Släkthistoriskt Forum nr 3 2021 - Mitt namn är min gåta

Jag får ofta frågor om mitt efternamn, inte minst från släktforskare. Bratt hör inte till de vanligaste efternamnen och det finns till och med adliga grenar av släkten. Jag skulle kunna vara en av de lyckliga som kan dra mina släktlinjer långt in i medeltiden.

Men så är det dessvärre inte. Den första i min släkt att kalla sig Bratt var min farfars farfar Carl, som i födelseboken står som oäkta son till pigan Cajsa Mathsdotter. Länge visste jag inte ens vad han hade för efternamn innan han tog sig namnet Bratt på 1880-talet. Inte förrän en klurig kollega hittade honom i hans unga år, som ”löst folk” i en annan församling och med efternamnet Eriksson. Hans mamma hette Mathsdotter och hennes pappa hette Nilsson efter deras fäder, så var kom Eriksson ifrån? Och det senare Bratt? Carls mamma Cajsa var bördig från Brattfors, något som kan ha hjälpt honom att motivera sitt nya namn för prästen. För andra låter nog inte gåtan så spännande, men för mig är den förstås det och jag är fast besluten om att lösa den en dag.

I det här numrets namntema får vi bland annat veta mer om våra vanliga och ovanliga namns historia, kvinnors efternamn, udda soldatnamn och svengelska emigrantnamn. I en annan av artiklarna blickar vi mot framtidens släktforskning och så tipsar vi om en lite ovanlig men givande källa.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 2 2021 - Kan man ringa från graven?

Min son är fyra år gammal och har frågor om i stort sett allt. Innan jul dog min farmor och på det följde naturligtvis en hel del frågor om döden. Självklart ville han veta exakt var gammel­farmor var, om vi inte kunde åka och hälsa på henne ändå, och om man kan ringa från under jorden?

Förvånat noterar jag att jag för första gången i mitt liv börjat ge förklaringar som ”jamen kanske vi ses igen, på en annan plats”, och ”vi vet ju faktiskt inte allting”. Och att jag uppriktigt tror, eller snarare hoppas, på det. Det finns förstås en trygghet i att allt inte går att förklara, en tröst i tron att allt kanske ändå inte tar slut i och med döden.

I historien tycks fascinationen för det oförklarliga återkomma i vågor med mer eller mindre jämna mellanrum. I det här numret dyker vi ner i just en sådan period, sekelskiftet 1900 och tidens nytända intresse för mystik, seanser, andefotografier och ockulta riter. Det senare var ett viktigt inslag i de hemliga sällskapen, som fick ett uppsving under samma tid. En tid då ny teknik kunde uträtta stordåd, med­an viktiga medicinska framsteg, som till exempel penicillinet, fortfarande låg i framtiden.

Utöver temat bjuder det här numret också på en grundlig genomgång av husförhörslängder, digitala vägar österut, landskapet Västergötland och mycket mer.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 1 2021 - Drömma kan man alltid

Ett år har gått sedan pandemin drog in i landet. Många har förlorat nära och kära och tyvärr är ingen omedelbar ljusning i sikte, även om vaccineringarna har kommit igång. Det enda vi kan göra är att fortsätta hålla oss undan allt vad folkliv heter och drömma oss bort till nya – eller gamla – tider.

Om jag hade kunnat förflytta mig till en viss tid och plats i historien är det mycket möjligt att jag valt att dimpa ner på någon av 1800-talets marknader. Mer än någonsin längtar jag efter att översköljas av intryck: ett myller av människor, prylar, dofter, prat och skratt. Tänk att få smyga runt och tjuvlyssna på prutande bondmoror, kärlekskranka pigor, grälsjuka drängar och slipade försäljare! Med vårt tema om just marknadsliv hoppas vi kunna bjuda på lite släktrelaterad nutidsflykt. Häng med in i folkvimlet och låt dig inspireras till efterforskningar i domböcker, tidningar och gamla passhandlingar som i bästa fall kan bjuda på mustig släkthistoria.

Vi beger oss också till huvudstäderna i tre av våra nordiska grannländer, med Ted Rosvall som vår kunniga guide och i DNA-frågan får du veta allt om hur du maximerar dina träffar i flera databaser, utan att ruineras.

Som du säkert redan noterat ser tidningen dessutom lite annorlunda ut. Läs mer om vår nya logga på sida fyra.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 5 2020 - När tron blev personlig

I det här numret har vi ett spännande tema om våra religiösa rebeller i släkten. Det har väckt min nyfikenhet på min mormors mormor som var djupt troende pingstvän och som trots sin älskvärdhet skrämde slag på barnbarnen när hon talade i tungor. Anna Amalia Carlsson, som hon hette, slutade dessutom sina dagar på ett för tiden ovanligt vis när hon, på väg till et bönemöte på luciakvällen 1939, blev påkörd av en bil i vintermörkret.

För den som inte är troende är det i dag lätt att avfärda religioners osannolika berättelser, höga ideal och mirakeltro. Men på mormors mormor Annas tid genomsyrade religionen hela samhället och den personliga tron var verkligen ingen liten sak. Många vände sig emot hur religiositeten hade gått in i något av en slentriantillvaro, där prästens ord var viktigare än mötet med Gud. Kanske var Anna en av dem?

Gamla porträttbilder där husdjur tagits med till fotografen tycker jag är rörande. Det om något visar väl att folk faktiskt inte var så annorlunda förr. En närmare titt på de lurviga familjemedlemmarna väcker också frågor. Avelsprogram och stamtavlor är en rätt så ny företeelse – så varför ser de gamla porträttenshundar så olika ut? Artikeln om våra anfäder och anmödrars kelgrisars lite bortglömda historia hittar du på sida 34.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 4 2020 - Ett högt pris för en låg lön

All historia är verkligen inte upplyftande. Jag har ofta tänkt att jag har tur som lever i den här tidsåldern. Förr ställdes kvinnor alltför ofta inför mer eller mindre omöjliga val. Själv tycker jag det kan vara ångestskapande att fundera över om jag vill (och har råd att) bo i hus eller lägenhet. För mina anmödrar var valet kanske snarare om de skulle behålla barnet eller få sparken. Eller om de skulle försörja sig själva på en futtig lön eller gifta sig med den tråkmåns som friat och sitta hemma och karda ull resten av livet.

Listan på de omöjliga ekvationer som kvinnor har ställts inför genom historien kan göras lång. Det här med jobb, barn, kärlek och frihet har liksom aldrig riktigt gått ihop för kvinnornas del.

Temat i det här numret är kvinnor i arbete – för att våra anmödrar förtjänar det erkännande för allt sitt slit som de aldrig fick av sin samtid. Vissa av dem lyckades trots samhällets motstånd. Andra gnetade tyst på. Kanske kände de på sig att deras möda skulle betala sig till slut.

Vi bjuder också på en uppföljare på Ted Rosvalls granskning av släktforskningens ”tre stora”, Eva Johansson berättar om våra västmanländska anor och vi bjuder på senaste nytt om DNA-släktforskning. Bland mycket annat.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Se fler äldre nummer

Powered by Spearhead Software Labs Joomla Facebook Like Button