Släkthistoriskt Forum nr 1 2020 - Morfar gav släkten liv

Jag återkommer ständigt till min morfar. Inte bara för att han var en mycket älskvärd liten gubbe, utan också för att han var en fantastisk berättare med ett extraordinärt minne för detaljer. Eftersom han dessutom var en inbiten släktforskare handlade förstås många av historierna om släkten. Under arbetet med det här numret, som har tjänare som tema, kom jag därför att tänka på min morfars far, Henning, som tidigt gav sig ut och ”tjänade dräng”.

Många av släkthistorierna kan också spåras direkt till Henning, bland andra den om när han arbetade som dräng vid Myrsätter i Sörmland. Där spelade han gärna fiol på logdanserna, men det var konkurrens om spelningarna och enligt Henning hände det att någon elak konkurrent hartsade stråken på en smörgås. Då, sa Henning, var det bara att klippa bort taglet och spela med bara träet. När Henning senare tjänade på Fredriksdal mötte han kärleken i pigan Thyra. De gifte sig och blev statare på godset. På 1920-talet hade de lämnat stataryrket bakom sig och blivit jordbrukare. Det senare kan jag lätt bekräfta i källorna, men vad mer hade jag vetat om dem om inte morfar berättat? I år har det blivit 20-tal igen och min kollega Olle Söderström bjuder på en tillbakablick på de senaste seklernas 20-tal. Eva Johansson tar oss med till stadsarkivens skattgömmor på sida 30.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 5 2019 - Från nödbröd till överflöd

Få saker skapar väl i dag så mycket av både njutning och ångest som mat. Jag påminns ständigt om att äta mer frukt och grönt, fullkorn, ”bra” fetter, mindre av rött kött, chark- och mejeriprodukter. Ibland känns det som en kamp att få vardagen att gå ihop, få i sig allt det man borde för att må bra och samtidigt undvika alla mataffärernas olämpliga lockelser.

Som mor till en treåring är det dessutom en kamp som måste föras på två fronter: Maten måste bli klar snabbt. Sedan vill man gärna slippa storstäda köket efter att impopulär mat har hamnat på möblemanget snarare än i treåringens mage. Det är minst sagt lätt att hamna i pasta- och korvträsket.

Mina anfäder och anmödrar hade med all säkerhet undrat vad jag höll på med. Vi lever i ett enormt överflöd och får det ändå inte att gå ihop.

Temat i det här numret är mat och hälsa. Just för att vi i dag är så besatta av det undrar man förstås hur det såg ut förr. Hur drabbades våra föregångare när skörden slog fel? Svalt man verkligen ihjäl? Och varför har vi en sån förkärlek till salt, rökt och sötad mat?

I det här numret dyker vi också ner i provinsialläkarnas arkiv, tittar närmre på släktforskning i Hälsingland, jagar anor med DNA och möter en av våra äldsta adelssläkter. Bland mycket annat.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 4 2019 - De flyktiga idolerna

När jag var yngre var idoler en stor sak. Som tjej var förstås den viktiga frågan vilken ”Spice-girl” man var – Posh, Ginger, Sporty, Scary eller Baby spice. Förmodligen hade en listig manager insett att ju fler olika karaktärer desto fler möjliga beundrare.

Men vad är egentligen en idol? Och varför sveps vi med i hajpen kring dessa personer som vi egentligen inte vet någonting om? Begreppet är svårdefinierat, och många av idolerna från förr flyktiga.

I det är här numret bjuder vi på ett litet urval av de tidigare generationernas starkare och svagare lysande stjärnor, i hopp om att lära känna dem och deras beundrarskaror, våra föregångare, lite bättre.

I den för släktforskare alltid lika aktuella Vasaätten fanns en prinsessa, vars skandalomsusade liv garanterat sålt en hel del lösnummer av skvallertidningar. Mikael Hoffsten berättar i det här numret om Cecilia Vasa, som orädd kastade sig ut i världen, ständigt balanserande på ruinens brant, med en sällsynt förmåga att alltid landa på fötterna.

Peter Sjölund lär oss hur vi ska beräkna släktavstånd, Ted Rosvall om de mer ovanliga källorna till emigranterna och Claes Westling om hur vi kan knäcka faderskapsgåtor så långt som 270 år tillbaka i tiden. Vi bjuder också på några glimtar från Släktforskardagarna i Borås.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 3 2019 - Från hedervärd till bondlurk

Att äga eller att inte äga - det var den avgörande frågan bland allmogen i äldre tid. Självägande bönder hade sedan tidig medeltid haft ett högt anseende, bondeståndet beskrevs under ståndsriksdagens tid som "det hedervärda ståndet". Men med tiden glömdes det hedervärda i titeln bort och under 1800-talets diversifiering av landsbygden kom titlar som hemmansägare och lantbrukare i stället att särskilja de som ägde sin egen jord och därmed hade det bättre ställt än andra.

Att äga mark förr var inte samma sak som det är idag. Jorden fick inte överlåtas eller skiftas hur som helst och vem som hade rätt till jorden har inte alltid varit självklart. Temat om jordägande hoppas jag ska förklara några av de gamla begreppen som släktforskaren stöter på.

Sedan har vi den stora glädjen att prestentera två holländska släktforskare, som har lagt en beundransvärd möda på att kartlägga gotländska David Ruths liv fram till dess att han gick under med skeppet som skulle tagit honom till det fjärran Ostindien. Artikeln av Els Vermij och Willem-Jan van Grondelle hittar du på sidan 18.

I övrigt bjuder vi på en härlig mix av arkeologi, mer Gotland i "Landskapet", släktforskning i Tyskland, tips på hur du gör riktigt bra källhänvisningar och så förstås lite matnyttigt om Släktforskardagarna i Borås. För vi ses väl där?

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 2 2019 - Våra företagsamma förfäder

Företagande och familj har genom historien varit tätt sammanbundet. Det är de delvis än i dag. Men förr var det, som alltid, en betydligt snävare balansgång mellan framgång och fall.

De allra mest utsatta i familjeenheten, som också utgjorde grunden för familjeföretaget, var förstås kvinnorna och barnen. För dog plötsligt mannen, något som inträffar i stort sett när som helst, stod de utan försörjning och i vissa fall tak över huvudet. Men här tänkte faktiskt våra föregångare till: Änkor gavs tidigt rättigheter som inga andra kvinnor hade - nämligen rätten att få driva familjeföretaget vidare, tjäna sina egna pengar och nästan räknas som fullvärdiga medborgare.

Ett annat fiffigt sätt att lösa änkans prekära försörjningssituation var att hon konserverades, som uttrycket lyder. Det innebar att den man som kunde tänka sig att gifta sig med henne belönades med en befordran, något som höjde värdet på änkans aktier avsevärt på äktenskapsmarknaden. I Kekke Stadins artikel om företagsamma änkor får vi bland andra träffa Ulrika, som konserverades inte mindre än tre gånger.

I det här numret spirar också vårkänslorna i Olle Söderströms artikel om äktenskapsfiske genom annonsering kring förra sekelskiftet. Och så firar vi Gravstensinventeringen som fyller 40 år. Bland mycket annat.

Trevlig läsning!

Här kan du läsa ett smakprov från tidningen

Maria Bratt
Redaktör

Se fler äldre nummer

Powered by Spearhead Software Labs Joomla Facebook Like Button