Rötterbloggen
Rötterbloggen

Jonas och Hilda Stenlund

Jonas och Hilda StenlundJonas Stenlund, som var min mormors far tremänning, föddes 10 oktober 1880 i Bruträsk utanför nuvarande Boliden som ett av elva barn till bonden "Jon Persa" Stenlund från Bruträsk och hans hustru Anna Nilsdotter från Räftkläppen. I unga år ägnade sig Jonas bland annat åt skomakeri. Han blev sedan intresserad av förkunnelse och studerade vid Johannelunds missionsinstitut åren 1906-1909. 1910 gifte sig Jonas med HILDA Karolina Marklund född 22 oktober 1882 i Holmselet. Hennes föräldrar var Jonas Nilsson Marklund och hans maka Anna Carolina Östensdotter. Jonas Stenlunds första tjänst som predikant var i Blattnicksele, Sorsele där han och Hilda vistades åren 1910-1915. Långa resor samt krävande strapatser satte både kropp och själ på hårda prov för Jonas under denna tid. Deras tre äldsta barn föddes där. Det sistnämnda året flyttade familjen till Bruträsk och övertog hälften av Jonas fädernehem. Där blev Jonas bonde men han hade inte glömt sin kallelse. Hans främsta livsgärning var dock som predikant och själasörjare. Såsom predikant gjorde han sig välkänd för sin enkla och lättbegripliga förkunnelse. Både humor och gripenhet präglade hans förkunnelse som alltid velat teckna det centrala i kristendomen med tonvikten på Jesus Kristus och hans korsfästelse. Han hade även en del förtroendeuppdrag. Till exempel var han ledamot i kyrkofullmäktige, ordförande inom valnämnden för Granfors valdistrikt samt ordförande för Bruträsk DUF och några andra missions- och ungdomsföreningar. Dessutom var han kassör för Bolidens kapellstyrelse. Sina förtroendeuppdrag skötte han med flit och redbarhet. Som person var Stenlund varm, trofast, pratsam och munter. Tack vare dessa egenskaper hade han förvärvat sig en stor skara vänner och erhållit allmän aktning.

På Skellefteå lasarett avled Jonas efter en tids sjukdom tisdagen 6 mars 1951, 70 år gammal.

Hilda och Jonas äktenskap välsignades med sju barn barn, varav den yngste i syskonskaran dog 4,5 år gammal. "Tant Stenlund" växte upp i en ganska stor syskonskara. Hon utbildade sig till lärarinna och tjänstgjorde i några år i så kallande flyttande skola i bland annat sin hemby. Det blev dock inte så länge eftersom hon ju gifte sig med Jonas. Predikant Stenlund skrev i sina memoarer följande: "Vår vigsel förrättades av dr. Söderlind i Skellefteå landsförsamlings kyrka den 26 juni 1910. Denna min hustru, som först och sist var en gåva av Gud, har jag aldrig kunnat tacka givaren för som jag borde. Hon blev solen i hemmet, trots den dryga arbetsdag hon haft och fortfarande har." Religiöst intresserad som hon var liksom sin make, hade hon i söndagsskola och syförening nedlaget ett förtjänstfullt arbete. Genom sin försynta, glada, hjälpsamma och trevliga personlighet hade hon skaffat sig idel vänner.

Efter makens död bodde Hilda hos en son i Boliden och hos en dotter i Luleå. 1966 flyttade fru Stenlund till Brännanhemmet i Skellefteå. Hon hade ägnat all sin tid åt hemmet, jordbruket och varit med i EFS-föreningen. Hon somnade in på fredagsmorgonen 17 november 1967, 85 år. Närmast sörjande var barnen med familjer bosatta i Boliden, Luleå, Afrika och Finland.

Fortsätt läs mer
  215 Träffar
  0 Kommentarer
215 Träffar
0 Kommentarer

Lars och Linda Furberg

Linda Lindblom och Lars Furberg StövernäsLars och Linda Furberg. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Lars Larsson Furberg föddes 30 november 1864 i Stövernäs, Skellefteå som barn nummer sju av tio till Lars Olof Andersson Furberg och hans hustru Amanda Jakobsdotter. 18 år gammal erhöll Lars tjänst som dräng i Forsbacka och ett år samt tre år senare var han dräng i Krångfors.

Lars vigdes 18 juni 1892 med Eva Josefina Lindqvist f. 1871-09-19 i Bjurån, Skellefteå. De köpte en gård i nämnda by och bodde där. Eva Josefina var dotter till Olof Persson Lindqvist och hans maka Eva Elisabet Fredriksdotter därstädes. I Lars och Eva Josefinas äktenskap föddes en dotter, Svea Evelina 18/9 1893. Två veckor senare avled Eva Josefinat i barnsäng den 1/10 1893. Svea Evelina växte upp hos sina morföräldrar i Bjurån.

I Bjurån hittade Lars även sin nästa hustru, LINDA Kristina Lindblom f. 6 mars 1876, Hennes föräldrar var bonden Per Anton Fredriksson Lindblom och hans hustru Mariana Brännström. Lars och Linda gifte sig 19 mars 1895. Fyra barn föddes i rask takt inom sex års tid. 1901 sålde makarna hemmanet i Bjurån och flyttade till Klintforsliden. Makarna var där verksamma som jordbrukare. Ytterligare fem barn såg nu dagens ljus.

1908 erhöll Lars Furberg Evangeliska Fosterlandsstiftelsens predikantbetyg. Sedan dess hade han tjänat i ordets förkunnelse i stiftelsens tjänst, Västerbottens missionsförenings- och ungdomsförbund samt inom Skellefteå landsförsamling under lång tid som dess missionsförenings predikant. Han var en känd och uppskattad predikant i trakterna. Hans verk som predikant var högt värderat, för den kunnighet, den klara framställningen och beslutsamheten i bekännelsen, vilket varit karakteristisk för densamma. De äldre och ständigt nya tonerna i luthersk-roseniansk anda präglade Furbergs predikan. Lars orubbliga karaktär, lojalitet i vänskapen och ödmjukhet i sin bekantskapskrets hade förvärvat honom kärlek och uppskattning.

1926 flyttade familjen från Klintforsliden till Stämningsgården Skellefteå. 1937 flyttade Lars, Linda och dottern Selma, som blev lärarinna, till Brännan i Skellefteå. På senare år bosatte sig Lars och Linda i Skellefteå stad.

Lars var en redbar, principfast, from och bra person som alltid stod fast vid sina åsikter. Han var en god make och fader. Han skaffade sig flertalet vänner tack vare sin gedigna personlighet och sin goda förkunnelse. Han var trofast i sin vänskap.

På sin åttioårsdag 1944 blev Lars anledning för betydande hyllningar. I arla morgonstund uppvaktades han av barnen med sång och gåva i form av pengar. Senare under dagen gratulerades han av prästerskapet och några vänner med en förbeställd gåva. Denna överlämnades av prosten K. A. Fellström samt komministrarna Eugén Bergbom och Emil Jonsson. Predikanterna överlämnade även en penningpresent via predikanterna J. A. Karlsson och Olof Forslund. På aftonen var ett sextiotal personer inbjudna till middag på Margaretas matsalar, där sång och tal utfördes.

Linda, Lars hustru, var en duktig kvinna. När maken ofta var borta från hemmet på olika predikningar under veckorna, blev det hennes uppgift att sköta barnen, hemmet och ladugården som bestod av 5 eller 6 kor. Hon hade en god hälsa och ett bra humör vilket hjälpte henne i dessa stunder. Liksom för maken låg missionen henne nära hjärtat och Guds ande hade alltid funnits i det "Furbergska" hemmet.

Lördagsförmiddagen 22 januari 1949 avled Lars Furberg i sitt hem 84 år gammal. Linda avled dagen före dopparedagen 1953 på Skellefteå lasarett, inne på sitt 77:e levnadsår.

Fortsätt läs mer
  268 Träffar
  0 Kommentarer
268 Träffar
0 Kommentarer

Karl och Dagmar Lundberg

Karl Lundberg Dagmar ForssellKarl och Dagmar Lundberg. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Min mormors morbror Karl "Kalle" Artur Lundberg föddes 28 november 1903 i Bjurliden utanför nuvarande Boliden som son till framlidne Karl Eliasson Lundberg och hans hustru Margareta Kristina Gustafsdotter Marklund. "Kalles" uppväxt var inte den bästa eftersom han var faderlös redan från födseln. Fadern hade avlidit i juli samma år. "Kalle" fick därför tidigt hjälpa sin mor med jordbruket på gården. Han sysslade även med skogsavverkning.

När Karl hade fyllt 21 år och blivit myndig upptäcktes guldmalmen på Fågelmyran i Bjurliden på den mark som hans mor ägde. En del av marken såldes. "Kalle" deltog i unga år i så kallade mätningar men ägnade sig senare åt jorden och skogen. 1925 erhöll han anställning hos Bolidens gruvaktiebolag där han tjänstgjorde i 40 år. I flertalet år arbetade han som så kallad "spelstyrare", därefter arbetade han vid företagets mekaniska verkstad.

Skicklighet, noggrannhet och pålitlighet kännetecknade honom. Tack vare dessa egenskaper hade "Kalle", av såväl överordnade som kollegor, vunnit uppskattning. När Bolidens gruvab firade 25 år som företag, var Lundberg en av de som erhöll medaljer för lång och trogen tjänst. Kunnig, vaksam och pålitlig hade "Kalle" tilldelats några allmänna förtroendeuppdrag i Bjurliden, vilka han skötte på bästa sätt. Bland annat var han byaålderman och lite av Bjurlidens "allt-i-allo". Den som skötte byns angelägenheter och den som grannarna vände sig till när de behövde råd. Han tillhörde styrelsen för Bjurlidens missionsförening och Bolidens reservfond. För sin ålder var Lundberg spänstig. Vid sidan av arbetet i gruvan ägnade han sig åt jordbruket på den egna gården. Hans fritidsintressen var friluftsliv samt att vistas i skog och mark. Han var även medlem i Bolidens kyrkobrödrakår.Kalle och Dagmars förlovningKarl och Dagmar Lundbergs förlovning. Foto: Sundborg & Lindberg. Privat bildsamling.

"Kalle" var en av de inkallade soldaterna för att försvara Sverige i andra världskriget. Hans familj fick aldrig veta var han befann sig, bara att det var i Sverige. En gång intervjuades han av Lars Madsen i radioprogrammet Hemmakväll. (Undertecknad har försökt hitta mer uppgifter om programmet och just det avsnitt "Kalle" var med i men Sveriges radio har tyvärr inga uppgifter om detta, avsnittet finns tyvärr inte kvar). "Kalle" sa att det bästa med gruvdriften var att de fick väg till byn, för på den tiden var Bjurliden väldigt isolerat från omvärlden. En väldigt dålig kärrväg ledde till landsvägen vid Svanfors. Reportern frågade Lundberg om det inte kändes bittert att arbeta som anställd i en gruva som man själv kunde ha ägt? Lundberg svarade:

-Nja, det tycker jag inte. Jag är inte särskilt avundsjuk, men det är klart att man funderar på saken ibland. Nu blev ju gruvdriften till väldig nytta för hela kommunen och fick verkningar ännu vidare omkring. Man får väl säga som skolpojken som kom hem med underkänt i examensbetyget. När föräldrarna efter flera frågor om resultatet äntligen fick honom att svara så sa han: Huvudsaken att man får vara frisk.

1930 gifte sig Karl Lundberg med Dagmar Maria Anetty Forssell född 2 oktober 1903 i Bjurån utanför nuvarande Boliden. Hon var dotter till Anders Forssell och hans hustru Jenny Maria Lindblom. Dagmar arbetade i sin ungdom företrädesvis i hemmet. 1927 flyttade hon till Norra Strömfors och blev så kallad "kocka" för ett arbetslag där. "Kalle" och Dagmar fick fyra barn, varav ett dog efter drygt ett år. Dagmar var känd för att vara duktig och ytterst idog, vilket ju var nödvändigt eftersom hon ju inte bara hade hemmet att sköta utan även allt som följer med ett jordbruk. Trots långa och ansträngande arbetsdagar ägnade sig fru Lundberg även åt det ideella föreningslivet. I Bolidens husmodersförening samt Bjurlidens missions- och syförening var hon en högt uppskattad medlem. Uppriktig och gladlynt till sin personlighet hade den trevliga fru Lundberg gjort sig allmänt omtyckt av vänner samt bekanta.

"Kalle" avled på Skellefteå lasarett torsdagen 3 mars 1966. Dagmar gifte om sig tio år senare med slaktaren James Forsell från Svanström. 2 september 1979 blev Dagmar änka för andra gången. Hon somnade in söndagen 28 oktober 1984 på lasarettet i Skellefteå.

Fortsätt läs mer
  321 Träffar
  0 Kommentarer
321 Träffar
0 Kommentarer

Hjalmar Stenberg Bjurström

Hjalmar StenbergHjalmar Stenberg. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Per Hjalmar Stenberg föddes 10 november 1881 på en plats som i dag kallas för "Rajmirbränne" strax norr om Bjurvattnet, utanför nuvarande Boliden i Västerbotten. Som barn var han nära att drunkna i en kallkälla i närheten av där familjen då bodde men han räddades av sin äldre bror Jonas. Hjalmar var näst äldst i en syskonskara på sju barn till Per Stenberg och hans hustru Sara Magdalena Andersdotter. När Hjalmar var fyra år gammal flyttade familjen till Bjurström, också det ligger utanför nuvarande Boliden.

Hjalmar övertog den västra delen av faderns hemman 1917. Ursprungliga gården, där Hjalmar växte upp, övertogs av brodern Algot. Redan innan 1917 hade Hjalmar och hans bröder börjat odla på det som senare blev hans ägor. 1921 uppförde han bostadshus och ladugård.

I sin ungdom hade Hjalmar arbetat med krondikning och skogsavverkning. Han var eljest den i brödraskaran som stannade hemma och bistod i föräldrahemmet. Lojaliteten till hembyn Bjurström var för honom stor. Få var kända för en sådan kärlek till jorden och hembygden, vilket visade sig i hans uppoffrande hårda arbete i nyodlingar och i timmerskogen under ett långt samt strävsamt liv.

Hjalmar var liksom undertecknad aldrig gift. Hans hushåll sköttes av anställda hembiträden. Hanna Biström från Grundträsk Malå, som så småningom blev hustru till Hjalmars bror Gideon, var Hjalmars första piga. Hon var där 1922 och kanske något år framåt. Därefter var en kvinna vid namn Ester Nilsson hans tjänarinna i några år. 1932 kom Maria Dahlkvist från Södra Olofsberg till Hjalmar i Bjurström. Hon blev hans trotjänare och stannade där till 1948.

Under andra världskriget tog Hjalmar hand om en finsk flicka, tvååriga Hilja från Uleåborg. Då blev det möjligt för Hjalmar att påstå att han hade en familj. Hilja, som blev gift, lämnade Bjurström på 1950-talet och bosatte sig i Stockholm.

Som tidigare nämnt hade Hjalmar, som var min mormors mors tremänning vilket han mycket väl kände till, en lågmäld kärlek till sin hembygd och ingen torde ha varit så mycket kunnig om dess historia som han. Tack vare en exceptionell förmåga att minnas kunde han 1968, ett år innan sin död, ge författaren till Bjurströms historia, det mesta av materialet till beskrivningen av Bjurströms historia, som publicerades i boken "Ett sekel i Skelleftebygden". Egentligen skulle man kunna säga att Hjalmar kännetecknades av ett särdeles mångsidigt intellektuellt intresse, men detta lär nog på grund av en kort och knapp skolgång aldrig helt förverkligats för hans del.

1949-1952 var Hiljas syster Aira piga hos Hjalmar. Då fanns fyra kor och en häst på gården. Fram till 1954, då Hjalmar sålde hemmanet till en brorson, sköttes det av honom och fosterdottern Hilja. Efter försäljningen bodde Hjalmar kvar på gården och hjälpte till med dess sysslor. 1965-1966 blev Hjalmar sjuk och togs in på sjukhemmet i Jörn där han bodde fram till sin död. Före det hade han i princip aldrig haft en enda sjukdag i hela sitt liv.

I samband med att Hjalmars brorson Harald gifte sig 1954 med Gertrud Lundmark från Bjurån och även övertog hemmanet, hade Hjalmar köpt en dammsugare till Gertrud i present. Det var inte många som hade dammsugare på den tiden, Gertrud blev så chockad att hon inte "hade mage" att tacka Hjalmar samma dag som hon fick presenten.

Begåvad med en stor portion humor och ett lugnt lynne hade Stenberg erhållit uppskattning samt medkänsla hos alla han hade kommit i kontakt med. Tack vare dessa egenskaper hade han också förskaffat sig en stor skara vänner.

Missionen låg honom nära hjärtat, han ivrade varmt för dess verksamhet.

Hjalmar var kanske inte alltid så noga med hygienen. En gång skulle han hjälpa sin bror och granne Algot med en ko som skulle kalva. Hjalmar kom gående med sot i ansiktet. Av bilden nedan att döma verkar han dock ha tvättat sig.

Söndagen 25 maj 1969 somnade Hjalmar in på sjukhemmet i Jörn efter en tids sjukdom. Han blev 87 år ung.

Fortsätt läs mer
  379 Träffar
  0 Kommentarer
379 Träffar
0 Kommentarer

Anders och Amalia Furberg

Amalia o Anders FurbergAmalia och Anders Furberg. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Anders Larsson Furberg föddes 22 december 1854 i Stövernäs, Skellefteå som son till Lars Olof Andersson Furberg och hans hustru Amanda Jakobsdotter, kallad "Läsar-Amanda". Redan i unga år blev Anders intresserad av att predika. En väckelse där Anders tyckte sig skönja Guds särskilda ingripande gjorde att han drogs till detta yrke. I många år var han verksam som frivillig lekmannapredikant, senare blev han antagen som ordinarie resepredikant. Vid 22 års ålder började han sin karriär som föreläsare vid byabönerna i sin hemby och sedan i närliggande byar. Därefter började han att verka som predikant i Skellefteå och angränsande församlingar. 1876 höll han sin första predikan i Ostvik i Byske församling. I 68 år tjänade han som predikant

I ungdomen var han dessutom flottningsarbetare vid flottningen i Skellefteälven, som leddes av hans farbror Karl Furberg, endast sex år äldre än honom själv.

1882 ingick Anders äktenskap med Katarina Amalia Fälman f. 18/2 1858 i Fällan, Lövånger. Föräldrarna var Nils Johan Fällman och hans maka Brita Cajsa Nilsdotter därstädes. I rask takt föddes tio barn hos familjen Furberg, ett av dem dog nio månader gammalt.

Anders sålde hemmanet i Stövernäs till sin bror Jakob och flyttade med sin familj till en stor gård i Degerbyn, Skellefteå 1896. Under tiden där hade Anders även ägnat sig åt offentliga uppdrag. I 28 års tid var han ledamot av församlingens kyrko- och skolråd. I ungdomsföreningen "De Våra" var han under ganska många år dess ordförande. När han avsade sig uppdraget som ordförande blev han utsedd till hedersordförande i föreningen som ett bevis på tacksamhet bland medlemmarna. Därutöver var Anders ledamot i Skellefteå missionsförening, med flera uppdrag.

Anders hade genom hela livet haft en god hälsa med en sällsynt fysisk styrka, så även långt upp i åren. 90 år gammal hade han fortfarande en brinnande livslust och viljekraft. Han var ovanligt pigg för sin ålder. Att vara fåfäng var något som aldrig hade tilltalat honom. Som människa var Furberg högt uppskattad och högaktad.

Som predikant var han känd och omtyckt i vida kretsar. Någon lysande talare i yttersta bemärkelse var han nog inte och det var heller inget han hade strävat efter att vara. Hans predikningar präglades istället av känsla och djup luthersk-evangeliska läran. ren och sann, i gammalkristlig anda har han velat meddela andra och även själv levt efter.

Anders Furberg var även en skicklig jägare. Ett stort antal harar hade han förpassat till de sälla jaktmarkerna. Otaliga episoder hade han att berätta om från sina jakttillfällen. Ännu flitigare laxfiskare var han också. Både tur och otur hade han varit med om under sina fisketurer. När det var tillåtet att ljustra i älven togs flertalet höstlaxar på det sättet, som krävde stor kunnighet och vana. Dessutom hade han fångat åtskilliga laxar med drag på höstarna.

I 68 års tid var Furberg verksam som predikant. Han gick i fotspåren efter prästerna Simon Brandell och Gustaf Höijer när det handlade om predikningar. Fast i sin karaktär var Anders. Han hade en djupt grundad passion att följa sitt samvetes bud, att aldrig ge efter för sin övertygelse. Att stå för sin åsikt var något som kännetecknade hans framträdanden.

Amalia avled 13 december 1947, 89 år gammal. Inne på sitt 94:e levnadsår insomnade Anders Furberg 8 maj 1948.

Fortsätt läs mer
  445 Träffar
  0 Kommentarer
445 Träffar
0 Kommentarer

Anton och Maria Forssell, Holmfors

Maria f. Eriksson och Anton ForssellOlof Anton Forssell föddes på nyårsafton nödåret 1867 i Holmfors, Skellefteå som son till Johan Olofsson Forssell och hans hustru Eva Lisa Jakobsdotter. Anton hade fem syskon men tre av dessa dog som spädbarn.

Anton vigdes 7 december 1893 med Maria Kristina Eriksson f. 3 juli 1874 i Finnforsberget, Skellefteå. Hennes föräldrar var Anders Eriksson och Ulrika Jonsdotter. Anton och Maria övertog Antons barndomshem i Holmfors. De fick nio barn, varav de två yngsta dog som små. På gården bedrev makarna jordbruk.

Maria insjuknade i lunginflammation sommaren 1909 och avled 28 augusti samma år, endast 35 år. Anton gifte om sig 5 november 1911 med Ulrika Lundgren f. 30/9 1870 i Risliden, Norsjö.

28/10 1919 fick Holmfors och närliggande byar elektricitet. Transformatorn var placerad hos Antons, "oppa Antons djääla" som de sa. ("Djääla" betyder odlat område). Högspänningsledning var dragen från Holmfors till Krångfors och vidare till Gråberg. Ledningarna var smala vilket hade till följd att vid snöfall, böjdes träd över trådarna med strömavbrott som konsekvens. Längsta avbrottet inträffade i början av juni 1932 när det föll en meter blötsnö över trakterna. I stort sett samtliga stolpar var avbrutna vid markytan. Vårtvätten pågick som bäst och de gamla hederliga strykjärnen som värmdes upp i eld, kom till användning igen. Strömmen återkom inte förrän efter "slåttanna".

Anton Forssell var en aning närsynt. Han råkade en gång vid vedhuggning fälla en björk över högspänningen varpå trådarna slogs ihop och brann av. Eftersom det inte fanns telefon i byn på den tiden skickades bud följande dag med mjölkköraren till Svanström där telefon fanns. Dagen därpå kom bröderna David och Artur Forssell från Svanström. De bar på ett trådknippe och ett par stolpskor för att reparera ledningen. Anton var synnerligen förfärad över vad han hade orsakat. På kvällen samma dag när en grannpojke tittade in för att hämta tidningen hade han redan gått till sängs och dragit fällen över huvudet. Han tittade upp och sa: "Ja he jer änt skämt för meg som ha feld-å lenja, ennan i måran kwell jer i införpassad i kronohäktet i Umeå". (Ja det är inte skämt för mig som har fällt av linjen, innan i morgon kväll är jag införpassad i kronohäktet i Umeå).

Anton hade en hund som kallades för "N´sprätti". Det var en färgrik vovve som i dag kallas för Norrbottenspets. När det var djupsnö brukade de ha honom i ryggsäcken. De åkte upp spår kors och tvärs genom skogen, så att han skulle kunna ta sig fram. Han satte sig på spåret, såg upp i träden och fixerade ekorrens position. En underlighet var att hunden var dresserad så att han, när det önskades, inte skällde utan bara smågnisslade. Det var nämligen hård konkurrens om ekorrarna och det sågs inte med blida ögon, om man jagade för nära gårdarna.

Det finns många berättelser om Anton i Holmfors. Förr var ju avstånden stora och vägarna dåliga i dessa trakter. Därför var det tradition att ta till rejält med tid när man skulle passa ett fastställt klockslag. Holmforsborna var kända för att vara morgontidiga. I andra byar pratades det om "Holmfors-tin". Anton i Holmfors slog alla rekord i att vara tidig. Följaktligen skulle han en gång åka med tåget från Krångfors till Skellefteå, ett tåg som avgick från Krångfors vid kl. 08:00. Någon klocka hade han inte på sig, men han hade tagit till så pass tid, att han skulle vara säker på att hinna. Detta var vid den tiden när kraftstationen byggdes i Krångforsen. (Kraftstationen byggdes under åren 1926-1928). Anton mötte i Krångbacken en av anläggningsarbetarna, som han frågade:

-Tro du att I henn tåge? (Tror du att jag hinner tåget?)

Rallaren tog fram sin klocka och tittade efter.

-Ja du gubbe, ska du hinna med tåget får du allt sno på! 

Anton sprang allt vad han kunde och berättade sen:

-He vart just så pass att I henne dit'a stasijon, så komme tåge å he vart hoj-vaj å I glamd hånska däri väntrummen. (Det blev just så pass att jag hann till station, så kom tåget och det blev bråttom och jag glömde handskarna i väntrummet).

Framkommen till stan tyckte han att det var märkligt att alla "bodar" var stängda. I efterhand insåg han att han hade åkt med tåget som avgick från Krångfors kl. 06:00.

Anton var väldigt morgonpigg. Det berättas att han brådstörtat väckte en dräng med orden: "Nu jett du opp, för sola ha redan gatt opp." (Nu är du tvungen upp, för solen har redan gått upp). De skulle ut och slå hö på ängarna. När de hade hållit på ett tag konstaterade drängen lite ironiskt att: "i dag vál he vart för nöuw ga he raint opp ein sol deill." (I dag blir det varmt för nu går det faktiskt upp en sol till). De hade startat slåtterarbetet långt före soluppgången. 

Anton insomnade 5 juni 1938 och hans andra hustru Ulrika gick bort 3 mars 1947.

Fortsätt läs mer
  459 Träffar
  0 Kommentarer
459 Träffar
0 Kommentarer

Gunnar och Gerda Marklund

Gerda och Gunnar MarklundGerda och Gunnar Marklund. Privat bildsamling. Okänd fotograf. Johan Gunnar Marklund föddes 19/2 1908 i Forsberget, Skellefteå som son till Per Gustafsson Marklund och hans hustru Erika Margareta Eriksdotter.

Gunnar flyttade till Böle, Norsjö 1935 och fick jobb på snickerifabriken där. 6 januari 1936 ingick han äktenskap med Gerda Madeline Alm f. 11/9 1908 i Bastutjärn, Norsjö, dotter till hemmansägare Johan Elis Alm och hans maka lärarinnan Nanny Katarina Björk.

Gerda hade åren 1933-1934 arbetat som tjänarinna (hembiträde) hos kyrkoadjunkt Karl Emil Jonsson med familj på Kyrkobordet/Prästbordet i Skellefteå. 

Gunnar var, liksom flera av sina syskon, en händig och konstnärlig man. Han målade bland annat tavlor. Han var också en duktig snickare. Gunnar byggde makarnas egna hus under åren 1940-1945. Han arbetade då hos Böle snickerifabrik utanför Norsjö. Därefter var han verksam i Bastutjärn där han uppförde ett nytt hus åt familjen. Cirka 1950 köpte han snickerifabriken där, han tillverkade i huvudsak trappor. Gunnar hade också fiskodling där han kläckte fram ädelfisk från rom till matfisk, som såldes till olika fiskeföreningar.

Gunnar och Gerda fick inga egna barn men hade fosterbarn i perioder och adopterade en dotter.

1958 brann snickerifabriken i Böle. Då började Gunnar att arbeta som resemontör för Marbodalkök. Två år senare, 1960, flyttade familjen till Alingsås där Gunnar hade köpt ett gammalt kvarnställe en mil utanför stan vid namn Långesbro. På gården fanns kvarn, smedja, sågverk samt ett gammalt kraftverk, förutom stor tomt och bostadshus. Han renoverade huset och byggde ett nytt kraftverk.

Trädgård var ett stort intresse för Gunnar och Gerda. Blomsterprakten och odlingarna var stora. Även engagemanget för de två barnbarnen var stort. Gunnars sista stora jobb var att uppföra simhallen i Alingsås.

Gunnar var en mycket trevlig och social person men han hade sina bestämda åsikter samt kunde vara ganska envis. Han hade en mysig framtoning och en lågmäld, nästan beslöjande röst som även hans syskon hade. Gerda var en klok och begåvad kvinna. 

Gerda avled 2 februari 1982, 73 år gammal. Gunnar flyttade då in till centrala Alingsås där han blev en omtyckt slöjdlärare för pensionärer under flera års tid. 90 år ung gick Gunnar bort den 10 november 1998. 

Fortsätt läs mer
  500 Träffar
  0 Kommentarer
500 Träffar
0 Kommentarer

Edvin och Sanna Forsell Klutmark

Edvin och Sanna Forsell KlutmarkEdvin och Sanna Forsell. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Edvin Andreas Forsell föddes 10 april 1903 i Holmfors, Skellefteå som son till Olof Anton Forsell och hans hustru Maria Kristina Eriksdotter.

Edvin deltog i bygget av Krångfors kraftstation som uppfördes åren 1926-1928. Han arbetade också vid järnvägsbygget till Boliden. 1929-09-22 vigdes Edvin med Sanna Ingrid Alida Forsell f. 1911-02-12, också hon från Holmfors. Hennes föräldrar var Sanna Adelia (Adele) Furberg och Johan Algot Forsell. I slutet av november samma år föddes deras första barn, en son. 1930 flyttade familjen till Boliden där Edvin hade fått jobb som gruvarbetare. Fem år senare kom en dotter till världen. I Boliden hade Edvin gjort sig känd som en mycket duktig och arbetsam gruvarbetare. Han blev väldigt uppskattad för sitt försynta samt samvetsgranna sätt. På sin fritid ägnade han sig gärna åt att fortbilda sig och han deltog ofta i studiekonferenser. Fackligt aktiv var han också och blev invald i avdelning 85:s styrelse.

1946 flyttade familjen från Boliden till Klutmark, Skellefteå där han startade en diversehandel som han tillsammans med sin maka drev med förutseende och vilja. Tyvärr visade det sig att hans hälsa inte var bra. Han reste därför till huvudstaden där han vistades tills han första veckan i december 1949 överfördes till Skellefteå lasarett och till slut flyttades till Sunnanå ålderdomshem i Skellefteå, där döden oväntat snabbt ändade hans liv. Dödsfallet väckte stor sorg och nedstämdhet bland invånarna i Klutmark där familjen hade skaffat sig flertalet vänner.

Sanna växte som sagt upp i Holmfors. Som storasyster fick hon i unga år hjälpa till med sysslorna på bondgården och även ta ansvar för sina yngre syskon. I sitt äktenskap med Edvin Forsell arbetade hon i hemmet i Boliden fram till familjen flyttade till Klutmark 1946. Där blev Sanna föreståndarinna för byns telefonväxel.

Efter Edvins bortgång 1950 gifte Sanna om sig 1957 med byggnadsarbetaren Johan Vilgot Larsson f. 1912-08-16 i Skellefteå. Sanna jobbade därefter i brödbutiken på varuhuset EPA i Skellefteå i flera år. Med sin outsinliga energi och arbetskapacitet var hon en förebild. Släktingar och nära vänner fanns alltid i hennes tankar med handgjorda presenter vid olika bemärkelsedagar. Vilgot somnade in 27 januari 1980. Under de sista fyra åren av livet bodde Sanna på Anderstorg i Skellefteå. Hon avled dock på Skellefteå lasarett lördagsmorgonen 1991-08-31.

Fortsätt läs mer
  423 Träffar
  0 Kommentarer
423 Träffar
0 Kommentarer

Isak och Anna Brännström Bjurliden

Anna och Isak BrännströmIsak och Anna Brännström. Foto: Franke Skellefteå. Privat bildsamling. Isak Johansson Brännström föddes 18 januari 1871 i Mullkälen, Skellefteå, nära gränsen till Jörns socken. Hans föräldrar var inhysemannen och separatisten Johan Olofsson samt hans hustru Brita Cajsa Andersdotter. Isak började att arbeta som dräng vid 19 års ålder 1890. Hans första tjänst var i Östra Hjoggböle, Skellefteå hos bonden Per Persson Lundgren med familj. 1892 flyttade Isak till Degerbyn, Skellefteå och finns antecknad som fältjägare Isak Johansson Hägg. I oktober samma år fick han plats som dräng i Renbergsvattnet, Burträsk hos Jonas Albin Marklund med familj. Ungefär samtidigt tog Isak sig efternamnet Brännström. I januari 1895 lämnade han Renbergsvattnet för att istället bosätta sig i Järvtjärn, Burträsk. Han ägde en bit jord där. Tre år senare, i februari 1898, flyttade han till Jörns socken och Östra Stavträsk. Han stannade där i cirka ett år innan han flyttade hem till Skellefteå igen. Han var (dräng) arbetare hos Olof Vidmark i Bjurvattnet.

12 december 1899 gifte han sig med ANNA Lena Gustafsdotter Marklund från Bjurliden, Skellefteå. Hon var född 1871-05-05. Hon hade som ung haft olika anställningar som hembiträde före giftermålet. Makarna köpte sig en gård i BjurlidenIsak BrännströmIsak Brännström. Foto: Franke Skellefteå. Privat bildsamling. där de bosatte sig och uppförde ett bostadshus. De blev föräldrar till sju barn, sex av dessa levde till vuxen ålder. Den medföljande odlingsmarken var för liten för att ge familjen full försörjning, därför sysslade Isak med träarbete på sommaren och med skogsarbete på vintern. Det blev den huvudsakliga inkomstkällan för honom och familjen. På den tiden var Bjurliden en liten isolerad by som bestod av ungefär åtta hushåll. Förbindelserna med omvärlden var verkligen undermåliga. Närmaste handelsbod var flera kilometer bort. Senare upptäcktes malmfyndigheten i december 1924 och därmed bröts den undanskymda lilla byns isolering mycket fortare än vad någon hade kunnat föreställa sig. Bjurliden blev med åren en viktig förort till det snabbt expanderande gruvsamhället som fick namnet Boliden. Att herr Brännström, liksom många andra i trakten, sökte tjänst hos gruvbolaget var ju självklart. Han hade tjänst som träarbetare hos företaget i sisådär tio år. Isak förvärvade sig förtroende som en skicklig och plikttrogen arbetare. "Hederlig och vänskaplig" blev också arbetskamraternas vitsord om honom. Isak insjuknade och avled 8 september 1942, 71 år gammal.

Makarnas yngste son, Ingvar med familj övertog hemgården. Där bodde Anna efter makens död. Hon var en alert och trivsam kviAnna MarklundAnna Gustafsdotter Marklund gift Brännström. Foto: Franke Skellefteå. Privat bildsamling.nna. Hela livet hade hon haft en god hälsa. Hon var oerhört vital för sin ålder. Missionen låg henne nära hjärtat, hon besökte gärna gudstjänsterna i Boliden. Dit färdades hon sommartid på cykel. 85 åAnna Brännström beskurenAnna Brännström på äldre dagar. Okänd fotograf. Privat bildsamling. r gammal, 1956 cyklade hon de dryga två kilometerna från hemmet i Bjurliden till kapellet i Boliden för att närvara på sin systerdotterdotters vigsel. Det var min mormors syster som gifte sig då.

Anna var en duktig kvinna. Hon lagade "hopkok" mot gulsot. Vad "kuren" bestod av vet jag inte. Utan att på något sätt smutskasta henne har det berättats för mig att hon av sin systerdotters man kallades för "Morgon- och Aftonposten" eftersom hon hade så mycket skvaller att komma med. Anna höll sig alltid uppdaterad om vad som hände, inte bara i bygden utan även på andra håll. Som person var hon gladlynt och sällskaplig.

90 år ung insomnade Anna 29 augusti 1961 på kronikerhemmet i Jörn efter en lång tids sjukdom. Hon hade dessförinnan sedan cirka 1955 bott hos en ogift son i Bjurliden. Exakt när hon flyttade till sjukhemmet i Jörn vet jag inte. Frid över deras minnen!

Fortsätt läs mer
  460 Träffar
  0 Kommentarer
460 Träffar
0 Kommentarer

Maria Katarina Olofsdotter Brännbergsliden

Maria Katarina Andersson f. 1799Maria Katarina Olofsdotter gift Andersson. Foto: Franke Skellefteå. Privat bildsamling. Maria Katarina Olofsdotter föddes i Hällfors, Burträsk som dotter till krononybyggaren Olof Hindriksson därstädes och hans hustru Elsa Johansdotter. 19 år gammal fick Maria Katarina tjänst som piga i Åbyn, Burträsk. Några år senare arbetade hon som piga i Ljusvattnet, också det inom Burträsk socken. 1823 vände hon hem till sina föräldrar och syskon i Hällfors. I december samma år fick hon en son utom äktenskapet.1828 vigdes hon med Olof Andersson f. 13 maj 1807 från Ljusvattnet, Burträsk. I äktenskapet föddes fem döttrar. 1838 blev makarna bönder i Brännbergsliden, Burträsk. 9 juli 1887 avled Olof. Maria Katarina vårdades i hemmet av ogifta dottern Eva Maria. 1 juli 1901, i en ålder av 102 år, 4 månader och 19 dagar avled Maria Katarina.

Samma år som Maria Katarina fyllde 100 år skrev Skellefteå Nya Tidning den 23/11 en artikel om henne. De skrev bland annat: "Med det jäktande liv som i vår tid föres inom alla samhällslager bli de höga åldringarne allt sällsyntare och ännu sällsyntare äro de, som i sin ålders höst kunna glädja sig åt så gott som obruten wigör och goda kroppskrafter. I Burträsk socken i Westerbotten finnes emellertid en gumma, som om hon lefwer över nyåret, kan skåda tillbaka på en livslängd, som infallit under icke mindre än tre sekler. En läkare bördig från Sundsvall, har under ett förordnande uppe i dessa trakter, aflagt ett besök hos den gamla och meddelat Sundsvallsposten följande skildring deraf: Omkring 9 km från Burträsks kyrkoby, ett stycke på sidan om gamla landsvägen, ligger en enstaka by, kallad Brännbergsliden. Jag hade hört, att der skulle finnas en gumma, om 100 år och då jag förut aldrig hade warit i tillfälle se eller komma i beröring med någon person äldre än 85 år beslöt jag en dag att göra den åldriga ett besök. Jag tog skjuts å gästgifwaregården och anlände efter en färd i sakta skridt (det war i wärsta regnperioden i början av oktober) till hennes bostad. Ditkommen emottogs jag på trappan av gummans 66-åriga ogifta dotter Ewa, kallad "den unga flickan", och fördes in i stugan, som bestod af ett torftigt rum, der wid spiseln satt en kwinna, af hwars yttre jag slöt, att hon war den eftersökta.

-Mor, doktorn är här. Detta dotterns tilltal kom gumman att stiga upp från spiseln, der hon just war i färd med att koka sitt aftonkaffe och gå öfwer golfwet fram emot bordet hwarpå stod en lampa.Hwad som härvid genast frapperade mig, war den spänstighet, med hwilken hon rörde sig och detta gaf, sedan öfliga helsningar utbytts, en osökt anledning till samtalets början.-Gumman är duktig att gå, ser jag.-Åh ja, går wäl an-swarade hon något stött och i en ton, som angaf, att hon ej tycktes upplagd för något samtal, men dottern, som war mycket frispråkig, berättade då, hurusom gumman dagen förut utan käpp gått 1 1/2 km till ett kafferep.Då jag emellertid önskade tala wid gumman själf, sökte jag genom litet medfördt win, som hon tacksamt antog, få henne stimulerad, hwilket lyckades, så att hon på min uppmaning kunder berätta, hurusom hon hette Maria Katarina Olofsdotter och war född den 19 februari 1799. Hennes senaste födelsedag hade warit särskildt högtidlig, derigenom att ortens presterskap och en del andra personer uppvaktat gumman med presenter och lyckönskningar. Hon var enka sedan 10 år tillbaka, då hennes man, som war torpare, dog 80-årig. Hennes närmaste stöd war nu den ofwannämnda 66-åriga dottern, som om dagarna war borta på arbete, och genom hwilken hon hade sitt lifsuppehälle. Hon hyste och uttalade stor afsky för att lefwa på fattigwården.

-Men kan gumman reda sig ensam om dagarne, när Ewa skall vara borta?

-Åh det går bra det-blef hennes korta, men twärsäkra swar. Under samtalets gång hade jag tillfälle att få en klar bild af det för många åldringar karaktäristiska, säregna förhållander, att de wäl minnas forntida händelser, men oklart och stundom ej als nutida. Så t.ex. erinrade sig denna gumma ryssarnes framfart och härjningar i Westerbotten 1809. Hon war ju då blott ett barn men kunde likwäl beskrifwa en del saker riktigt i detalj. Särskildt intressant war att höra hennes lifliga berättelse om, hurusom, sedan fred blivit sluten, tre ryssar kommit ridande genom Burträsk och frågat ett par infödingar om wägen åt ett visst håll. De båda Burträskborna hade wäl wisat wägen, men okunniga om ingången fred, sändt efter ryssarne ett par kulor, som dödat twå aw dem, hwilkas hästar de bemäktat sig.Den tredje lyckades undkomma och inberättade saken till högkwarteret, der förbittringen blew så stor, att krig ånyo höll på att utbryta och försoning enbart kunde winnas genom att de båda "skyttarne" utlemnades åt ryssarne, som uppställde och nedsköto dem utanför Burträsk gästgifwaregård, en händelse, hwartill gumman warit åsyna wittne.Detta och mera från hennes barndomstid berättade hon tydligt och korrekt, men för hwad som passerat på hennes ålderdom, och i dessa saker måste hennes dotter alltid komma henne till hjelp.Också gaf hon upprepade gånger sitt missnöje till känna med nutida seder och anordningar, i hwilka hon ej rätt hwäl tycktes trifwas. "Annorlunda war det gammalt"-sade hon ofta och med en min, som nogsamt wittnade om, hwad hon tänkte.-Orkar gumman wara uppe hwarje dag och har gumman alltid varit frisk?

-Jag stiger upp hwarje dag kl. 8 och kan wara uppe till kl. 9 om det gäller. Frisk har jag alltid warit, så när som, på en gång, jag minns inte när det war. Dottern upplyste nu, att hon warit sängliggande några dagar för 5 år sedan och af symptomen att döma tycktes gumman ha fått göra bekantskap med en så modern sjukdom som influensa. Jag passade nu på och gjorde en kort undersökning av hennes kroppstillstånd. Kroppen war af medellängd, hullet reduceradt, dock ej till ytterlighet. Muskulaturen särskildt å händerna, som i öfrigt wisade förändringar, atrörisk. Hufwudet betäckt med ett tätt sittande långt hår, som ännu ej war fullständigt grånadt, Pannan och ansiktet i öfrigt djupt rynkat. Fullständig blindhet å vänster öga. Med det högra kunde hon jämförelsewis god syn och kunde med tillhjelp av glasögon läsa i en bok. Hörseln förswagad. Dock kunde hon uppfatta pickandet af ett tidur, som lades tätt till örat. Hjertwerksamheten något oregelbunden och wisade tecken till ökadt tryck i kärlsystemet. Också kändes pulsarterna starkt kalkwandlande, nästan så hårda som blyertspenna under fingret. Pulsen liten, långsam och något oregelbunden. Från lungor och matsmältningsorgan intet att anmärka. "Räkna i hufwudet" kunde hon rätt bra, men skrifwa hade hon aldrig fått lära sig. Då jag märkte att gumman under uppehållet med mig blifwit trött, bröt jag upp, stickande i hennes hand en blank twå-krona, hwarför hon wisade sin tacksamhet genom en nigning, inför hwilken jag i betraktande af hennes wördnadsvärda ålder verkligen kände mig enkel.21 december samma år publicerade SNT (Skellefteå Nya Tidning) samma foto som det nedan och skrev exempelvis: Den märkliga hufvudbonad hvari hon afbildats, kunde lika väl som gumman förtjena sitt eget kapitel. Ty lika gammaldags som gumman väl kan sägas vara, lika antik är hufvudbonaden, "mössa och stycke" som den benämnes. Mössan utgöres af en pappstomme som är öfverklädd med sidensarge af hvit eller blå, alltid ljus färg. Baktill å densamma sitter en stor rosett af samma färg som mössan. "Stycket" bestod af fina spetsar, som sattes framtill och gingo inunder mössan.Det hela är en återstod från gammal tid. Maria Katarina är farmorsmor till bland andra advokaten Henning Sjöström och hans bror journalisten Ernst Sjöström.

Fortsätt läs mer
  733 Träffar
  0 Kommentarer
733 Träffar
0 Kommentarer

Per, Erika och Ida Marklund Forsberget/Högnäsfors

Per och Erika MarklundPer och Erika Marklund. Vigda 1901. Foto: Franke Skellefteå. Privat bildsamling.Per Gustafsson Marklund föddes 1877-05-19 i Bjurliden, Skellefteå som son till Gustaf Fredriksson Marklund och hans hustru Stina-Lisa Larsdotter. Per saknas i födelse- och dopboken, vilket även prästen har noterat i en församlingsbok. Per uppgav sig själv vara född 1877-05-15, men i den första husförhörslängden anges han vara född 19/5 1877. När han dör uppges hans födelsedatum vara 9/5.

18 år gammal 1895 fick Per tjänst som dräng hos Jonas Andersson med familj i Tjärn, Skellefteå. Han blev kvar där i ett år. Därefter flyttade han hem till föräldrar och syskon i Bjurliden. Per träffade Erika Margareta Eriksdotter från Finnforsberget. Hon var född 3 april 1881 och ett av sju syskon. Per och Erika vigdes 17 november 1901 av komminister Albert Markgren.

Per och Erika bodde först i Bjurliden där deras två äldsta barn föddes 1902 och 1904. 1906 blev Per och Erika krononybyggare i Forsberget, Skellefteå. Där föddes och växte ytterligare sju barn upp. Ett av barnen blev bara fyra dagar gammalt. När sjunde barnet, Karl Ivar, föddes 15 januari 1919 avled Erika i barnsängsfeber samma dag. Ivar fick därför växa upp hos sin faster Margareta i Bjurliden. Per blev alltså änkeman och ensam med den stora barnaskaran. I grannbyn Högnäsfors bodde dock en kvinna som blev änka 15 dagar efter att Per hade blivit änkeman. Hon hette Ida Johanna Persdotter Sjöman f. 1876Per Marklund och Ida SjömanPer och Ida Marklund. Okänd fotograf. Privat bildsamling. -07-21 och hade varit gift med Lars Anton Marklund (inte släkt med Per). De hade sju barn tillsammans.

Per och Ida ingick äktenskap 27 augusti 1922. De övertog hemmanet i Högnäsfors där Ida förut hade bott med sin förra make. I hushållet bodde Per och Ida med Pers sju barn samt fyra av Idas barn från hennes tidigare äktenskap. På nyårsaftonen samma år (1922) drabbades familjen på nytt av sorg. Pers dotter från första äktenskapet, Emmy, dog 6 år gammal på Skellefteå lasarett i sviterna av lunginflammation.

23 maj 1934 avled ytterligare en av Pers döttrar, kappsömmerskan Alice. Hon blev 24 år gammal. Hon hade genomgått en lyckad blindtarmsinflammation 1 maj men bukhinneinflammation tillstötte som ändade hennes liv. Hon var då trolovad.

Per Marklund 2Per Marklund. Foto: Franke Skellefteå. Privat bildsamling. Per hade länge haft dålig syn. Eventuellt hade han skadat synen vid något tillfälle men det talades även om grön starr, något som hans far hade. Per hade varit till Umeå för en ögonoperation och hustrun Ida brukade droppa något i hans ögon, antagligen ögondroppar för att sänka trycket i ögonen. Han kom hem alldeles kolsvart från sitt arbete vid kolugnarna i Granfors, Skellefteå. Det var nog i mitten av 1940-talet. Trots sin dåliga syn snickrade Per leksaker av trä. På hans skrivbord fanns radergummi samt blyerts- och bläckpennor. Dessa skrivdon använde han därför att han var brevbärare på sträckan Krångfors, Brännfors, Holmfors, Dalfors och Holmlund. Han cyklade, eventuellt hade han också en lättviktsmotorcykel, annars traskade han. Per var en timid och snäll pIMG 2207En av Per Marklunds namnteckningar i logen på Finnforsberget. Foto: Anton Rosendahl.erson.

På gården i Finnforsberget där Erika, Pers första hustru, växte upp finns en gammal rundloge. Där finns Per och Erikas namn samt några datum inristade. Kanske skrevs det när Per var och hälsade på Erika. Innan slåttern började brukade Per "pinna" räfsorna och han sysslade också ofta med att laga cykeldäckens slangar under sommaren. Eftersom han cyklade mycket i sitt yrke nöttes nog cykeldäcken och även slangarna, ganska mycket.

Per och Ida bodde kvar i Högnäsfors fram till 1954 när de flyttade tillbaka till Forsberget. En månad innan Idas bortgång hade makarna flyttat till Brännanhemmet i Skellefteå. Ida dog 30 mars 1960, 83 år och Per två år senare, 8 mars 1962, 84 år.

Fortsätt läs mer
  549 Träffar
  0 Kommentarer
549 Träffar
0 Kommentarer

Alexander och Anna Degerstedt Degerbyn Skellefteå

Anna och Alexander Degerstedt 1938Alexander och Anna Degerstedt 1938. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Magnus Alexander Degerstedt föddes 12 februari 1898 i Degerbyn, Skellefteå som son till fältjägaren samt hemmansägaren Anton Olofsson Degerstedt och hans hustru Margareta Kristina Burstrand. Alexander var yngst i en stor syskonskara som även bestod av barn från faderns tidigare äktenskap. Alexander övertog vid 16 års ålder hemmanet efter sin far. Att bruka en så stor gård vid så ung ålder var inte lätt. Vid flera tillfällen var det både jobbigt och påfrestande för honom. Med tålmodighet, gott humör och initiativförmåga har han burit vedermödorna. Om det goda lynnet vittnade inte minst det faktum att tre finska barn under fem års tid erhöll den bästa omvårdnaden hos makarna Degerstedt. Trots långa arbetsdagar som ägnades åt att sköta den stora gården i Degerbyn, lade även Alexander tid på den kristliga verksamheten där söndagsskolan låg honom närmast hjärtat. I flera års tid var han ledare för söndagsskolan i byn. Dessutom innehade han några förtroendeuppdrag. Han var ledamot i Skellefteå sockens socialnämnd och ordförande i Degerbyns vägförening. Därutöver var han med och bildade Skellefteå norra jordbrukskassa 1935.

Alexander vigdes 1938 med Anna Karolina Viklund f. 1899-05-03 i Vikfors, Skellefteå. Hennes föräldrar var skiftesgodeman Salomon Viklund och hans maka Maria född Andersson. Anna var kusin till min farfarsfar.

Under sin uppväxt vistades Anna som fosterdotter i Bergsbyn, Skellefteå hos Seth Ögren med familj. Anna ville lära sig spela piano, "det måste du ju få", hade hennes far sagt så hon fick åka till Stockholm och lärde sig spela piano där. Det var ju inte så vanligt på den tiden att en kvinna från landsbygden i Västerbotten spelade piano. Åren 1933-1936 var Anna föreståndarinna för ålderdomshemmet i Lövånger. Anna levde efter devisen att "skjut inte upp till morgondagen det du kan göra i dag." Med sitt hurtiga och livliga humör var hon omtyckt av grannar samt inom den stora vänkretsen. Liksom sin make var hon kristligt intresserad och missionen vurmade hon starkt för.

1961 sålde makarna jordbruket i Degerbyn och två år senare flyttade de till Prästbordet i Skellefteå. Anna gick bort 18 november 1974 på Skellefteå lasarett, 75 år. Alexander, som var en trevlig och hygglig person, avled torsdagen 16 augusti 1979 på Skellefteå lasaretts långvårdsavdelning. Han blev 80 år och sörjdes närmast av en syster samt en brorson.

Fortsätt läs mer
  545 Träffar
  0 Kommentarer
545 Träffar
0 Kommentarer

Hjalmar och Anna Furberg Stövernäs

Hjalmar Furberg StövernäsHjalmar Furberg Stövernäs. Foto: Sundborg & Lindberg Skellefteå. Privat bildsamling. Karl Hjalmar Furberg föddes 20 mars 1888 i Stövernäs, SkelleAnna Lundström g. Furberg StövernäsAnna Lundström gift Furberg. Foto: Franke Skellefteå. Privat bildsamling. fteå som ett av nio barn till hemmansägaren och skiftesgodemannen Jakob Larsson Furberg samt hans hustru Anna Karolina Nilsdotter.

Hjalmar vigdes 8 december 1913 med min mormors fars kusin Anna Lovisa Lundström f. 1888-04-11 från Strömfors, Skellefteå. Hennes föräldrar var Sven Svensson Lundström och hans hustru Hedda Margareta Johansdotter. Hjalmar och Anna övertog hälften av hans föräldrahem i Stövernäs. Den andra halvan ägdes av Hjalmars bror Nils. Två pojkar kom till världen åren 1914 och 1915. Midsommaren 1919 drabbades familjen av en stor sorg när Hjalmars hustru Anna avled i sviterna av tuberkulos den 20 juni. Hon blev 31 år gammal.

Hjalmar gifte om sig 1922-04-09 med Elin (Ellen) Kristina Melander f. 1895-12-05 från Stöverfors, Skellefteå, dotter till bonden Gustaf Larsson Melander och hans maka Klara Maria Nilsdotter. Hjalmar och Elin blev föräldrar till tre barn.

Utöver jordbruket som Furberg hade utökat och förbättrat, ägnade han sig även åt en hel del annat. Under första världskriget startade han en slakterirörelse som han drev ett tiotal år. Sedan han så småningom avvecklat denna verksamhet blev han intresserad av skogs- och trävaruaffärer. Han var verksam som faktor (trävaruuppköpare) vid skogsbolaget Mo & Domsjö AB och därefter hos jägmästare Konrad Beling i Skellefteå.

Hemmanet i Stövernäs överlät makarna till ena sonen hösten 1947 när Elin och Hjalmar flyttade till Degerbyn i Skellefteå där de uppfört en gård. Snabbt blev Hjalmar omtyckt av sina nya grannar men det var inte så konstigt eftersom han var känd som en trevlig karl i Stövernäs. Tanken var att han skulle slå sig till ro i Degerbyn men som den arbetsmänniska han var blev det inte så. Han ägnade sig åt gårdens skötsel. Hjalmar var medlem i kyrkobrödrakåren samt EFS och tillsammans med hustrun Elin var han en flitig kyrkobesökare.

Hjalmar var spänstig och vital för sin ålder. 70 år gammal promenerade han rak i ryggen. Hans okuvliga optimism och ungdomliga sinne gjorde att man förgäves sökte efter ålderssymtom hos honom.

Elin gick bort 10 februari 1972. Hjalmar avled torsdagen 27 juli samma år på Skellefteå lasarett. De senaste två åren hade han tillsammans med sin maka vistats på Brännanhemmet i Skellefteå.

Fortsätt läs mer
  499 Träffar
  0 Kommentarer
499 Träffar
0 Kommentarer

Manny och Hilma Linder Östra Stavträsk

Manny LinderManny Linder. Foto: J. E. Harnesk, Boden. Privat bildsamling. Johan Manny (Holmberg) Linder föddes i Östra Stavträsk, Jörn som äldste son till Per Anton Holmberg och hans hustru Johanna Elisabeth Almlöf. När Manny var tre år gammal avled hans far. Två år senare, 1892, flyttade han med sin mor och sin yngre bror till Norsjö. De bodde hos Mannys morfar och hans andra hustru samt några av morfaderns barn från första äktenskapet. I december 1895 flyttade Manny tillbaka till Östra Stavträsk, Jörn. Där blev han fosterbarn hos makarna Nikanor Linder och Emma Fredrika Boström. I samband med detta fick Manny sina fosterföräldrars efternamn Linder.

Manny vigdes 22 december 1912 med Hilma Fredrika BränHilma Brännström gift Linder Östra Stavaträsk JörnHilma Brännström gift Linder. Foto: Franke Skellefteå. Privat bildsamling. nström f. 1887-02-19 i Kankberg, Jörn. Hon var dotter till Jonas Johansson Brännström och hans hustru Emma Fredrika Jonsdotter. Året efter Manny och Hilmas giftermål avled fostermodern Emma Fredrika Boström. Fosterfadern Nikanor Linder gifte om sig med Anna Maria Johansson f. 1883-01-02 i Skellefteå. I Manny och Hilmas äktenskap föddes fyra barn, två flickor och två pojkar. Dessutom bodde en fosterson hos familjen.

Manny var känd som en duktig jordbrukare. Trots att han hade mycket att syssla med hemma på gården hade han innehaft några kommunala uppdrag, bland annat som ledamot i kommunalnämnden och i taxeringsnämnden. Han var trevligt till sin personlighet och allmänt omtyckt i byn. Det "Linderska" hemmet var alltid öppet för gäster.

Hilma var en hemmets kvinna. Hon tyckte om att slöjda. I hemmet fanns flera olika slöjdarbeten som vittnade om hennes skicklighet och kunnighet inom detta gebit. Tack vara hennes gladlynta, gästfria och humana sätt var det alltid angenämt att besöka familjen Linders hem.

Efter en tids sjukdom avled Manny två dagar efter sin 64-årsdag, 19 april 1951. Hilma flyttade till Jörn på 1960-talet och 1976 till Furugården i Jörn. 90 år fyllda var hon fortfarande pigg och vital för sin ålder. Hon deltog i olika kurser som anordnades på Furugården. Hon gick bort 3 april 1978, 91 år ung.

Fortsätt läs mer
  481 Träffar
  0 Kommentarer
481 Träffar
0 Kommentarer

Alfred och Sofia Marklund, Högnäsfors

Alfred Marklund och Sofia Fia SvenssonjpgAlfred och Sofia Marklund. Foto: Sundborg & Lindberg, Skellefteå. Privat bildsamling. Jonas Alfred Marklund såg dagens ljus 20 januari 1875 i Holmselet, Skellefteå. Han hade sex syskon. Föräldrarna var Jonas Nilsson Marklund från Karsträsk, Skellefteå och Anna Karolina Östensdotter från Holmselet.

Alfred vigdes 9 december 1900 med Linda Margareta Jonsson som var fem dagar yngre än honom, hon var alltså född 25 januari 1875 i Nyholm, Skellefteå som dotter till Jonas Jonsson och Klara Nilsdotter. Linda var barn nummer två i en syskonskara på sex.

Alfred och Linda blev föräldrar till två barn, en dotter och en son. När sonen var drygt ett år gammal avled Linda i reumatisk feber 20 juli 1905. Alfred gifte om sig 4 november 1906 med min mormors fars kusin Sofia "Fia" Margareta Svensson född 9 juni 1876 i Svanström, Skellefteå. Samma år flyttade familjen till Högnäsfors, Skellefteå där de köpt ett hemman. Där föddes Sofia och AlfredAlfred Marklund och Sofia Fia SvenssonAlfred Marklund och Sofia Svensson. Vigda 1906. Foto: Franke, Skellefteå. Privat bildsamling.s tre gemensamma barn. 1940 sålde makarna gården i Högnäsfors och bodde något år i Svanström innan de flyttade till Bjurliden, Skellefteå. 

Alfred var känd som en duktig jordbrukare men han var även byns allt-i-allo. Han anlitades flitigt av byborna för skriftliga göromål som bouppteckningar, arvskiften, deklarationer och liknande. Kanske var det så att gamla takter satt i honom? Han hade nämligen under flera års tid varit ledamot i socknens taxeringsnämnd och dessutom mantalsskrivningsombud. Marklund hade alltid varit varmt religiös, vilket visade sig i att han i 30 års tid var sekreterare i Bruträsks DUF. I Bjurlidens missionsförening hade han innehaft uppdraget som kassör. Ofta besökte han Bolidens kapell, där få människor torde ha varit så intresserade lyssnare som honom.

Som person var Alfred gladlynt, lojal och utrustad med en god portion humor. Tack vare dessa egenskaper hade han skaffat sig många vänner. Omtyckt var han i alla kretsar. Tisdagen 13 mars 1951 avled han hastigt i sitt hem, 76 år gammal.

Sofia var en duktig bondhustru och en förträfflig person med en ungdomlig arbetslust. Gästvänlig och vänfast var hon också. 1952, efter makens död, flyttade hon till pensionärshemmet i Boliden. Hon avled dock på sjukhemmet i Sunnanå, söndagen den 28 november 1954, 78 år ung. Hon efterlämnade endast ljusa minnen och sörjdes förutom familjen av flertalet nära vänner.

Fortsätt läs mer
  557 Träffar
  0 Kommentarer
557 Träffar
0 Kommentarer

Erik och Hulda Eriksson, Bjurvattnet, Skellefteå

Hulda Nilsson och Stor Erik Eriksson BjurvattnetHulda f. Nilsson och Erik Eriksson. Vigda 1896. Foto: Ad. Lidwall, Tidaholm. Privat bildsamling. Erik Johan "Stor-Erik" Eriksson föddes 7 oktober 1876 i Finnforsberget, Skellefteå. Hans föräldrar hette Anders Eriksson och Ulrika Jonsdotter. Redan som 16-åring fick "Stor-Erik" ge sig ut för att tjäna pengar. Han arbetade exempelvis med byggandet av stambanedelen Kusfors-Jörn. Sedan ungdomen hade han varit en varm vän av skytterörelsen och han var en av initiativtagarna till bildandet av Bolidens skytteförening. Han ingick äktenskap 1896 med Hulda Matilda Nilsson f. 1872-03-05 från Räftkläppen, Skellefteå, dotter till nämndeman Nils Nilsson och hans hustru Matilda Gustafsdotter. Huldas far Nils ägde även ett hemman i Bjurvattnet vilket Hulda och Erik övertog i samband med deras giftermål. Erik upparbetade hemmanet och 1939 bestod gårdens kreaturbesättning av 1-2 hästar, 8-10 kor, 4 grisar, 20 får och 1 tjur. Dessutom fanns en traktor samt en lastbil på gården.

Vid sidan av jordbruket arbetade Eriksson även som vägvakt. Han hStor Erik Eriksson och Hulda f. Nilsson BjurvattnetStor-Erik och Hulda Eriksson. Foto: O. Dahlkvist. Privat bildsamling. ade goda förutsättningar för kommunala uppdrag men inte så mycket tid för detta. Dock så tillhörde han under en period taxeringsnämnden i kommunen. "Stor-Erik" var även intresserad av skogsavverkning och hemmansaffärer.

I sin omgivning var han känd som en hjälpsam och förträfflig granne. Hans generositet visade sig inte minst vid missionsförsäljningar och annan form av hjälpverksamhet. Lillhemmet i Skellefteå och hednamissionen låg honom nära hjärtat. På senare år deltog han gärna i religiösa sammankomster i byn eller i Bolidens kapell. Han bistod även sina grannar med tips och hjälp, särskilt när det handlade om deklarationer samt andra skrivgöromål. Optimistisk, glad och pratsam var tre utmärkande egenskaper hos honom. Tack vare detta hade han skaffat sig flertalet vänner.

Liksom sin make var Hulda gladlynt och godhjärtad, varför hon var uppskattad bland byborna. Tystlåten och lugn var hon också. Hennes liv präglades av arbete och åter arbete. Hon var en gästvänlig kvinna som hade skaffat sig många vänner. Hulda somnade in i hemmet den 13 augusti 1946, efter en kort tids sjukdom. Hon var inne på sitt 74:e levnadsår. "Stor-Erik" var sjuk de sista två månaderna av sitt liv och vistades då hos äldste sonen bussdirektör "Kalle" Eriksson i Skellefteå. Där avled han 1 maj 1949, 72 år gammal.

Hulda och Stor Erik Eriksson BjurvattnetHulda och Erik Eriksson. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Hulda Eriksson född Nilsson Stor Eriks fruHulda Eriksson f. Nilsson. Foto: Franke Skellefteå. Privat bildsamling.

 

Fortsätt läs mer
  843 Träffar
  0 Kommentarer
843 Träffar
0 Kommentarer

Olov Lindgren Nybrännliden, Burträsk

Nybrännliden Olov Lindgren hustru Lydia och sonen Knut beskurenNybrännlid-Olov med hustru Lydia och sonen Knut. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Olov Valfrid Johansson Lindgren, kallad "Nybrännlid-Olov", föddes 24 augusti 1859 i Innansjön, Burträsk som ett av sju barn till Johan Fredriksson och Greta Stina Olofsdotter. 1866 flyttade familjen till Nybrännliden. Familjen var dock inte de första som hade bott i byn. Soldaten Per Käck född 1788, också han från Innansjön gifte sig med Anna Redlig från samma by. De "drog till skogs" och fann en plats i Nybrännliden där de byggde ett soldattorp åt sig själva och sina barn. Husgrunderna efter deras stuga syns nog än i dag men om familjen Käcks liv finns inte så mycket information att hitta. Johan Fredriksson med familj valde att slå sig ner cirka 600 meter från platsen där familjen Käck bodde. Sommaren 1870 nästan exakt för 150 år sedan, avled Johan Fredriksson i sviterna av lunginflammation. Han hade uppfört många byggnader, bland annat en åttakantig byggnad samt en rundloge i Nybrännliden. Modern Margareta Kristina gifte om sig med Olof Gustaf Sjöström. I deras äktenskap föddes fem barn, Olov Valfrid fick alltså fem halvsyskon. O.G. Sjöström och Margareta Kristina blev med andra ord advokaten Henning Sjöströms farföräldrar.

Olov Valfrid tog sig efternamnet Lindgren cirka 1883 i samband med sitt giftermål med Karolina Elisabet Olofsdotter f. 1864-05-20 i Robertsfors. Hennes familj flyttade 1882 till Sikfors, Burträsk där fadern var skogvaktare. De blev föräldrar till en son och en dotter. Elisabet avled i mitten av februari 1891 av okänd sjukdom.

Olov gifte om sig i januari 1892 med Hilda Kristina Öman f. 15 mars 1872 i Andersfors, Burträsk, hon hade varit piga hos familjen. I ungefär samma veva köpte Olov gården av sin styvfar O.G. Sjöström. Den sistnämnde flyttade med sin hustru, Margareta Kristina, till Bergsvedjan, Burträsk där de bodde en tid. Olof Gustaf avled 1913 i Bergviken och Margareta Kristina gick bort fem år senare. I Olov Lindgrens andra äktenskap såg sex barn dagens ljus innan sorgen på nytt kom att drabba honom och barnen. Hustrun Hilda gick bort i juni 1902 efter ett tioårigt äktenskap. Olov vigdes för tredje gången i januari 1903 med LYDIA Margareta Lindmark f. 28 mars 1883 i Ljusvattnet, Burträsk. I deras äktenskap kom tretton barn till världen, Olov Lindgren blev alltså far till 21 barn. Fyra av barnen i det sistnämnda giftet dog som små, två samma dag som de föddes och ett tredje barn dog blott en dag gammalt. Yngste sonen dog 5 år gammal. Ett av dessa barn från tredje giftermålet, hette Peder. Han gifte sig med min morfars syster och de bosatte sig i Kalvträsk.

I sina krafts dagar var Olov en idog och arbetsam man. Han var en duktig jordbrukare och hade nyodlat mark i Nybrännliden. Totalt fanns det 11 hektar åkermark på hemmanet. Med tiden kunde gården föda sju till åtta kor, får, gris och kalvar samt en häst. Hästen var ju oumbärlig vid odlingen och i skogen på vintern. Olov var väldigt stark, sägs det. Han hade ärvt sin styrka av sin morfar Olof Andersson, gift med Maria Katarina Olofsdotter i Brännbergsliden som blev 102 år gammal. Det berättas att Olof Andersson en gång var i Gammelbyn, Burträsk samt bar en tjärtunna i vardera handen, från gamla gästgivaregården till kyrkan och tillbaka. I varje tunna fanns det 48 kannor tjära, d.v.s. cirka 160 kg. Ett rep eller något liknande var draget runt tunnorna så att han hade något att hålla i.

I början av 1900-talet köpte Robertsfors AB skogen i Nybrännliden för 12000 kr, men Olov Lindgren tvingades, som var vanligt på den tiden, köpa tillbaka avstyckningen (gårdstomten). Om åborna hade varit envisa lär de ha fått tomten gratis av bolaget.

Böndagshelgen efter midsommar 1919 var det en stor fest i Burträsk. På kvällen var det dans på Västomvikens relativt nya dansbana. Hjalmar Strid satt där ensam och spelade på fiol den allmänt omtyckta "Under Paris broar". När refrängen "Det var i Haga park" skrålades mer än sjöngs tyckte man att det var rena rama Burträsktoppen. Olov Lindgren deltog i denna fest. Han rörde sig fram i maklig takt. Armarna snurrade som väderkvarnsvingar. Han liknade en skuggboxare. Olov var i toppform eftersom han hade fått "en knapp i västen". Han verkade vara väldigt stark men bråkade inte eller slet någon i kläderna. "Han är inte så farlig som han ser ut. Han är en klok och fin man, så ni behöver inte vara rädda." Dessa ord yttrade den fridsamme fjärdingsmannen Lövroth om Nybrännli-Olov.

På ålderns höst blev Olov Lindgren religiös och brann för att man skulle arrangera byaböner i småbyarna. Flera sådana anordnades i Nybrännliden med omnejd. Det var Olov själv som läste bönerna och följde i princip ritualerna för en högmässa. Orglar var ovanliga ute i byarna men istället fanns "n'Jan Nilsa däri Sikfarsom". Han tjänstgjorde vid bönerna såsom uppsjungare, som det kallades.

På Burträsk sjukstuga, där Olov Lindgren vårdats en tid och varit sängliggande, avled han 2 april 1930. Efter makens död lämnade Lydia och sju av barnen Nybrännliden för Innansjön där de bodde i två år. Det värsta under tiden familjen bodde i Nybrännliden var nog barnens skolgång. Sex km hade de till skolan i Storbrännan. Vilket barn vill färdas så långt på morgonen och på kvällen? I dag finns det väg till Nybrännliden och många andra mindre tidigare boplatser.

1932 gifte Lydia om sig med änkemannen Fredrik Vilhelm Fredriksson i Västomsundet, Burträsk. Han var född 30 mars 1879. Lydia avled 25/11 1949 efter en tids sjukdom på Burträsk sjukstuga. Hon var vid sin bortgång bosatt i Innansjön. Fredrik dog 28 juni 1961 i Burträsk. Lydia var en trevlig och gästfri kvinna som var omtyckt av alla hon hade kommit i kontakt med.

Fortsätt läs mer
  575 Träffar
  1 Kommentar
Senaste kommentar i detta inlägg
Stefan Simander
Fantastiska historier du berättar.
onsdag, 29 juli 2020 16:14
575 Träffar
1 Kommentar

Vilhelmina "Mina" Bexelius f. Nordsvan

Fru Vilhelmina Mina Bexelius f. Nordsvan Mångbyn 2015 001 031Vilhelmina Mina Bexelius f. Nordsvan. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Josefina Vilhelmina "Mina" Nordsvan föddes 21 september 1859 och växte upp i Hortlax, Piteå. Hennes far, Michael Nordsvan var skeppare, modern hette Josefina Johansdotter Dahlberg. "Mina" var äldst av åtta syskon. Hon avlade telegrafistexamen 1879. Under de närmast efterföljande åren hade hon tjänst vid telegrafistationerna i Piteå, Töre och Kalix. 1883 dog fadern. 1883-1885 sommarvikarierade "Mina" som telegrafist vid telegrafstationen i Lövånger. 1885 flyttade modern och alla barnen till Piteå stad. 1888 fick Mina fast tjänst som telegrafist vid stationen i Sikeå, Bygdeå. Hon innehade den tjänsten till år 1894 när hon lämnade för flytt till Kalix men redan året efter återvände hon till Sikeå. Där stannade hon till 1902 när hon ingick äktenskap med handlare Johan Bexelius från Mångbyn, Lövånger. 

"Mina" var särskilt avhållen som telegrafist av allmänheten för sitt alltid trevliga och hjälpsamma sätt. Ett fint bevis på denna uppskattning tog hon emot när hon lämnade Sikeå, i form av en textad tacksamhetsadress från Bygdeå kommun och dess invånare.

Efter att fru Nordsvan hade slutat sitt jobb som telegrafist var hon värdinna i det gästvänliga Bexeliuska hemmet i Mångbyn, som hon skötte väldigt bra. Hon var en fin person, varmhjärtad och sympatisk. Ett av hennes stora intressen var missionen, för den offrade hon både tid och omtanke. "Mina" var även medlem i Mångbyn-Broänges syförening. "Mina" Bexelius avled 10 januari 1935 av lunginflammation. Hon hade många vänner som ärligt deltog i sorgen efter henne. Mycket folk följde henne till den sista vilan. Hennes närmast efterlevande var maken Johan Bexelius, fosterdottern Rut född Hägglund och två systrar. Må hon vila i frid!

Vykort på Bexeliusgården i Mångbyn. Påskrivet 2 dec. 1921. 2015 001 083Bexeliusgården i Mångbyn. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Mina Nordsvan gift med Johan Bexelius 2015 001 079Mina Nordsvan gift Bexelius. Okänd fotograf. Privat bildsamling.

 

Fortsätt läs mer
  526 Träffar
  0 Kommentarer
526 Träffar
0 Kommentarer

Bror Holmström Bergsbyn, Skellefteå

Bror Holmström BergsbynBror Holmström, Bergsbyn, Skellefteå. Foto: Sundborg & Lindberg. Privat bildsamling. Hemmansägare Bror Anton Holmström föddes 9 december 1877 i Bergsbyn, Skellefteå. Hans föräldrar var bonden Martin Holmström och hans hustru Eva Magdalena Vikström. Bror hade åtta syskon. I unga år övertog han sina föräldrars jordbruk i Bergsbyn. Han gifte sig med Alma Gustava Boström f. 1878-08-17 från Morön, Skellefteå. Inom äktenskapet föddes fem barn. En stor sorg för makarna var när äldste sonen Abel avled 1924 i sviterna av bland annat lunginflammation på Skellefteå lasarett.

Bror efterträdde sin far som byaålderman, en befattning han innehade i 32 års tid. I 35 år var han förman vid Bure AB för timmersorteringen i Skellefteälven. I sin hemby stod Holmström alltid till förfogande för byborna. Han bistod vid boutredningar, upprättande av arvskiften, deklarationer, etcetera.

Så småningom började hans arbetskapacitet, pålitlighet och allmänintresse att anlitas för offentliga uppdrag vilka alla han skötte exemplariskt.

I 40 år satt han i taxeringsnämnden och nästan lika länge i fastighetstaxeringen. När kommunfullmäktige infördes i Skellefteå blev Bror Holmström självklart utsedd till ledamot och tillhörde den liksom beredningsutskottet i flera perioder. Dessutom var han ledamot i folkskolestyrelsen sedan dess begynnelse i Skellefteå landsförsamling, ledamot av vägfullmäktige i Skelleftebygdens vägdistrikt en lång tid, ordförande i valnämnden för Bergsbyns valdistrikt, styrelseledamot i Skellefteå sparbank, ledamot av hälsovårdsnämnden i Skelleftestrands municipalsamhälle, revisor för Skellefteå tingslags räkenskaper och för Skellefteå sockens brandkårsstyrelse. Därtill innehade Bror uppgiften som ledamot av markegångsnämnden, mantalsskrivningsombud, brandombud inom sin hemby, av länsstyrelsen utsedd värderingsman vid strandsyner med mera.

Hans prestation utmärkte sig av en varm ideell livssyn, som visade sig i bland annat det arbete för missionen som han hade lagt ner. Holmström var också en stark nykterhetsförespråkare. Trots sitt intensiva värv vandrade Bror Holmström stilla och tryggt genom livet. Han skötte sitt jobb och sina förtroendeuppdrag säkert och felfritt. Med sin tjänstvillighet att ge en hjälpande hand där så behövdes, hade han erhållit uppskattning, medkänsla och ärlig vänskap i de vidaste kretsarna.

På sin 70-årsdag uppvaktades han med start redan kl. 5 på morgonen. Hyllningarna bestod av musik, sång och tal. Därefter kom grannar, släkt och vänner för att fira honom. Senare på dagen gratulerades han av olika representanter för de olika organisationer och sammanslutningar som han var delaktig i. Det blev nog ett minne för livet för Bror Holmström. 76 år gammal avled Bror Holmström, den 4 februari 1954. Hustrun Alma avled 1952-03-16.

Fortsätt läs mer
  497 Träffar
  0 Kommentarer
497 Träffar
0 Kommentarer

Karl och Valborg Forssell, Svanström, Skellefteå

Valborg och Karl Forssell SvanströmValborg och Karl Forssell. Vigda 1927. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Karl August Forssell föddes 30 april 1896 i Svanström, Skellefteå som son till Anders Persson Forssell och hans hustru Eva Lisa Nyström. Karl var sin hembygd trogen hela livet. Han hade en arbetskapacitet av stora mått. Samma år som guldmalmen hittades på Fågelmyran i nuvarande Boliden, dvs. 1924, köpte Karl halva föräldrahemmanet i Svanström, Skellefteå. När han köpte gården födde den endast tre kor men han uppodlade fyra hektar och 1943 klarade marken av att ge mat till sju kor två hästar, ungdjur och en gris. Tre år senare födde marken tio kor och häst. För att Karl skulle få användning av sin arbetsvilja, inköpte han 1942 ett närliggande hemman. Karl Forssells jordbruk var ett av de största och mest välvårdade i byn. Såsom byasmed och speciellt plogbilssmed hade Karl gjort sig välbekant inom de vidaste kretsarna. Han hade inte mycket tid över för fritidsintressen men när tiden tillät, gav han sig gärna ut på jaktstigen. Karl var medlem av RLF, mejeri- slakteri- och kalkbruksföreningen i Svanström.

Karl hittade sin hustru i Holmfors. Valborg Johanna Forssell f. 1905-06-07 blev hans livskamrat. Hennes föräldrar var Nils-Olof "Nirs-Orsa" Forssell och Anna Viktoria Marklund. Karl och Valborg vigdes 30 oktober 1927. I unga år hade Valborg plats som hembiträde i Kåbdalis i Norrbotten. Hennes största intresse var hemmet och familjen. Valborg blev mor till fyra barn. En stor sorg för Karl och Valborg var när dottern Anna-Lisa avled på Skellefteå lasarett 14 år gammal 17 juni 1947 i sviterna av sockersjuka (diabetes) efter några dagars sjukhusvistelse.

Knappt ett år senare drabbades makarna ånyo av sorg.Sonen Anders (namne med sin farfar), tre år gammal, drunknade i Klintforsån. Han lekte på gården, som ligger alldeles bredvid ån, tillsammans med sin 11-åriga syster. När hon under ett par minuter gjorde ett ärende i den intilliggande ladugårdsbyggnaden försvann pojken. Något vittne till vad som hände fanns inte men av allt att döma hade han kommit ut på den ganska branta och halkiga slänten ned mot älven samt rutschat ner i vattnet som länge varit ofruset. Olyckshändelsen inträffade vid 17-tiden på eftermiddagen. Så fort man fick veta vad som hade hänt påbörjades efterforskningar efter den lille gossen. Han hittades i vattnet ett hundratal meter längre nedströms efter älven. Anders fördes i bil till läkare i Boliden men där konstaterades att han hade lämnat jordelivet. 14 april 1948 ägde denna mycket tragiska händelse rum. Nu hade föräldrarna "bara" kvar två av sina fyra barn i livet.1976 flyttade Karl och Valborg till Sjungande Dalen i Skellefteå där de bodde fram till sin död. Karl gick bort 2 mars 1978, Valborg dog 25/10 1979. Frid över deras minnen!

Fortsätt läs mer
  564 Träffar
  0 Kommentarer
564 Träffar
0 Kommentarer

Bloggare

Eva Johansson
314 inlägg
Ted Rosvall
249 inlägg
Mats Ahlgren
138 inlägg
Helena Nordbäck
132 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Anton Rosendahl
80 inlägg
Gästbloggare
28 inlägg

Annonser