Släkthistoriskt Forum nr 3 2020 - Inte så mycket 08:a trots allt

Det sägs ofta att släktforskningen hjälper oss att komma underfund med vilka vi är. Kanske kan min ge mig svaret på varför jag aldrig riktigt känt mig som en storstadsbo, trots att jag är född och uppvuxen i Stockholm.

För någon urstockholmare är jag inte. Båda mina föräldrar växte visserligen upp i Stockholmsförorter, men en generation bakåt är det bara en anfader som fötts i huvudstaden. Ytterligare ett par generationer bakåt är andelen Stockholmsfödda ännu färre. Inget konstigt med det, ”riktiga” stockholmare var lika ovanliga förr som nu. Vid förra sekelskiftet var bara varannan stockholmare född i staden.

Stadsbor har bland släktforskare rykte om sig att vara svårfångade. Det stämmer delvis, men det finns också mycket som väntar på att bli upptäckt i stadsarkiven. Olle Söderström tar i vårt tema Stadsforskning oss med på en resa tillbaka till tiden då huvudstaden började dra till sig allt fler invånare. Sedan följer en hel del tips också till dig med svårfångade anor i Göteborg, Malmö och Norrköping.

Hade släktingarna det knapert eller välbeställt? Eva Johansson lyfter fram sockenbankirernas roll i de mycket lokala ekonomiska system som stod våra anfäder till buds. Bouppteckningen kan nämligen berätta betydligt mer om de ekonomiska förhållandena än vad som kan tyckas vid första anblick.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 2 2020 - Släktforskning i svåra tider

Ingenting känns som förr sedan pandemin kopplat greppet om vårt samhälle – och hela världen. Det är obehagligt och skrämmande. Vi är mitt i ett historiskt skeende och ingen av oss vet ännu med säkerhet hur världen kommer att förändras. Bara att den kommer att förändras.

Vi som är intresserade av det förflutna kanske kan finna tröst i det faktum att vi i historien hittar mängder av liknande kriser, som trots att de skördat mängder av dödsoffer ändå har stärkt samhället på flera plan. Vi står
också betydligt bättre rustade än våra stackars anfäder och anmödrar när till exempel pesten, mässlingen, spanska sjukan och tuberkulosen härjade.

I det här numret försöker vi greppa supandet och den framväxande nykterhetsrörelsen. Det är intressant att ta en närmare titt på dessa motsatser. För var det faktum att vi var endast en procentenhet från att bli ett helnyktert folk en konsekvens av tidigare generationers brännvinstörst, eller fanns andra orsaker? Ja, vi kanske inte besvarar precis alla frågor i det här numret, men vi hoppas bjuda på lite kunskap och inspiration till vidare släktforskning.

Eva Johansson djupdyker i sockenstämmoprotokoll, Ted Rosvall jämför tre jättar och Peter Sjölund lär oss hitta likheter i segmenten. Och så bjuder vi på lite tydning av mystiska förkortningar.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 1 2020 - Morfar gav släkten liv

Jag återkommer ständigt till min morfar. Inte bara för att han var en mycket älskvärd liten gubbe, utan också för att han var en fantastisk berättare med ett extraordinärt minne för detaljer. Eftersom han dessutom var en inbiten släktforskare handlade förstås många av historierna om släkten. Under arbetet med det här numret, som har tjänare som tema, kom jag därför att tänka på min morfars far, Henning, som tidigt gav sig ut och ”tjänade dräng”.

Många av släkthistorierna kan också spåras direkt till Henning, bland andra den om när han arbetade som dräng vid Myrsätter i Sörmland. Där spelade han gärna fiol på logdanserna, men det var konkurrens om spelningarna och enligt Henning hände det att någon elak konkurrent hartsade stråken på en smörgås. Då, sa Henning, var det bara att klippa bort taglet och spela med bara träet. När Henning senare tjänade på Fredriksdal mötte han kärleken i pigan Thyra. De gifte sig och blev statare på godset. På 1920-talet hade de lämnat stataryrket bakom sig och blivit jordbrukare. Det senare kan jag lätt bekräfta i källorna, men vad mer hade jag vetat om dem om inte morfar berättat? I år har det blivit 20-tal igen och min kollega Olle Söderström bjuder på en tillbakablick på de senaste seklernas 20-tal. Eva Johansson tar oss med till stadsarkivens skattgömmor på sida 30.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 5 2019 - Från nödbröd till överflöd

Få saker skapar väl i dag så mycket av både njutning och ångest som mat. Jag påminns ständigt om att äta mer frukt och grönt, fullkorn, ”bra” fetter, mindre av rött kött, chark- och mejeriprodukter. Ibland känns det som en kamp att få vardagen att gå ihop, få i sig allt det man borde för att må bra och samtidigt undvika alla mataffärernas olämpliga lockelser.

Som mor till en treåring är det dessutom en kamp som måste föras på två fronter: Maten måste bli klar snabbt. Sedan vill man gärna slippa storstäda köket efter att impopulär mat har hamnat på möblemanget snarare än i treåringens mage. Det är minst sagt lätt att hamna i pasta- och korvträsket.

Mina anfäder och anmödrar hade med all säkerhet undrat vad jag höll på med. Vi lever i ett enormt överflöd och får det ändå inte att gå ihop.

Temat i det här numret är mat och hälsa. Just för att vi i dag är så besatta av det undrar man förstås hur det såg ut förr. Hur drabbades våra föregångare när skörden slog fel? Svalt man verkligen ihjäl? Och varför har vi en sån förkärlek till salt, rökt och sötad mat?

I det här numret dyker vi också ner i provinsialläkarnas arkiv, tittar närmre på släktforskning i Hälsingland, jagar anor med DNA och möter en av våra äldsta adelssläkter. Bland mycket annat.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 4 2019 - De flyktiga idolerna

När jag var yngre var idoler en stor sak. Som tjej var förstås den viktiga frågan vilken ”Spice-girl” man var – Posh, Ginger, Sporty, Scary eller Baby spice. Förmodligen hade en listig manager insett att ju fler olika karaktärer desto fler möjliga beundrare.

Men vad är egentligen en idol? Och varför sveps vi med i hajpen kring dessa personer som vi egentligen inte vet någonting om? Begreppet är svårdefinierat, och många av idolerna från förr flyktiga.

I det är här numret bjuder vi på ett litet urval av de tidigare generationernas starkare och svagare lysande stjärnor, i hopp om att lära känna dem och deras beundrarskaror, våra föregångare, lite bättre.

I den för släktforskare alltid lika aktuella Vasaätten fanns en prinsessa, vars skandalomsusade liv garanterat sålt en hel del lösnummer av skvallertidningar. Mikael Hoffsten berättar i det här numret om Cecilia Vasa, som orädd kastade sig ut i världen, ständigt balanserande på ruinens brant, med en sällsynt förmåga att alltid landa på fötterna.

Peter Sjölund lär oss hur vi ska beräkna släktavstånd, Ted Rosvall om de mer ovanliga källorna till emigranterna och Claes Westling om hur vi kan knäcka faderskapsgåtor så långt som 270 år tillbaka i tiden. Vi bjuder också på några glimtar från Släktforskardagarna i Borås.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Se fler äldre nummer

Powered by Spearhead Software Labs Joomla Facebook Like Button