Nyligen hemkommen från en kulturvecka i Madrid, där vi vandrade - så småningom stapplade - oss igenom tre stora konstmuséer, fyra slott och ett antal tillf'älliga utställningar. Och några vackra parker. Staden Madrid är en riktig höjdare, välordnad och med ett särdeles välskött och lättnavigerat tunnelbanesystem. Där tappade vi dock varje dag hakan inför all vänlighet och artighet som visades oss gamla och trötta: Ungdomarna RESTE SIG UPP och erbjöd oss sina platser!!! Det skulle vara i Stockholm det ...

En av konstsamlingarna stack ut, nämligen den på Museo Thyssen-Bornemiszas övervåning, som ägnas Renässansen och Barocken, således från perioden 1400 -1650.  Gammalt och trist, hann jag tänka, innan jag blev stående framför porträtten i ingressbilden. Den högra bilden heter "Porträtt av en kraftg man" och är målad av Robert Campin (1375-1444) omkring 1425.

1425

Kunde de måla så på den tiden? Vilken skärpa! Vilken blick! Vilka fäger! Vilken träffsäkerhet i återgivningen av en människa som levde för 600 år sedan. Man tror inte sina ögon! Den vänstra bilden är inte sämre den: Porträtt av Ruprecht Stüpf, målad av Barthel Beham (1502-1540) omkring 1528. Som släktforskare vill man ju gärna veta vem han var denne Stüpf - en inflyelserik patricier och borgmästare i München - men ännu viktigare är ändå det faktum att han faktiskt ÄR identifierad. Det är mer än man kan säga om alla dessa anonyma ansikten i våra gamla insticksalbum eller skokartonger. 

För snart ett kvarts sekel sedan blev jag, som ordförande i Sveriges Släktforskarförbund, kontaktad av Tore Sand i Eksjö, som hade fått en lysande idé. Han föreslog att man på Rötter borde ha en särskild avdelning för gamla fotografiska porträtt, både identifierade och oidentifierade. Avdelningen skulle förses med interaktivitet, så att vi släktforskare skulle kunna hjälpa varandra med identifieringen och påföra nyttig information om de avbildade.

Jag talade genast med Rötters skapare och dåvarande redaktör, Håkan Skogsjö, som entusiastiskt åtog sig att skapa denna fantastiska resurs som fick namnet PORTRÄTTFYND. Släktforskarkollektivet har sedan dess aktivt medverkat till att avdelningen idag har 287.943 porträtt, de flesta med identifierande information eller ledtrådar att gå vidare med. Mycket bra!

Men är det inte dags att gå vidare?

Sedan 2002 har den tekniska utvecklingen flödat fram, så att det numera faktiskt går att identifiera folk med ansiktsigenkänning. Åtminstone i deckarna på TV - men borde det inte gå att med samma teknik bearbeta bilderna i Porträttfynd och köra jämförelser med andra bilder både där och i andra bilddatabaser?

Borde inte detta vara en logisk fortsättning på ett redan succéartat projekt?

Den här bilden från 1537 behöver inte identifieras ... Vi vet att den föreställer den förfärlige Kung Henry VIII av England. Det var han som nackade två av sina sex fruar och skilde sig från två av dem samt försköt sina barn. Bilden till höger - från 1483 av della Francesca - av den guldlockige pojken är däremot fortsatt anonym.

Dagens blogg kommer att handla om något som är så tabubelagt som det över huvud taget kan bli:

INCEST

Det är inget ämne man gärna vill läsa, än mindre skriva om. Ändå är det en (o)mänsklig företeelse som behöver belysas från alla synvinklar, även den som heter släktforskning och DNA.

Många som testar sig gör det i förhoppningen att de skall kunna identifiera en eller flera okända fäder i antavlan. Sådana har vi alla och ibland går det faktiskt att, med hjälp av triangulering och andra smarta metoder, få fram tänkbara kandidater, som med stor sannolikhet kan sägas vara just de vi letat efter. Indicierna hopar sig och med allt fler som testar sig förvandlas antagandet i bästa fall till en sanning.

Men ibland går det inte alls. Trots att många i släkten testat sig, kanske till och med en bukett helsyskon vilket lär vara bra i sammanhanget, så går det inte att komma vidare. 

Det man hoppas på är ju att man ska få en massa "oförklarliga" matchningar, gärna med höga Centimorgan-tal, som då rimligen bör komma från de okända fädernas andra ättlingar eller släktingar. Men så blir det inte alltid och man börjar fundera på vad som kan vara felet. Om det går att identifiera eller förklara alla matchningar en tre-fyra generationer bakåt i tiden är kanske förklaringen den, att det inte finns några utomstående. Att de okönda fäderna i själva verket är insiders:

Familjemedlemmar! 

Illa nog om det är kusiner eller sysslingar som haft ihop det - men ibland är det värre än så. Bröder som ger sig på sina systrar, farbröder som förför unga brors- och systerdöttrar och, värst av allt, perversa fäder som våldför sig på sina egna döttrar. I vissa fall handlar det om regelrätta våldtäkter, ibland om mer subtila om än lika avskyvärda metoder.

Låt oss nu lämna all rättskipning - för incest är ju på alla sätt olagligt - och alla moraliska resonemang åt sidan och fokusera på det som allt för ofta blir resultatet av dessa förbjudna aktiviteter: BARNEN! Hur känns det att vara barn och få veta att min morfar också är min pappa? Får de över huvud taget veta det, eller ljuger modern och hela släkten om det pinsamma, det onämnbara, och tar sanningen med sig i graven? Förklarligt i så fall, men knappast försvarbart. Alla människor har rätt att få veta sitt ursprung, hur hemsk historien än är. Till och med nutida provrörsbarn, tillverkade med med hjälp av anonyma danska spermadonatorer, som kanske har 50 eller fler ättlingar ...

Med nuvarande teknik är det inte alltid möjligt att avslöja barnafadern om han är en mycket nära släkting. Osäkerhetsfaktorerna blir för många och matchningslistorna blir mer förvirrande än förklarande. Det kan hända att DNA-tekniken så småningom utvecklas och förfinas, så att den kan lösa även sådana problem, men än är vi inte där.

När kan man då börja ana att allting inte står rätt till i släkten? Jo, om man oförklarligt blir för nära släkt med någon. Om man har för många cM gemensamma med sina sysslingar, så att de förefaller vara kusiner. Eller om en brylling verkar  vara en syssling och så vidare. Det finns "prutmån" åt alla håll och generösa "korridorer" - men ser man ut att vara närmare släkt med någon än man enligt folkbokföringen borde vara, då är det dags att börja fundera ... 

Eller ska man låta bli?

Det var som ett svar på den amerikanske presidentens förvirrade politik vi, för kanske första gången, fick höra vad den Europeiska Unionens svar skulle kunna tänkas bli, en ..

Handels-BAZOOKA

Ordet "bazooka" hade vi kanske hört förut, men själva innebörden blev vi tvungna att googla:

En bazooka är ett raketgevär som uppfanns i USA under andra världskriget. Smeknamnet bazooka kommer från musikinstrumentet med samma namn och liknande utseende. Numera används termen ofta som en synonym till ordet raketgevär. Vapnet kombinerade principen om riktad sprängverkan med ett raketvapen för första gången, vilket gjorde den till ett effektivare infanteripansarvärnsvapen än de tidigare pansarvärnsgevären.

Där någonstans tappar jag intresse och koncentration - men det är tydligt att det handlar om ett starkt och riktat vapen, konstruerat för krig och elände. 

Finns det något i vår egen tillvaro - släktforskarvärldens - där ordet BAZOOKA skulle kunna vara relevant. Kanske! Jag tänker på de tre stora, Familysearch, Ancestry och MyHeritage, alla tre med globala ambitioner. Familysearch är den stora gratisresursen, som för ett kvarts sekel sedan bestämde sig för att digitalisera och indexera hela sin gigantiskt samling av mikrofilmer från snart sagt hela världen. Ancestry är däremot en kommersiell sajt, men väldigt snygg, prydlig och välorganiserad. Och så har vi då ...

Vad ska man säga om denna mega-site och dess aningen speciella approach till släktforskning och släktforskare? Sajten skryter med otroliga 38,4 miljarder historiska poster, en mängd som överstiger all mänsklig fattningsförmåga. Därtill kanske 100 miljoner stamtavlor och släktutredningar, en stor DNA-resurs och mycket annat. Sökfunktionerna är dock en smula "ruffa" och antalet nitar bland sökresultaten tenderar att överväldiga forskaren. Dock, på MyHeritage hittar man ibland personer och släktgrenar som man kanske inte ser hos de övriga aktörerna. 

Det som skiljer MyHeritage från övriga släktforskarsajter är emellertid deras fasta tro på tekniken, att det går att med algoritmer och annan hokus-pokus ersätta den mänskliga hjärnan och låta maskinerna avgöra vem som är släkt med vem och hur. Här finns till exempel

SMART MATCHES

som inte alltid är så smarta utan snarare leder forskaren fel. För att inte tala om

THEORY OF FAMILY RELATIVITY

där man med hjälp av inknappade antavlor försöker hitta samband mellan DNA-matchningar. Idén är rolig och om programmet hoppat i galen tunna är det bara att avfärda teorierna. Verkligt tröttsamt blir det när man får "ärva" en avliden forskares resultat. Min släkting Monica dog för 10 år sedan. Långt innan dessa hade hon givit mig tillgång till sin "släktsida" på MyHeritage, sina matchningar och teorier. När hon nu var död, tyckte programmet att jag såsom avlägsen släkting borde träda in i hennes ställe. Plötsligt har Monicas föräldrar blivit mina föräldrar, och trots att jag flera gånger påpekat detta misstag för företaget, har det fortfarande inte rättats till. Är vi flera som fått "ärva" andra släktforskares sidor på MyHeritage.

Nästan varje vecka får jag nu "Monica-matchningar" och "Monica-teorier" från MyHeritage. Synnerligen tröttsamt!

Företaget har under sin hela tillvaro - de startade 2003 - av och till varit föremål för kritik. 

• Aggressiv marknadsföring
• Dålig bemanning - svårt att få kontakt
• Höga årsavgifter
• Osäkerhet kring det egna materialets framtid 

Det finns alltså skäl att iaktta en viss försiktighet i umgänget med och nyttjandet av MyHeritages material och tjänster. Mängden av information är imponerande - men respekten för det historiska källmaterialets integritet fallerar. Lekfullheten och experimentlustan kring den nya tekniken kan upplevas som uppfriskande - men också en smula farlig.

Låt inte släktforskningen bli till en BAZOOKA !

Nu måste jag gå och öva på mitt nya instrument:

Här har man forskat i en och samma släkt - PICULELL - i över 55 år och nått så långt det rimligen går att komma med "vanliga" metoder. Trots alla ansträngningar finns det, liksom i alla andra familjer, hål i stamtavlan. De försvunna, de borttappade de osynliga. Man borde naturligtvis rycka på axlarna och ge upp - men si, det gör man inte! Luckan skaver och irriterar och när helst det finns en möjlighet att pröva en ny anfallsvinkel, så gör man det!

En sådan sorglig lucka utgörs av sämskmakaregesällen Alexander Andreas Piculell, född 1740, som ca 1763 försvinner från fosterlandet. Nu är han ju gesäll och sådana brukar vandra - men var ska man börja leta? Det blir att kasta sig ut i världsvida sökningar hos Familysearch, Ancestry, MyHeritage, Geni och Google i den fåfänga förhoppningen om träffar, som kan bli ledtrådar. För några år sedan hände det:

En dödsnotis för den 17-årige snickarlärlingen Joseph Pikolell, som dog den 15 mars 1839 på Alser Vorstadt Krankenhaus nära Wien, Österrike. I den första kolumnen finns en hänvisning till var han kommer ifrån. Jag får det (kanske) till: "Rudelsdorf in Böhmen" - en liten ort i vad som nu är Tjeckien. Hittar också en kvinna vid namn Theresia Pikolell, som bor i Wildenschwert, Landskron, Böhmen, och som 1859 får en uä dotter. Jag gissar att Theresia kan vara syster eller kanske syskonbarn till snickarlärligen i Wien, men vem vet... I en av notiserna nämns också Theresias morfar vid namn: Andreas Pikolell (!).

Kyrkoböckerna för Rudelsdorf - numera Rudoltice - finns både hos Familysearch och hos tjeckiska ARchiv ONline - där jag raskt kan plocka till mig en helt ny släktkrets. Avgörande är vigselnotisen 1803 för Josefs far och hans första hustru:

Här framgår att Andreas Pikolell är "Wildgärbergesell" - alltså en garvare som specialiserat sig på vilda djur (?) - eller också står det "Weissgärber". Det framgår också att han kommer från Gimbunnen i Altpreussen, d.v.s. Ost-Preussen. Han är av evangelisk religion, bor för närvarande i Landskron och (!!!) hans far heter också Andreas Pikolell. 

Gimbunnen - numera Gussev - liger i det Ost-Preussen som Stalin efter andra världskrigets slut tilltvingade sig. Huvudorten är KÖNIGSBERG - numera Kaliningrad - en gammal kulturstad som under 80 år av sovjetiskt styre lär ha förvandlats intill oigenkännlighet. Dit åker man bara inte ... 

Som tur är finns emellertid de gamla ¨preussiska kyrkoböckerna bevarade, dels hos tyska Archion - en betalsajt - men också delvis hos Familysearch, som dock av någon anledning tjuvhåller på en massa material. Jag får upp dopböckerna för Gimbunnen Altstadt och jublar inför denna notis - och än mer över lillasysters året därpå:

Där står fadern som Alexander - och saken är biff! Det är Alexander Andreas Piculell från Kvidinge i Skåne, som på något sätt tagit sig till Königsberg och sedan vidare till Gumbinnen. Där gifter han sig 1772 - se ingressbilden. 1776 föds ytterligare ett barn i Gumbinnen, Johann Mathias, men vart familjen sedan tar vägen är ännu obekant. Ber att få återkomma i ärendet.

Königsberg ja, det var där han bodde och verkade, Immanuel Kant (1724-1804) - även han i bilden ovan - den store filosofen som skrev banbrytande verk, bland annat inom områdena etik och kunskapsteori. Han levde hela sitt liv i Königsberg. Jag minns när vi läste filosofi på gymnasiet och den i övrigt förfärlige lektorn introducerade oss till Hjalmar Gullbergs fantastiska dikt om adjunkten Örtstedt och "Tinget i sig":

En vinterafton läser Örtstedt Kant
och finner honom verkligt intressant.

Men filosofens tyska flyter tungt.
Snart somnar över boken vår adjunkt.

I nattens dröm gror dagens tankesådd.
Kant illustreras och blir lättförstådd.

Det kommer, svept i brokig omslagsfärg,
till Örtstedt ett paket från Königsberg.

Aktas för stötar! står det utanpå
med petig stil som verkar rokoko.

Avsändare och varans fabrikant
är ingen mindre än professor Kant.

Han granskar lådan vid sin fönsternisch.
Det står som innehåll: Das Ding an Sich.

Kring tinget i sig själv, de vises sten,
är sinnevärlden blott ett brokigt sken.

Vem törs dock rycka undan slöjan kring
den rena verkligheten, tingens ting?

Adjunkten Örtstedt ryggar bort bestört
från det som ingen sett och ingen rört.

Om gåvan i hans grova händer sprack!
Han returnerar den med tusen tack.

Det finns de som ifrågarsätter släktforskarens iver och kunskapstörst i letandet efter svårfångad information om sedan länge avlidna, obskyra människor. De förstår helt enkelt inte att det är det som är det fina i kråksången:

Das Ding an Sich - Tinget i sig !

Så här ser stamtavlan över den så mirakulöst återfunna släktgrenen ut idag:

På SVT-Play finns för närvarande och i elva månader framöver en finsk dokumentärserie med detta förbryllande namn: Halva jag? Vad kan man tänkas mena med en sådan rubrik? Så här presenteras programmet:

Halvsyskonen Heli och JP överges båda på barnhem. I vuxen ålder försöker de med hjälp av dna-test spåra sina okända biologiska pappor. För att hitta papporna måste de först besöka sin hemlighetsfulla mammas hemtrakt, släktingar och till slut fängelset där hon flera gånger satt inspärrad. I jakten på sin försvunna andra halva får Heli och JP hjälp av tre experter på genetisk släktforskning.

Genetisk släktforskning

Det var en ny term. Är inte all släktforskning genetisk? Man förstår att programmakaren vill lyfta fram DNA-verktyget i denna forskningsberättelse och det gör man med besked, även om den hemliga berättelsen kring modern och hennes tragiska tillvaro hela tiden finns i bakgrunden. Serien omspänner hela åtta avsnitt, men tempot är långsamt och stämningsbilderna många. Förmodligen hade berättelsen vunnit på ett högre tempo och lite färre avsnitt. Men rubrikerna lockar ...

1. Mamma övergav, pappa är okänd
2. Fyra syskon på ett barnhem
3. Mammas hemligheter avslöjas
4. Allt färre möjliga pappor
5. Hittar Heli sn pappa?
6. Den möjliga halvbroderns vägran
7. Det börjar klarna
8. Svåra beslut

Under berättelsens gång är det många DNA-släktingar som generöst gått med på att låta sig testas, medan andra totalvägrat. Man kan fundera över varför så många slår ifrån sig när frågan om att låta testa sig kommer upp. Ska man tolka det som att man har "lik i garderoben" eller är det mera en fråga om privatlivets helgd? Hur som helst, man kan knappast tvinga folk att DNA-testa sig, även om deras resultat har potential att lösa alla problem kring vem den okände fadern är. I programmet talas det om att man faktiskt kan tvinga fram DNA-tester, detta med hjälp av domstolsbeslut, men det är naturligtvis ingen väg man i första taget vill gå.

På lediga stunder tittar vi ibland på gamla tramsiga feel-good-filmer, något som i dessa bedrövliga feel-bad-tider sannerligen kan behövas. Idag råkade vi välja "prinsessdramat" WHAT A GIRL WANTS [ Allt en tjej vill ha ] med Colin Firth, Amanda Bynes och Eileen Atikins i några av rollerna. Det hela handlar om en ung amerikansk flicka - Daphne - som vill möta sin far. Hon känner honom visserligen till namnet, men har aldrig träffat honom. Så blir det en massa larviga förvecklingar och amerikanska "sanningar" som går ut på att den amerikanska livsstilen är mycket bättre än den brittiska - och till sist ordnar allting upp sig. Någonstans i mitten får Daphne emellertid frågan varför detta är så viktigt för henne. Hennes svar är detsamma som i den finska TV-serien:

Han är halva jag ...