Rötterbloggen
Rötterbloggen

Släktforskarpersonlighet

»Jag kände en man, hvilken ägde detta säregna forskarintresse, som uppslukar alla andra intressen, som genomtränger personen och sätter sin särskilda prägel på honom, med andra ord en boren forskare, och det var min far. Jag har träffat på ytterst få människor, som ägt ett så lefvande forskarintresse, som han.»

Så beskriver Malmös förste stadsarkivarie Anders Ulrik Isberg d. y. (1867-1940) sin far, Anders Ulrik Isberg (1826-1900) i inledningen till första delen av Malmö stads krönikebok (1911). A. U. Isberg d. ä. var till yrket järnvägskamrer men ägnade fritiden åt person- och historieforskning kring Malmö i äldre tid. Han spenderade otaliga timmar i stadens äldre arkiv, något som inte bara resulterade i Bidrag till Malmö stads historia (1895-1897) utan även den omfattande »Isbergs biograficasamling», bestående av mängder av anteckningar om personer, släkter och släktskap i Malmö under 1500- till 1800-talet. Isberg var en sann forskarpersonlighet, och det är inte utan att man som släktforskare känner igen sig i sonens beskrivning av faderns säregna forskarintresse. Man kan dock konstatera att en googling på ordet »forskarpersonlighet» ger 370 träffar, medan sökordet »släktforskarpersonlighet» inte ger en enda träff. I dagens blogg tänkte jag därför lyfta fram denna ypperliga beteckning, för jag är nog långt ifrån ensam om att  ha en utpräglad släktforskarpersonlighet.

b2ap3_thumbnail_Picture-048.jpgb2ap3_thumbnail_Picture-048.jpg

Anders Ulrik Isberg (1826-1900), porträtt på Malmö stadsarkiv (foto: undertecknad).

Så länge jag kan minnas har jag i varit väldigt intresserad av släktforskning. När vi i grundskolan studerade bibeln fascinerades jag mest av de detaljerade släkttavlorna som berättar om hur Jesus var son till Josef, som var son till Eli, son till Mattat, son till Levi, son till Melki, och sedan en väldig massa lustiga namn tillbaka till Adam och Eva. Så småningom började jag släktforska på Disney-karaktärerna och genom att använda Kalle Anka-tidningarna som källor försökte jag reda ut alla luddiga släktkopplingar, men det var inte helt lätt att placera in Långbens farbror Bläckben, kusin Trögben och faster Mittbena i sammanhanget. Det var emellertid Kalle Ankas släktträd (1994) som blev det egentliga startskottet för min släktforskarbana, och därefter var jag fast.

Några år senare fick jag möjlighet att utforska mina egna förfäder, och sedan har det rullat på i rasande fart. I snart sjutton år har jag forskat bakåt och framåt, i sidled, och sedan bakåt igen, utrett förfäder och ättlingar, upprättat antavlor och stamtavlor och fyllt släktdatabasen med tiotusentals namn. Jag har kikat på ingifta morbröders släkter, utforskat alla mina lärares förfäder (det visade sig att jag var avlägset släkt med flera av dem), undersökt diverse kändisars antavlor – ja, inte ens husdjuren har lämnats ifred. När min bror skaffade en hund, den vackra Golden retrievern Lily, kunde jag givetvis inte låta bli att undersöka om hon var släkt med familjens gamla Golden retriever Heidi – och jodå, Heidi var syssling med Lilys mormors mor.

b2ap3_thumbnail_Kopia-2-av-img060.jpgb2ap3_thumbnail_Kopia-2-av-img060.jpg

De flesta av mina böcker handlar om släktforskning, eller släktingar, eller platser där mina förfäder och släktingar bott. Nästan alla program på datorn har med släktforskning att göra, väggarna är fyllda med fotografier på förfäder, och jag tänker jämt och ständigt på släktforskning. »Ett sån’t intressant namn den nya grannen har, undra varifrån han härstammar?». »Den där artisten är riktigt talangfull, var har hon sitt påbrå?». »I eftertexterna till senaste biofilmen skymtade en produktionsassistent med ett visst efternamn, är det samma släkt som på mormors sida?». Ja, så länge det finns något att forska på lär jag fortsätta släktforska. Kan man kalla det besatthet? Eller en släng av galenskap? Nejdå, för att återknyta till A. U. Isbergs inledande ord är det bara ett sånt där säreget (släkt)forskarintresse som uppslukar alla andra intressen, som genomtränger personen och sätter sin särskilda prägel på honom – helt enkelt en släktforskarpersonlighet!

b2ap3_thumbnail_Picture-352.jpgb2ap3_thumbnail_Picture-352.jpg

På plats i Umeå
Mormors fars kusin OS-medaljören

Relaterade inlägg

 

Kommentarer 2

Martin Nordling den lördag, 20 augusti 2016 14:35

Jag har också varit intresserad av släkttavlorna i bibeln, men av någon anledning så verkar de flesta andra personer som jag känner tycka att dessa delar är hopplöst tråkiga. Hur kan man tycka det? Jag har sett många intressanta saker i dessa uppställningar. Ett kuriosa är att även om dagens judar inte kan redogöra för alla led tillbaka till Abraham så har de fortfarande koll på vilka som är leviter (ättlingar till stamfadern Levi), vilka som är kohanim (dvs av översteprästlig ätt, en undergrupp av leviterna som härstammar ifrån Moses bror Aron) och vilka som tillhör någon av de andra stammarna (oklart vilka). Modern DNA-forskning har sedan bekräftat detta.Kalle Ankas antavla är också intressant att titta på. Fiktion eller inte, alla släktskapsuppställningar är intressanta. Jag fascineras också av Fantomens antavla, även om de kvinnor som varit gifta med de olika fantomerna genom tiderna oftast har lyckats med konststycket att nästan genast producera en arvtagare för att därefter inte få några fler barn (den som släktforskat någon längre tid vet att sådant ser fullständigt abnormalt ut, under mina år som släktforskare har jag träffat på ett (1) par före preventivmedlens tid som fick ett barn när kvinnan var under 30 för att därefter inte få några fler).

Jag har också varit intresserad av släkttavlorna i bibeln, men av någon anledning så verkar de flesta andra personer som jag känner tycka att dessa delar är hopplöst tråkiga. Hur kan man tycka det? Jag har sett många intressanta saker i dessa uppställningar. Ett kuriosa är att även om dagens judar inte kan redogöra för alla led tillbaka till Abraham så har de fortfarande koll på vilka som är leviter (ättlingar till stamfadern Levi), vilka som är kohanim (dvs av översteprästlig ätt, en undergrupp av leviterna som härstammar ifrån Moses bror Aron) och vilka som tillhör någon av de andra stammarna (oklart vilka). Modern DNA-forskning har sedan bekräftat detta.Kalle Ankas antavla är också intressant att titta på. Fiktion eller inte, alla släktskapsuppställningar är intressanta. Jag fascineras också av Fantomens antavla, även om de kvinnor som varit gifta med de olika fantomerna genom tiderna oftast har lyckats med konststycket att nästan genast producera en arvtagare för att därefter inte få några fler barn (den som släktforskat någon längre tid vet att sådant ser fullständigt abnormalt ut, under mina år som släktforskare har jag träffat på ett (1) par före preventivmedlens tid som fick ett barn när kvinnan var under 30 för att därefter inte få några fler).
Markus Gunshaga den söndag, 18 september 2016 10:58

Tack för dina kommentarer, Martin - väldigt intressant läsning! Och nu när du nämner det så minns jag Fantomens antavla, och hur jag själv fascinerades av den. Att det bara blev en arvtagare per ny generation var dock väldigt märkligt, och kan knappast ha förekommit särskilt ofta i verkligheten. Men fiktion eller inte, så håller jag helt med dig om att alla släktskapsuppställningar är intressanta.

Tack för dina kommentarer, Martin - väldigt intressant läsning! Och nu när du nämner det så minns jag Fantomens antavla, och hur jag själv fascinerades av den. Att det bara blev en arvtagare per ny generation var dock väldigt märkligt, och kan knappast ha förekommit särskilt ofta i verkligheten. Men fiktion eller inte, så håller jag helt med dig om att alla släktskapsuppställningar är intressanta. :)
Redan registrerad? Logga in här
Guest
2 juni 2020
Om du vill registrera dig, fyll i användarnamn och namnfältet

Captcha bild

Bloggare

Eva Johansson
288 inlägg
Ted Rosvall
248 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Mats Ahlgren
112 inlägg
Helena Nordbäck
109 inlägg
Anton Rosendahl
56 inlägg
Gästbloggare
28 inlägg

Annonser