 åren av livet. Han blev helt oförmögen till tyngre arbete och helt beroende av andras hjälp för att kunna förflytta sig. För många skulle en sådan tillvaro bli ett inferno men Helmer besatt det goda humör som kännetecknade "Holmqvistarna" från Ljusvattnet. Han hade även stort stöd av sin hustru Anna som inte tappade tålamodet i första taget. Dessutom råkade han ut för ett benbrott. Anna skötte honom tålmodigt i hemmet under sjukdomstiden.

Helmer var i yngre dagar en riktig kraftkarl och hade väl aldrig tänkt sig att bli så isolerad på ålderns höst. Han bar dock sitt tuffa öde med lovordat lugn och hans fridsamma humor lyste fram ibland trots motgångarna. Holmqvist hade en ljus livssyn.

Helmer somnade in i hemmet på onsdagsförmiddagen den 13 maj 1964. Året efter makens bortgång flyttade Anna till äldreboendet Bureborg i Bureå. Hon var en snäll och glad person. Duktig och idog var två utmärkande egenskaper för henne. Anna avled på Skellefteå lasarett måndagen 8 december 1975.

Fortsätt läs mer
375 Träffar
0 Kommentarer

Tekla och Leonard Hedlund

Tekla och Leonard HedlundTekla och Leonard Hedlund. Fotograf: Franke, Skellefteå. Privat bildsamling. Tekla Viktoria Nyström föddes 1886-02-10 som utomäktenskaplig dotter till EMMA Fredrika Blylod Lindström, barnfödd i Bjurvattnet, Skellefteå socken och Erik "Långa-Erik" Nyström från Långheden, inom samma socken.

På nyårsdagen 1916 gifte hon sig med Martin Leonard Hedlund född 1888-08-06 i Lidlund, Jörn, son till Fredrik Hedlund, bördig från nämnda by och hans hustru Magdalena Albertina Grönborg, bördig från Åsen, Norsjö. Leonard var ett av åtta syskon. När han var 12 år gammal år 1900, avled fadern Fredrik i sviterna av hjärnsjukdom. Modern gifte om sig fem år senare med gårdfarihandlare Karl Villiam Bernhard Kullberg från Tammerfors, Finland. Dit flyttade familjen i december 1914, så även Leonard. I december året efter bosatte han sig dock i Hemliden (Lidlund), Jörn där han blev kronotorpare tillsammans med hustrun Tekla. På torpet fanns tre kor samt sju får och lamm.

Tekla, som var min mormors mors kusin, tyckte om att handarbeta och att baka. Hon sydde och vävde bland annat trasmattor. De sista tio åren av maken Leonards liv skötte hon om honom eftersom han på grund av sjukdom var oförmögen till arbete. Hon fick därför ensam sköta alla inom- och utomhussysslor. Man kan förundras över hur hon klarade av detta, att både sköta om sin make och alla åtaganden i hemmet. Hennes goda hälsa och arbetskapacitet hjälpte henne igenom den svåra tiden. Hennes vilja och duglighet att hjälpa sina grannar vid sjukdom samt andra svårigheter är också värt att nämna. Hon var hjälpsam som få.

Dessutom hade Tekla en, åtminstone för kvinnor, ovanlig förmåga. Hon var nämligen "slagrutekvinna", vilket ju innebar att hon med hjälp av en björkklyka som redskap kunde söka rätt på vattenkällor. Hon var välkänd för den förmågan och var mycket anlitad av folk som ville slippa att "ösa ur dåliga brunnar". Tekla hade aldrig i hela sitt liv behövt uppsöka läkare, vilket tyder på att hon var av kärnfriskt virke. Glad och god till sin läggning var hon.

Tekla och Leonard fick inga barn men det berättas att de ville ha ett av barnen i handlarfamiljen Björk i Kusfors som fosterbarn. Leonard ville ha en pojke, Tekla en flicka. De kom inte överens om detta, varför det inte blev något av det.

Leonard avled i sviterna av hjärnblödning 9 december 1937, 49 år ung. I sin ungdom arbetade han som bagare. Han var en gladlynt och sympatisk person som endast spred glädje samt trevnad omkring sig. I flera år tid kämpade han mot sjukdom och vårdades i hemmet av sin maka.

Tekla somnade in 16 april 1957, då bosatt på kronotorpet Flakaheden i Jörns socken.

Fortsätt läs mer
427 Träffar
0 Kommentarer