När en ny version av Sveriges Dödbok anländer tar jag fram min lista över alla "hopplösa fall" som jag under min 60-åriga släktforskarkarriär misslyckats med att lösa. Kanske kan de nya tidsperioderna i databasen bli min räddning.

En av de släkter jag sedan ungdomen fascinerats av är Västgötasläkten AURELL. Själv härstammar jag från släkten AURELIUS från Gullaskruvs gård i Kalmar län, därav namnet: AURUM = GULD. Mot slutet av 1700-talet moderniserade några medlemmar av denna släkt sitt namn till just AURELL och två av dem, däribland min anfader Jacob Aurell (1756-1826), kom att slå sig ned i Västergötland. I det längsta trodde jag att han på något sätt tillhörde Västgötasläkten och bestämde mig för att bena ut hela denna stora släkt för att, om möjligt, hitta sambandet. När det till sist stod klart att Jacob kom från Småland och inte var släkt med Västgötarna, hade jag lagt ned så mycket tid och möda på dessa att det inte gick att sluta ...

Västgötasläkten AURELL med rötter åt Mariestad har flera stora grenar, en i Östergötland, en i Västmanland och Stockholm, en i Kansas och flera så klart i Västergötland. Bland de borttappade befann sig klpparslagargesällen OLOV LUFVIG AURELL, född 1793 i Leksberg (R) som son till kvartermästaren Leonhard Aurell (1758-1810) och hans första hustru Charlotta Regina Mellin (1763-1805). Makarna fick nio barn, varav sex levde till vuxen ålder. Men inte ett enda barnbarn. Äldste sonen, apotekaren i Hjo Anders Lorens Aurell (1784-1826) var visserligen gift med efterlämnade inga barn. Alla de övriga förblev ogifta. De tre döttrarna Sophia Regina Aurell (1785-1856), Charlotta Christina Aurell (1787-1830) och Maria Elisabeth Aurell (1789-1858) försörjde sig som hushållerskor och "husmamseller". Sonen Leonhard Aurell (1791-1850) blev smed och så småningom metallarbetare i Eskiistuna.

Men så var det då Olov Ludvig - kopparslagargesällen. Honom har jag hittat lite här och var, mest i Östergötland, där han flyttar mellan städerna. Men han har också vistats i Kungsbacka, Örebro, Arboga, Köping, Lidköping och Nyköping. Gesällerna rörde på sig. Tack och lov för Arkiv Digitals utmärkta husförhörslängdsregister som gör det möjligt att återfinna sde flesta. Men gesäller är besvärliga! De kommer från "obestämd ort" och flyttar året därpå till "obesstämd ort". Efter 1825 har han varit spårlöst försvunnen. Tills igår! Väl installera i datorn var den första sökningen jag gjorde på SVERIGES DÖDBOK  9  just efter den försvunne kopparslagaren. Resultatet ser ni ovan. Lätt som en plätt! Olov Ludvig Aurell hamnade till sist i Avesta, av alla ställen, där han där den 12 maj 1827 av "bröstwerk". Utan Sveriges Dödbok hade jag sannolikt aldrig hittat honom!

När jag som förbundsordförande, tillsammans med Anna-Lena Hultman, för mer än 20 år sedan drog igång projektet NAMN ÅT DE DÖDA hade jag visserligen en vision, men kunde väl inte drömma om att projektet skulle bli så lyckosamt och kunna fortsätta decennium efter decennium, både bakåt och framåt i tiden. I början var det segt, det skall inte förnekas, med mycket motstånd från olika håll. Belackarnas farhågor kom emellertid på skam och Sveriges dödbok har sedan dess vuxit i både omfång och status och utvecklats till Sveriges Släktforskarförbunds verkliga flaggskepp. 

Är det då helt säkert att Leonhard och hans första fru inte fick några barnbarn? Nja, här finns det en liten gåta att lösa:

I Mariestad föds det 1806 ett gossebarn, som får namnet JOHAN. Han blir så småningom glasmästare, kallar sig AURELL och hamnar i Linköping. Hans födelsnotis har inte återfunnits, men han skulle tidsmässigt kunna vara en son till apotekaren Anders Lorens Aurell eller kanske till en av systrarna.

Kvartermästaren Leonhard Aurell gifter 1809 om sig och får 1810 en son, Carl Eric Aurell (1810-1863), som dock bara får ha sin pappa i en vecka ... Sonen hamnar i Stockholm som "järnbärare" (låter tungt) och får många barn, vars efternamn dock förvanskats till AGRELL i kyrkbokföringen och så heter ättlingarna ännu denna dag.

Länge leve SVERIGES DÖDBOK och alla dess döingar!

Per Werner Nisswandt föddes 1870 i den lilla socknen Brismene, söder om Falköping. Hans far, Carl Nisswandt (1831-1915) var lantbrukare, farfar, Johan Fredrik Nissvandt (1796-1882) kopparslagare, rådman och borgmästare i Falköping innan han slog sig ned på Tången i Brismene. Det var hans far, kopparslagaren Peter Nissvandt (1763-1815) från Norra Vram i Skåne, som i början av 1790-talet angjorde Falköping. 

Om det är någon som tycker sig känna igen efternamnet, så beror det sannolikt på den stora skandalen 1932, då H.K.H. Prins Lennart, Hertig av Småland, insisterade på att gifta sig med ofrälse fröken Karin Nissvandt från Östermalm. Hennes far, direktör Sven Georg Nissvandt var syssling till ovanstående Per Werner.

Tillbaka till den senare - känd i släkten som Werner snarare än Per. Han bodde i det längsta hemma på gården, men det finns antydningar om att han hade läshuvud. När han 1901 emigrerar till Australien står han som "Juridikstuderande". Kontakten med hemmet och föräldrarna var nästan obefintlig. Det talas om två brev, båda så klart förkomna, där han berättar att han blivit anställd som gruvingenjör, men inte var. 

Den enda ledtråd jag lyckats forska fram är en notis i en dagastidning i Brisbane från 1906, där Mr V Nisswandt nämns som ordförande i en svensk förening i staden. 

Därefter endast den stora tystnaden. Av och till har jag gjort spridda försök att hitta nya ledtrådar "down under" men alltid utan resultat. Men så plötsligt händer det ... Det kommer ständigt nya databaser, nya register, nya resurser. För att inte tala om gamla resurser som plötsligt växer till och får två miljoner nya poster. En sådan gammal trotjänare är gratissajten FIND-A-GRAVE, som ursprungligen handlade om USA men som nu spridit sig över världen. 

Plötsligt finner jag mig stirra på ovanstående notis om en PETER WERNER NISSWANDT som avlidit 1936 i Cairns, Queensland (var det där gruvan låg ?) och som ligger begravd på Cairns Cemetery. Ingen tvekan där. Av "Per" har det blivit "Peter" men annars är ju namnet intakt. Eller är det?

Jag kliver genast ut på Google och navigerar mig fram till Queenslands officiella website, där man kan beställa dödsattester och andra officiella handlingar. Jag söker på Nisswandt och alla tänkbara och otänkbara varianter på detta efternamn, men får ingen som helst träff. Men jag har ju faktiskt en exakt dödstid - kan man söka på den och kanske "Cairns" i kombination? YES!

Träffen kommer ögonblickligen:  PETER WERNER - bara så! Inget Nisswandt eller liknande ...

Jag krånglar mig fram till beställningssidan och lyckas efter diverse motgångar till sist beställa dödsattesten, som omedelbart ramlar in som PDF. Så här ser den ut:

Den eftersökte har alltså gjort sig av med sitt efternamn. Varför? Var det kanske för tyskklingande i en nation som efter första världskriget hatade allt vad tyskar hette. PETER WERNER heter han nu, kort och gott, och står som hönsuppfödare. Ålder 65 stämmer och även föräldrarnas namn någorlunda. CHARLES = CARL och efternamnet förmodas vara WERNER. Moderns namn är mer exakt, PAULINA LARSEN. Ogift tycks han ha varit och i stället för en bild på själva gravstenen, det brukar vara med, finns det en patetisk bild på den del av gräsmattan där i Cairns där han en gång begravdes. "Down under", så att säga.

Tänka sig! Att man skulle få uppleva detta! Det är med stor tillfredsställelse jag nu plitar in dödsdata för Per Werner Nisswandt i mina tabeller. Det är bara andra släktforskare som kan riktigt förstå och uppskatta hur oerhört viktigt det är att på detta sätt ta död på en människa ...

Idag är det VÄRNLÖSA BARNS DAG - en dag då vi förmodas tänka på de oskyldiga små gossebarn i Betlehem, som den grymme Kung Herodes lät mörda. Det var egentligen en sorts logisk försiktighetsåtgärd utifall stjärntydarna skulle råka ha rätt. Bättre att eliminera den eventuella konkurrensen rejält. Förut hette det MENLÖSA BARNS DAG, men eftersom ordet menlös har kommit att bli lite, ja "menlöst", ändrades det år 2000 till det nuvarande. Det fanns dock ett tredje alternativ: OSKYLDIGA BARNS DAG, som kanske hade varit det allra bästa.

Det finns mängder av målningar som skildrar denna ruskiga händelse i den bibliska historien, de flesta så blodiga och fasansfulla att man inte orkar titta på dem. Bilden ovan, målad av Peter Bruegel d.ä. på 1500-talet, visar en soldatstyrka som skövlar en liten by i nuvarande Belgien om vintern. Invånarna har just firat jul, då plötsligt en ryttartrupp rider upp på bytorget med en gråskäggig svartklädd myndighetsperson i spetsen. Alla utfartsvägar från byn är bevakade av beridna poster.

Trots snön är det faktiskt Barnamorden i Betlehem tavlan försöker skildra. Bruegel har dock placerat den bibliska händelsen i sin egen samtid. Soldattruppens anförare har givit ordern att samtliga gossebarn skall dräpas. Själva verkställandet dirigeras av rödklädda gendarmer och brokigt utstyrda landsknektar. De tränger in i husen, klättrar genom fönster, slår in dörrarna, hugger och dödar de arma pojkarna.

Som tur är har vi väl ingen Kung Herodes i vår egen samtid ... ?

Eller har vi det? Tänk på Putin som samvetslöst låter bomba skolor och barnsjukhus. Tänk på Trump, som av politiska skäl spärrade in småbarn i särskilda läger, åtskilda från sina föräldrar. Tänk på den vidriga militärregimen i Burma som fördriver och mördar oskyldiga Ruhingier, däribland 10.000-tals små barn. Tänk på de sanslösa Talibanerna i Afghanistan som dömer halva befolkningen, inklusive alla småflickor, till hopplöshet och förtvivlan. Tänk på alla dessa militära grupperingar världen runt, som glömt vad de egentligen kämpar för och för vilka ingenting är heligt, särskilt inte små oskyldiga barn. Dessa kan med fördel användas som barnsoldater eller som värnlösa slavar åt de tappra gerillasoldaterna.

Så låt oss då ägna en tanke åt alla dessa moderna Betlehemsbarn världen över och även i vårt eget land. För lite över 100 år sedan var det vi svenskar som flydde svält och umbäranden för ett bättre liv i Amerika. Nu är det 100 miljoner olyckliga medmänniskor som flyr för sina liv.

Värnlösa mot Herodes efterföljare!

På SvtPlay kan man för närvarande avnjuta två säsonger av den danska versionen av ARVINGE OKÅND. Det har jag gjort, och jag får säga att jag är mycket imponerad. På senare tid har vi glädjande nog fått en massa släktforsknings- och DNA-relaterade TV-program, men de flesta av dessa tycks vara behäftade med samma grundproblem: de är producerade av icke-släktforskare, d.v.s. TV-producenter, filmare och redigerare, som i sin strävan att göra förmodat torr släktforskning "TV-mässig", ofta missar poängen. [Bild ovan:  SVT]

Jag var själv med i produktionen av 50 avsnitt av den klassiska serien VEM TROR DU ATT DU ÄR? och var redan på den tiden irriterad över föraktet för arkiv, arkivalier och arkivarier. Visst, sådant förekom också men vispades förbi så fort som möjligt. Kändisarna fick för det mesta forskningsresultaten framdukade på ett bord, eller serverade som en nota på något café någonstans. 

Så icke i danskarnas "Arvinge okänd". Här spelar arkivarien, Adam Jon Kronegh från danska Riksarkivet en framträdande roll och medverkar flera gånger i varje avsnitt. Han springer mellan arkiven, hissar sig upp med truck i Riksarkivets höglager och fotar sina fynd med sin mobil. Tittarna får fortlöpande följa gången och samtidigt lära sig förstå hur forskningen går till och hur man rätt skall tolka de uppgifter som kommer fram. Till skillnad från motsvarande program i övriga länder, sätts dokumenten verkligen i centrum och det är de som tillåts dirigera utvecklingen av arvsärendena.

Flera pluspoäng får programmet för att man orkar och gitter plocka fram en massa okända källor från sociala arkiv, polisen och myndigheter av olika slag. En och annan kyrkobok förekommer givetvis också, men det är ofta de andra dokumenten som blir avgörande. 

Den andra programledaren heter Mette Frisk och hon är verkligen en frisk fläkt och en behaglig personlighet. På hennes lott faller att intervjua grannar, vänner, präster och potentiella arvingar och så småningom meddela resultatet. Avsaknaden av känslopjunk och framtvingade TV-tårar bland deltagarna känns också som en befrielse.

Om du har lite tid över på helgerna, ta då och smaka på några avsnitt i denna utmärkta serie!

Heja Danmark! 

För snart fyra år sedan blev jag en kväll kontaktad av en kvinna i Norge - Randi - som hade sett mig medverka i programmet "Arvinge okänd". Hon undrade om jag skulle kunna hjälpa henne att hitta en halvsyster, som skulle bo någonstans i Sverige. Jag fick ett par ledtrådar, ett ungefärligt födelseår och så namnet: TURID.

Jag råkade känna en person med det namnet och med rätt ålder - vi hade till och med bott grannar - och jag visste också att hon hade norska rötter. För att göra en lång historia kort: Det var hon!

Kontakter förmedlades och sedan dess är de båda systrarna bästa vänner och träffas ofta. Det var i ett tidigt skede meningen att jag skulle få träffa Randi, men så kom pandemin emellan. Idag har det dock hänt. I ett vintrigt Istrum fick jag posera mellan systrarna, Randi till vänster och Turid till höger.
Ibland går det lätt att forska ...

Hela den osannolika historien kan ni läsa här:     Blogg från januari 2019

För sju år sedan bloggade jag här på Rötter om "Geniet från Göinge", Christopher Olofsson Angeldorff (1808-1866) och hans familj. Texten utmynnade i en suck om hur jag inte lyckats hitta hans yngste son, konstnären Wilhelm Angeldorff (1864) eller hans försvunna hustru och kusin, Cecilie Österberg Angeldorff (1872). Hela texten kan läsas här:

Geniet från Göinge

Wilhelm hade, som så många andra förhoppningsfulla konstnärer rest till Paris för att måla och umgås med konstnärskollegor. Väl där besökte han naturligtvis sin morbror, köpmannen Edvard Österberg (1841-1927) och förälskade sig i husets dotter, Cecilie Helene Osterberg. Giftermålet skedde 1891 i svenska kyrkan i Paris och efter några år flyttar paret till England. Där tycks kärleken ha tagit slut för redan 1901 bor de och verkar på två olika ställen hon som dressmaker i Marylebone och han som artist i St Giles. 1911 står han fortfarande som "artist" - nu bosatt i Finchley, Middlesex, tillsammans med sin hushållerska, Eva Noir, 35, änka. Samma år vistas Cecile tillfälligt som gäst i Penzance, Cornwall. Båda uppges 1911 vara gifta.

Enligt släktraditionen skall Wilhelm Angeldorff ha besökt Sverige strax efter 1912 för att hämta upp arvet efter modern, änkeprostinnan Helene Österberg Angeldorff, men kort därefter lämnat landet och avlidit utomlands.

Där har det nu stått och stampat i 50 år eller mer. Av och till har jag gjort spridda försök att hitta honom, alltid varit på alerten när det har kommit nya register och databaser samt finkammat allsköns digitala tidningar, svenska som utländska. Nada! Så plötsligt satt jag framför min skärm och plockade fram Arkiv Digitals utmärkta länkade Bouppteckningsregister. Det gör jag allt som oftast. Kanske har det tillkommit nya härader, städer och tidsperioder. Eftersom jag nyligen hade grubblat över Wilhelm Angeldorffs mystiska försvinnande slog det mig att jag kanske borde lusläsa hans halvsyster bouppteckning. Visserligen hade Oda Angeldorff Berg egna barn och barnbarn, men kanske kunde det finnas någon liten skuld eller fordran som handlade om lillebror. Sagt och gjort, jag slår på Angeldorff, och finner mig stirra på följande registernotis:

Med darrande hand klickar jag till mig själva bouppteckningen och läser:

Han har alltså avlidit 1914 12/4 i Sassnitz, möjligen på själva färjan, på väg tillbaka till kontinenten eller kanske England. Hans närmaste är "å okänd utrikes ort vistande" hustrun Cecile Angeldorff samt halvsystern fru Oda Berg, som han uppenbarligen nyss besökt. Förutom några värdepapper, som han kanske ärvt av modern, består hela kvarlåtenskapen mestadels av målarprylar ...

One down, one to go! 

Hur ska jag då hitta den å utrikes ort vistande hustrun? Som jag har sökt! Inspirerad av fyndet i Kalmar, där Wilhelm aldrig varit skriven men där han kanske ändå hade sin svenska bas - tar jag nu nya tag med Cecilie. Av en rad släktutredning på Ancestry framgår det att den Österbergska familjen var rörlig. En stor del av den, alltså inte bara Cecilie, flyttade så småningom till England, varifrån några vandrade vidare till USA och Australien. Så här finns många länder och kontinenter att välja på. Vid makens död var ju Cecilie bara 42 år gammal, så ett andra äktenskap och därmed nytt efternamn kan inte uteslutas.

Bonus i denna historia är ingressbilden ovan. Jag har alltid trott att den är målad av Wilhelm Angeldorff och att den avporträtterade är hans konstnärskollega Robert Lundberg. Det visade sig vara precis tvärt om och därmed vet vi hur den försvunne konstnären såg ut, åtminstone 1890 när livet ännu var fyllt av möjligheter.

Under studietiden i Lund deltog Angeldorff som illustratör till en eller flera karnevaler - nedan ett exempel på detta. Han illustrerade också en rad barnböcker, bland annat av H C Andersen.

Det fanns en tid då Chicago var Sveriges tredje stad, med fler svenskfödda än Malmö ... Helt lätt har det inte varit att släktforska i denna metropol, men av och till kommer det nya databaser som underlättar sökandet. En färskt sådan resurs är

Illinois, Cook County, Birth Certificates, 1871-1949

med 3 285 271 namn, kanske 1 miljon födelseposter. Uppgifterna i denna databas kommer ifrån själva födelseattesterna och är generöst indexerade. Förutom barnets namn och födelsetid är följande uppgifter sökbara:

• Födelseort
• Faderns namn
• Faderns ålder/födelseår
• Faderns födelseort
• Moderns namn
• Moderns ålder/födelseår
• Moderns födelseor

Så här kan en post se ut - denna gäller Hazel Gunilda Johnson:

Ingressbilden föreställer Hazels föräldrar, Mathilda (1863-1949) och Gottfried (1872-1955) , som kom till Amerika 1885 respektive 1891.

Det ovanliga är uppgiften om föräldrarnas födelseort, som sällan brukar finnas med i databaser av det här slaget, men som definitivt öppnar nya möjligheter. Det går alltså att söka på alla möjliga svenska ortsnamn och få fram ledtrådar till försvunna personer som kanske har ändrat sina namn intill oigenkännlighet, men som tack vare födelseorten ändå kan identifieras.

Födelseorten är förstås "skakig" - ofta felstavad och ofta ungefärlig. I det här exemplet står det att båda föräldrarna är födda i Falköping, men i själva verket var de ifrån Slöta församling nästan en mil utanför staden. Man måste med andra ord söka kreativt och med många olika stavningsalternativ.

Lägg märke till att födelseattesten för Hazel - det är den lilla flickan på bilden nedan - har registrerats först 1943, en så kallad "delayed birth" - i det här fallet försenad med 40 år. Långt ifrån alla födslar blev ordentligt registrerade, inte ens i en storstad som Chicago. För att få pass, pension, röstkort och mycket annat är man i USA tvungen att kunna producera en födelseattest. Om den saknas hos myndigheterna kan den rekonstrueras i efterhand, med hjälp av vittnesmål från barnmorska, grannar eller släktingar. 

Denna utmärkta databas hittar du hos FAMILYSEARCH.ORG - en gratisresurs som generöst ställs till vårt förfogande av Family History Library i Salt Lake City, Utah.

 Ancestry.com har en liknande men inte lika informationsrik databas vid namn: Cook County, Illinois, U.S., Birth Certificates Index, 1871-1922.

Lycka till!

Ända sedan Skatteverket för snart 30 år sedan tog över folkbokföringen från Svenska Kyrkan har församlingsbegreppet legat risigt till. Skatteverket har aldrig gjort någon hemlighet av sin önskan att göra sig av med denna förlegade och svårbegripliga historiska indelning till förmån för det mer hanterliga kommunbegreppet. Det var endast tack vare benhårt motstånd från rikets släkt- och hembygdsforskare, påhejade av historiker, samhällsvetare och andra humanister, som det till sist gick att stoppa planerna. Kompromissen blev att kommunerna skulle vara den primära indelningsgrunden, men att det därtill skulle tillskapas DISTRIKT, identiska med de tidigare församlingarna, vars gränser till sist fixerats av Lantmäteriet.

De nya rutinerna började gälla den 1 januari 2016 – efter detta datum är vi svenskar således inte längre födda i Hedvig Eleonora, Katarina eller Kista församlingar, ej heller i Sjögestad, Vreta Kloster eller Vårdnäs utan endast i Stockholms respektive Linköpings kommuner. På samma sätt registreras dödsfall endast på kommunnivå. Vigslar registreras över huvud taget inte geografiskt utan endast som ett datum för civilståndsändring.

För den som gärna vill fortsätta sin släktforskning in i nutid, lägga till nyfödda i släkten eller avrunda ett människoliv med ett dödsdatum och en dödsort är detta knappast längre möjligt. Den som ringer till Skatteverkets folkbokföringsregister kommer endast att få veta vilken KOMMUN personen bodde i vid födelse respektive död. I flera år har jag vid sådana tillfällen frågat efter distriktet (församlingen) men fått veta att det inte går att få fram. Man får nöja sig med ”Stockholm”.

Tills idag …. då jag gjorde ytterligare ett försök med att fråga efter distrikt. Ett ögonblick, sa den vänliga handläggaren, tryckte på rätt knapp och kunde meddela att barnet faktiskt var född i ”distriktet Engelbrekt” i Stockholm. Glädjechockad över detta bad jag också om distriktet för ett dödsfall och si, den personen avled i "distriktet Oscar".

Systemet fungerar uppenbarligen som det ska, det är bara det att en god del av handläggarna på Skatteverket, de som svarar på telefonfrågor, helt enkelt inte känner till funktionen – knappen! Här måste man alltså INSISTERA på att få fram distriktet och inte ge sig.

Se där, en glad nyhet från Skatteverket. Det är väl inte allt för ofta en sådan rubrik känns påkallad.

********* 

Om du vill få fram personuppgifter efter 1991 ringer du Skatteverket på 0771-567 567 och när den automatiska telefonsvarararen sedan frågar vad du vill säger du så klart och tydligt du kan: FOLKBOKFÖRINGSREGISTRET. Då hamnar du i telefonkö och i värsta fall får du sitta där i en halvtimme. Till sist kommer du dock fram och kan ställa dina frågor (inte för många bara) till de nästan alltid vänliga handläggarna. Glöm inte att fråga efter DISTRIKTET om det gäller en händelse efter 20160101.

I veckan släppte en av de stora jättarna (MyHeritage) en ny funktion på sin sajt - nämligen "kolorering" av svartvita eller sepiabilder till något som liknar en modern färgbild. Bilden ovan har jag använt tidigare i min blogg och i min kåserisamling. KAFFETÅREN heter den och är tagen i början av 1920-talet i den lilla staden Oregon i Illinois. Själva tekniken är inte helt ny och finns givetvis även på andra sajter, t.ex. på gratisresursen https://colourise.sg/ men har hos MyHeritage strömlinjeformats och gjorts rejält användarvänlig. Ladda upp den önskade bilden, vänta några sekunder och njut sedan av den färglagda versionen som går att ladda ner och kanske ytterligare förbättra i något bildbehandlingsprogram.

Är då detta bara en gimmick? En ny leksak att roa sig med för en stund? Det finns ju ingen garanti för att de färger som datatekniken lockar fram verkligen är de ursprungliga. Nej, men färgerna får ändå sägas vara högst plausibla. Titta på nedanstående bild av Elsa, Ingrid och Nils i Angshult i Osby socken omkring 1910 och jämför. Vilken bild är det mest liv i? Vilken version är den mest autentiska?

Det är inget fel på den vänstra svartvita bilden - skarp och och bra som den är! Men nog finns det väl en dimension eller två till i den högra?

Egentligen är det väl den svartvita versionen som ger oss en vrångbild av verkligheten. Alla de tusentals färger våra ögon kan uppfatta har i den svartvita återgivningen kompromissats ihop till en betydligt fattigare gråskala. Dock är vi så vana vid den svart/vita pesentationen att vi upplever den som "naturlig" och kanske t.o.m. i vissa fall överlägsen. 

Att färglägga bilder är absolut inte något nytt. I min ägo har jag flera kolorerade fotografier t.ex. de här båda: Den första, tagen i början av 1950-talet, föreställer min mor. Jag tyckte alltid att den var lite blek och blassig i färgen, men sådant var modet på den tiden. Den andra bilden är mer unik. Det är något så ovanligt som en kolorerad daguerrotyp från omkring 1880, framställd i Ryssland, föreställande min morfars mor, Fanny Josefina Hydén/Sandgren (1847-1885).

Båda de nämnda sajterna har en sorts "spak" med vars hjälp man direkt kan jämföra det svartvita originalet mot den färglagda versionen:

Tänk att jag tycker att detta är riktigt bra! Det känns som om jag kommer mina gamla förfäder och släktingar en liten aning närmare tack vare färgen. Eller är det bara som jag inbillar mig ...?

Vid MyHeritage Live-konferensen i Amsterdam nyligen lyssnade jag till ett föredrag av en av Nederländernas främsta och mest kända genealoger, Yvette Hoitink, som berättade om Holländska källor av olika slag. Det visar sig att den sekularisering av statsförvaltningen som blev resultatet av Franska Revolutionen, och som förfinades av en viss Napoleon Bonaparte, kom att gälla långt utanför Frankrikes gränser. Under Napoleons erövringar av stora delar av Europa spreds den nya ordningen, där staten tog över registreringen av medborgarna från kyrkan - så även i Nederländerna där brytåret är 1811. Före detta år: Kyrkoböcker, efter detta år: Civil registrering. Så småningom smittade systemet av sig på andra länder, England 1837, Tyskland (Standesamt) senast 1876, Danmark 1924 (1968) och Sverige 1991.  

Av alla dessa system tycks det svenska vara det mest extrema och dessutom det mest fragila. I alla andra länder registrerar man de tre viktiga livshändelserna, födelse, vigsel och död, i separata böcker, längder eller databaser - information som kan användas som underlag för fortsatt forskning, som kan korrigera andra källor och som kan skrivas ut analogt och bevaras för framtiden i säkra arkiv, långt från attackerna från cyberrymden. Sverige har inte längre några egentliga födelseböcker, vigslar registreras, förutom själva datumet för civilståndsändring, över huvud taget inte och dödsuppgiften är just bara detta, ett datum, ingen ort, inget sjukhus, ingen dödsorsak, ingen begravningsplats. Det svenska Skatteverket envisas dessutom med att den stora folkbokföringsdatabasen inte behöver arkiveras eller säkras på något annat sätt än via "speglingar", d.v.s. en sorts enkelt back-up-system. Det svenska kulturdepartementet, som borde oroas över den historielöshet som blir resultatet om systemen skulle kollapsa, vågar inte säga flaska eftersom frågan "ägs" av Finansdepartementet, och nåde den minister som klampar in på en kollegas revir ...

1811 är alltså brytpunkten mellan kyrkoböcker och civil registrering av födelse, vigsel och död i Nederländerna. Detta visste jag redan, men vad jag inte visste var att landet sedan 1850 faktiskt också har en sorts HUSFÖRHÖRSLÄNGDER - snarlika de svenska, med kolumner, familjegrupper, hänvisningar bakåt och framåt, ja till och med överstrykningar ... En längd för varje decennium och alltså inte bara i form av ett nedslag, som i folkräkningar eller mantalslängder, utan med fortlöpande information. Va? Här har man i ett halvsekel predikat om att Sverige, av historiska skäl tillsammans med Finland, är det enda landet i världen som förfogar över denna guldgruva av information på individnivå, och så är det inte så ... Min släktforskningsvärld skakar i sina grundvalar! När man tittar lite på ovanstående exempel från det Holländska "Bevolkingsregister" anar man dock att holländarna nog måste ha varit på studiebesök i Sverige och lärt sig hur det ska se ut ...

När det gller digitaliseringen ligger Nederländerna väl framme och har på många sätt gått förbi Sverige. Archieven.nl kan vara ett bra ställe att börja på eller varför inte kika in på Yvette Hoitinks mycket informativa sida: https://www.dutchgenealogy.nl/ - för att inte tala om det Holländska Riksarkivet, som också kan vara värt en mässa: Nationaalarchief

Så var det den lite märkliga rubriken på denna blogg: Den allmänbildade vet att originalaforimsen inte handlar om husförhörslängder utan om KRUSBÄR. Men vem var det som sa så? Den här mannen:

Den 6-8 september besökte jag Amsterdam för att delta i den andra (den första var i Oslo förra hösten) MyHeritage Live-konferensen. I ett par gästbloggar kommer jag att berätta om mina intryck från denna konferens och framför allt om de nyheter som där presenterades. Av dessa var det kanske tre som stod ut - här mina kommentarer:

1. EDUCATIONAL RESOURCE CENTER

Ju större och mer innehållsrika dessa databasjättar blir, desto svårare är det att bemästra dem, förstå hur de fungerar och få ut mesta möjliga. MyHeritage samlar nu alla pedagogiska videosnuttar och längre handledningar (webbinars) till en särskild avdelning där det kommer att vara lätt att hitta dem och få den önskade informationen. Förutom redan befintliga resurser kommer man att lägga till en mängd nya videor med vägledning och användartips. Om sanningen skall fram är väl vi släktforskare notoriskt slöa när det gäller att läsa manualer och instruktioner - vi tror att det räcker med intuition och en god portion erfarenhet - men ju mer komplicerade resurserna blir, desto mer nödvändig kommer denna "utbildningsavdelning" bli, särskilt på DNA-sidan som hela tiden bubblar av nyheter.

2. DNA Health [Hälsa och härkomst] 

Man kan undra varför MyHeritage gör denna satsning inom ett område som egentligen inte har så mycket med släktforskning att göra. Kanske handlar det om att nischa in sig bland potentiella användare som kanske inte primärt är intresserade av sin släkthistoria, men som på ett enkelt sätt vill kunna upptäcka eventuella ärftligt betingade sjukdomar. Konkurrenten 23andMe har sedan länge specialiserat sig just på hälsoaspekten av DNA-tester och MyHeritages nya satsning är kanske ett sätt att vinna över "testare" från just detta företag. Ur släktforskningsperspektiv är det naturligtvis bra att så många som möjligt låter testa sig - även om det sker av andra orsaker än de rent genealogiska - men i övrigt finner jag ingen anledning att kommentera hälsobiten av DNA-konceptet.

3. The World Wide DNA Web

Rubriken är kanske en smula missvisande, men så hette det frullkomligt lysande föredrag som forskaren Alain Diament Carmel höll. Vad det handlade om var den sensationella nyheten att man nu är på god väg att förfina det hittills mycket trubbiga verktyg som brukar kallas "Etnicitet". De flesta av oss har väl studerat de kartor (se ovan) som de olika DNA-aktörerna brukar presentera om att man är så och så många procent Skandinav, Mellaneuropé, Västeruropé, Finländare o.s.v. Uppgifterna är genomgående allt för ungefärliga och saknar därmed värde. Nyheten är alltså att man nu kommer att kunna beskriva etniciteten på betydligt mer detaljerad nivå. Tack vare den stora mängden av testade personer och inskickade antavlor kommer man nu att kunna identifiera mindre populationer och geografiska områden, typ GOTLAND eller SKÅNE, ja t.o.m. ännu mindre enheter, härader eller grupper av socknar. 

Carmel berättade om hur denna identifiering gått till och tog som exempel den tyska 1700-talsutvandringen till Ukraina och Ryssland, där relativt isolerade tyska "kolonier" uppstod. Efter 150 eller 200 år i förskringen kom lejonparten av dessa populationer att återvända til Tyskland. Tack vare DNA-testerna, och med denna specifika migrationshistoria i åminne, gick det att klart definiera de etniska undergrupper som bildats under tiden utanför Tyskland. Kunskapen kring Rysslandsexemplet kunde sedan överflyttas på en rad andra europeiska folkslag och grupper som på grund av krig och förföljelser eller av andra orsaker blivit tvungna att röra på sig.

Nu börjar det bli riktigt intressant och spännande och även om jag bara förstod en bråkdel av alla de vetenskapliga detaljerna i föredraget anade jag ändå möjligheterna i en sådan förfinad teknik. Kanske kommer vi så småningom kunna spåra vårt ursprung inte bara till svepande beskrivningar som "västeuropa" eller "mellanöstern" utan verkligen kunna filtrera fram en rimligt stor geografisk eller etnisk enhet att sedan arbeta vidare med. Kanske går det att finna mönster kring invandring och utvandring som vi tidigare inte känt till. Kanske kommer vi tack vare denna nya teknik också kunna få fram ledtrådar till borttappade släktgrenar i främmande länder ...   

Via Messenger 8 januari 2019:
Hei hei.

Etter å ha sett NRK 1 i dag, Dokumentaren UKJENT ARVING [Arvinge okänd 1/2018 - det avsnitt där bloggaren hjälper Kattis Ahlström att hitta försvunna amerikanska arvingar], lurte jeg på om du kan hjelpe meg. Jeg vet jeg har en halvsøster i Sverige en eller annen plass. Hun er født i Nord Norge tror jeg ca 1950 - 1954 og er døpt Turid.

Dette fordi min eldste bror er født i 1956. Min mor satte henne bort, vet ikke til hvem men vet hun bor i Sverige. Min mor døde i 1990 å da fikk vi vite om henne

Min mor Sigrid er født 1932, men også hun ble satt bort som liten. Skjønner om du ikke kan hjelpe meg, men om du vet om noen som kan?. På forhånd mange takk.

Med vennlig hilsen fra Randi, den yngste av 5 her i Norge.

Om du kan få fram vad hon heter och när hon är född så kan jag nog utan svårigheter hitta henne här i Sverige.

Tusind takk for svar, det var meget snilt av deg. Hun heter Turid, tror hun er lærer? hun er født i 1953 eller 1954 i Norge , det er dessverre alt jeg vet om henne.

Kan det vara den här? [samtliga namn i denna blogg fingerade]

Lindberg, Turid Johanne, Gamla Skolan, 528 36 Bjärkeby   Född 27/3 1953.

Ja det kan være henne, kan du finne ut om vi har samme mor?
Jeg har ingen bild av henne.

Jag känner henne personligen ... Här är hennes aktuella adress och ett gäng telefonnummer. XXX-XXXX. Själv bor jag i Falköping i Västergötland. Turid och hennes dåvarande man, Lennart, dansade folkdans på vårt bröllop 1981. Deras barn och våra barn var klasskamrater!

Er denne Turid født i Norge og adoptert bort som liten?
Jeg fant denna bild av en dame med samme navn på Facebook.

Här är några andra bilder på Turid.

Det må være henne hun er prikk lik vår mor.
Nå er jeg litt shaking
Tusen tusen hjertelig takk for hjelpen.
Jeg får prøve å skrive til henne

Nu har jag talat med Turids X-man, Lennart, som bekräftar att Turid föddes i Nord-Norge av en ogift ung kvinna, vars namn han inte kom ihåg -  att hon blev adopterad av moderns väninna, som så småningom flyttade med Turid till Sverige.

Oi oi dette blir mye på en gang, men jeg er utrolig ydmyk og takknemlig HURRA jeg har en storesøster håper jeg. 😘❤

Om du vill kan jag ringa till Turid och förklara situationen. Har du ett telefonnummer som jag i så fall kan förmedla?

Ja tusen takk det kan du få lov at gjøra. Mitt tlf nr er XXX-XXXX

Nu har jag talat med Turid - och hon blev så glad att hon nästan grät. Hon berättade att hon hade sökt efter sin mor Sigrid, men kommit för sent. Hade träffat någon som lovade att meddela Sigrids barn att Turid sökte efter dem - men sedan hände inget. Hur som helst: Just nu sitter Turid vid telefonen och väntar på ditt samtal. Ring därför genast till XXX-XXXX. Lycka till!

Nå gråter jeg i hvertfall å jeg skal ringe henne når jeg får samlet meg litt.

PAUSE

Nå har jeg snakket med Turid, jeg er sååå glad å tårene bare renner av glede...❤😘🌹

Vi skal treffes når jeg kommer hjem fra jobb. 
Jeg er så glad jeg så på NRK 1 i går og at jeg fant deg 😘😘😘😘
Du må gjerne komme til Norge på besøk 😂😄

                                  Randi

 My work here is done!

Det är sällan det går så här lätt och geschwindt - men ibland är det som om någon däruppe VILL att folk ska bli hittade och få kontakt. Detta har hänt mig så många gånger under mina 50 år som släktforskare. SERENDIPITY brukar fenomenet kallas och det är bara att tacka och ta emot. 

Nu vill jag passa på att tacka alla mina trogna läsare här på Rötterbloggen för fem intensiva och givande år!

Det var den 13 januari 2014 jag författade min första blogg här på Rötter. FIDEL, HERE I COME ... hette den, och handlade om min morfars fars kusin, Gustav Bergström, som utvandrade med honom till USA 1852 för att så småningom hamna på Kuba. Läs här: FIDEL  Ack, hur häftigt och underbart hade det icke varit om jag i denna, min sista blogg, hade kunnat presentera lösningen på detta svåra forskningsproblem - men fullt så god är inte Gud ... Det blir att fortsätta och leta och leta - och om jag till sist en dag lyckas knäcka Gustav, lovar jag att höra av mig till er!

Fem år och 245 bloggar - det känns lagom och bra! Kanske samlar jag en dag "guldkornen" bland alla dessa texter till en liten bok i stil med den jag 2009 gav ut efter åtta år som förbundsordförande och kanske 400 veckobrev: TEDS TANKAR. Skrivklådan - som ni väl har förstått att jag lider av - får jag försöka kanalisera på annat ... Nyss har jag tackat ja till att bli "krönikör" i Släkthistoriskt Forum och helt uteslutet är det inte att jag någon gång återkommer som gästbloggare på den plats jag nu lämnar! Väl mött!

My work here is done!

Teckningen ovan är utförd av Linus Pettersson

Betrakta det lilla begravningsreferatet till vänster. Vad får man veta? Den dödes namn, förstås, var begravningen ägt rum, vilka som officierat och musicerat, kanske något ur programmet samt vilka gåvor som skänkts till den bortgångnas minne? Något av intresse? Knappast! De som var där hörde ju och såg allt som pågick, förmodligen fick de också ett s.k. psalmkort där programmet inklusive alla psalmer och övrig musik förtecknats. Man kan nästan säga att begravningsreferatet är överflödigt och ointressant för de allra flesta och mest fungerar som spaltfyllnad i lokaltidningen.

Betrakta nu i stället notisen till höger, ett exempel på det vi brukar kalla dödsruna - en liten levnadsbeskrivning i miniatyr. Här finns en massa genealogisk information både bakåt och framåt i tiden men också lite historia kring den bortgångnas utbildning, yrkesverksamhet och fritidsintressen. För att inte genera någon har jag som exempel tagit en runa jag själv författat - den handlar om min svärmor som gick bort för ett drygt decennium sedan. 

Mönstret för denna runa tog jag från USA, där dessa "OBITUARIES" är mycket vanligt förekommande, nästan obligatoriska. Ofta följer de ett mönster, en mall, och förmodligen är det begravningsbyråerna som intervjuar familjen inför dessa notiser, som mycket snabbt brukar komma in i tidningen. Det är häpnadsväckande hur mycket information som får plats på förhållandevis liten yta:

Runorna fungerar också som dödsannonser med uppgifter om när och var begravningsakten kommer att äga rum samt vilken kyrkogård som har valts för gravsättningen. Dessa obituaries kan sägas vara överlägsna de svenska motsvarigheterna och ger mycket mer fullödig och bättre information. En del av de uppgifter som finns med i notiserna, anställningar t.ex. och intressen, är nästan omöjliga att få fram på annat sätt. På senare år har texterna börjat bli än mer utförliga, mer personligt utformade och med inslag av både hjärta och humor.     

Visst förekommer det texter av det här slaget - iband kallade IN MEMORIAM - även i svenska tidningar, t.o.m. i rikstidningarna, men då handlar det för det mesta om kändisar och "halv-kändisar", ofta personer som det gått bra för och som har kommit långt i karriären. TFördelen med de amerikanska runorna är att de omfattar nästan alla avlidna människor, oberoende av samhällsklass eller status. En sorts rättvisa inför döden. Amerikansk folkbokföring och därmed möjligheter till personhistorisk forskning, är som bekant under all kritik - ibland närmast obefintlig - men på denna enda punkt har amerikanerna ett bättre koncept. Låt oss kopiera och klistra in ...

Tänk om det vore möjligt att intressera våra svenska tidningar och/eller begravningsbyråer att ta efter det amerikanska föredömet. Att skapa en ny tradition av bestående värde, både för släkt- och hembygdsforskare och för den historiska forskningen i stort. Tänk om svenska familjer kunde förmås känna stolthet och glädje över de små tidningsbiografierna över deras nära och kära, att dessa blev en självklar del av sorgearbetet och ett värdefullt klipp för framtida generationer att studera.

I år är det jämnt 50 år sedan jag upptäckte att jag faktiskt härstammar från BIRGER JARL. Ja, ja, suckar ni - det är det många som gör! Men min anfader är alltså inte den välbekante riks- och stadsbyggare som står staty på Riddarholmen i Stockholm och vars anletsdrag med modern teknik rekonstruerats (bilden ovan till höger), utan en av många smäländska soldater i början av 1800-talet. BIRGER SONESSON hette han egentligen och så var det väl någon vitter och skojfrisk mönsterskrivare som tyckte att soldatnamnet JARL borde passa till en BIRGER, ergo BIRGER JARL.

Jag började på släktforskares vis att samla på hans ättlingar - men det gick dåligt. Själv härstammar jag från dottern Johanna Börjesdotter (1840-1926) och det finns också en syster Stina, som jag har full koll på. Två av de åtta barnen dog som små, men de fyra ovan uppräknade stretade emot ... Sonen Petter Börjesson hittade jag dock tidigt - han arbetade på 1850-talet som skomakare i Stockholm - och det gick att följa honom ut och in i församlingarna tills han 1859 flyttar till Järfälla. Där gifter han sig med en 40-årig änka, men avlider redan den 30 oktober 1863 i Barkarby. Den lilla dotter, Beata Bernhardina, som hustrun föder den 18 januari 1864, får han således aldrig träffa. Flickan avlider några månader senare, varvid denna gren av släkten dör ut.

Så var det flickorna, Maria och Anna, som utvandrar till Tyskland 1868 respektive 1885. Inte roligt! Tyskland skall en släktforskare helst försöka undvika - i alla fall om det handlar om modern tid, då de drakoniska datalagarna i stort sett omöjliggör vanlig släktforskning. Jag har heller inte kommit någon vart med dem - utan får bida min tid tills någon av databasjättarna släpper just det material jag behöver. Men äldste sonen då, Sven Johan Börjesson, var finns han? I femtio år har jag letat, men utan någon som helst framgång. Så kom då Arkiv Digitals och MyHeritages välsignade personregister BiS (Befolkningen i Sverige 1860-1947) och hat man gesehen. Där finns han ju - som fånge på Karlsborgs fästning:  

Informationen är oerhört detaljerad, man får i princip hela hans levnadshistoria presenterad: Hur han kom till Adolf Fredriks församling 1848 och senare bodde i Jakobs församling, att han har en bror, skomakargesällen Petter Börjesson i Stockholm samt fem systrar i Pjätteryd, samt att han ankom 1853 till Karlsborg. Upprörande är det som framgår av texten i övrigt: "Ostraffad. Tilltalad Oct 1853 i Stockholm för olofligt tillgrepp, men frikänd". Det är alltså inte för några hemska brott som han får sitta på fästning, utan för att han är "försvarslös". Arbetslös skulle vi kanske säga idag - och det var olagligt! Efter två år släpps han och återvänder då till Stockholm. Det går dåligt även i fortsättningen - undra på det efter en sådan start - och till sist hamnar han på Långholmen:

Långholmens liggare är också ytterst detaljerade och man kan följa hans något slingriga karriär fram till den 31 September 1860 (fanns detta datum 1860?) då han skrivs ut från Långholmen efter 2 år och 6 månader för 2:a resan stöld. Vart tar han vägen? Ingen vet! Man kan tycka att han borde finnas med i Sveriges Dödbok, som ju börjar just detta år - men så icke. Förmodligen finns det ett antal dödsfall på 1800-talets mitt som undgått excerpisterna och ledningen för Namn åt de döda. Det kan vara sjukhusjournaler, arbetsinrättningar, sinnessjukhus, fängelser, häkten o.s.v. Kanske dags för en systematisk genomgång, särskilt av huvudstadens alla källserier, som tycks innehålla dödsnotiser, som inte registrerats på något annat ställe.

Den första "rullan" på Långholmen innehåller ytterligare spännande detaljer, särskilt denna som satte myror i huvudet på mig:

En morbor! Skohandlaren Bengt Lönnqvist, vistas dels i Solna dels i Pjätteryd. Vem är nu detta? Raskt tillbaka till Pjätteryd, och visst, Sven Johans mor, Beata Petersdotter, har en yngre bror Bengt Peterson (1816-1886) som tar namnet Lönnqvist och blir välbeställd handlare i Stockholm.

Hans bouppteckning ger nya häpnadsväckande ledtrådar: Lägg märke till att namnet BIRGER ofta skrivs som BÖRJE.

Man noterar genast att systersonen Sven Johan Börjesson saknas bland de uppräknade arvingarna - alltså bör han ha avlidit före 1886 och förmodligen rätt snart efter frisläppandet från Långholmen 1860.

Den stora nyheten är naturligtvis uppgiften om att systerdottern Maria Börjesdotter är gift med Arbetaren Peter Jakobsson. Tyvärr vet man inte var dessa befinner sig, inte heller systern Anna Börjesdotter. Men namnet på Marias man låter väldigt svenskt. Kan hon ha återvänt från Tyskland och gift sig med en ungdomsvän? Eller har hon träffat Peter Jakobsson i Tyskland och gift sig med honom där? Hur som helst, ny information är verkligen detta - tack vare rika morbror i Stockholm.

När jag för 50 år sedan besökte min farmors yngsta syster i Kristianstad pekade hon på ett väggur och sa: Den där klockan ärvde min mormor (Johanna Börjesdotter) från en bror i Stockholm. Jag har alltid trott att detta måste ha varit Sven Johan Börjesson - men så icke. Det var en morbror, inte en bror. 

Nyårslöftet - eller i alla fall ambitionen - för 2019 blir således för min del att försöka hitta den där Peter Jakobsson och genom honom så småningom fånga in Maria och deras eventuella barn. Om Sven Johan Börjesson har jag inte så väldigt mycket hopp. 

Men man ska aldrig säga aldrig!

GOTT NYTT ÅR

alla flitiga släkforskare!

Ingressbilden på Birger Jarl är från MEDELTIDSMUSEUM, Stockholm

I dessa yttersta dagar må bloggaren vara ursäktad om han för en gångs skull blir rejält politisk - partipolitisk till och med. Dock bara i en enda fråga, nämligen den som berör oss alla såsom varande släktforskare och kulturkonsumenter: Inträdesavgifterna på våra nationella museer!

Sedan tre månader lever vi i ett politiskt vakum med en övergångsregering som, i avvaktan på att partierna och deras ledare käbblat klart, har att sköta den löpande verksamheten på det att konungariket Sverige inte ska avstanna. Så står det i grundlagen. En övergångsregering får således inte introducera nya kontroversiella frågor, bestämma om nya skatter eller avgifter, utan lägga en fullkomligt neutral budget, byggd på föregående års siffror och överväganden. Detta har övergångsregeringen nu gjort och lämnat över till riksdagen för beslut. Då kommer radarparet Ulf och Ebba med sina i hast hopkomna och partipolitiskt motiverade budgetreservationer, som mirakulöst vinner kammarens gillande. Det kan tyckas märkligt att de regerande partierna, de som faktiskt fortfarande har ansvar för riket, i detta sammanhang är förbjudna att agera politiskt, medan det för oppositionen är fullt tillåtet att hitta på i princip vad som helst. Förmodligen kunde inte grundlagsförfattarna ens föreställa sig en sådan situation, som den vi nu upplever.

Bland de prioriterade frågor som M och Kd nu lyckats få igenom riksdagen finns alltså inträdesavgifterna på våra statliga museer. Det var Socialdemokraterna som en gång införde gratisprincipen. Motivet då var, att kultur som bekostas med allmänna medel också skall komma alla till del. Det ska inte vara så att det bara är de välbärgade som ska få ta del av gemensamma satsningar, som ändå till 90% eller mer finansieras via skattsedeln. För fattiga familjer, studenter och pernsionärer var det tidigare uteslutet att besöka våra museer, inträdesvgiften utgjorde en allt för hög tröskel.

Satsningen blev en succé. Plötsligt ökade antalet besökare på de 18 statliga museerna lavinartat. Det var vid dessa museer gratisprincipen gällde:

• Armémuseum 
• Etnografiska museet
• Hallwylska museet
• Historiska museet
• Livrustkammaren
• Medelhavsmuseet
• Moderna Museet
• Naturhistoriska riksmuseet
• Sjöhistoriska museet
• Östasiatiska museet
• Nationalmuseum
• Medeltidsmuseet
• Riksidrottmuseet
• Flygvapenmuseum i Linköping
• Marinmuseum i Karlskron
• Skoklosters slott
• Statens centrum för arkitektur och design
• Världskulturmuseet i Göteborg

Även de fortfarande avgiftsbelagda museerna fick sig en skjuts i och med att tröskeln var sänkt och aptiten retad. 

Så fick Sverige en alliansregering och en av dess första åtgärder blev att återinföra avgifterna på de statliga museerna. Det är svårt att riktigt förstå motiven bakom detta beslut. I rikets sammanlagda budget handlar det ju om växelpengar, varför det bara går att tolka agerandet ur en ideologiskt uppfostrande synvinkel: Du ska göra rätt för dig! Här ska minsann inte finnas några onödiga subventioner! Kultur ska kosta! Det finns inga gratisluncher - vänj dig vid det! Eller något i den stilen.   

Så föll alliansregeringen 2014 och vi fick en ny koalition mellan S och Mp - som i sin tur återinförde gratisprincipen på de statliga museerna med samma motiv som förra gången. Detta kom att gälla från och med den 1 februari 2016 och hann återigen bli en succès pyramidal, inte minst sedan nyrenoverade Nationalmuseum efter många och långa år i höstas slog upp sina portar. Den renoveringen har kostat skattebetalarna 1,2 miljarder kronor, en investering som den inkuppade budgeten nu kommer att urvattna eftersom entréavgiften effektivt kommer att hämma publikströmmen. Liksom förra gången.

Varför gör M och Kd så här? Är frågan verkligen av sådan vikt att den nödvändigtvis måste finnas med i statskuppen? Tydligen har den för dessa partier kommit att bli en prestigefylld

SYMBOLFRÅGA

och då vet man ju hur politiker blir. Då biter inga argument i världen, ingen logik och inga vädjanden. Nu återgår museerna till sin diskreta tillvaro med tomma lokaler och desillusionerade chefer och utställningskuratorer. Verksamheterna kommer fortfarande att kosta skattebetalarna lika mycket men så många färre kommer i fortsättningen att utnyttja dem.

Vad blir då nästa steg för kulturprofilerna Ulf och Ebba? Är det inte ganska självklart? Den 1 februari i år blev det gratis att använda Riksarkivets digitala resurser, kyrkoböcker, mantalsländer, domböcker, rullor och allt det andra som utgör nationens minne. För första gången i landets historia blev släktforskningen helt demokratisk, tillgänglig för alla utan kostnad. För fattigpensionärer såväl som för skolungdomar. För ensamstående föräldrar såväl som för arbetslösa och utslagna. Lita på att M och Kd inte kommer att nöja sig med museerna. Som ett brev på posten kommer återinförandet av Riksarkivets avgifter.

Det kanske inte vore så dumt med ett extraval i alla fall .... 

Bilden på Nationalmuseum från museets egen hemsida. Bilderna på politikerna från Riksdagen.se (open)

Vapenskölden från WIKIPEDIA.

För någon tid sedan fick jag ett lästips: GIGANTERNAS FALL av Ken Follett - ett drama i fem länder kring 1:a Världskriget - en tegelsten med bortemot 1000 sidor. Nej tack, tänkte jag, den hinner jag aldrig läsa. Men hur det var gjorde jag ett utfall mot Audible, min hovleverantör av engelska ljudböcker- jag "läser" helst i bilen - med sällsynt begåvade skådespelare som uppläsare. Deras tolkningar, med dussintalet olika röster och dialekter, ger läsningen (lyssningen) en alldeles särskild dimension. 

Redan efter ett kapitel var jag fast. Romanen utspelar sig alltså parallellt i Storbritannien (mest i Wales), Frankrike, Tyskland, Ryssland och USA. I varje land får vi lära känna en eller flera familjegrupper ur olika sociala skikt, överklass, politiker, aktivister, militärer, gruvarbetare och, framför allt, starka kvinnor. Med start 1911 leds vi genom de händelser som orsakade det förfärliga och egentligen alldeles onödiga 1:a Världskriget: Vi är med i Skyttegravarna i Frankrike, vi genomlider de ryska revolutionerna och det skräckvälde som sedan utbröt, ja vi hamnar till och med i Vita Huset och i Kreml. Men boken har också en smula "Herrskap och tjänstefolk" eller "Downton Abbey" över sig, klassmotsättningar, gruvarbetarstrejker och spritsmuggling.  

Det är en mustig soppa megaförfattaren Ken Follett denna gång har kokat ihop. Ur litterär synvinkel kanske inte världens bästa bok - inget Nobelpris så långt ögat ser - men fascinerande och framför allt bildande. Trots att jag tycker mig kunna en hel del av 1900-talets historia fick jag i varje kapitel nya fakta och ny kunskap, varfär utfärderna på Google blev många och givande. När jag under åtta säsonger var med och skapade "Vem tror du att du är?" brukade jag ibland kommentera programidén så: Vi utnyttjar skamlöst våra kändisar för att genom dem få tillfälle att berätta om Sveriges historia;  Kyrkohistoria; Socialhistoria, Militärhistoria och Rättsväsende - om arkiven, biblioteken, museerna o.s.v. På samma sätt skulle man kunna säga om Ken Follett och hans böcker: Han använder skamlöst romanens lockande form för att få tillfälle att skildra 1900-talets historia.  

Kenneth "Ken" Martin Follett, född 5 juni 1949 i Cardiff, är en brittisk författare som mestadels skriver historiska romaner och thrillers. Han har totalt sålt drygt 130 miljoner exemplar. Fyra av hans verk har placerat sig på förstaplats i New York Times bestsellerlista.

Som barn var han förbjuden att se på TV och film av sina nykristna föräldrar. Han utvecklade tidigt ett intresse för läsning, men förblev en likgiltig student tills han kom upp i tonåren. Hans familj flyttade till London när han var tio år gammal och kom att studera  filosofi, blev engagerad i vänsterinriktad politik och utbildade sig till journalist.

Så småningom drev hans sökande efter nya utmaningar honom att lämna journalistiken för att i stället publicera böcker. Han började också skriva skönlitteratur under kvällar och helger som en hobby. I och med publiceringen av Nålens öga 1978, blev han både rik och internationellt känd.

Han har i dagsläget skrivit cirka 40 böcker, som sammanlagt sålts i över 130 miljoner exemplar internationellt (2014). Han skriver mycket om historiska skeenden och har bland annat skrivit "Århundradet-trilogin" om fem familjer genom 1900-talets historia, konflikter och krig. [ur Wikipedia] - foto: Luke Wolagiewicz

Normalt är jag verkligen inte mycket för råa krigsskildringar med granater och bomber - är lite för blödig för sådant - men redogörelserna från skyttegravarna i Frankrike är faktiskt något som alla tänkande människor behöver känna till, liksom vi alla, hur smärtsamt det än är, måste ta till oss ropen från andra världskrigets ghetton och koncentrationsläger. Men man blir arg, rasande arg, över alla dessa korkade officerare på båda sidor, som samvetslöst kastar upp våg efter våg av unga pojkar för att i hundratusental mejas ned av motståndarnas maskingevär. Här har vi de verkliga massmördarna - generalerna och krigsivrarna! Lika upprörd blir man över Bolsjevikernas framfart efter det att man till sist, med västmakternas goda minne, bluffat till sig makten i landet och fått fart på utrensningarna av sina motståndare, reella eller inbillade.

Efter 31 timmars andlöst lyssnande tog boken till sist slut och jag hamnade som så ofta i en sorts post-litterär depression. Det är svårt att skiljas från alla dessa personer, påhittade och verkliga, som man under så lång tid haft alldeles inpå sig och fått lära känna. Döm om min lättnad och glädje när jag idag upptäckte att GIGANTERNAS FALL bara är den första delen i en historisk 1900-talstrilogi, där de övriga delarna heter VÄRLDENS VINTER och EVIGHETENS RAND. Del två handlar givetvis om nästa stora världskris, andra världskriget med förspel och efterspel, medan del tre tar sin början 1960 och går fram till kommunismens fall. Och hela tiden är det samma personer och familjer - de fem släkterna och familjekretsarna - vi får följa.

Släktromanen är ingen ny företeelse i litteraturen och inte heller i TV-serierna värld. Vem minns inte:

• Forsytesagan av John Galsowrthy
• Huset Buddenbrooks av Thomas Mann
• Familjen Thibault av Roger Martin du Gard
• Roots av Alex Haley
• Stad-serien av Per Anders Fogelström
• Sorundasviten m.fl.historiska serier av Lasse Widding
• Brobyggarna av Jan Guillou
• Matador och Krönikan [Danska TV-serier]
• Vår tid är nu [Svensk TV-serie]
• Halvbrodern [Norsk TV-serie]

Det finns säkert många fler!

Det slår mig, att vi släkt- och hembygdsforskare ofta sitter inne med unik dokumentation om gångna tider och personer, berättelser och historier som bara väntar på att någon med författandets gåva ska ta sig an dem. Eller borde vi försöka själva? Tegelstenar är det ingen som förväntar sig av oss, men kanske en novell eller två eller, varför inte, en artikel i Släktforskarnas Årsbok, som alltid söker nya spännande manuskript för kommande volymer.

Välkommen med ditt bidrag!

Magibild skapad av macrovector - www.freepik.com

Så kom den då äntligen, den nya versionen av SVERIGES DÖDBOK, släktforskarförbundets flaggskepp, som i snart två decennier hjälpt och fascinerat landets släkt- och hembygdsforskare och många, många andra. Produkten är egentligen genial, både som ett exempel på vad som kan åstadkommas när många bäckar små får flyta ihop och när flitiga fingrar fortsätter att komplettera och förbättra, och som ett enastående hjälpmedel i jakten på våra förfäder och släktingar.. För det är ju just det den är, ett suveränt hjälpmedel och en väg in i kyrkoböckernas och bouppteckningarnas förlovade värld. 

Vi är ju så vana vid denna och de andra suveräna resurserna, Befolkningsskivorna, Rotemannen, EMIBAS, lokala och regionala databaser producerade med hjälp av det s.k. Presentationsprogrammet och mycket annat från Johan Gidlöfs tomteverkstad - så vana att vi kanske har glömt en del av de unika funktioner dessa skivor faktiskt innehåller. Helst vill man ju sköta sig själv och tror sig om att mer eller mindre intuitivt kunna hantera alla sökmenyer. Risken är dock att man i sin forskarhybris glömmer eller missar några av de magiska tricken och finesserna ...

Så här ser den ut, den välbekanta menyn med sina närmast obegränsade sökmöjligheter. Som vanligt gäller den gyllene regeln: Skriv så lite som möjligt - om du får för många träffar lägger du till begränsningar i form av nya parametrar. Låt oss först titta på en ofta bortglömd knapp, nämligen den som finns som ett alternativ efter de fem rutorna för EFTERNAMN, FÖRNAMN, YRKE/TITEL, FÖDELSEORT och DÖDSORT. De representerar en sorts register i registret, en total förteckning över alla förekommande namn, orter och yrken. Om du är det minsta osäker på stavningen är det denna funktion du skall välja:

Efternamnslistan visar dels samtliga stavningsvarianter, dels hur många av varje sort som finns med i databasen. Med höger musknapp bockar du för de namn du vill ha med i din sökning och när du är färig med ditt urval trycker du på grönt ljus. Enkelt och praktiskt! Församlingsnamnen i de geografiska listorna har normerats - det finns alltså endast en version av varje sådant namn - men eftersom stavningen kan ha ändrats är denna funktion också värdefull. Särskilt nyttig är förekomstlistan när det gäller yrken och titlar, som kan se ut och stavas precis hur som helst. 

Det här är en av mina favoriter. Förutom förekomstlistan kan du i denna meny välja att söka efter ett enskilt förnamn eller en kombination av flera. Min mormor hette KARIN CECILIA SOFIA. Om jag söker på Något/några får jag hur många träffar som helst, men om jag trycker på Alla reduceras antalet till sex. Om jag dessutom bockar i rutan Endast i denna ordning blir det bara två, däribland mormor. I kombination med exempelvis ett födelseår eller en födelseförsamling är detta ett oerhört kraftfullt verktyg.

Datum skrivs i Sveriges dödbok på detta sätt - 19120523 - men det är också möjligt att söka bredare: 1912, 191205 eller 1912052 om man är osäker på det exakta datumet. Om man råkar ha tillgång till ett komplett personnummer blir det bara en träff, den rätta nämligen ...  Civilståndsändring är också en mycket användbar funktion. Den handlar alltså om: 

• Vigseldatum
• Datum då personen blev änka/änkeman
• Skilsmässodatum   

Här infinner sig ett bonustrick! Låt oss säga att du har hittat en kvinna med efternamnet Bergström i Sveriges dödbok och du ser att hon blev änka 19640725. Du tar då genast och kopierar detta datum samt häller in det i rutan Dödsdatum i en ny sökning, denna gång på en man som heter Bergström och som är avliden just detta datum. Bingo, där är ju maken!

Denna rad är särskilt välkommen när du söker personer med allt för vanliga efternamn. För att inte drunkna i träffar kan du här på olika sätt begränsa urvalet. Smart!

Med födelseort menas naturligtvis Församling, och denna knapp är därför förvald. Om du inte riktigt vet hur församlingsnamnet stavas är det bara att trycka på listan till höger och leta. Det går också att söka på Land, t.ex. Norge, Län och Landskap. Under Dödsort tillkommer möjligheten att söka på Kommun vilket i vissa fall kan vara bättre än län eller landskap. Däremot har jag inte lyckats klura ut hur de nya knapparna Då och Nu skall användas ... Förmodligen har de väl med länsindelngen att göra.

De sista sökrutorna är måhända en smula "luddiga". Adressökningar fungerar inte särskilt bra men kan ändå vara värda ett försök. Återigen, skriv så lite som möjligt. Jag försökte med "Tanto" och fick då 30 träffar på personer som bott på Tantogatan i Stockholm. En sökning på den synnerligen vanligt förekommande adressen "Storgatan" ger bara 341 träffar, så här är det något skumt! Kommentarerna kan handla om lite av varje men den information som kanske kan vara värdefull är om en person finns antecknad i en svensk dödbok men faktiskt har avlidit utomlands någonstans. Jag prövade med "Chicago" och fick fyra träffar, "New York" gav sex och "USA" 39. Även begrepp som "sälvmord", "försvunnen" och "mördad" kan förekomma.

Sveriges Dödbok är en välsignad produkt och vi svenskar får sägas vara lyckligt lottade som har den. Inte nog med att vi har världens bästa folkbokföring, vi har också världens bästa register/databaser. Andra aktörer har presenterat nätversioner av olika sorters dödregister, även svenska, men ingen av dessa har den exakthet, detaljrikedom och eleganta sökbarhet som Sveriges Dödbok erbjuder. Vi fröjdar oss redan över nästa version, då även inkluderande perioden 1830-1860, som enligt planerna skall vara klar 2021. Heder åt alla flitiga excerpister och kontrolläsare! Och åt den ursprunglige skaparen av konceptet, framlidne Carl Szabad, åt Anders Berg och hans företrädare Anna-Lena Hultman, Johan Gidlöf m.fl.

Veckans blogg tillägnas tvenne förnämliga REGENTTAVLOR. Den första ser ni här ovan - en samling av miniatyrbilder målade av Konstakademiledamoten Ulrica Fredrica Pasch (1735-1796). Målningen förefaller vara utförd omkring 1785 och visar alla svenska regenter från Gustav Vasa fram t.o.m. tjusarkungen Gustav III. Även lille kronprinsen, Gustav (IV) Adolf, har fått plats i kompositionen. Ulrica Fredrica "Ulla" Pasch tillhörde en mycket speciell dynasti. Hon var dotter till konstnären Lorens Pasch d.ä., syster till konstnären Lorens Pasch d.y. och brorsdotter till konstnären Johan Pasch. Om henne skriver Wikipedia: 

Sedan hennes bror år 1752 påbörjat sina studier utomlands, och hennes fars karriär inte längre inbringade så mycket som förut på grund av att han inte höll sig stilmässigt uppdaterad, led familjen av ekonomiska problem. Efter sin mors död år 1756 blev Ulrika Pasch därför hushållerska hos sin mosters änkling, guldsmeden Gustaf Stafhell den äldre, som emellertid lät henne måla på fritiden. Hon ska i själva verket ha börjat ta emot beställningar mot betalning samma år. Hon började snart utföra porträtt och andra målningar mot betalning, och kunde som yrkeskonstnär försörja sin far och sin syster fram till broderns återkomst till Sverige år 1766. Eftersom hon då sägs ha försörjt familjen under en tioårsperiod, bör hon ha varit yrkesverksam sedan cirka år 1756. Hennes framgång i att så snabbt bygga upp en kundkrets under dessa år har sagts bero på de låga priser hon tog. I slutet av denna period levde hon i egen bostad, något djärvt för en kvinna under denna tid.

År 1766 återvände som sagt hennes bror Lorens Pasch den yngre från sina studier utomlands, och från detta år arbetade syskonen tillsammans och delade bostad och ateljé, medan deras syster skötte hushållet. Deras relation och samarbete beskrivs som harmoniskt. Ulrika Pasch ska enligt uppgift ofta ha målat de detaljer i broderns arbeten som han fann tröttande, såsom särskilt kläder och textilier. Pasch hade en framgångsrik karriär fram till sin död och anlitades frekvent av medlemmar av kungliga hovet. Deras syster och hushållerska Hedvig Lovisa beskrivs som djupt tillgiven dem båda, och det antyds att hennes död senare samma år som Ulrikas var ett självmord.

När Konstakademien grundades 1773 valdes hon in som ledamot samtidigt som sin bror. Hon har kallats den första av sitt kön i konstakademien: Ulla Adlerfelt nämns som medlem före henne, men detta var i konstakademiens föregångare. Hon var i alla händelser den första kvinnliga yrkeskonstnären. 

Den andra regenttavlan - troligen inpirerad av den första - tillkom 1897 i samband med Kung Oskar II:s silverjubileum. Det var 1872 Oskar efterträdde sin storebror Karl XV som Sveriges och Norges konung, en roll och en position han länge åtrått. Här har ytterligare kungar tillkommit: Gustav IV Adolf, Karl XIII och så fyra kungar ur den nya dynastin, BERNADOTTE: Karl XIV Johan, Oskar I, Karl XV och så huvudpersonen själv, Oskar II.

"Konstnären" bakom denna komposition är okänd, men han (eller hon) tycks ha varit svårt influerad av tidens något pompösa smak med vapensköldar, fanor och lagerkransar. Frågan är om inte Ullas version är mera stilren och sober. "Less is more".

I år är det 200-årsjubileum för ätten Bernadotte. Igen, får man väl säga, eftersom det redan firades stort för åtta år sedan, 2010. Det var ju 1810 den nya dynastin anlände till Sverige, men det var inte förrän 1818 som Karl XIV Johan faktiskt som Karl XIII:s adoptivson och efterträdare uppsteg på tronen. Ergo - två jubileumsår.

Det kanske kunde vara läge för en ny Regenttavla - denna gång med Carl XVI Gustaf, rekordmonarken som nu regerat i 45 år, i mitten ...

Bara en idé!

På MyHeritage-konferensen i Oslo nyligen släpptes en stor och potentiellt omvälvande nyhet  - införandet av GEOGRAFISKA begrepp i företagets DNA-plattform. Som det nu är svämmar dina matchningar över av meningslösa "gemensamma efternamn", typ Johansdotter och Pettersson. För oss svenskar, som förstår det här med patronymikon, är varje sådant tips naturligtvis fullkomligt värdelöst. Detta verkar MyHeritage nu ha insett - vi är ju inte ensamma på denna jord om att ha namnseder som avviker från den gängse anglikanska normen. Därför kommer det snart att bli möjligt att som ett alternativ i stället välja GEOGRAFISKA MATCHNINGAR, t.ex. på församlings- eller landskapsnivå, snarare än EFTERNAMNSMATCHNINGAR. Utmärkt, men då infinner sig genast nästa problem:

STAVNINGEN!

Hur vet man vilken stavningsversion som ger flest antal träffar - den nuvarande eller någon av de historiska? Hur ska en amerikansk släktforskare veta att det som står i de svenska kyrkoböckerna inte längre gäller? Att HVETLANDA och FJELKINGE idag stavas på ett annat sätt. Att massor av socknar helt har bytt namn, eller att församlingar har delats - särskilt i städerna - eller lagts ihop. Forskar man i andra länder, som genom århundraden lydit och lidit under olika stormakter, upptäcker man snart att platser kan ha både tre och fyra olika namn. Så till exempel i Estland, där städer kan ha estniska, tyska, svenska och ryska namn och där kyrkoböckerna förts på lika många språk. Särskilt besvärligt är det om det förekommer olika sorters alfabeten i de länder man har anledning att söka i.

I den nya geografiska resursen skall man på något sätt kunna söka efter gemensamma släktingar runt en KOORDINAT. Man kommer inte att behöva ta reda på alla namnversioner av en stad eller by, utan får via longtiduer och latituder alla dessa träffar gratis. Riktigt hur det kommer att fungera vet jag inte, men tanken är god. Jag föreställer mig att det också kommer att finnas någon form av distansparameter: "Sök alla gemensamma anor inom X antal kilometers avstånd från Vrigstad" eller något i den stilen.

Koordinatresursen kommer att, om den fungerar som det är tänkt, underlätta det svåra matchningsarbetet enormt för alla oss som kvackar med våra DNA-resultat utan att riktigt veta vad vi sysslar med. Den torde också kunna vara ett utmärkt redskap för den som försöker ta sig fram i den tätnande djungeln av Publika släktträd på nätet. 

Betrakta detta gamla fotografi, taget i Stockholm någon gång i slutet av 1800-talet, kanske omkring 1895. Kvinnan på bilden heter ALMA ANDERSDOTTER - senare ANDERSSON - och hon föddes 1876 i Bräkne-Hoby, Blekinge, som dotter till torparen Anders Persson (1842-1921) och Elin Svensdotter (1838-1927) i Vasakull. 1894 flyttar hon till Stockholm och får anställning som piga hos en familj på Söder. Efter två år är hon tillbaka i Bräkne-Hoby, bor något år i Lysekil, för att sedan återvända till Stockholm. Det är svårt att följa hennes väg - kyrkoböckerna, mantalsuppgifterna och Rotemansarkivet talar tre olika språk - och ibland tycks hon vara helt "obefintlig".

1904 4/6 föder hon på Allmänna Barnbördshuset en utomäktenskaplig dotter, Elsa Margareta, som placeras på Barnhem och avlider två år gammal den 2/10 1906. Dödsfallet noteras dock inte förrän 1908 i Bräkne-Hoby dödbok, där hon till synes var skriven hos morföräldrarna i Vasakull. Möjligen föreställer denna bild den lilla flickan, som inte fick leva. Den hade i det gamla albumet placerats bredvid ovanastående bild av modern ...

Under åren 1905-1910 arbetar Alma som "tjänarinna" hos Källarmästaren Klaus Julius Muhr (1856-1911) i Stockholm - därefter är hon totalt försvunnen ... Inom familjen vet man dock berätta att Alma hamnade i Ryssland, förmodligen i St Petersburg, och att hon också vistats i Finland. Hon skall ha gift sig med en "ryss", möjligen tillhörande en adlig familj vid namn PORUFKIN, som i sin tur skall ha blivit skjuten av "den andra sidan", förmodligen "de röda" under det Finska inbördeskriget 1918.

Alma, iförd en praktfull huvudbonad, och hennes äkte man, Herr Porufkin - bilden tagen i Helsingfors. Kanske är det deras bröllopsbild vi ser och kanske vore det trots allt möjligt att hitta vigseln i någon finsk kyrkobok? Vad säger mina finska släktforskarkollegor?

Så småningom lyckas Alma ta sig tillbaka till Sverige och bosätter sig i Karlskrona, där hon 1936 10/4 avlider, 70 år gammal. 

Men folkbokföringen halkar efter även här. I likhet med många medlemmar av resandesläkter, verkar hon under långa perioder inte ha varit skriven någonstans. Det är först vid själva frånfället hon äntligen blir registrerad.

Min svärfar brukade berätta om faster Alma att hon ibland besökte sina syskon i Blekinge och då brukade ynka dem över hur fattigt och eländigt de bodde. I Ryssland och Finland hade hon hade haft paradvåning, tjänstefolk, vackra kläder och smycken och hur mycket pengar som helst. Brodern brukade då titta strängt på henne och ställa den mycket relevanta frågan:

Var har du då alla dessa pengar idag, Alma?

Dessa fyra bilder räddade jag i sista stund ur en container utanför Karlshamn, där oförstående släktingar hade dumpat dem. Varför var jag där just då? Vad eller vem var det som ledde mig till just denna plats? Heaven knows ...

 *****

Rubriken alluderar på den gamla Tom Lehrer-visan om Alma Schindler (1879-1964) en österrikisk tonsättare och konstnär, känd bland annat för sina äktenskap med tre av samtidens mest berömde kulturprofiler (kan man fortfarande använda detta belastade ord ...?), tonsättaren Gustav Mahler, arkitekten Walter Gropius och författaren Franz Werfel. [Wikipedia]