Som släktforskare blir du av och till tvungen att kontakta SKATTEVERKET, som sedan 1991 har ansvar för den svenska folkbokföringen. När du behöver komplettera dina släkttabeller framåt i tiden lyfter du alltså på luren och ringer:

0771-567 567

Då svarar en vänlig dam som hälsar dig välkommen till Skatteverket och ber dig presentera ditt ärende. Då säger du:

FOLKBOKFÖRINGSREGISTRET

så högt och tydligt du kan. Nu hjälper inte det, eftersom spökrösten i 99 fall av 100 frågar:

Söker du uppgifter från folkbokföringsregistret?

På detta svarar du så klart ja, och det är då den kommer, den stora lögnen ...

Då kopplar jag dig till en handläggare på folkbokföringsregistret!

Det gör hon nämligen inte, utan i stället sparkas du snett nedåt till följande meddelande:

Det är väldigt många som ringer just nu och alla köplatser är upptagna. Var vänlig försök senare.

Det gör du, om och om igen med samma nedslående resultat. Dock, till sist får du kanske följande besked:

Ditt samtal är placerat i kö, som betjänas av 29 handläggare - din plats i kön är 109.

Beräknad kötid: 1 timma och 4 minuter.

Orkar du sitta med luren tutande och knastrande på bordet framför dig i över en timme? Dessutom blockerad! Nej, just det! Ibland, och det går inte att förstå varför man någon gång får denna möjlighet, erbjuds man att i stället bli uppringd i stället, vilket givetvis är att föredra.

Väl framme gäller det att snabbt och väl förberett presentera sina frågor, helst med angivande av personnummer på de personer du behöver veta mer om. Handläggarna är som regel mycket kunniga, vänliga och tålmodiga - och det förtjänar du som fått vänta i över en timme på detta. Tyvärr har du bara ett par futtiga minuter på dig - vill du veta mer måste du börja om från början igen och i bästa fall vänta en timme till på din tur.

Det här är inte acceptabelt! Inte på något sätt! Man kan säga att Skatteverket i och med dessa mördande köer brister i den  tillgänglighet och öppenhet, som är en viktig del av all myndighetsutövning och som ingår i deras direktiv.

För några år sedan gick det bättre. Då kunde det kanske ta upp mot en halvtimme att komma fram - men då var det ofta mellan 40 och 60 handläggare som svarade på frågorna. Idag är det kanske 20-30. Jag gissar att det har varit någon liten räknenisse framme och minskat bemanningen på oviktiga avdelningar. Och dessutom kortat telefontiden ...

Och Skatteverket tycker verkligen att denna funktion är oviktig. Gäller det beskattning är de minsann på hugget, men här handlar det om släktforskning och personhistoria. Who cares? Det var mycket synd, att man 1991 valde att lägga folkbokföringen på just Skatteverket. Den hade sannolikt fungerat betydligt bättre som en egen myndighet. Detta märker man också i verkets okänslighet när det gäller bevarandet inför framtiden av den oersättliga databasen liksom i deras ointresse för våra gamla geografiska indelningar, till exempel våra socknar. Dessa räddades till sist  - om än med nytt namn [distrikt] - då¨släkt- och hembygdsforskare gjorde gemensam sak med antikvariska och historiska instutioner.

Kanske dags för Sveriges Släktforskarförbund att åter ta strid mot en myndighet som inte förstår att folkbokföringen också har andra väsentliga sidor än enbart som underlag för beskattning!

 Bild:  Telefonstation. 18 juni 1947. På 1880-talet bildades en telefonförening i Gävle. Telefonledningar började byggas. Gävle var en av de mest framsynta städerna. En central inträttades...  Länsmuseet i Gävle [Digitalt Museum]

Nu är den här - TEDS TESER - den tredje och avslutande volymen i min serie med släktforskningskåserier!

Min "genealogiska skrivklåda" har tidigare resulterat i böckerna TEDS TANKAR (2009) och TEDS BLOGGAR (2019).

I årets volym har jag samlat 60 av mina "bästa bloggar", krönikor och en och annan tidskriftsartikel från åren 2017 till 2024. De flesta kan beskrivas som spännande berättelser från forskningsfältet, märkliga sammanträffande samt tidlösa betraktelser kring smått och stort i en släktforskares värld.

Det mesta handlar om knepiga släktforskningsgåtor och om hur jag med nyfikenhet, envishet och en massa tur så småningom lyckas lösa dem (dock icke alla ...). Lite emigrantforskning och DNA blir det också samt en god sortering prinsar och prinsessor.Och lite tyckande kring våra arkiv och institutioner.

En salig blandning m.a.o.

Släpps vid Släktforskardagarna i Malmö 24-25 augusti.  

Bild: Wikimedia Common

Läs den braskande rubriken ovan, fortsättningen lyder: "berättar sanningen i direktsändning", och betrakta ovanståend bild, som ju föreställer Kronprinsessan Victoria och Herr Daniel Westling, någon vecka före bröllopet 2010. Lägg särskilt märke till inringningen av Daniel på den högra bilden. Hur reagerar man på denna kombination?

Oj oj oj! Nu är det slitningar i äktenskapet?
Daniel har skaffat sig en älskarinna? (hon som berättar "sanningen")
Eller också är han dödssjuk och kommer snart att dö?
Huvvaligen!

Man klickar sig så klart vidare för att läsa själva artikeln, där det framgår att Prins Daniels stora hjärtefråga är hälsa och rörelse och att han lanserade Generation Pep, vars syfte är att få unga att röra på sig mer. Detta visste vi ju alla, men sen då? Så kommer det en bild av friidrottaren Carolina Klüft, som är anställd i organisationen. Det är hon som "berättar sanningen" i TV om den PEP-rapport som beskriver hälsoklyftan mellan barn från olika miljöer i samhället.

Artikeln är det alltså inget fel på, men rubriken!

RUBRIKEN!

Hur kan en ansvarig utgivare godkänna en så falsk, ohederlig och gravt vilseledande rubrik med tillhörande bild, som inte alls har något med ämnet att göra. Hur kan han ostraffat och i åratal få utsätta offentliga personer av olika slag för dessa försåtliga förföljelser av "kungligheter och kändisar", som anges som tidningens mål och mening. Om det nu hade varit en engångsföreteelse, en tillfällig brist på omdöme och hederlighet, hade man kanske kunnat låta det passera. Men dessa bedrägliga rubriker fortsätter oblygt och oförtrutet dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år. Så här ser den senaste ut:

Nya bilden på Daniel och Estelle väcker frågor - detaljen som sticker ut

Bilder: Wikimedia Commons

Originalbilderna, de som används i tidningen, föreställer Prinsessan Estelle och Prins Danuiel, och där har man ringat in hans glasögon. Här börjar läsaren så smått fundera på om det handlar om likhet eller kanske olikhet, far och dotter emellan. Är det glasögonen? Finns det en latent ögonsjukdom i familjen? Visst inte! I artikeln framgår det att Daniel älskar kepsar och att detta nu smittat av sig på Estelle. "När han och dottern, prinsessan Estelle, befann sig på Friends arena för att se mötet mellan AIK och Värnamo under onsdagen, så hade de tagit på sig samma keps – något som inte tillhör vanligheterna." skriver den alerta tidningen, som alltså heter: 

Svensk Dumtidning

Nja, inte riktigt så, men nästan. Allerkoncernens flaggskepp går nu varje vecka till botten med sina skandalösa rubriker och bildmontage. Ansvarig utgivare sedan 2016 är journalisten Johan T Lindwall. Han har tidigare arbetat på såväl Se & Hör som Expressen, för det mesta som "hovreporter" och kan absolut beskrivas som en parasit på den kungliga familjen.

Men det är inte bara kungligheter han och tidningen förföljer. Här ett axplock aktuella rubriker från tidningens webbsida:

Lottas kärleksförklaring till Soldoktorn väcker misstankar: "Min älskade Michael Engbert" [Han bytte efternamn]

Malin Berghagen oigenkännlig – det här har hänt [Hennes karriär som hälsoprofil]

Krisen i Tommy Körbergs äktenskap – hustrun har vägrat ens säga hans namn [namnet "Tommy" under deras dejtingtid]

Zlatan Ibrahimovics tuffa beslut – kommer att gå skilda vägar för gott [Bytte tränare]

Helena Bergströms lycka efter sorgliga förlusten: "Tomheten var för stor" [Hennes häst dog]

Allt ackompanjerat av intellektuellt oanständiga bildkollage.

                                                                                                                                                                                                    Johan T Lidvall [Bild: Wikimedia Commons]

Utan att det planerats så, innehåller Släktforskarnas Årsbok 2024 hela fem artiklar om cirkus- och skådespelarfamiljer. Den typen av släkter är ofta extremt svåra att följa i kyrkoböcker och andra officiella handlingar. Deras av nödvändighet nomadiserande tillvaro, med engagemang och turnéer såväl inom som utom landet, gör att de av och till helt försvinner under radarn. Det går inte att följa dem i husförhörslängder, församlingsböcker eller mantalslängder. De enda gånger de dyker upp tycks vara vid större ”event” – som till exempel barndop och dödsfall. Vigslar också, kanske, även om det inom dessa kretsar inte alltid var så noga med att officiellt registrera sina förhållanden.

Förr var det näst intill utsiktslöst att hitta dessa livshändelser – de kunde ju inträffa snart sagt var som helst där cirkusen eller ensemblen råkade befinna sig. Tack vare alla nytillkomna register och databaser över födda, vigda och döda är situationen idag betydligt bättre. ”Sveriges dödbok” är som alltid verktyg nummer ett, men även de skandinaviska resurserna hos Arkiv Digital, Ancestry, Familysearch och MyHeritage kan vara helt avgörande i jakten på så kallades ”strays” – vilsegångna får …

Numera, och inför framtiden, är det inte skådespelar- och cirkusfolk som är svårfångade, utan i stället de som av olika anledningar lever undangömda eller som gått under jorden. Det kan handla om arma kvinnor och barn, som under nya identiteter måste gömma sig undan allt för testosteronstinna män. Det kan också handla om flyktingar, som inte fått uppehållstillstånd och som, hellre än att skickas tillbaka till lidande och död, försöker leva i ett skuggsamhälle, utan papper och dokument, men likväl kvar i landet. En tredje grupp är de hemlösa, som möjligen gör avtryck i socialtjänstens akter, men knappast i folkbokföringen. Och så har vi de kriminella klanerna, vars medlemmar kommer och går och som ingen riktigt har koll på.

Om våra ättlingar om hundra år vill söka sina rötter, kanske det visar sig att en del av deras härstamning faktiskt ingår i någon av dessa dåligt dokumenterade grupper. Vad ska de göra då? Sannolikt kommer de att få leva med stora luckor i sina släktutredningar, luckor som politiker och myndigheter redan idag måste ta itu med, om våra efterkommande ska ha en rimlig chans att lära känna sitt ursprung och sina rötter.

***

Glöm inte att beställa ditt exemplar av SLÄKTFORSKARNAS ÅRSBOK 2024 innan det är för sent ...  Förköpsperioden slutar 30 april.

arsboken@rotter.se