Släkthistoriskt Forum nr 5 2020 - När tron blev personlig

I det här numret har vi ett spännande tema om våra religiösa rebeller i släkten. Det har väckt min nyfikenhet på min mormors mormor som var djupt troende pingstvän och som trots sin älskvärdhet skrämde slag på barnbarnen när hon talade i tungor. Anna Amalia Carlsson, som hon hette, slutade dessutom sina dagar på ett för tiden ovanligt vis när hon, på väg till et bönemöte på luciakvällen 1939, blev påkörd av en bil i vintermörkret.

För den som inte är troende är det i dag lätt att avfärda religioners osannolika berättelser, höga ideal och mirakeltro. Men på mormors mormor Annas tid genomsyrade religionen hela samhället och den personliga tron var verkligen ingen liten sak. Många vände sig emot hur religiositeten hade gått in i något av en slentriantillvaro, där prästens ord var viktigare än mötet med Gud. Kanske var Anna en av dem?

Gamla porträttbilder där husdjur tagits med till fotografen tycker jag är rörande. Det om något visar väl att folk faktiskt inte var så annorlunda förr. En närmare titt på de lurviga familjemedlemmarna väcker också frågor. Avelsprogram och stamtavlor är en rätt så ny företeelse – så varför ser de gamla porträttenshundar så olika ut? Artikeln om våra anfäder och anmödrars kelgrisars lite bortglömda historia hittar du på sida 34.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 4 2020 - Ett högt pris för en låg lön

All historia är verkligen inte upplyftande. Jag har ofta tänkt att jag har tur som lever i den här tidsåldern. Förr ställdes kvinnor alltför ofta inför mer eller mindre omöjliga val. Själv tycker jag det kan vara ångestskapande att fundera över om jag vill (och har råd att) bo i hus eller lägenhet. För mina anmödrar var valet kanske snarare om de skulle behålla barnet eller få sparken. Eller om de skulle försörja sig själva på en futtig lön eller gifta sig med den tråkmåns som friat och sitta hemma och karda ull resten av livet.

Listan på de omöjliga ekvationer som kvinnor har ställts inför genom historien kan göras lång. Det här med jobb, barn, kärlek och frihet har liksom aldrig riktigt gått ihop för kvinnornas del.

Temat i det här numret är kvinnor i arbete – för att våra anmödrar förtjänar det erkännande för allt sitt slit som de aldrig fick av sin samtid. Vissa av dem lyckades trots samhällets motstånd. Andra gnetade tyst på. Kanske kände de på sig att deras möda skulle betala sig till slut.

Vi bjuder också på en uppföljare på Ted Rosvalls granskning av släktforskningens ”tre stora”, Eva Johansson berättar om våra västmanländska anor och vi bjuder på senaste nytt om DNA-släktforskning. Bland mycket annat.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 3 2020 - Inte så mycket 08:a trots allt

Det sägs ofta att släktforskningen hjälper oss att komma underfund med vilka vi är. Kanske kan min ge mig svaret på varför jag aldrig riktigt känt mig som en storstadsbo, trots att jag är född och uppvuxen i Stockholm.

För någon urstockholmare är jag inte. Båda mina föräldrar växte visserligen upp i Stockholmsförorter, men en generation bakåt är det bara en anfader som fötts i huvudstaden. Ytterligare ett par generationer bakåt är andelen Stockholmsfödda ännu färre. Inget konstigt med det, ”riktiga” stockholmare var lika ovanliga förr som nu. Vid förra sekelskiftet var bara varannan stockholmare född i staden.

Stadsbor har bland släktforskare rykte om sig att vara svårfångade. Det stämmer delvis, men det finns också mycket som väntar på att bli upptäckt i stadsarkiven. Olle Söderström tar i vårt tema Stadsforskning oss med på en resa tillbaka till tiden då huvudstaden började dra till sig allt fler invånare. Sedan följer en hel del tips också till dig med svårfångade anor i Göteborg, Malmö och Norrköping.

Hade släktingarna det knapert eller välbeställt? Eva Johansson lyfter fram sockenbankirernas roll i de mycket lokala ekonomiska system som stod våra anfäder till buds. Bouppteckningen kan nämligen berätta betydligt mer om de ekonomiska förhållandena än vad som kan tyckas vid första anblick.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 2 2020 - Släktforskning i svåra tider

Ingenting känns som förr sedan pandemin kopplat greppet om vårt samhälle – och hela världen. Det är obehagligt och skrämmande. Vi är mitt i ett historiskt skeende och ingen av oss vet ännu med säkerhet hur världen kommer att förändras. Bara att den kommer att förändras.

Vi som är intresserade av det förflutna kanske kan finna tröst i det faktum att vi i historien hittar mängder av liknande kriser, som trots att de skördat mängder av dödsoffer ändå har stärkt samhället på flera plan. Vi står
också betydligt bättre rustade än våra stackars anfäder och anmödrar när till exempel pesten, mässlingen, spanska sjukan och tuberkulosen härjade.

I det här numret försöker vi greppa supandet och den framväxande nykterhetsrörelsen. Det är intressant att ta en närmare titt på dessa motsatser. För var det faktum att vi var endast en procentenhet från att bli ett helnyktert folk en konsekvens av tidigare generationers brännvinstörst, eller fanns andra orsaker? Ja, vi kanske inte besvarar precis alla frågor i det här numret, men vi hoppas bjuda på lite kunskap och inspiration till vidare släktforskning.

Eva Johansson djupdyker i sockenstämmoprotokoll, Ted Rosvall jämför tre jättar och Peter Sjölund lär oss hitta likheter i segmenten. Och så bjuder vi på lite tydning av mystiska förkortningar.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Släkthistoriskt Forum nr 1 2020 - Morfar gav släkten liv

Jag återkommer ständigt till min morfar. Inte bara för att han var en mycket älskvärd liten gubbe, utan också för att han var en fantastisk berättare med ett extraordinärt minne för detaljer. Eftersom han dessutom var en inbiten släktforskare handlade förstås många av historierna om släkten. Under arbetet med det här numret, som har tjänare som tema, kom jag därför att tänka på min morfars far, Henning, som tidigt gav sig ut och ”tjänade dräng”.

Många av släkthistorierna kan också spåras direkt till Henning, bland andra den om när han arbetade som dräng vid Myrsätter i Sörmland. Där spelade han gärna fiol på logdanserna, men det var konkurrens om spelningarna och enligt Henning hände det att någon elak konkurrent hartsade stråken på en smörgås. Då, sa Henning, var det bara att klippa bort taglet och spela med bara träet. När Henning senare tjänade på Fredriksdal mötte han kärleken i pigan Thyra. De gifte sig och blev statare på godset. På 1920-talet hade de lämnat stataryrket bakom sig och blivit jordbrukare. Det senare kan jag lätt bekräfta i källorna, men vad mer hade jag vetat om dem om inte morfar berättat? I år har det blivit 20-tal igen och min kollega Olle Söderström bjuder på en tillbakablick på de senaste seklernas 20-tal. Eva Johansson tar oss med till stadsarkivens skattgömmor på sida 30.

Trevlig läsning!

Maria Bratt
Redaktör

Se fler äldre nummer

Powered by Spearhead Software Labs Joomla Facebook Like Button