Släkthistoriskt Forum nr 2 2022 - Fader okänd – eller ökänd?

Någonting stort är på väg att hända. Frustrationen som begreppet fader okänd tidigare väckt hos släktforskare börjar nu vändas till en sporrande utmaning. Sakta men säkert fyller släkt-forskare med hjälp av dna-företagens databaser lucka efter lucka. Och varje fylld lucka kan hjälpa till att bringa klarhet i andras dolda släktlinjer.

Men vilka var de egentligen, alla dessa män som smet från föräldraansvaret? I de flesta fall där okända fäder avslöjas är tyvärr inte sanningen så upplyftande. Kittlande släktmyter om adligt, eller rentav kungligt, påbrå har inte sällan kommit till för att dölja den verkliga historien, som kanske inte är så smickrande. Men så klart är det viktigaste att få klarhet. Att inte försörja eller ens erkänna sin avkomma är skamligt, men skammen ska ligga där den hör hemma och inte där samtiden placerade den – hos mamman.

I det här temat, som handlar om oäkta fäder, har vi också velat syna det gamla begreppet häradsbetäckare. Hur vanliga var de egentligen? Män med ett vidlyftigt kärleksliv hängdes i allmänhet inte ut i de officiella källorna, så lätta är de inte att hitta. Men efter tips från läsare har vi i alla fall kunnat berätta om några av dem. Kan-ske är tiden mogen för en databas över män med många barn i bygden? Om inte annat skulle det kunna fylla en viktig kunskapslucka.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 1 2022 - Kriserna förde oss samman

Det blev ett eldigt nummer lagom till att den stränga kylan börjat släppa sitt grepp om delar av landet. Kanske inte så mycket på grund av vädret egentligen.
Turen har helt enkelt kommit till de stora stadsbränderna – ett historiskt fenomen som påverkar släktforskningen i hög grad.

De förödande bränderna som berövade människor sin trygghet, sina hem och i värsta fall sina liv kan tyckas vara eländeshistoria, men total förödelse har också visat på mänsklighetens styrkor. Det ansågs självklart att de som drabbats hårdast skulle få hjälp av de som skonats av lågorna. Det var naturligtvis praktiskt för staten, som inte förväntades gå in med några frikostiga stödpaket. Att själva vara tvungna att ta tag i det som behövdes och hjälpa varandra på fötter igen var säkert tufft, men också någonting som förde många av våra föregångare närmare varandra.

Samma vilja att hjälpa andra framåt ser vi i släktforskningen. Inte minst när det kommer till att återskapa källor som brunnit. I Eva Johanssons artikel får du veta mer om de rekonstruktioner som gjorts av flitiga släktforskare och om hur du själv kan hitta alternativa vägar där kyrkböcker inte finns. Vi får också tips på hur vi skapar ordning i släktträdet och så presenterar vi en helt ny artikelserie – Dna-skolan med Peter Sjölund.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 5 2021 - För att brevet skulle fram

1997 kom en film som snabbt fick kalkonstatus – The Postman. Historien om hur en ensam man försöker bygga upp en fungerande postgång i en söndertrasad framtidsvärld efter civilisationens kollaps fick varken recensenter eller publik att göra vågen. Kevin Costner, en av tidens bäst betalda och mest tongivande skådespelare, tvingades säga tack och adjö till fler filmiska prestigeprojekt och Oscarstatyetter. Ändå finns ett intressant korn i historien: Postgången som en symbol för civilisationsbyggande.

Tanken känns helt rimlig när vi kikar på hur posten byggdes upp här i Sverige. Den gick hand i hand med skapandet av vägnät, infrastruktur, kunskapsspridning, tillgång till tidningar, ökad läs- och skrivkunnighet och mycket annat.

För att inte tala om vad den betydde för våra anor. Idag kan vi kommunicera dag som natt med hela världen via datorer, mobiler och annan teknik. Förr var brev enda sättet att nå andra över långa avstånd. För släktingar som ville hålla kontakt med nära och kära långt bort var det helt avgörande.

Därför kretsar temat i det här numret mycket kring den svenska historiens Kevin Costners, de som kämpade till fots, på hästrygg och i små båtar över stormiga vatten enligt mottot: Brevet ska fram!

Dessutom får du veta hur du får grepp om skurkar i släktleden, hur du letar anor i gamla dagstidningar och mycket annat.

Trevlig läsning!

Olle Söderström
Biträdande redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 4 2021 - För att alla i släkten räknas

Nu när samhället förbereder sig för att öppna upp igen är det väl inte många av oss som tror att allt kommer att bli som vanligt igen. Tvärtom har pandemin gjort oss mer medvetna om våra behov. Av fysisk samvaro, men också av nyttan av att kunna umgås, arbeta och släktforska utan den.

Museer, arkiv och bibliotek har höga kostnader för att förvara och vårda historiska föremål och dokument, medan intäkterna har varit nästintill obefintliga under pandemin. Det finns en risk att de nu måste snåla genom att dra ner på digitaliseringstakten.

Myndigheterna som förvaltar kulturarvet ligger nu på regeringen om att ökade resurser till digitalisering av kulturarvet är av största vikt och att det inte minst är en demokratifråga. Dokument som vittrar bort går inte att få tillbaka och digitaliseringen är också förutsättningen för att alla ska få tillgång till sin - till vår - historia. De har naturligtvis rätt och vi får hoppas att regeringen väljer att lyssna på dem. Tillgång till nya källor och nya register att söka i är också en förutsättning för att vi ska kunna få en fullständig bild av vår släkts historia. Med hjälp av dem kan vi även lägga våra rotlösa, rörliga och kanske stökiga anors öden till forskningen. De utgör temat för det här numret, tillsammans med en rad andra artiklar om såväl bohuslänska anor, dna och... boskap.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 3 2021 - Mitt namn är min gåta

Jag får ofta frågor om mitt efternamn, inte minst från släktforskare. Bratt hör inte till de vanligaste efternamnen och det finns till och med adliga grenar av släkten. Jag skulle kunna vara en av de lyckliga som kan dra mina släktlinjer långt in i medeltiden.

Men så är det dessvärre inte. Den första i min släkt att kalla sig Bratt var min farfars farfar Carl, som i födelseboken står som oäkta son till pigan Cajsa Mathsdotter. Länge visste jag inte ens vad han hade för efternamn innan han tog sig namnet Bratt på 1880-talet. Inte förrän en klurig kollega hittade honom i hans unga år, som ”löst folk” i en annan församling och med efternamnet Eriksson. Hans mamma hette Mathsdotter och hennes pappa hette Nilsson efter deras fäder, så var kom Eriksson ifrån? Och det senare Bratt? Carls mamma Cajsa var bördig från Brattfors, något som kan ha hjälpt honom att motivera sitt nya namn för prästen. För andra låter nog inte gåtan så spännande, men för mig är den förstås det och jag är fast besluten om att lösa den en dag.

I det här numrets namntema får vi bland annat veta mer om våra vanliga och ovanliga namns historia, kvinnors efternamn, udda soldatnamn och svengelska emigrantnamn. I en annan av artiklarna blickar vi mot framtidens släktforskning och så tipsar vi om en lite ovanlig men givande källa.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Se fler äldre nummer

Powered by Spearhead Software Labs Joomla Facebook Like Button