Börja direkt – vad vet du redan?

En bra början är att anteckna det du redan känner till – utgå från dig själv och fortsätt en generation bakåt genom att sedan skriva upp dina föräldrars namn och födelseår. Sedan fortsätter du bakåt. Ganska snart kan det uppstå luckor. Det är nu detektivarbetet kan börja!

Använd papper och penna för att skissa upp ett eget släktträd, eller skriv ut våra färdiga antavlor och ansedlar här.

Be äldre släktingar att berätta om sina minnen. Finns det släktfotografier? Be att få låna dem för att skanna. Foto: Roman Kraft/Unsplash.

Att tänka på när du börjar släktforska:

• Intervjua släktens äldsta. Många släktforskare ångrar bittert att de inte frågade medan tid fanns. Spela gärna in intervjun – på de flesta av dagens mobiltelefoner finns den möjligheten.
• Be att få låna fotografier på släktingar och skanna in dem eller fotografera av dem. Kunskapen om vem de föreställer har en tendens att förgås med tiden. Passa på medan det finns släktingar kvar i livet som kan berätta om dem!
• Ta reda på om någon i släkten redan har släktforskat. Men tänk på att du alltid måste dubbelkolla uppgifter du fått av någon annan släktforskare i originalkällan – det vill säga kyrkboken.

I antavlan utgår du från dig själv och jobbar dig bakåt.Antavla och ansedel

En antavla är ett släktträd som utgår från en person (proband), där du kortfattat antecknar de viktigaste personuppgifterna, och sedan jobbar du dig vidare med probandens föräldrar, mor- och farföräldrar och så vidare. Det får inte plats mycket i antavlans små rutor. Därför behöver du hänvisa vidare till exempelvis en ansedel, där du kan fylla i mer information om en ana (släkting).

Läs mer om antavlor och ansedlar i WikiRötter.