Det finns många historier om emigranter, och det är kanske inte så konstigt när det var 1,3 miljoner svenskar som emigrerade, tänk om alla har sin egen historia, då tar de tid att läsa. Visserligen var det mer än 200 000 som kom hem igen, en del med pengar, andra utan. Sen fanns det de som reste som en skottspole över Atlanten, min egen farfars bror gjorde ganska många resor över till Amerika. En del syns i kyrkböckerna, andra finns beskrivna i efterlämnade brev. Verkar som han inte brydde sig om folkbokföringen, han skulle ju hem igen och varför störa prästen.
Alla hans resor måste ha kostat men tydligen så hade han kontakter, för det verkar som han tog med sig idéer härifrån och hittade de som kunde implementera dem over there och sedan tog han antingen med sig produkter eller ritningar som han använde i Sverige. Gick väl hyfsat men sen tog väl orken slut för han livnärde sig senare på att tillverka ståltrådsstängsel och så tog han patent på en råttfälla, undrar om det var en egen uppfinning eller något han hittat i Amerika. Hans råttfällor blev tydligen populära eftersom han blev känd som råttfällemakaren. Stängslen gav kanske pengar men råttfällan gav berömmelse hemma i Brålanda,
Och det var bara en person, han kanske räknas som fler i statistiken men det betyder inte så mycket om vi avrundar siffrorna till miljoner emigranter. Och om råttfällemakaren klarade sig så gick det inte lika bra för alla. Jag kan inte släppa Ola Larsmos bok om Swede Hollow, den svenska slummen i Minnesotas huvudstad Saint Paul, och de fina men också gripande porträtten av de som inte lyckades lika bra som det stod i breven hem. De flesta i boken hamnade på samhällets baksida, eller ska vi säga nere i den djupa dalen, och kom inte upp ur det materiella eländet men var intressanta människor ändå.Fri bild av Ferdinand Stohr på Unsplash
Och handelsmannasonen från Enköping, som gav sig ut till sjöss som ung och levde ett hårt liv under en tid för att sedan gå i land i New York och hitta en gotländska som fick honom till Frälsningsarmén. Blev en omsvängning och ett omväxlande liv. Första frun dog strax efter första barnets födelse och Fredrik Arvid Blom, som han hette, hittade en ny fru och bytte till Svensk amerikanska missionsförbundet, en kyrka startad av Svenska Missionsförbundet. Flyttade mellan svensktalande församlingar, och fick uppleva hur svärfar slog ihjäl sin fru och sen tog livet av sig. Andra äktenskapet sprack i Seattle och Fredrik blev socialist och kanske satt han i fängelse för det. Men när hans son dog i lunginflammation så hände något.
Fredrik började skriva sånger och om vi frågar de som är lite till åren komna så kommer nog många ihåg Lapp-Lisa som sjöng här i Sverige. Hennes största hit var nog Guldgrävarsången, och den är Fredriks verk. En annan sång som vi hör både nu och då, till och med i Allsång på Skansen är Han skall öppna pärleporten, den är också hans verk. Några år efter han skrivit den åkte Fredrik Arvid Bloom, som han då skrev sig hem till Sverige och fortsatte kampen mot drickandet, vilket gav resultat. Han vilar nu i en grav i Uddevalla.
Så här kan vi fortsätta länge, med den efter den andra, ibland kan det vara flera i en grupp, som the Three Lucky Swedes, som fann stora guldfyndigheter i Alaska och blev stormrika. En av dem, Erik Lindblom kom från riktigt fattiga förhållanden i min favoritvinterort, Lofsdalen, så han dyker upp minst en gång om året när det skiddags. Ja, inte han själv men hans minne i alla fall. Det känns nästan som det aldrig kan ta slut på emigrantberättelser.
Och jag kan inte låta bli att tänka på alla de som lämnade och hittade nytt liv på andra sidan, hur skulle de tycka och tänka om det som jag ser idag. Varje dag, varje timme kommer det upp bilder från olika delar av USA i olika flöden. Maskförsedda storvuxna män, och även en del kvinnor, med ICE på ryggen. De tar allt de kan, sätter män, kvinnor och barn i förvar och sedan skickar iväg dem utan någon möjlighet till riktig kontroll. Ett land byggt på immigration slår tillbaka med hårda nypor, inte bara där det kan finnas orsak utan hej vilt mot allt som rör sig.
Jag ska inte dra politiska växlar i bloggen, men det som utspelas nu i landet de flesta emigrerade till gör att jag funderar på hur de som reste och skapade sig ett nytt liv skulle tänka och tycka om det var i livet nu. Har de äventyr och strapatser de gick igenom glömts bort, eller finns de någonstans och kan komma fram igen.