Tacksamhet och nya upptäckter

Tacksamhet. Är det något vi kan koppla till släktforskning?  Det beror kanske mest på hur vi ser på vår släkt och de sammanhang de verkat i. Visst kan jag vara tacksam för att förfäderna funnits, annars hade det inte funnits någon som skrev dessa rader. Och visst kan jag vara tacksam att den som förde kyrkboken skrev upp när de föddes och dog, annars hade jag knappast kunnat hitta dessa uppgifter.

Men tänk om mina förfäder emigrerat istället för att släpa på små tegar eller slita i de arbetsmiljöovänliga bruken. Tänk om de flyttat till Kalifornien och hittat guld, stora mängder guld. Hade jag då suttit framför datorn och skrivit en bloggpost på det ganska udda språket svenska, eller hade det varit för en kolumn i någon stor tidning, kanske med en pik mot förutvarande eller nuvarande president. Kanske hade jag arbetat på ett DNA-företag, för de flesta finns ju på andra sidan atlanten, åtminstone de flesta laboratorierna.

Å andra sidan kan det vara skönt att sitta säkert i en miljö som har gamla anor och där det är lått att hitta släkten. Tänk bara på skillnaden mellan de amerikanska folkräkningarna, som gjordes vart 10:e år. Inte lätt att få kontinuitet i släkten då inte, speciellt som det mesta av 1890 års uppgifter brann upp, så där är hoppet 20 år istället. En del som har släktingar där kyrkböckerna förstörts förstår säkert hur det känns att forska i det Amerika som en gång fanns.

Men just nu känner jag tacksamhet till David Olsson.  Jag vet egentligen inte vem han är, eller rättare sagt var, för han lever inte idag. Han har lämnat något till mig och min släkt. Små maskinskrivna lappar med namn och plats och ett kort följebrev, med lite historik om min frus morfar. Att de små lapparna sitter instuckna vid porträttfotografier, i de två album som varit ute på vift och nu hittat hem, gör att det går att hitta historien bakom de avbildade personerna. Fiskardottern från Valön som gifte sig med en kusin till morfadern, soldaten som kom från Götlunda, en dräng från Sickelsjö och många fler får liv och kan placeras på rätt ställe bland alla kyrkboksuppgifter.  Alla får inte plats i släktträdet, för det finns inga linjer till dem, men de platsar ändå bland alla de minnen som forna generationer lämnat efter sig.

Kort i författarens ägo

Vilken tur att David hann se albumen och orkade skriva ner uppgifterna och dessutom pilla in de små lapparna vid rätt kort.  Han måste haft en känsla av ordning och önskan om att förmedla sin kunskap till de som kom efter.

Sen vet man inte alltid hur det går till när album och andra saker vandrar inom och utom släkten. Ibland kan det dyka upp det mest konstiga saker på helt oväntade platser. Det som man ibland tror är helt försvunnet finns bara där och kanske finns det något mer som gör att det går att komma på hur det återfunna vandrat runt.  Finns det en anteckning om var, i just detta fall, lådan med albumen varit och hur har de senare hittat till vårt hus. Hade lådan hamnat fel och någon hittat den och letat rätt på någon med koppling till bilderna. Fanns den där hela tiden men ingen tittat i den?

I just det här fallet, med korten kommenterade av Daniel, är det lite oklart, men jag tror mig veta var lådan fanns för sex år sedan, om det nu har någon betydelse.  För döm om min förvåning när det bland fotografierna finns en grå plastpåse.  Den är definitivt inte från den tiden då fotografierna togs, och inte heller från den tid då de små lapparna stacks in. För de som har fått ett DNA-kit från FamilyTreeDNA i sin hand för några år sedan, skulle känna igen förpackningen, det är ett oanvänt kit. Det går att se när kitet skickades från Houston, 15 februari 2015, så nu kan vi göra ett försök till för att se att de äldre kiten fungerar. För användas ska det göras, och även om det inte blir på den som det var avsett för först, så blir det en närstående.

Och tänk att det går att hitta så olika saker i samma låda, och hade jag inte släktforskat hade allt åkt till tippen, gammalt som hyfsat nytt. Visst finns det mycket att vara tacksam för, eller hur.

Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År,

och hoppas det finns mycket att vara tacksam för under hela det kommande året.

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Gott Nytt Släktforskarår!
Petrus och Signe Viklund
 

Kommentarer 1

Stefan Simander den torsdag, 30 december 2021 12:57

Grått Nytt Hår!
önskar
Järlåsa-tomten

Grått Nytt Hår! :D önskar Järlåsa-tomten
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
26 april 2024

Captcha bild