Resor

Ska börja med att utfärda en varning, idag blir det tankar som snurrar lite hit och dit, så vill du bara ha faktaspäckad text så kan du sluta redan här. Ibland talar vi om vikten av faktagranskning, om den alltmer behövliga källkritiska inställningen och alla liknande ”tillbehör”. Och visst kan det vara viktigt, men ibland kan det vara skönt att göra små utflykter i områden där det kan finnas en viss blandning av myter och lite olika inspel. Hur är det med mina grenar tillbaka till de som gick viking för tusen år sedan, kan jag se och förstå hur det var. Kan jag känna kopplingen till den person som hittats på ön Salme i Estland, troligen dödad i strid när han och andra kom från Roslagen, som faktiskt har samma moderslinje som jag. Var vi sammanstrålar i historien vet jag inte, men någonstans finns den punkten.

Jag lär aldrig få veta hur det hänger ihop, och det får nog inte många av de andra som jag får upp på min träfflista heller, men tanken kittlar tycker jag. En tidsmaskin skulle vara bra, tänk att kunna följa min linje med mödrar bakåt, en i taget, se hur de hade det och sedan åka till nästa generation och nästa. Om sedan maskinen har översättning av talet så kan jag nog förstå mycket av det som hände. Att det finns ett litet problem i att maskinen inte finns får vi kanske bortse från.

Tidsresor kan vi göra utan min drömda maskin, på olika sätt. Jag har senaste tiden haft kontakt med de som ”reser bakåt” i tiden med hjälp av olika hjälpmedel. Själv slank jag in i det via DNA, men det finns så mycket annat att se. Någon gång, på något sätt så kom det svensktalande till några öar i det som idag är Estland. Hur de kom dit och när är frågor som kanske är delvis besvarade men som det fortfarande finns mycket att fundera på. Språk, sedvänjor och kultur är inte lika det som omgivningen hade under seklers gång. De bodde på sina öar och till stor del så verkar det som de levt sitt liv, nästan isolerade från omgivningen. Traditioner har förts vidare, liksom språket.

Urklipp ur FTDNA:s verktyg Discover

Varifrån och när kom estlandssvenskarna till sina boplatser, som de hade under många hundra år, fram till slutet på andra världskriget, då många flyttade till Sverige. Finns det spår som kan ge svar. Det verkar inte finnas så många arkeologiska svar, som jag känner till, och det finns säkert andra obesvarade frågor.  Men det finns också hypoteser, intressanta sådana. Jonatan Lindström, som skrivit om forna tider och medverkat i flera Tv-produktion har kanske hittat svaret på åtminstone en utflyttning till Estland.

På Öland, närmare bestämt Byxelkrok på norra delen, så finns det spår efter byar som övergivits på 1200-talet, och det passar bra ihop med berättelser om korståg 1206, där de som ledde dessa ville säkerställa att makten behölls genom att befolka delar av landet med lojala undersåtar. Att erbjuda bättre villkor och större gårdar kan vara ett sätt att locka över mer eller mindre intresserade, kanske fanns det en del hot också, vad vet jag. Det känns fascinerande att kultur och språk ska ha överlevt en 750-årig isolering, även om det säkert funnits vissa smärre influenser genom tidens lopp.

Så nu är vi tillbaka till hur jag kom in, kan DNA användas för att hitta spår tillbaka i historien. Gedigna satsningar på släktforskning så långt bort i tiden som möjligt finns det, men den når inte tillräckligt långt tillbaka. DNA-tester, i första hand på faderslinjen, Y-DNA, kan ge ny information, och det har gjorts en del tester.  Intressanta mönster börjar skönjas, men allt är inte så lätt. Hur vet vi vad de öländska bönderna hade för linjer, det finns inga isolerade grupper kvar på Öland från den tiden, och kanske var det så att det var en isolerad grupp, redan från början. Att det dyker upp grupper som påminner om de med finländskt ursprung är inte konstigt, de var ju en del av den svensktalande sfären och varför skulle inte kunnat flyttat till dessa områden.

Många frågor blir det, och släktforskning på nya sätt, naturligtvis kombinerat med allt det som redan finns från traditionella källor.  Att sitta med kyrkbokssidor och kombinera det med nya verktyg, som FTDNA:s Discover är en upplevelse.  Discover är, för de som inte vet det, en ganska ny uppsättning verktyg för de som gjort en test av Y-DNA, med intressanta möjligheter till ny information. Jag hoppas att det framgent blir fler testade estlandssvenskar och att det hittas intressanta kombinationer som ger möjligheter till nya slutsatser. Tiden får utvisa var allt hamnar.