Gravarna berättar

En stilla augustidag, solen skiner och även om det finns en och annan molntuss på himmelen så är det skönt. Det torra vädret har gjort att gräset är brunt och det knastrar nästan lika mycket när jag går i gräset som det gör på grusgången. Men med lite solskyddsfaktor och en keps så går det ganska bra att vara ute. Jag promenerar på kyrkogården vid Gärdslösa kyrka belägen på östra sidan av Öland. De riktigt minnesgoda vet säkert kopplingen till prinsessan Margaretha, John Ambler och denna kyrka, för de andra kan jag berätta att de gifte sig 1964 i denna kyrka.

Gravsten Gärdslösa Foto författaren

Men det är inte därför jag strövar omkring. Ska se om jag hittar en gammal gravsten, en koppling till en familj i Australien och Gärdslösa. Det är inte en helt klar koppling men om vi betraktar den som trolig så ligger vi på den säkra sidan. Gravstenen ska vara för till Kronolänsman Nils Lindwall, född 1798 och boende i Gärdslösa. På hans gård bodde en piga, som fick flytta därifrån när hon väntade sitt första barn, hon fick flytta hem till föräldrarna på Störlinge 10. Gossen Nils Peter föds 1825 och han kallas lite senare i kyrkböckerna för Nilsson, och när han går till sjöss så har namnet Lindwall tillkommit. Det är ju ingen garanti för att det finns någon släktkoppling till Nils Lindwall, men som hypotes duger det gott. N P, som han kallar sig, lämnar sitt fartyg i Australien 1857/1858 och talar inte mycket om sin ungdomstid under resten av sitt liv. Han gifter sig, får 16 barn och det finns numera ett antal ättlingar som funderar på N P och hans ursprung. De sökte på de ställen som fanns i de få kvarvarande dokumenten och med gemensamma ansträngningar så flyttade vi oss från fastlandet till Öland. Och nu står jag framför den gravsten som kanske är kopplingen.

Vad som sker i framtiden vet vi inte, men det kanske dyker upp funderingar på att använda DNA-test för att se om det finns grund för de hypoteser som vi tagit fram. Då gäller det att följa kronolänsmannen och hans familj framåt och se om det kommer upp någon träff som det går att dra slutsatser från.

Under sökandet efter Lindwalls sten, som ju finns kvar trots att han dog innan 1840, så passerade jag många stenar och tankarna gick till de öden som finns kopplade till namn och platser. Att det finns fler som har emigrerade släktingar torde vara klart och att en del blev riktigt gamla syns ju. Att det finns andra med ett betydligt kortare liv tar faktiskt tag mer än de som fick leva sitt liv. Små barn, som dog för länge sedan, med välskötta gravar gör att jag måste stanna och fundera på vilka förväntningar och önskningar som fanns kopplade till barnet, och som nu visas med den respekt som visas genom att sköta en grav.

Gravsten Gärdslösa Foto författaren

Plötsligt står jag fram för en ny grav, en grav som förflyttar mig från det idylliska Gärdslösa ut i en våldsam värld. Ett namn jag sett tidigare, en ung kvinna som föll offer i en korrupt stat med olika fraktioner som inte visar minsta hänsyn till mänskligt liv.  Det är Zaida Catalán, brutalt mördad under ett FN-uppdrag i Kongo som har sitt sista vilorum här i Gärdslösa. Det blir en nästan brutal kollision mellan olika världar, kronolänsmannen på Öland och den unga världsmedborgaren. Jag funderar på texten på Zaidas grav, Per aspera ad astra, som kan översättas till Genom svårigheter till stjärnorna. Det finns många sätt att tolka texten, jag gör min egen och du får göra din.

Det blir en timme med skiftande upplevelser, olika tilltal från olika stenar. Att gå från kyrkogården ut i det vanliga livet, till familj och vänner, blir lite av en kontrast, men tankarna finns ju kvar. Både den australienska släkten som fått en bild och på hur fel vissa delar av världen behandlar mänskligt liv.