Äldre nummer

När ordet pension kommer upp börjar många av oss drömma om solresor, golfspelande, akvarellkurser och oceaner av tid till att fylla luckorna i släktträdet. Det finns också forskning som visat att vi blir mer tillfreds med tillvaron, ja kanske rentav lyckligare, ju äldre vi blir. Förutsatt att hälsan inte sätter alltför många käppar i hjulen.

Men för bara dryga hundratalet år sedan var livet på ålderns höst sannerligen inte så lätt. Lyckliga eller inte, för de som inte längre var i stånd att arbeta och inte hade lyckats samla på sig någon form av tillgångar fanns det inte många alternativ än att hoppas på allmosor från församlingen.

Men trots allt fanns det också de som lyckades ordna det för sig. Inte sällan finns det spännande dokument bevarade som berättar om deras livsvillkor. I det här numret ger vi lite tips på var du kan leta efter skrivelser, kontrakt, meritförteckningar och andra källor som rör äldre former av pensioner.

Julen närmar sig och i många hem åker kanske de gamla brädspelen fram. I artikeln på sida 38 får vi veta mer om våra föregångares spelvanor. En lite längre dna-skola går igenom verktyget med den mystiska förkortningen WATO. Vi får också en uppdatering om de svenska emigrantdatabaserna och extra många bokrecensioner.

Trevlig läsning!

Finns det någonting mer förtrollande än gamla daguerrotyper? Jag vet inte hur många timmar jag har ägnat åt att studera dessa gamla porträtt av kända och okända personer från det förgångna.

Inte utan en lätt rysning av obehag. Det är nämligen inte bara jag som sitter och stirrar. Någonting i den uråldriga fototekniken gör att den fotograferades blick ofta möter betraktaren på ett nästan genomborrande sätt. Alternativt med ett knappt synbart Mona Lisa-leende som tycks ruva på djupa hemligheter.

I det här temat har vi valt att fokusera på de allra första svenskarna som slog sig ner framför en kameralins. Underligt nog är ämnet förhållandevis outforskat. Porträttfotografier har alltid ansetts som något privat. Det har kanske gjort att kunskapen om vilka de gamla fotografierna föreställer ofta har gått förlorad. Men utvecklingen går framåt även på det här området. Framför allt erbjuder digitaliseringen helt nya möjligheter när det kommer till att hitta och identifiera gamla porträtt. Och nya görs tillgängliga varje dag.

Det här numret bjuder också på ett reportage från de efterlängtade släktforskardagarna i Skövde, en DNA-skola som förklarar varför vissa får betydligt fler dna-matchningar än andra och en hel del annat smått och gott.

Trevlig läsning!

Släktforskare kan tyckas ha en makaber dragning åt det riktigt hemska som utspelat sig i det förflutna. Mången middag har säkert lämnats med en tryckt stämning efter att barnamördare, häxbränning eller halshuggningar har förts på tal av en ivrig släktforskare i bekantskapskretsen. Det kan bli lite väl magstarkt för den som inte har samma passion för att avslöja arkivens mörka hemligheter.

Men det finns väl en anledning till att deckar- och thrillergenren är så populär i vår tids underhållning tänker jag, för precis på samma sätt är det kusligt fascinerande att läsa om de som begav sig in på brottets bana förr. En bonus, som kan tyckas lite paradoxal, är att de som ställdes inför rätta är så otroligt väldokumenterade i källorna i jämförelse med hederligt folk.

En läsare ställde för inte så länge sedan frågan: Vad arbetade de som dömdes till straffarbete med? Det var en bra fråga tyckte vi som gör tidningen. I det här numrets tema om straffarbete får du ta del av resultatet av våra efterforskningar.

Dessutom berättar Ted Rosvall om den nya folkräkningen som precis släppts i USA, männens gångkläder får sig en grundlig genomgång och Peter Sjölund ger oss en lektion om hur vi gifter ihop vår pappersforskning med våra dna-träffar. Bland mycket annat.

Trevlig läsning!

Någonting stort är på väg att hända. Frustrationen som begreppet fader okänd tidigare väckt hos släktforskare börjar nu vändas till en sporrande utmaning. Sakta men säkert fyller släkt-forskare med hjälp av dna-företagens databaser lucka efter lucka. Och varje fylld lucka kan hjälpa till att bringa klarhet i andras dolda släktlinjer.

Men vilka var de egentligen, alla dessa män som smet från föräldraansvaret? I de flesta fall där okända fäder avslöjas är tyvärr inte sanningen så upplyftande. Kittlande släktmyter om adligt, eller rentav kungligt, påbrå har inte sällan kommit till för att dölja den verkliga historien, som kanske inte är så smickrande. Men så klart är det viktigaste att få klarhet. Att inte försörja eller ens erkänna sin avkomma är skamligt, men skammen ska ligga där den hör hemma och inte där samtiden placerade den – hos mamman.

I det här temat, som handlar om oäkta fäder, har vi också velat syna det gamla begreppet häradsbetäckare. Hur vanliga var de egentligen? Män med ett vidlyftigt kärleksliv hängdes i allmänhet inte ut i de officiella källorna, så lätta är de inte att hitta. Men efter tips från läsare har vi i alla fall kunnat berätta om några av dem. Kan-ske är tiden mogen för en databas över män med många barn i bygden? Om inte annat skulle det kunna fylla en viktig kunskapslucka.

Trevlig läsning!

Det blev ett eldigt nummer lagom till att den stränga kylan börjat släppa sitt grepp om delar av landet. Kanske inte så mycket på grund av vädret egentligen.
Turen har helt enkelt kommit till de stora stadsbränderna – ett historiskt fenomen som påverkar släktforskningen i hög grad.

De förödande bränderna som berövade människor sin trygghet, sina hem och i värsta fall sina liv kan tyckas vara eländeshistoria, men total förödelse har också visat på mänsklighetens styrkor. Det ansågs självklart att de som drabbats hårdast skulle få hjälp av de som skonats av lågorna. Det var naturligtvis praktiskt för staten, som inte förväntades gå in med några frikostiga stödpaket. Att själva vara tvungna att ta tag i det som behövdes och hjälpa varandra på fötter igen var säkert tufft, men också någonting som förde många av våra föregångare närmare varandra.

Samma vilja att hjälpa andra framåt ser vi i släktforskningen. Inte minst när det kommer till att återskapa källor som brunnit. I Eva Johanssons artikel får du veta mer om de rekonstruktioner som gjorts av flitiga släktforskare och om hur du själv kan hitta alternativa vägar där kyrkböcker inte finns. Vi får också tips på hur vi skapar ordning i släktträdet och så presenterar vi en helt ny artikelserie – Dna-skolan med Peter Sjölund.

Trevlig läsning!

1997 kom en film som snabbt fick kalkonstatus – The Postman. Historien om hur en ensam man försöker bygga upp en fungerande postgång i en söndertrasad framtidsvärld efter civilisationens kollaps fick varken recensenter eller publik att göra vågen. Kevin Costner, en av tidens bäst betalda och mest tongivande skådespelare, tvingades säga tack och adjö till fler filmiska prestigeprojekt och Oscarstatyetter. Ändå finns ett intressant korn i historien: Postgången som en symbol för civilisationsbyggande.

Tanken känns helt rimlig när vi kikar på hur posten byggdes upp här i Sverige. Den gick hand i hand med skapandet av vägnät, infrastruktur, kunskapsspridning, tillgång till tidningar, ökad läs- och skrivkunnighet och mycket annat.

För att inte tala om vad den betydde för våra anor. Idag kan vi kommunicera dag som natt med hela världen via datorer, mobiler och annan teknik. Förr var brev enda sättet att nå andra över långa avstånd. För släktingar som ville hålla kontakt med nära och kära långt bort var det helt avgörande.

Därför kretsar temat i det här numret mycket kring den svenska historiens Kevin Costners, de som kämpade till fots, på hästrygg och i små båtar över stormiga vatten enligt mottot: Brevet ska fram!

Dessutom får du veta hur du får grepp om skurkar i släktleden, hur du letar anor i gamla dagstidningar och mycket annat.

Trevlig läsning!

Nu när samhället förbereder sig för att öppna upp igen är det väl inte många av oss som tror att allt kommer att bli som vanligt igen. Tvärtom har pandemin gjort oss mer medvetna om våra behov. Av fysisk samvaro, men också av nyttan av att kunna umgås, arbeta och släktforska utan den.

Museer, arkiv och bibliotek har höga kostnader för att förvara och vårda historiska föremål och dokument, medan intäkterna har varit nästintill obefintliga under pandemin. Det finns en risk att de nu måste snåla genom att dra ner på digitaliseringstakten.

Myndigheterna som förvaltar kulturarvet ligger nu på regeringen om att ökade resurser till digitalisering av kulturarvet är av största vikt och att det inte minst är en demokratifråga. Dokument som vittrar bort går inte att få tillbaka och digitaliseringen är också förutsättningen för att alla ska få tillgång till sin - till vår - historia. De har naturligtvis rätt och vi får hoppas att regeringen väljer att lyssna på dem. Tillgång till nya källor och nya register att söka i är också en förutsättning för att vi ska kunna få en fullständig bild av vår släkts historia. Med hjälp av dem kan vi även lägga våra rotlösa, rörliga och kanske stökiga anors öden till forskningen. De utgör temat för det här numret, tillsammans med en rad andra artiklar om såväl bohuslänska anor, dna och... boskap.

Trevlig läsning!

Jag får ofta frågor om mitt efternamn, inte minst från släktforskare. Bratt hör inte till de vanligaste efternamnen och det finns till och med adliga grenar av släkten. Jag skulle kunna vara en av de lyckliga som kan dra mina släktlinjer långt in i medeltiden.

Men så är det dessvärre inte. Den första i min släkt att kalla sig Bratt var min farfars farfar Carl, som i födelseboken står som oäkta son till pigan Cajsa Mathsdotter. Länge visste jag inte ens vad han hade för efternamn innan han tog sig namnet Bratt på 1880-talet. Inte förrän en klurig kollega hittade honom i hans unga år, som ”löst folk” i en annan församling och med efternamnet Eriksson. Hans mamma hette Mathsdotter och hennes pappa hette Nilsson efter deras fäder, så var kom Eriksson ifrån? Och det senare Bratt? Carls mamma Cajsa var bördig från Brattfors, något som kan ha hjälpt honom att motivera sitt nya namn för prästen. För andra låter nog inte gåtan så spännande, men för mig är den förstås det och jag är fast besluten om att lösa den en dag.

I det här numrets namntema får vi bland annat veta mer om våra vanliga och ovanliga namns historia, kvinnors efternamn, udda soldatnamn och svengelska emigrantnamn. I en annan av artiklarna blickar vi mot framtidens släktforskning och så tipsar vi om en lite ovanlig men givande källa.

Trevlig läsning!

Min son är fyra år gammal och har frågor om i stort sett allt. Innan jul dog min farmor och på det följde naturligtvis en hel del frågor om döden. Självklart ville han veta exakt var gammel­farmor var, om vi inte kunde åka och hälsa på henne ändå, och om man kan ringa från under jorden?

Förvånat noterar jag att jag för första gången i mitt liv börjat ge förklaringar som ”jamen kanske vi ses igen, på en annan plats”, och ”vi vet ju faktiskt inte allting”. Och att jag uppriktigt tror, eller snarare hoppas, på det. Det finns förstås en trygghet i att allt inte går att förklara, en tröst i tron att allt kanske ändå inte tar slut i och med döden.

I historien tycks fascinationen för det oförklarliga återkomma i vågor med mer eller mindre jämna mellanrum. I det här numret dyker vi ner i just en sådan period, sekelskiftet 1900 och tidens nytända intresse för mystik, seanser, andefotografier och ockulta riter. Det senare var ett viktigt inslag i de hemliga sällskapen, som fick ett uppsving under samma tid. En tid då ny teknik kunde uträtta stordåd, med­an viktiga medicinska framsteg, som till exempel penicillinet, fortfarande låg i framtiden.

Utöver temat bjuder det här numret också på en grundlig genomgång av husförhörslängder, digitala vägar österut, landskapet Västergötland och mycket mer.

Trevlig läsning!

Ett år har gått sedan pandemin drog in i landet. Många har förlorat nära och kära och tyvärr är ingen omedelbar ljusning i sikte, även om vaccineringarna har kommit igång. Det enda vi kan göra är att fortsätta hålla oss undan allt vad folkliv heter och drömma oss bort till nya – eller gamla – tider.

Om jag hade kunnat förflytta mig till en viss tid och plats i historien är det mycket möjligt att jag valt att dimpa ner på någon av 1800-talets marknader. Mer än någonsin längtar jag efter att översköljas av intryck: ett myller av människor, prylar, dofter, prat och skratt. Tänk att få smyga runt och tjuvlyssna på prutande bondmoror, kärlekskranka pigor, grälsjuka drängar och slipade försäljare! Med vårt tema om just marknadsliv hoppas vi kunna bjuda på lite släktrelaterad nutidsflykt. Häng med in i folkvimlet och låt dig inspireras till efterforskningar i domböcker, tidningar och gamla passhandlingar som i bästa fall kan bjuda på mustig släkthistoria.

Vi beger oss också till huvudstäderna i tre av våra nordiska grannländer, med Ted Rosvall som vår kunniga guide och i DNA-frågan får du veta allt om hur du maximerar dina träffar i flera databaser, utan att ruineras.

Som du säkert redan noterat ser tidningen dessutom lite annorlunda ut. Läs mer om vår nya logga på sida fyra.

Trevlig läsning!

I det här numret har vi ett spännande tema om våra religiösa rebeller i släkten. Det har väckt min nyfikenhet på min mormors mormor som var djupt troende pingstvän och som trots sin älskvärdhet skrämde slag på barnbarnen när hon talade i tungor. Anna Amalia Carlsson, som hon hette, slutade dessutom sina dagar på ett för tiden ovanligt vis när hon, på väg till et bönemöte på luciakvällen 1939, blev påkörd av en bil i vintermörkret.

För den som inte är troende är det i dag lätt att avfärda religioners osannolika berättelser, höga ideal och mirakeltro. Men på mormors mormor Annas tid genomsyrade religionen hela samhället och den personliga tron var verkligen ingen liten sak. Många vände sig emot hur religiositeten hade gått in i något av en slentriantillvaro, där prästens ord var viktigare än mötet med Gud. Kanske var Anna en av dem?

Gamla porträttbilder där husdjur tagits med till fotografen tycker jag är rörande. Det om något visar väl att folk faktiskt inte var så annorlunda förr. En närmare titt på de lurviga familjemedlemmarna väcker också frågor. Avelsprogram och stamtavlor är en rätt så ny företeelse – så varför ser de gamla porträttenshundar så olika ut? Artikeln om våra anfäder och anmödrars kelgrisars lite bortglömda historia hittar du på sida 34.

Trevlig läsning!

All historia är verkligen inte upplyftande. Jag har ofta tänkt att jag har tur som lever i den här tidsåldern. Förr ställdes kvinnor alltför ofta inför mer eller mindre omöjliga val. Själv tycker jag det kan vara ångestskapande att fundera över om jag vill (och har råd att) bo i hus eller lägenhet. För mina anmödrar var valet kanske snarare om de skulle behålla barnet eller få sparken. Eller om de skulle försörja sig själva på en futtig lön eller gifta sig med den tråkmåns som friat och sitta hemma och karda ull resten av livet.

Listan på de omöjliga ekvationer som kvinnor har ställts inför genom historien kan göras lång. Det här med jobb, barn, kärlek och frihet har liksom aldrig riktigt gått ihop för kvinnornas del.

Temat i det här numret är kvinnor i arbete – för att våra anmödrar förtjänar det erkännande för allt sitt slit som de aldrig fick av sin samtid. Vissa av dem lyckades trots samhällets motstånd. Andra gnetade tyst på. Kanske kände de på sig att deras möda skulle betala sig till slut.

Vi bjuder också på en uppföljare på Ted Rosvalls granskning av släktforskningens ”tre stora”, Eva Johansson berättar om våra västmanländska anor och vi bjuder på senaste nytt om DNA-släktforskning. Bland mycket annat.

Trevlig läsning!

Det sägs ofta att släktforskningen hjälper oss att komma underfund med vilka vi är. Kanske kan min ge mig svaret på varför jag aldrig riktigt känt mig som en storstadsbo, trots att jag är född och uppvuxen i Stockholm.

För någon urstockholmare är jag inte. Båda mina föräldrar växte visserligen upp i Stockholmsförorter, men en generation bakåt är det bara en anfader som fötts i huvudstaden. Ytterligare ett par generationer bakåt är andelen Stockholmsfödda ännu färre. Inget konstigt med det, ”riktiga” stockholmare var lika ovanliga förr som nu. Vid förra sekelskiftet var bara varannan stockholmare född i staden.

Stadsbor har bland släktforskare rykte om sig att vara svårfångade. Det stämmer delvis, men det finns också mycket som väntar på att bli upptäckt i stadsarkiven. Olle Söderström tar i vårt tema Stadsforskning oss med på en resa tillbaka till tiden då huvudstaden började dra till sig allt fler invånare. Sedan följer en hel del tips också till dig med svårfångade anor i Göteborg, Malmö och Norrköping.

Hade släktingarna det knapert eller välbeställt? Eva Johansson lyfter fram sockenbankirernas roll i de mycket lokala ekonomiska system som stod våra anfäder till buds. Bouppteckningen kan nämligen berätta betydligt mer om de ekonomiska förhållandena än vad som kan tyckas vid första anblick.

Trevlig läsning!

Ingenting känns som förr sedan pandemin kopplat greppet om vårt samhälle – och hela världen. Det är obehagligt och skrämmande. Vi är mitt i ett historiskt skeende och ingen av oss vet ännu med säkerhet hur världen kommer att förändras. Bara att den kommer att förändras.

Vi som är intresserade av det förflutna kanske kan finna tröst i det faktum att vi i historien hittar mängder av liknande kriser, som trots att de skördat mängder av dödsoffer ändå har stärkt samhället på flera plan. Vi står
också betydligt bättre rustade än våra stackars anfäder och anmödrar när till exempel pesten, mässlingen, spanska sjukan och tuberkulosen härjade.

I det här numret försöker vi greppa supandet och den framväxande nykterhetsrörelsen. Det är intressant att ta en närmare titt på dessa motsatser. För var det faktum att vi var endast en procentenhet från att bli ett helnyktert folk en konsekvens av tidigare generationers brännvinstörst, eller fanns andra orsaker? Ja, vi kanske inte besvarar precis alla frågor i det här numret, men vi hoppas bjuda på lite kunskap och inspiration till vidare släktforskning.

Eva Johansson djupdyker i sockenstämmoprotokoll, Ted Rosvall jämför tre jättar och Peter Sjölund lär oss hitta likheter i segmenten. Och så bjuder vi på lite tydning av mystiska förkortningar.

Trevlig läsning!

Jag återkommer ständigt till min morfar. Inte bara för att han var en mycket älskvärd liten gubbe, utan också för att han var en fantastisk berättare med ett extraordinärt minne för detaljer. Eftersom han dessutom var en inbiten släktforskare handlade förstås många av historierna om släkten. Under arbetet med det här numret, som har tjänare som tema, kom jag därför att tänka på min morfars far, Henning, som tidigt gav sig ut och ”tjänade dräng”.

Många av släkthistorierna kan också spåras direkt till Henning, bland andra den om när han arbetade som dräng vid Myrsätter i Sörmland. Där spelade han gärna fiol på logdanserna, men det var konkurrens om spelningarna och enligt Henning hände det att någon elak konkurrent hartsade stråken på en smörgås. Då, sa Henning, var det bara att klippa bort taglet och spela med bara träet. När Henning senare tjänade på Fredriksdal mötte han kärleken i pigan Thyra. De gifte sig och blev statare på godset. På 1920-talet hade de lämnat stataryrket bakom sig och blivit jordbrukare. Det senare kan jag lätt bekräfta i källorna, men vad mer hade jag vetat om dem om inte morfar berättat? I år har det blivit 20-tal igen och min kollega Olle Söderström bjuder på en tillbakablick på de senaste seklernas 20-tal. Eva Johansson tar oss med till stadsarkivens skattgömmor på sida 30.

Trevlig läsning!

Få saker skapar väl i dag så mycket av både njutning och ångest som mat. Jag påminns ständigt om att äta mer frukt och grönt, fullkorn, ”bra” fetter, mindre av rött kött, chark- och mejeriprodukter. Ibland känns det som en kamp att få vardagen att gå ihop, få i sig allt det man borde för att må bra och samtidigt undvika alla mataffärernas olämpliga lockelser.

Som mor till en treåring är det dessutom en kamp som måste föras på två fronter: Maten måste bli klar snabbt. Sedan vill man gärna slippa storstäda köket efter att impopulär mat har hamnat på möblemanget snarare än i treåringens mage. Det är minst sagt lätt att hamna i pasta- och korvträsket.

Mina anfäder och anmödrar hade med all säkerhet undrat vad jag höll på med. Vi lever i ett enormt överflöd och får det ändå inte att gå ihop.

Temat i det här numret är mat och hälsa. Just för att vi i dag är så besatta av det undrar man förstås hur det såg ut förr. Hur drabbades våra föregångare när skörden slog fel? Svalt man verkligen ihjäl? Och varför har vi en sån förkärlek till salt, rökt och sötad mat?

I det här numret dyker vi också ner i provinsialläkarnas arkiv, tittar närmre på släktforskning i Hälsingland, jagar anor med DNA och möter en av våra äldsta adelssläkter. Bland mycket annat.

Trevlig läsning!

När jag var yngre var idoler en stor sak. Som tjej var förstås den viktiga frågan vilken ”Spice-girl” man var – Posh, Ginger, Sporty, Scary eller Baby spice. Förmodligen hade en listig manager insett att ju fler olika karaktärer desto fler möjliga beundrare.

Men vad är egentligen en idol? Och varför sveps vi med i hajpen kring dessa personer som vi egentligen inte vet någonting om? Begreppet är svårdefinierat, och många av idolerna från förr flyktiga.

I det är här numret bjuder vi på ett litet urval av de tidigare generationernas starkare och svagare lysande stjärnor, i hopp om att lära känna dem och deras beundrarskaror, våra föregångare, lite bättre.

I den för släktforskare alltid lika aktuella Vasaätten fanns en prinsessa, vars skandalomsusade liv garanterat sålt en hel del lösnummer av skvallertidningar. Mikael Hoffsten berättar i det här numret om Cecilia Vasa, som orädd kastade sig ut i världen, ständigt balanserande på ruinens brant, med en sällsynt förmåga att alltid landa på fötterna.

Peter Sjölund lär oss hur vi ska beräkna släktavstånd, Ted Rosvall om de mer ovanliga källorna till emigranterna och Claes Westling om hur vi kan knäcka faderskapsgåtor så långt som 270 år tillbaka i tiden. Vi bjuder också på några glimtar från Släktforskardagarna i Borås.

Trevlig läsning!

Att äga eller att inte äga - det var den avgörande frågan bland allmogen i äldre tid. Självägande bönder hade sedan tidig medeltid haft ett högt anseende, bondeståndet beskrevs under ståndsriksdagens tid som "det hedervärda ståndet". Men med tiden glömdes det hedervärda i titeln bort och under 1800-talets diversifiering av landsbygden kom titlar som hemmansägare och lantbrukare i stället att särskilja de som ägde sin egen jord och därmed hade det bättre ställt än andra.

Att äga mark förr var inte samma sak som det är idag. Jorden fick inte överlåtas eller skiftas hur som helst och vem som hade rätt till jorden har inte alltid varit självklart. Temat om jordägande hoppas jag ska förklara några av de gamla begreppen som släktforskaren stöter på.

Sedan har vi den stora glädjen att prestentera två holländska släktforskare, som har lagt en beundransvärd möda på att kartlägga gotländska David Ruths liv fram till dess att han gick under med skeppet som skulle tagit honom till det fjärran Ostindien. Artikeln av Els Vermij och Willem-Jan van Grondelle hittar du på sidan 18.

I övrigt bjuder vi på en härlig mix av arkeologi, mer Gotland i "Landskapet", släktforskning i Tyskland, tips på hur du gör riktigt bra källhänvisningar och så förstås lite matnyttigt om Släktforskardagarna i Borås. För vi ses väl där?

Företagande och familj har genom historien varit tätt sammanbundet. Det är de delvis än i dag. Men förr var det, som alltid, en betydligt snävare balansgång mellan framgång och fall.

De allra mest utsatta i familjeenheten, som också utgjorde grunden för familjeföretaget, var förstås kvinnorna och barnen. För dog plötsligt mannen, något som inträffar i stort sett när som helst, stod de utan försörjning och i vissa fall tak över huvudet. Men här tänkte faktiskt våra föregångare till: Änkor gavs tidigt rättigheter som inga andra kvinnor hade - nämligen rätten att få driva familjeföretaget vidare, tjäna sina egna pengar och nästan räknas som fullvärdiga medborgare.

Ett annat fiffigt sätt att lösa änkans prekära försörjningssituation var att hon konserverades, som uttrycket lyder. Det innebar att den man som kunde tänka sig att gifta sig med henne belönades med en befordran, något som höjde värdet på änkans aktier avsevärt på äktenskapsmarknaden. I Kekke Stadins artikel om företagsamma änkor får vi bland andra träffa Ulrika, som konserverades inte mindre än tre gånger.

I det här numret spirar också vårkänslorna i Olle Söderströms artikel om äktenskapsfiske genom annonsering kring förra sekelskiftet. Och så firar vi Gravstensinventeringen som fyller 40 år. Bland mycket annat.

Trevlig läsning!

Här kan du läsa ett smakprov från tidningen

Alla bär vi med oss minnen från de första skolåren. Min mormor berättade mycket om sin skolgång och en händelse tycktes hon minnas klarare än alla andra. Vid ett tillfälle hade någon klasskamrat hittat fröken Nilssons dagbok och i den kunde mormor läsa om sig själv: ”Tyst och timid, dåligt klädd, illa vårdad. Begåvad i allmänhet. Har ännu inte fått tag i den Ingegärd som troligen finns.” Det sista hade hon förbaskat rätt i, tyckte mormor, för inte vågade hon visa sitt rätta jag i skolan. Men i den annars ganska hårda och torftiga tillvaro min mormor växte upp i måste fröken Nilssons ord ha gjort ett starkt intryck. Mormor beskrevs som en egen individ, kanske för första gången i sitt liv.

När jag tänker på det i dag får jag nästan gåshud – fröken Nilssons dagbok finns nog kvar! För det var inte bara högskolestudenter som dokumenterades. I arkiven efter folkskolorna hittar du noteringar om hemförhållanden, betyg och uppförande. Kanske till och med en anteckning som den om min mormor. Det här numret berättar bland annat om hur du går till väga för att hitta till dessa arkivskatter.

Vi får också veta mer om hur kvinnorna till slut tog sig in i skolsalarna och så tar vi en tur till släktforskarens Värmland, bland mycket annat.

Trevlig läsning!

Jultider är pryltider men saker är trixiga. Några berikar tillvaron medan många bara fyller upp lådor och skåp. Sedan finns de där enstaka sakerna med ett annat värde än det materiella. På en hylla i mitt hem står en väldig fasettslipad grön glasklump. Den väger enormt mycket, tar upp plats och har ingen vettig funktion alls. Trots det kommer jag aldrig att göra mig av med den.

När jag var barn stod glasklumpen på fönsterblecket i mormors och morfars lägenhet. Jag satt ofta i soffan och stirrade på den medan de vuxna  pratade jobb, det politiska läget och annat obegripligt. Jag var övertygad om att den var magisk och när som helst kunde skicka ut ljusstrålar eller börja vibrera till ljudet av överjordiska toner.

Det hände aldrig. Men på sitt sätt visade den sig vara magisk ändå. För mig är den fasettslipade glasklumpen djupt kopplad till minnet av mormor och morfar, som att jag förvaltar den åt dem i deras frånvaro. När jag blickar in i det djupgröna glaset ser jag dem framför mig, mer levande än när jag ser ett fotografi av dem. Glasklumpen är som en gröntonad lins som blickar bortom tid och rum.

Kanske har du också en särskild relation till något föremål kopplat till minnen och till släkten. I det här numret lyfter vi fram prylarna och pinalerna. Dessutom guidar vi dig till värdefulla bildkällor, 1700-talets handstil och mycket annat.

Trevlig läsning och god jul!

Här kan du läsa ett smakprov från tidningen

Språket är nyckeln

Många släktforskare vittnar om känslan, för att inte säga lyckan, i att hitta en nedplitad notering rörande en släkting i någon gammal arkivlunta. Och visst är det magiskt - närmare än så går det oftast inte att komma sina föregångares historia, rent fysiskt. 

När det kommer till att tolka äldre handskrift kan det emellertid vara minst lika krävande som givande - och kanske är det, tillsammans med rädslan för att ge sig in på helt nya källtyper, anledningen till att många "kör fast" redan i slutet av 1600-talet.

Låt inte språkförbristningar hindra dig - vi har tagit hjälp av paleografiexperten Bo Persson som i en helt ny artikelserie vallar oss in i texttolkningens värld. En varning måste dock utfärdas till er som har ett hem, barn eller arbete att sköta - texttydning kan vara minst lika beroendeframkallande som släktforskning.

Brandförsäkringar är en bortglömd källa som kan ge en hel del för den som vill skapa sig en bild av hur släktingarna bodde och levde. Missa inte Eva Johanssons artikel om detta, som börjar på sida 26.

Så var vi förstås på i Växjö på Släktforskardagarna, där vi bland annat pratade med kultur- och demokratiministern om vikten av att locka fler att söka sina rötter - och varför det är en fråga för politiken. Du hittar reportaget på sida 36.

Trevlig läsning!

Alla ska med

Börje i Bettna var enligt prästen en hopplös krake. Analfabet och fullständigt "utan begrepp om Guds ord". Men vad hade det blivit av honom om han fått gå i skolan? Och Ida i Björkvik, som slutade sina dagar på socknens fattigstuga - hur hade det gått om karlsloken som var far till hennes barn hade infriat sitt löfte om äktenskap?

Fördelen med att växa upp i ett demokratiskt samhälle är att vi själva kan påverka vårt öde. Så var det inte förr. Vi som följer helt vanliga historiska personer från vaggan till graven vet bättre än någon annan hur dyrköpt ett misstag kunde bli. Och ju mer man fördjupar sig i äldre tiders livsvillkor, desto mer inser man vilken skör tråd tillvaron hängde på. 

Nästan alla har vi fattigfolk i släktträdet. Och att hitta ännu en stackare som hankade sig fram brukar inte direkt innebära något "halleluja-moment". Ändå är det vi släktforskare som ger allra mest rättvisa åt historiens marginaliserade. Förhoppningsvis kan temat "Egendomslös" ge förslag på fler sätt att lyfta fram de mest utsatta ur historiens glömska.

I Småland har landets fattigaste levt sida vid sida med fabrikörer och godsägare genom historien. I det här numret tittar vi närmre på källorna som du med anor i landskapet inte bör missa.

Småländska Växjö står dessutom värd för året släktforskardagar med det spännande ämnet migration som tema. Vi ses i Växjö!

Här kan du läsa ett smakprov från tidningen.

Få saker är så rörande som att föreställa sig gamla tiders folknöjen. Och till dem hörde tveklöst att gå på bröllop. Det är inte svårt att tänka sig lyckoruset av att få lämna plikterna för några dagar och bara njuta av mat och dryck, musik och dans. Med de medel som stod till buds gjorde man det så festligt det bara gick – alla hjälptes åt med alltifrån matlagning och servering till dekorerandet av bröllopsgården. Brudparet, som kanske annars var hårt arbetande tjänstefolk fick vara kung och drottning för en dag, eller tre. Ta bara brudkreationen bestående av lånade kläder och krona, pyntad med allsköns tingeltangel.

Många beskrivningar av lokala bröllopstraditioner finns bevarade i folklivsuppteckningar, på hembygdsmuseer och kanske i den egna släkten och i det här numret ger vi förhoppningsvis lite inspiration till dig som vill veta mer om dina släktingars viktigaste fest.

Att göra konkurs var stigmatiserande men kunde trots allt rädda livet på den som råkat i obestånd. Det finns en mängd intressanta källor att fördjupa sig i för dig med konkurser i släkten.  Läs mer om det i Mats Karlssons artikel på sidan 22.

Det här numret tar dig också med till Östergötland och tipsar om det som är så viktigt att göra innan det är för sent – bevara äldre släktingars minnen. Bland mycket annat.

I hemlighet tänker jag ibland att det var bättre förr – särskilt när jag tittar ut på vägen utanför mitt kontor där diverse fordon rusar fram genom den av avgaser brunfärgade snömodden. Men min bild av ”förr” är ofta romantiserad, rosendoftande och fågelkvittrande. Och det som brukar väcka mig ur drömmen är påminnelser om bristen på demokrati och rättvisa.

Det här numret har titlar som tema och visitkulturen hos 1800-talets välbeställda medelklass hänger tätt ihop med titulerandet; tusentals olika små regler syftade till att skapa en distans mellan människor – ett ”vi och dom”. I de finare kretsarna förväntades man dessutom avlägga så många visiter varje vecka att man knappt hann med att arbeta. Men som tur var för den här klassen var det helt okej att ta en lång sovmorgon.
Och det låter ju trevligt, men förutsättningen för att vissa kunde ägna sig åt bjudningar i stället för att jobba hårt var förstås att andra i stället gjorde det. Vi bjuder också på en djupdykning under jord: Olle Söderström berättar om en grupp som osynliggjorts i källmaterialet – kvinnorna som arbetade i gruvan.

Faderskapsgåtor har vi alla i släktträdet, vissa på närmare håll än andra. Lös dem med DNA! – Peter Sjölund berättar hur. Släkthistoriskt Forum har dessutom begett sig till Dalarna, där man tar släkt- forskning på allvar.

För drygt ett år sedan fick jag barn och bara några veckor innan passade min älskade morfar på att gå bort. Morfar Nils var en kär liten gubbe; ödmjuk och omtänksam och med en stor nyfikenhet på livet. Behöver jag nämna att han var släktens envisaste släktforskare? Nyfikenhet är en av de många goda egenskaper jag skulle önska att min son får ärva av sin gammelmorfar. Ett familjedrag som jag själv definitivt delar med min morfar är en utomordentligt god aptit. Det kanske kan verka trivialt att nämna, men i vår familj har mat och dryck en framstående plats.

Genom hela historien har mat och inte minst kryddor alltid varit en big deal. Därför har det äntligen blivit dags för ett tema om mat och dryck i Släkthistoriskt Forum. Olle Söderström berättar i den första av numrets temaartiklar om hur dyrbara frön, rötter och örter till slut nådde våra nordliga breddgrader och kryddade upp tillvaron.

Kärleken till kaffet har letat sig in i vår folksjäl. Men hur kom lilla avlägsna Sverige att bli en av världens mest kaffeälskande nationer? – svaret finns förstås i vår historia. Därför fick även en artikel om vårt historiska förhållande till fikat ta plats i det här numret. Så klart bjuder vi även på lite smått och gott om bland annat fordonsjakt, DNA-släktforskning, sjuksköterskor, hamnarbetare, invandrade och nya böcker. Låt dig väl smaka!

Här kan du läsa ett smakprov från tidningen

Så var det dags att ta adjö. Efter drygt ett år som vikarierande redaktör för Släkthistoriskt Forum, och för Rötter, lämnar jag över ansvaret till ordinarie redaktör Maria Bratt.

Det här numret innehåller som vanligt en blandning av inspirerande läsning och konkreta tips. Mitt mål som redaktör har varit att få tidningen att kännas som en välfylld godispåse för kunskapssugna släktforskare, men också att den ska beröra.

Psykiatrins historia som vi fördjupar oss i på sidorna 6-19 är det exempelvis svårt att inte drabbas av. När vi förfäras över historiens dårskap är det viktigt att hålla i minnet att det en dag kommer att vara vår egen tid som dissekeras – kanske av våra egna barnbarnsbarn. Allt hänger ihop, och det är något jag tror att släktforskare i allmänhet är mer medvetna om än många andra.

Under året som gått har jag definitivt kommit min egen historia närmare. Jag har, med bultande hjärta, begrundat detta oerhörda: fyra syskon föds, men bara ett av dem når vuxen ålder. Det där fjärde syskonet råkar dessutom vara min egen ana. En lång, lång kedja av slump (alternativt öde eller gudomlig mening – vad vi tror på varierar förstås) har lett fram till att vi sitter just här, just nu. Sorger och umbäranden har genomlevts, misstag har begåtts av oss alla. Resultatet är detsamma: vi finns här. Det ska vi ta vara på.

Där, på den lysande dataskärmen, ser jag det i svart bläck på gulnat papper: namnet på min mormors mormor som en ovanligt skönskrivande präst plitat ned i födelseboken för Umeå landsförsamling.

Säkerligen sitter du också på sådana minnen – av dina första, trevande steg i släktforskningens värld. Plötsligt krymper avståndet till historien och livet känns både större och mindre på samma gång.

Ganska snart blir sådana upplevelser vardag. Vi söker oss vidare, utforskar nya grenar och hittar nya sätt att komma våra anor närmare. DNA har på senare år blivit ett komplement till pappersforskningen för väldigt många. Och visst är det häftigt att tack vare tekniken kunna upptäcka helt nya släktskap, liksom att få bevis för att uppgifterna i kyrkböckerna stämmer.

På sidorna 20-25 i den här tidningen skriver DNA-släktforskaren Peter Sjölund med flera om möjligheten att med hjälp av mitokondrie- respektive Y-DNA verifiera raka möderne- och fädernelinjer ända tillbaka till medeltiden. "Vi anser att det är hög tid att lyfta fram kvinnorna i släkten", står det i artikeln om Stormor i Dalom – en åsikt som är lätt att skriva under på.

Dessutom i det här numret: vi gräver efter guldkorn i arkiven, går på emigrantjakt och mycket mer.

Trevlig läsning!

Har det hänt att du och någon i din närhet talat om något ni båda var med om för länge sedan – bara för att konstatera att ni minns händelsen på helt olika sätt?

Förmodligen. För även om fakta alltid är fakta (och ”alternativa fakta” blivit ett famöst begrepp av en anledning) är den mänskliga erfarenheten ganska plastisk. Minnet gör inte sällan som det vill; formas av det vi bär med oss och av omständigheter runt omkring.

Hur är det då med händelser i släktens historia? De flesta släktforskare är nog överens om att sanningen ska fram, inte minst därför att jakten på fakta – hämtad ur gedigna källor – är vad som driver släktforskningen framåt.

Samtidigt ingår ju även sanningen i en kontext. Vissa anser att ruggigheter i det förgångna mår bäst av att släpas fram ur mörkret, andra att de olika skäl bör förbli där. Om det handlar ”I historiens mörka vrår” – en av flera artiklar på temat lag och rätt som det här numret bjuder på.

Den nytutsprungna våren till ära har vi även nosat reda på hur dina anor kan ha doftat (eller snarare luktat), hur du kan använda gamla biblar i din släktforskning och hur det kom sig att ett antal ryska desertörer var med och grävde Göta kanal.

Trevlig läsning!

När den här tidningen når dig är det februari. Fåglarna kvittrar med allt större iver; ljuset börjar så sakteliga återvända till vårt mörka land. Det känns inte längre som en omöjlighet att det kommer att bli vår och sommar på nytt.

När jag var liten var det två 1700-talstorp på Öland som stod för drömmen om sommaren. Det var min farmor som ägde dem, och det var på något vis som att de och konceptet sommarlov smälte samman. Smultron på strå, ”Tippen” på tv, torpsommar.

Jag minns att jag ibland önskade att de gamla väggarna kunnat tala. Hade de kunnat det hade de med all säkerhet berättat att forna tiders torparliv inte var så lätt. Ett av släktforskningens många företräden är att den, åtminstone då och då, har förmågan att få gamla föremål att börja tala.

I detta nummer av Släkthistoriskt Forum berättar vi dels om hur dina torpande anor hade det, dels om hur du går tillväga för att hitta spåren av dem. Har du tur finns det ett bevarat torpkontrakt eller en torpinventering som kan hjälpa dig på traven. Dessutom tar vi oss in bland hemligheterna i Säpos arkiv, djupdyker i Kungliga bibliotekets tidningssamling och möter en man som älskar porträttbilder så mycket att han ägnar flera timmar åt att skanna in dem varje natt.

Trevlig läsning!

Se läsprov från tidningen

Har du hört talas om idrottsleken ”per i håla”? Inte? Eftersom den numera får anses ha gått till historien är det inte så konstigt. Men en gång i tiden var leken, som utövades med klubba, en populär sysselsättning i den svenska allmogen.

Personligen hör jag till dem som aldrig sett storheten i idrott och som gärna tog chansen att slippa skolgymnastiken när tillfälle gavs. Så här en bit efter 30-strecket, när kroppen börjat signalera att den inte är odödlig, biter jag i det sura äpplet och går till gymmet eller simhallen då och då.

Kvarg och crossfit är samtidens modeord och på väg till jobbet vid sjusnåret gäller det att hålla undan för snabba löpare och racercyklar. Förmodligen säger detta ganska mycket om oss som just nu befolkar detta avlånga land.

På samma sätt säger det en hel del att det tog lång tid innan det här med motion slog igenom på allvar i Sverige, att de första idrottstävlingarna var en form av spontana styrkemätningar (vad sägs till exempel om det raffinerade ”stenlyft”?) och att vinnarens pris allt som oftast var sprit.

I årets sista nummer av Släkthistoriskt Forum hjälper vi dig att komma dina anor närmare genom att berätta om hur de satte sina kroppar i rörelse. Runt förra sekelskiftet bildades många svenska idrottsföreningar, och om du har en släkting du tror var aktiv kan det ge god utdelning att plöja igenom de lokala arkiven. Vi berättar hur du går till väga.

Dessutom tar vi dig i det här numret med till vallonernas värld, bjuder på ett helt knippe boktips inför julen och berättar om en förening som tagit släktforskningen ut på stan. Per Andersson, som i förra numret skrev om Gustav Vasas ättlingar, beskriver hur man tar sig an ett mastodontprojekt av det slaget.

Trevlig läsning!

Det här är mitt sista nummer på minst nio månader – i dagarna är nedkomsten av en liten pojke beräknad och jag har fått rådet att förbereda mig på en helt ny tillvaro av sömnbrist, blöjbyten och en massa kärlek. Ändå kommer jag på mig själv med att tänka att jag nu äntligen kanske kan få mer tid över till den egna släktforskningen. Optimistiskt? Det återstår att se.

Hur som helst känner jag mig lugnt förvissad om att Släkthistoriskt Forum är i trygga händer under min bortavaro. Vikarierande redaktör är Hanna Svensson, som har en mångårig erfarenhet som redaktör, med Södermanlands Nyheter som bas under de senaste åren. Hon är en tidigare västkustbo med sina rötter i Västerbotten, Blekinge och på Öland. En del av er har redan haft nöjet att träffa henne under årets släktforskardagar, som nyligen gick av stapeln i Umeå. Biträdande redaktör Olle Söderström sätter som vanligt guldkant på tidningen – i det här numret tittar han bland annat närmre på ungdomskulturer innan 1950-talet. Grilljannar, kväsarrynkor och söderamrisar – som förfasade samtidens äldre generationer.

Men framför allt sätter vi i det här numret släktens gamla sjömanshistorier under luppen. Själv har jag en släkting som försvann i vågorna någonstans i Biscayabukten. Att det äventyrliga livet på sjön lockadeframför allt unga män trots riskerna är uppenbart, men vad var det egentligen för faror som hotade till havs? Och hur kan vi forska vidare om förlista anfäders öden? Temat Saknad till havs börjar på sida 6.

I det här numret av Släkthistoriskt Forum presenterar Per Andersson resultatet av 40 års forskning kring den legendariska Vasaätten. Den kändistäta släkten efter Gustav Vasa är i dag, trots många stamförluster, enormt stor. Antalet dokumenterade släktmedlemmar är hittills omkring 230 000 inklusive makar och sambor, fördelade på 20 generationer. Närmare 75 procent är fortfarande i livet – kanske är du en av dem?

Trevlig läsning och på återseende till våren!

I år är Umeå platsen för Släktforskardagarna och därför är temat för detta nummer av Släkthistoriskt Forum ”Anor från norr”. Omslagets fotografi av två ljuva, till synes samiska, flickor kommer från Nordiska museets bildsamling och är ett typexempel på hur samerna kunde framställas kring sekelskiftet 1900. Att klä ut sig till exempelvis same eller dalkulla var inte ovanligt när man gick till fotografen, kvinnorna behöver inte alls vara samiska. Naturromantik – och romantiserande av så kallade naturfolk låg i tiden.

Men staten och kyrkan har inte alltid haft ett svärmiskt förhållande till ursprungsbefolkningen i norr. Genom tiderna har samerna ömsom romantiserats, ömsom förtryckts och det var inte länge sedan staten beslutade att återlämna kvarlevor efter samer, som funnits som studiematerial och för uppvisning i museets samlingar. Men det verkar gå trögt, fortfarande i februari i år fanns till exempel Lyckseleflickan Maria
Grahns skalle kvar i ett benmagasin i Lund. Det är svårt att föreställa sig känslan av att en anfader eller anmoder skalle finns, avtvättad och polerad, i en kartong på en institution, men så har det varit och är fortfarande verkligheten för många samer.

Under det senaste årtusendet har Norrlands samiska ursprungsbefolkning trängts tillbaka av en rad folkgrupper – hälsingar, birkarlar, kväner, skogsfinnar och senare tiders nybyggare – som koloniserat landet från söder och öster. Kulturkrockarna var säkert många och kanske inte enbart av ondo. Temat om ”Anor från norr” börjar på sida 6.

Känner du till Jonas Berntsson Lambert? Att skilja dikt från verklighet i den fantastiska historien om kaparkaptenen har hittills inte varit lätt – men nu kan digitaliseringen av gamla arkiv från ”den nya världen” ge svar på 1800-talets stora släktgåta. Läs om den otroliga jakten på miljardarvet på sida 26.

I en tredje artikel på temat DNA-släktforskning ställs frågan om testföretagen har satt den personliga integriteten på spel. Intervjuer med några av de tyngsta namnen inom fältet ger oss en blick in i DNAsläktforskningens framtid. Dessutom kan du inspireras inför sommarens släktforskarsafari och få tips om vilka appar du kan ta hjälp av när du är på språng.

Trevlig släktforskning i sommar!

Läs artikeln "Sista striden stod utanför Umeå" här

Samtidigt som husmoderns dygder ofta hyllades i äldre skrifter så döljer också begreppet kvinnan bakom. Vem var egentligen husmodern och vad finns att berätta om henne? Den frågan utgör temat för det här numret av Släkthistoriskt Forum. I Mats Karlssons artikel Husmodern – ett modernt påfund kan vi läsa om forna tiders husmödrar på landet, som utöver alla sina egna sysslor även skulle kunna rycka ut och göra mannens arbete om så krävdes, hon kunde till och med representera sin make i affärssammanhang. Den nya husmodern, som växte fram som ett borgerligt ideal i samband med industrialiseringen hade en helt annan, mycket snävare roll.

Intressant nog speglar sig förändringarna av könsrollerna mycket tydligt i 1800-talets mode. 1700-talets pråliga mansmode, med högklackat och byxor som smet tajt om benen (så tajt att de mest moderiktiga männen undvek att sätta sig ned på bjudningar, av rädsla för att spräcka byxorna) ersattes av en alltmer likriktad, praktisk och myndig klädsel, som i stället för rikedom skulle manifestera de nya demokratiska principerna och ett medborgerligt broderskap. För kvinnornas del gick klädedräkten i en motsatt riktning – den så opraktiska krinolinen blev under mitten av århundradet i stort sett obligatorisk för alla kvinnor som hade råd att klä sig moderiktigt och korsetten blev allt hårdare snörd mot 1800-talets slut. Spetsar, tyll, volanger och de nya klara syntetiska färgerna gjorde borgarhustrun till en vingklippt påfågel intill sin myndige make.

Det är dyrt att släktforska menar många. Men med lite kreativitet och nyfikenhet kan man komma långt, även om det dammar i plånboken. Det här numret bjuder på en special om vilka gratis källor på nätet som är mest populära bland släktforskare idag. Generositeten är slående när mycket av den kunskap som andra forskare och entusiaster har gjort tillgänglig på nätet sammanställs på det här viset. Ta en titt på sidan 17 och se om du kan hitta några nya favoriter.

Till sist kan jag med glädje meddela att redaktionen har förstärkts med en medarbetare vid namn Olle Söderström. Han är en historieintresserad journalist och redaktör med en särskild talang för färg och form som kommer att presentera sig närmre i nästkommande nummer. Tills dess hoppas vi att det här numret ska bjuda på inspiration och ny kunskap.

När man letar runt efter släktuppgifter händer det ibland att man stannar upp och tar sig en funderare. Inte sällan är det när man upptäcker att ens anfäder gjort en längre resa. För hur sjutton gick det till innan vägnät och järnvägsräls band samman alla små och stora orter i riket?

Om du liksom jag har funderat över detta kan du ha glädje av den historiska genomgången av vårt resande från vikingatid till nutid som inleder temat Resande anfäder. Nästa artikel på temat är en grundlig genomgång av det kanske mest spännande källdokumenten om resor – inrikespassen. Hans Hanner leder gruppen som arbetar för att passen och de relaterade dokumenten ska göras tillgängliga för släktforskare.
I artikeln berättar han både om passens historia, vad de innehåller och hur projektet fortlöper.

I år firar Sveriges Släktforskarförbund 30 år. Förbundet föddes mitt i ett teknikskifte och nu står man inför nästa. Efter några år av turbulens och skakig ekonomi är förbundet åter i ekonomisk balans, men hur är det med medlemsföreningarnas förtroende? Artikeln ”30-årigt förbund vid vägskäl” handlar om släktforskarrörelsen på väg in i framtiden.

Det här numret bjuder dessutom på en djupdykning i den tidiga kommunikationen via post och vykort. Genom en enkätundersökning har Släkthistoriskt Forum tagit reda på vilka släktforskarprogram som är de mest använda och ett besök i Höganäs gav en inblick i hur arbetet med nästa version av Sveriges dödbok går till – missa inte det! JAG HAR ÄNTLIGEN provat på den ”nya” trenden: släktforskning med DNA. Artikeln ”Kom igång med DNA” är den första i en serie för dig som är nyfiken på vad vi släktforskare har att hämta i den avancerade men ack så spännande DNA-världen.

Mycket nöje!

Släkthistoriskt Forums sista nummer för i år är ett specialnummer som belyser arbetslivet förr. Vilka yrken som tillkom under industrialiseringen - och vilka som gick i graven.

Har du näringsidkare i släktleden? Då kan du göra spännande efterforskningar med hjälp av Centrum för Näringslivshistoria. I reportaget Företagarnas eget arkiv får du följa med in i de historiska företagens värld.

De gamla skråna blev omoderna i början av industrialiseringen då de stängde ute och hindrade nya grupper att ta sig in på arbetsmarknaden. Men det skriftliga materialet skråväsendet lämnade efter sig är många gånger digert och spännande släktforskning. Artikeln Mästarnas fall berättar om brytningstiden och ger tips på ingångar till källmaterialet.

I nummer 5/2015 av Släkthistoriskt Forum kan du också lära dig mer om hur man forskar med hjälp av Lantmäteriets kartskatt - missa inte det!

Läs mer/köp lösnummer

Julklappserbjudande på Släkthistoriskt Forum

Fram till nyår kan du beställa en prova-på prenumeration på Släkthistoriskt Forum - tre nummer för bara 99 kronor! Här kommer du till erbjudandet.

Släkthistoriskt Forum nummer 1 2016 landar i brevlådorna omkring den 22 februari.

God Jul och gott nytt år önskar redaktionen!

Nu har det nya numret av Släkthistoriskt Forum lämnat tryckeriet och i början av nästa vecka bör det ha nått de flesta prenumeranterna. Det kanske passar bra nu när hösten börjar göra sig påmind runt om i landet.

Dödligt

Att "ta död" på anfäderna är varje släktforskares mål - annars är inte anan komplett. Men vad var det egentligen som tog livet av våra föregångare? - Mats Karlssons artiklar på temat döden ger oss en tydligare bild av sjukdom, ålderdom och död, så som den drabbade våra anfäder.

När det kommer till dramatiska livsöden kan domstolarnas arkiv erbjuda riktigt spännande forskning. Claes Westling har nyligen skrivit en handbok på ämnet och i en av artiklarna får vi ett smakprov på hur det kan se ut i domstolsarkiven och tips på hur du själv kommer igång.

I övrigt bjuder det här numret på litet av varje. I artikeln Spara för livet berättar Mats Andersson på Swedbanks arkiv om sparbankens historia och sist ges några tips på hur du själv kan ta reda på mer om anfädernas ekonomi. Om det och mycket annat i septembernumret av Släkthistoriskt Forum.

Inte prenumerant?

Självklart vill du läsa Släkthistoriskt Forum - tidningen med nyheter, inspiration och kunskap till dig älskar släktforskning. Sedan 1982 har tidningen givits ut av Sveriges Släktforskarförbund. Den utkommer med fem nummer per år och en prenumeration kostar fortfarande blygsamma 225 kronor.

Börja prenumerera i dag

Nu har årets tredje nummer av Släkthistoriskt Forum landat i de flesta prenumeranternas brevlådor.

En förlorad värld

Lillemor Nyström har dokumenterat den värld som för alltid försvann genom att intervjua tidigare anställda på godset Krapperupp i nordvästra Skåne. I grevens tid får man lov att påpeka - i dag finns knappast några kvar i livet som slet under tiden då statarsystemet ännu var i bruk och godsen hade en smärre stab av tjänstefolk som skötte allt från matlagning till parken. Temat "Livet på godset" börjar med hennes artikel och på den följer en artikel om den svenska herrgårdens historia skriven av den välkände herrgårdsforskaren Göran Ulväng.

Släktforskarfest i Nyköping

Många av oss har anfäder som levt och arbetat på gods och herrgårdar. På godset möttes herrskap och tjänstefolk - samtidigt som en milsvid klassklyfta fanns mellan dem. Spänningen som många gånger uppstod när världarna möttes har inspirerat både författare och filmskapare genom åren och i år utgör livet på godset själva temat för Släktforskardagarna. Det är Nyköping som står värd för årets arrangemang och i tidningen kan du läsa om förberedelserna inför den kommande släktforskarfesten.

Präster, flygare och släktgåtor...

Det här numret bjuder dessutom på inspiration till dig som är nyfiken på präster och deras roll i lokalsamhället. Ett besök på Svensk Flyghistorisk Förening ger en svindlande inblick i kända och glömda flygares dramatiska livsöden.

Du som har ett olöst mysterium i din släktforskning kan glädjas åt en ny avdelning i tidningen - släktforskargåtan. Där ges läsare chansen att få sin gåta publicerad för att förhoppningsvis också få hjälp med att lösa den.

Inte prenumerant?

Självklart vill du läsa Släkthistoriskt Forum - tidningen med nyheter, inspiration och kunskap till dig älskar släktforskning. Sedan 1982 har tidningen givits ut av Sveriges Släktforskarförbund. Den utkommer med fem nummer per år och en prenumeration kostar blygsamma 225 kronor.

Börja prenumerera i dag

I årets andra nummer av Släkthistoriskt Forum får du veta mer om forskning på barnhusbarn och hur du kan ta reda på mer om deras ursprung.

I stort sett alla har vi dem i våra släktled - barnen som på grund av fattigdom eller andra anledningar inte kunde växa upp med sina föräldrar. Det är förstås många gånger sorglig forskning, men en dålig start i livet behöver inte nödvändigtvis innebära att det också slutar illa. Det är en av de saker som gör släktforskning så spännande!

Dessutom: Har du en sjöman i släkten har du spännande forskning framför dig. I artikeln om sjömansforskning får du veta hur du hittar till dokumenten som berättar om sjömanslivet, som förr kunde innebära både äventyr och fara.

Som vanligt bjuds även på de senaste nyheterna från släktforskarvärlden: En ny handbok om mantalsforskning har precis släppts och författaren Magnus Bäckmark ger i en intervju svar på vad detta omfattande källmaterial har att bjuda på.

Lösnummer

Numera finns möjligheten att köpa det senaste numret som lösnummer direkt i Rötterbokhandeln.

Köp det senaste numret i Rötterbokhandeln

Inte prenumerant? - prenumerera på Släkthistoriskt Forum

Släkthistoriskt Forum nr 1 2015 bjuder på en Norden-special som ett sätt att uppmärksamma temat för Släktforskningens dag.

Lösnummer till specialpris

Med anledning av detta erbjuder Sveriges Släktforskarförbund nu sina medlemsföreningar att köpa lösnummer av tidningen till specialpris - endast 20 kronor/st - att dela ut i samband med arrangemang på Släktforskningen dag. Gäller så långt lagret räcker.

Här beställer du lösnummer

Mer om innehållet

Det är dags att vi nordiska släktforskare kommer närmre varandra. I det här numret får du därför fyra artiklar om hur man släktforskar på anfäder i Finland, Norge Danmark och på Island.

Några som inte var blyga att närma sig varandra var i alla fall de nordiska kungligheterna. I Ted Rosvalls artikel "kunglig ping-pong" bjuder han som vanligt på genealogisk underhållning, denna gång om hur de nordiska kungahusen är släkthistoriskt sammanlänkade.

Många släktforskare ställer sig frågan varför inte fler ungdomar lockas av släktforskning. Men är det verkligen så att de inte släktforskar? I artikeln "Vad gör de unga släktforskarna?" får vi bekanta oss med ett par unga släktforskare som har en hel del idéer om hur föreningslivet skulle kunna passa dem bättre.

Dessutom bjuder det här numret på en artikel om kvinnor som passade på att bryta ny mark inom ett fält där det otroligt nog var möjligt – fotografin.

Se läsprov från tidningen med tema Norden

Årets sista nummer av Släkthistoriskt Forum bjuder på en inblick i det folkliga nöjeslivet förr. Hur kan vi ta reda på mer om musiker, artister och skådespelare i släktträdet?

Läs om teaterdirektörer med tvivelaktig talang, landets tidiga cirkussläkter, bondkomiker och barnartister. Och få tips om var du kan ta reda på mer om dem.

När kyrkobokföringen brunnit upp

Släkthistoriskt Forum besöker Ockelbo släktforskarförening som har kommit in i en intensiv fas i sitt arbete med att rekonstruera kyrkobokföringen, som förstördes i samband med att Ockelbo kyrka brann ned 1904.

När sanningen ska fram

Har du någon gång i din forskning stött på sekretessbelagda handlingar? Johanna Lidén och Anna-Maria Tiberg Knutas på Stockholms Stadsarkiv reder ut begreppen kring sekretess och tipsar om hur du kan få fram oanade uppgifter.

Om det och mycket mer i Släkthistoriskt Forum 5/2014.

Trevlig läsning!

Inte prenumerant?

För endast 225 kr får du en helårsprenumeration (fem nummer) av Släkthistoriskt Forum - släktforskarnas eget magasin.

Här beställer du din prenumeration

I dagarna delades det senaste numret av Släkthistoriskt Forum ut till prenumeranterna runt om i landet.

Dramatiskt nummer

Årets fjärde nummer har temat flyktingöden i släkten och bjuder på dramatiska historier – läs om hur judiska flyktingar mottogs av Sverige under andra världskriget och om de finska krigsbarnen, vars barn och barnbarn i dag återknyter de brustna släktbanden.

Dessutom...

Hur går kurdisk släktforskning till? Vilka var egentligen estlandssvenskarna? Vad är nytt med den nya dödboken och vad är det senaste inom digitalisering av dagstidningar? – Om det och mycket mer kan du läsa i Släkthistoriskt Forum nummer 4.

Bland artikelförfattarna finns Thomas Fürth, ordförande i Judiska Släktforskningsföreningen, Anne Agardh, författare av boken Brink, den svenske slavkaptenen, Markus Gunshaga, rötterbloggare, Rohat Alakom, historieboksförfattare och Carl-Johan Ivarsson, lärare och SHF:s uppskattade bokrecensent.

Inte fått ditt nummer?

Om din tidning har uteblivit kan du vända dig till vår prenumerationstjänst via e-post: pren@genealogi.se

Tel: 08-440 75 51, telefontid måndag - onsdag 9:00-12:00

 Vill du bli prenumerant? – här tecknar du din prenumeration

Nu har Släkthistoriskt Forum nummer 3 landat i de flesta prenumeranternas brevlådor.

Det nya numret handlar bland annat om 1600-talet i källorna. Hur forskar man på tiden innan kyrkobokföringen? Vad kan vi få veta om vanligt folk som levde under 1600-talet? Vad kan man få reda på om de stormaktstida soldaterna?

Adlig guldålder

Släkthistoriskt Forum tittar också närmre på adeln - som hade sin guldålder under 1600-talet. Det innebär förstås ett spännande besök på Riddarhuset. Skottska invandrare hade även de en viktig roll i det svenska stormaktsbygget. Om det kan du läsa i det nya numret.

I Släkthistoriskt Forum nummer tre kan du dessutom läsa om ett ovanligt fynd på Ljusterö i Stockholms skärgård, ofrälse heraldik, om en gäckande tjuvjägare och förstås – om Släktforskardagarna i augusti.

Trevlig läsning!

Läs numret här

Nu har det senaste numret av Släkthistoriskt Forum landat i brevlådor runt om i landet. Temat för årets andra nummer är porträttfotografiet, om tiden då tekniken var ny och om porträtten som fascinerar oss än idag. Lär dig mer om hur du kan datera och identifiera anonyma porträttfotografier.

Numret bjuder dessutom på en genomgång av äldre bouppteckningar, spännande släkthistorier och tips på hur du bevarar din släktforskning för framtiden.

Inte prenumerant?

För endast 225 kr får du en helårsprenumeration (fem nummer) av Släkthistoriskt Forum - släktforskarnas eget magasin.

Här beställer du din prenumeration

Släkthistoriskt Forum är tidningen för alla släktforskare. Temat för det senaste numret är Den stora emigrationen – emigrationen som gick till USA från mitten av 1800-talet till och fram till 1900-talets första decennier.

Vad fick så många att lämna Sverige? Och vilket liv mötte emigranterna på andra sidan Atlanten?

Kom igång med din emigrantforskning

Emigrationsspecialen innehåller en guide till hur du kommer igång med din egen emigrantforskning och Ted Rosvall delar med sig av färska tips på hur du emigrantforskar på nätet.

I årets första nummer kan du även läsa om kolerans härjningar, ett misslyckat frieri och ny litteratur. I bokspecialen kan du som funderar på att publicera din släktforskning hämta inspiration.

Inte prenumerant?

För endast 225 kr får du en helårsprenumeration (fem nummer) av Släkthistoriskt Forum.

Här kan du beställa din prenumeration - Sveriges Släktforskarförbunds prenumerationstjänst.

 Nu i dagarna landar det nya numret av Släkthistoriskt Forum i läsarnas brevlådor runt om i landet.

I årets fjärde nummer kan du läsa om svensken som gav Bronx sitt namn. Om hur du forskar i gamla rättsprotokoll och om en otillåten kärlekshistoria som slutade med straffarbete.

Prenumererar du inte på Släkthistoriskt Forum? Magasinet utkommer med fem nummer om året och ger tips, inspiration och kunskap om världens mest beroendeframkallande hobby – släktforskning.

Läs mer om tidningen och teckna en prenumeration - klicka här!

Nu har det senaste numret av Släkthistoriskt Forum nr 5/2012 landat i de flesta prenumeranternas brevlådor.

Vilka var resandefolket och varifrån kom de? Läs en flersidig artikel av Bo Hazell om den mytomspunna folkgruppen.

Läs också om folkresningen i sockenfrågan, om hur kyrkogårdarna hanterar gravstenar utan gravrättsinnehavare och andra släktforskarnyheter.

Som vanligt bjuder tidningen också på spännande person/ och släkthistorier!

Börja prenumerera på Släkhistoriskt forum - klicka här!!

Vad kan en släktforskare få ut av ett DNA/test? Den frågan får en grundlig genomgång i Släkthistoriskt Forum, som har testat den nya tekniken. Numrets Krönika handlar om släktforskning som turism, som även det kan komma att bli vanligare i framtiden.

Läs bland annat om svenska Brasilien/ och Afrikafarare, ett reportage om Arkiv Digital och en recension av Släktforskarnas årsbok. Självklart finns även ett stort bildreportage om Släktforskarfesten i Gävle / årets spännande och intensiva släktforskardagar.

Läs mer om Släkthistoriskt Forum - klicka här!!

Det femte numret av Släkthistoriskt Forum innehåller bland annat:

• "CSI"/teknik används för att ta reda på kung Magnus Ladulås DNA
• Helenea forskade åt Allt för Sverige
• Folkbokföringens uppgifter säkras
• Nya regler öppnar arkiven
• Amerikabesök med lyckligt slut!

Släkthistoriskt Forum kostar bara 210 kr för fem nummer. Ge någon en julklapp som räcker hela året, köp en prenumeration i Rötterbokhandeln.

Årets fjärde nummer av Släkthistoriskt Forum är här och innehåller bland annat:

• Jan Guillou berättar om boken Brobyggarna och projektet för Släkthistoriskt Forum
• Inledningen till det första kapitlet i Jan Guillous bok Brobyggarna
• Bildreportage från Släktforskardagarna i Norrköping
• Släktforskningen har vuxit upp-Släktforskarrörelsens historia i Sverige

Du som ännu inte prenumererat kan göra det direkt i Rötterbokhandeln

Årets tredje nummer av Släkthistoriskt Forum är här.
Släkthistoriskt Forum nr 3/2011 innehåller bland annat:

• De unga släktforskarna blir fler och fler
• Släktforskning + TV = Sant. Flera nya TV/serier planeras till hösten
• Släktforskardagarna i Norrköping närmar sig. Med många intressanta föreläsningar och en stor utställning
• Årets Örnberg/pristagare: Urban Sikeborg presenteras

Släkthistoriskt Forum kostar bara 210 kr för fem nummer. Du som ännu inte prenumererat kan göra det direkt i Rötterbokhandeln

Årets andra nummer av Släkthistoriskt Forum är här. Släkthistoriskt Forum nr 2/2011 innehåller bland annat:

• Nils Marelius är mannen som arbetat med folkbokföring hela sitt liv och fortfarande brinner för ämnet.
• Läs Ted Rosvalls krönika från andra sidan klotet
• Släktforskningens dag drar folk över hela landet
• Ancestry och Genline växer samman med nya webbtjänster som kyrkböcker direkt i webbläsaren

Släkthistoriskt Forum kostar bara 210 kr för fem nummer. Du som ännu inte prenumererat kan göra det direkt i Rötterbokhandeln.

Årets första nummer av Släkthistoriskt Forum är här. Släkthistoriskt Forum nr 1/2011 innehåller bland annat:

• Våra gravstenar räddas åt eftervärlden med nytt projekt
• Jämtländska historiska bilder finns sökbara på internet
• Stort test: Bästa "apparna" för släktforskare
• En fransman i 1600-talets Svappavaara

Släkthistoriskt Forum kostar bara 210 kr för fem nummer. Du som ännu inte prenumererat kan göra det direkt i Rötterbokhandeln.