I Fråga Lund häromdagen så kom det upp en fråga om déjà vu, som egentligen betyder ”redan sett”. Och visst är detta svårstavade begrepp något som dyker upp både här och där i släktforskningen. Hur är det med den här sidan i kyrkboken, visst har jag ett den tidigare, men jag har aldrig öppnat en bok från den här socknen förut. Kan de ha funnits i någon annan bok, eller har de bundit in sidor fel när de band ihop på något arkiv. Inte vet jag, känslan som uppkommer betyder ju inte att jag redan sett den, men att hjärnan tycks tro det.

Och hur är det med skrönor som cirkulerar, det kanske inte blir redan sett utan det blir mer av redan hört. Finns det i botten en riktig upplevelse, som sen görs om lite grann, bar någon enkel detalj ändras lite. Ingen stor ändring alltså, men nästa gång är det en annan liten detalj som ändras och så fortgår det. Skrönan liknar det som kanske någon var med om, men platser, tider och människor ändras så att passar vid just det här tillfället.

Hylla i GFs bibliotek egen bild

Sådant ser eller hör man ganska ofta när det gäller berättelser som rör emigranter. Var det för att framstå som mer intressant än man egentligen var som brevet hem innehöll lånade händelser. Och varför är det så många familjer på andra sidan Atlanten som berättar historier om hur någon i släkten umgicks med kungen, och hade en betydelsefull rang, när det egentligen var en hästskötare som fanns i Livhusarernas stall en kort tid eller liknande. Fast det där med kungen dyker ju upp ganska ofta i Sverige också. Så många barn några av kungarna hade, undrar om de överhuvudtaget kom upp ur sängen om de producerat alla dessa.

Men en del av de skrönor eller om det nu är äkta berättelser som vi ser och hör kan vara värda att sparas för framtida bruk. Det görs och har gjorts mycket när det gäller bevarande syfte.  Hur många timmar dialektala berättelser finns det inte bevarade i våra arkiv. Hur många hembyggsböcker har det skrivits om händelser och människor som någon gång funnits. Och vi kan se otaliga andra företeelser, men det gäller också att de blir synliga för alla intresserade i framtiden. Att skriva en bok kan vara bra, det gäller också att få den läst.

Det här leder mig osökt in på Genealogiska Föreningens Arkiv och bibliotek, där sparas hur mycket som helst. Det är naturligtvis inte det enda stället, men det ligger mig varmt om hjärtat eftersom jag gått bland dess hyllor under en längre tid. Och det fylls på med båda gammal och ny litteratur, med samlingar av olika slag som gör det möjligt att någon i framtiden hittar ett guldkorn eller fler. Och ibland kommer det påfyllning genom att produkter som fått bidrag från Arvid Lundbäck Stiftelse skänks till biblioteket.

Arvid Lundbäcks Stiftelse har funnits i bra många år och ger stöd till delar av projekt som tar fram produkter kopplade till släktforskning.  Många har fått en slant under årens lopp och ny är det dags igen.  Det går att söka fram till första september, så tänk till, vad just kan tänkas vilja göra.  Det finns lite mer att läsa på Rötters första sida ,   klicka gärna på länken som kommer här https://www.rotter.se/senaste-nytt/4428-sok-stipendium-for-ditt-slaktforskningsprojekt-fokus-pa-industrialiseringens-paverkan

Så heter den danska motsvarigheten till "Arvinge okänd" - och det är en mycket bra släktforsknings-serie, som slår alla konkurrenter i de övriga nordiska länderna, ja faktiskt i hela världen. På bilden ser vi de två programledarna Mette Frisk och Adam Jon Kronegh som kompletterar varandra på ett utmärkt sätt - detta genom att dela på ansvaret. Det är Adam som forskar, mest på det danska Rigsarkivet, där han  excellerar i att med hjälp av en särskild arkiv-lift hissa sig upp till rätt våning i höglagret  - och så är det Mette, som sköter besöken hos grannar och familjemedlemmar för att om möjligt få fram de ledtrådar och fotografier som inte finns i arkiven. De olika fallen är fängslande och för det mesta hälsosamt befriade från tårar och snyft.

De flesta av arvsärendena innehåller element av okända fäder som på olika sätt måste identifieras. Här verkar det faktiskt finnas fler möjligheter i Danmark än i Sverige och Adam tar oss med till alla möjliga spännande kortregister och dossieer. Det tycks finna en sorts underhållsremisser och även sociala handlingar som ibland kan vara riktigt innehållsrika. Ibland visar det sig att barnafadern kan ha en ansenlig mängd barn med olika mödrar. 

Inspirerad av dessa möjligheter satte jag in en fråga på en dansk släktforskningsgrupp på Facebook:

GENEALOGISK FORUM

Slægtsforskning med omtanke

Underrubriken är särskilt tilltalande. "Omtanke" är ju en egenskap som börjar bli allt mer sällsynt, i alla fall bland politiker och tjänstemän som bara kan räkna pengar. Men hos oss släktforskare finns den kvar, hjälpsamheten, välviljan, generositeten.

Jag hade två problem - ett par små flickor med namnet Piculell, som föddes och dog 1906/1907. Bums fick jag svar, massor med svar, som rätt snart hjälpte mig fram till barnafäderna. Jättebra! Ofta får man hjälp genom länkar till originalkällorna via Rigsarkivet eller Köbenhavns stadsarkiv, där man sedan själv kan leta vidare.

De danska källorna var länge extremt svårforskade - och så är det förstås bristen på husförhörslängder och flyttningslängder - men nu har situationen förbättrats rejält, mycket har digitaliserats och indexerats. Det gäller bara att lära sig HUR man ska gå till väga.

Lycka till!

Foto: DR - Danmarks Radio

Läste en artikel om herrgårdar och deras arkiv i Släkthistoriskt Forum, och kom då att tänka på gården Skenäs i Västra Vingåker, Sörmland. Min mormors äldste bror Gerhard arbetade där, och där träffade han också sin Klara, även hon anställd på Skenäs.

Dessutom gifte sig mormors faster Selma med kusken på Skenäs, Per Lindskog. De fick ett flertal barn, bland dem dottern Karin Lindskog, som var född samma år som mormor, och som jag vet att mormor hade rätt mycket kontakt med.

När jag läst klart, kunde jag inte låta bli att googla på Per Lindskog, Skenäs – och landade mitt i en facebookgrupp där någon fotograferat av en tidningssida med en massa människor på. Det var anställda på just Skenäs i början av 1900-talet. Att söket slagit ner just på den, förklarades av en kommentar som någon fällt att hennes mans farfar och farmor, Per och Selma Lindskog, fanns med på bilden! Jag kunde förstås inte låta bli att kommentera att det var mormors faster och ingifta farbror, det.

Ytterligare en person hörde av sig, och berättade att Selma var syster till hennes morfars mor, Matilda. Och där knöt vi kontakt, skickade varandra lite bilder via nätet.

Jag vet skamligt lite om mormors fastrar och ende farbror; deras familjer och ättlingar av idag. Jag håller nu som bäst på att se över de uppgifter jag har, så jag kan skicka dem till min härmed upphittade släkting. Hon har skickat mig en bild på sin morfar, min mormors kusin, och han liknar faktiskt mormors bröder lite grann, tycker jag.

Sedan visade det sig vara verkligt behövligt med en genomgång av släktgrenarna. Jag har en del uppgifter, men har slarvat med datumen något kolossalt.

Förhoppningsvis kommer uppgifterna snart vara klara att skickas.

Och jag funderar faktiskt lite på en matrikel framöver.

Hallå, är det någon eller några i Västra Vingåker eller Julita som härstammar från mormors yngsta faster Emma? Hon var gift med Rickard Dahlström, och henne vet jag mycket lite om. Emma Ericsson alltså, troligen född i Julita som syskonen. Hennes äldste bror är min mormors pappa Johan Albert Ericsson, född i Oxhagen, Julita, men flyttade senare till Västra Vingåker.

Jakten går vidare…

Bilden: Oxhagen i Julita för några år sedan. Här föddes Albert och hans syskon. Kanske i huset på bilden? Foto: författaren.

Oskar Höglander, Fått. Okänd fotograf. Privat bildsamling. Oskar Andreas Höglander föddes 1918-10-29. Hans vagga stod i byn Fått inom Skellefteå socken. Fadern var hemmansägare Karl August Höglander, bördig från Lycksele socken och hans andra hustru Hanna Sofia Norström, barnfödd i Brönstjärn, Burträsk. Oskar hade nio helsyskon och tre halvsyskon, från faderns första äktenskap. När Oskar var sju år dog hans mor.
Hela livet kom Oskar att ägna sig åt skogs- och jordbruksarbete. På vintern 1937 flyttade han till Fäbokälen, Kalvträsk. Där tjänade han som dräng i ett år. 1938-1940 var han dräng i Lappselsliden, Kalvträsk. Det sistnämnda året flyttade han till Sämskkälen, Bastuträsk. I november 1940 flyttade han hem till Fått. 1950 var Oskar återigen bosatt i Fäbokälen, Kalvträsk. Han var då noterad som skogsarbetare. Sedan åtminstone 1953 bodde han i Holmfors, Krångfors i Skellefteå socken. Han blev byn och sin arbetsgivare trogen fram till början av 1980-talet när han flyttade till Bastuträsk. Där bodde han fram till sin bortgång.
När Oskar avled i sitt hem den 10 februari 1988 skrevs det om honom i lokaltidningen: "Vår förre medarbetare och familjemedlem Oskar Höglander har lämnat oss i sorg och saknad." Hans arbetsgivare i Holmfors såg honom alltså som mer än en arbetstagare. Oskars närmaste anhöriga var syskon och syskonbarn.

Om du hittar släkt som levt i Norge kan det finnas goda möjligheter att hitta personerna i norska kyrkböcker.

Några få gånger har jag släktforskat i Norge. Inte i min egen släkt utan åt kunder, och första gången var för över tio år sedan. Senast var nu i vår. Min erfarenhet är alltså mycket begränsad, men jag vill ända dela med mig av den just idag.
Vad jag kan minnas från det första forskningstillfället var det inte så lätt, men ändå görbart. Det var innan det blivit gratis att använda det svenska Riksarkivets digitala forskarsal, men både i Norge, Danmark och Finland var det gratis.

Numera har gränssnittet på norska riksarkivets hemsida förbättrats betydligt. Den norska digitala forskarsalen finns på en egen domän och heter Digitalarkivet, https://www.digitalarkivet.no/

Kyrkböckerna söker du i här: https://www.digitalarkivet.no/parish

Det är nog till fördel om du känner till geografin och allra bäst om du vet vilken församling du vill söka i.
När jag sökte nu i vår gällde det en svensk familj med ett ganska ovanligt efternamn, vilket naturligtvis alltid underlättar. Familjen hade bott i Norge under några år och flyttat tillbaka till Sverige efter en tid men några av barnen var födda i Norge. I den svenska husförhörslängden hade prästen skrivit vilken norsk församling dessa barn var födda i.
Jag kunde ju ha nöjt mig med det men ville få det bekräftat. På köpet fick jag lite mer information. När det visade sig vara förhållandevis lätt att söka i de norska kyrkböckerna utvidgade jag sökningen och hittade då ett par barn i familjen som både fötts och dött i Norge, de fanns det ju inga spår av i de svenska kyrkböckerna. För familjehistorien är ju detta viktigt att få veta.

Man ska komma ihåg att i Norge förde inte prästerna några husförhörslängder, i stället får man söka i folkräkningarna, som på norska heter folketellinger. Precis som i Sverige finns de från spridda år.
Jag har för mig att det är så i Danmark också.

Behöver du vägledning i släktforskning i Norge så finns en handbok utgiven av släktforskarförbundet:
https://www.rotterbokhandeln.se/product.html/slaktforska-i-norge
Släktforskning i Danmark:
https://www.rotterbokhandeln.se/product.html/slaktforska-i-danmark
Släktforskning i Finland:
https://www.rotterbokhandeln.se/product.html/slaktforska-i-finland

Nationaldagsfirande i Norge den 17 maj. Bildkälla: Wikipedia, Public Domain.