De drunknade vid Årsta

Den 7 april 1821 drunknade brännmästardrängen Olof Modin och hans hustru Lovisa Bergström från Årsta gård när de gick över isen till Tanto på Söder i Stockholm. Om den tragiska olyckan skrev Årstafrun Märta Helena Reenstierna i sin dagbok, både dagen efter olyckan, då hon fått vetskap om det, och den 11 april, när parets kroppar bärgats. De hade återfunnits på fem famnars djup (c:a 9 meter). Olof Modin hade bränneriets nycklar i sin ficka.
Årstafrun skrev den 8 april om paret att de var "begge rusiga och för osämja boende åtskilda".
På Facebook finns en offentlig sida för Årstafrun och där publiceras varje dag en dagboksanteckning från dagens datum men från olika år. Sidan har flera tusen följare och jag är säker på att flera av er som läser detta redan känner till den. (Tack till dig eller er som gör den!)

Årstafruns dagböcker är kända sedan länge och hon är omskriven i litteraturen. Hon skrev dagbok 1793–1839 och berättar i detalj om livet på gården Årsta, om familjen och tjänstefolket, om gårdssysslor och utflykter och om sorgen över sina döda barn och maken. Ett unikt titthål in i det tidiga 1800-talet.

Nordiska Museet har transkriberat hennes dagböcker och de är sökbara.

Till vänster: Årsta gård, där Årstafrun Märta Helena Reenstierna bodde. Bildkälla: Wikipedia/Jssfrk. Till höger: Kristina Ekero Erikssons bok om Årstafruns dagböcker rekommenderas varmt.

På Årstafruns Facebooksida kom en kommentar till inlägget om det drunknade paret, med en fråga om de hade några barn och hur det i så fall gick för dem. Då tänkte jag att det är väl bara att kolla i husförhörslängden. Så det gjorde jag, men där fanns de inte. I Brännkyrka dödbok finns de inskrivna:

Husförhörslängderna vid denna tid är för perioden 1816–1820 och 1821–1825. Att inte hitta paret på Årsta kändes märkligt, de bodde ju där. En sökning i Arkiv Digitals register BiS gav en enda träff, i en husförhörslängd i Hedvig Eleonora församling 1819-–1822 (AD: Hedvig Eleonora (A, AB) AIa:16 (1819-1822) Bild 158 / sid 305, AID: v85395.b158.s305, NAD: SE/SSA/0006).
Namnen och åldern stämmer med noteringen i dödboken, även om hustruns efternamn inte är med, så jag antar att det är samma personer. Min slutsats blev att de måste ha flyttat till Årsta så sent 1820 att de inte kom med i den husförhörslängden och att de dog så tidigt 1821 att de inte heller kom med i nästa husförhörslängd.
Har du Olof Modin eller Lovisa Bergström i din släkt och har tappat bort dem? Då är de hittade, tack vare Årstafrun och hennes dagbok.

För mig är detta en ny erfarenhet, att en person (i det här fallet två personer) hamnar i glappet mellan två husförhörslängder i inflyttningssocknen och dör snabbt och därmed bara försvinner.
Det händer ju att personer försvinner från kyrkböckerna och sedan inte återfinns, inte ens i något register. Kanske är detta en förklaring även i andra fall?
Eftersom jag arbetar som uppdragsforskare släktforskar jag om väldigt många olika personer och har varit med om att en och annan försvunnit. Efter hand under 1800-talet blev kyrkobokföringen allt mer noggrann men längre tillbaka i tiden är det många flyttningar som aldrig blev inskrivna.
Det första jag gör då är att leta i socknens dödbok. Är det en äldre person så är ju den möjliga tidsperioden inte så lång. Den som inte hittas där kan ju ha flyttat till en annan socken, eller drunknat och aldrig begravts. Dödböckerna var länge en bok över begravda och den som inte begravdes blev inte inskriven. Den som dog och begravdes långt hemifrån, kanske på resa eller på besök hos någon, blev ju inskriven i den socknens dödbok.

I min egen släkt har jag en soldat som försvann och enda tecknat på att han var död var att hustrun plötsligt blivit änka. Det tog mycket letande innan jag hittade hans död. Han dog på ett sjukhus på väg till krigstjänst långt hemifrån.
Jag minns också att jag någon gång sett en begravningsnotis i en kyrkbok om en man som dog under en resa ganska långt från hemorten och där prästen antecknat att begravningen skett på plats för att det var en varm sommar och att liket inte kunde fraktas hem i sommarvärmen. Nu har jag glömt var jag läst detta. Känner du igen det? Berätta gärna i en kommentar.