De allra flesta unga kvinnor från allmogen och de obesuttna förr i tiden hade inte så mycket annat val än att bli piga efter konfirmationen och de skulle försörja sig själv. Och de unga männen blev drängar. De flesta tänkte nog att det skulle bli så några år och att äktenskap och familj sedan skulle följa. Men för alla blev det ju inte så, det vet vi.
Vi människor är olika.
Det fanns de som stannade livet ut som anställda. Stannade de på samma gård eller hos samma arbetsgivare kunde pigan så småningom kallas trotjänarinna.
Nu ska jag berätta om några av dessa trotjänarinnor i Irsta socken öster om Västerås.
När vi nyligen flyttat till Västerås gjorde vi en hel del utflykter i omgivningarna för att lära känna vår nya hembygd. Och fick jag en kyrka i sikte så klart att vi skulle stanna till där och ta en tur på kyrkogården. Sådant som en släktforskare gör.
En sommardag åkte vi till Gäddeholm och promenerade i de fina omgivningarna. Hemvägen gick via Irsta kyrka.
Jag brukar fotografera gravstenar lite slumpmässigt. Sådana som skiljer sig från mängden på något sätt. På Irsta kyrkogård hittade jag två gravstenar för trotjänarinnor. En för Anna Jansdotter, född 1819 och död 1901. En för Albertina Karlsson, född 1853 och död 1939. Och en för Mathilda Hörnberg, som av texten på gravstenen att döma kan ha varit det också, tänkte jag.
Jag vet ingenting om dem, inget om deras liv, men vill ändå lyfta fram de här kvinnorna som under sina vuxna liv tjänade andra i stället för sig själva. Att bli kallad trotjänarinna på sin gravsten kan vi nog tolka som ett tecken på uppskattning.
På SvtPlay finns den fina dokumentärfilmen "Frida, en trotjänarinna" från 1999. Den är mycket sevärd.
Anna Jansdotter
Anna föddes den 5 november 1819 på en gård i byn Långåsen i Hjulsjö socken. Vid dopet fick hon namnen Anna och Lisa. När hon blev vuxen är hon kyrkobokförd som född den 21/5 1819 så jag tror att datumet 5/11 vid någon flyttning blivit 21/5 i stället.
Hon var äldst av åtta syskon. Hennes far dog 1833 och sedan gifte hennes mor om sig. Anna blev kvar som piga hemma på gården hos mor och styvfar. 1843 födde hon som ogift dottern Flora ett par dagar innan hon skulle fylla 24 år. Flora dog efter ett par månader och samma år lämnade Anna hemmet och flyttade till Nora.
1848 kom hon till Gäddeholm i Irsta och blev piga, först hos rättaren och på 1850-talet på säteriet. Där blev hon kvar ända fram till sin död den 5 december 1901, nyss fyllda 82 år.
53 år som piga på Gäddeholm! Det är länge... Nästan ett liv. Fast de sista åren var hon inhyse i stället för piga, det var nog ett slags pension.
Trivdes hon eller orkade hon bara inte flytta? Var hon tyngd av dotterns död? Hade hon bestämt sig för att inte gifta sig efter att hon kanske blivit bränd när dotterns far försvann? Jag har ingen aning, men kan inte låta bli att fundera på hur hennes liv blev. Tänk att stanna så länge på en arbetsplats. Fast det var hon ju absolut inte ensam om, det finns många exempel på det.
Anna Jansdotters grav. Eget foto.
Albertina Karlsson
Den andra som kallas trotjänarinna på sin gravsten är Albertina Karlsson, född 1853 och död 1939. Hon föddes den 30 december i Julita i Södermanland och hennes mor var den ogifta soldatdottern Johanna Carolina Olsdotter. Hennes mor gifte sig så småningom med statdrängen Carl Persson i Tillberga socken och kanske var han hennes far. Statarfamiljen flyttade då och då och Albertina följde med, ända till 1870.
Ett par månader innan hon skulle fylla 17 år fick hon sin första pigplats, hos en skomakarfamilj i Enköpings-Näs. Sedan följde några decennier med en rad olika pigplatser på gårdar i socknarna runt Västerås. 1880 födde hon som ogift sonen Mauritz och honom hade hon med sig på pigplatserna tills han som 16-åring tog plats som dräng. Långt senare blev han gårdfarihandlare i Västernorrland.
Första gången Albertina kom till Irsta var när hon blev piga på godset Kusta 1896, då när mor och son skildes åt. Då stannade hon bara två år men återkom 1902, efter fyra år i Västerås.
Nu var hon 49 år och blev anställd som hushållerska på godset. och där stannade hon så länge hon levde. Hon dog den 22 maj 1939 och blev 85 år. Då var hon skriven som f d hushållerska och hade hunnit få del av den nya allmänna pensionen efter pensionsreformen 1936.
Albertina Karlssons grav. Eget foto.
Mathilda Hörnberg
På Gäddeholm arbetade även pigan Mathilda Hörnberg. Hon var född i en soldatfamilj i Bro socken i Västmanland och äldsta barnet i en syskonskara på åtta barn. Dessutom hade hon fem halvsyskon från hennes fars första äktenskap.
Det blev nog trångt i stugan för Mathilda flyttade hemifrån när hon var 15 år och blev piga hos arrendatorn på prästgården i Bro. På våren 1892 var hon 22 år gammal och fick anställning som piga på Gäddeholms gods i Irsta. Där är hon skriven bland andra pigor men någon gång efter 1907 blev hon befordrad till kammarjungfru, vilket var ett kliv uppåt i hierarkin bland de anställda på godset. Den tjänsten hade hon kvar tills hon dog i juli 1928, enligt dödboken av hjärtförlamning. Hon blev 58 år.
Hon hade alltså arbetat på Gäddeholm i 36 år. Det kan vi allt kalla trotjänarinna också, även om det inte står så på gravstenen.
Jag tror att hon var en vänlig och lojal person, men har egentligen ingen aning. Det var släkten Lewenhaupt som ägde Gäddeholm och på gravstenen står det "I tacksamt minne bevarad av familjen Lewenhaupt". Ägare vid den här tiden var greven Erik Lewenhaupt och hans hustru Eva Beck-Friis. Som kammarjungfru kom nog Mathilda sin matmor ganska nära.
Kammarjungfrun var en piga av lite finare sort. Hennes uppgift var att bistå sin husmor med allt möjligt, som en personlig tjänare, framför allt ordna med hennes kläder. Kammarjungfrun hade tillträde till matmoderns sängkammare, garderob och andra privata utrymmen, där andra pigor inte fick röra sig. Bland de anställda kvinnorna var kammarjungfrun högt i rang, näst efter hushållerskan eller husmamsellen. När matmodern reste bort kunde kammarjungfrun följa med.
Mathilda Hörnbergs grav. Eget foto.
Augusta Sofia Thorgren
En som aldrig hann bli trotjänarinna innan döden tog henne var Augusta Sofia Thorgren, som också arbetade på Gäddeholm. Född 1865 i Skinnskatteberg och död 1891 på Gäddeholm, nästan 26 år gammal. Men hon hade hunnit göra avtryck under sitt korta liv.
Hennes far var mjölnare och så småningom sågare på Svanå bruk i Haraker, dit familjen kom 1884. Enda systern Maria Sofia blev så småningom småskollärarinna.
1886 hade Augusta fyllt 21 år och fått anställning på Gäddeholm. Då var hon inte längre piga utan mejerinna. Hon arbetade alltså på gårdsmejeriet, troligen som mejerska men kanske var hon för ung för att kallas mejerska.
Mejerskan var den som förestod mejeriet. Detta var ett typiskt kvinnoyrke tills maskiner började användas under första halvan av 1900-talet, då kom män in som mejerister. Mejerskan kunde vara utbildad vid någon av mejeriskolorna i Sverige men kunde också vara upplärd på gården. 1858 startades den första mejeriutbildningen för kvinnor. Att vara mejerska var ett självständigt arbete med stort ansvar. Mejerskan skulle vara kunnig inom sitt område men också vara arbetsledare för underställda biträden på de större gårdsmejerierna.
Den förra mejerskan på Gäddeholm hade flyttat 1886 och efter Augustas död 1891 anställdes en ny mejerska, så förmodligen arbetade Augusta som mejerska även om hon inte kallades det, kanske för att hon inte var utbildad. På mejeriet på Gäddeholm arbetade också en mejeripiga.
Det blev en kort tid på mejeriet. Den 3 september 1891 dog Augusta i nervfeber, dåtidens namn på tyfus.
Augusta tror jag var en person med positiv utstrålning. På hennes gravkors står det "Djupt sörjd och saknad av föräldrar, en syster, släktingar och många vänner".
Augusta Sofia Thorgrens gravvård. Eget foto.
Där allén slutar ligger säteriet Gäddeholm, där tre av kvinnorna arbetade. Eget foto.