Procenten pappa

I dagarna så släpptes en svensk rapport, där forskare genom att kontrollera blodgrupper kunnat få fram visst underlag om hur många barn som föds varje år har en felaktigt angiven pappa. De anger i sin studie att det var runt 3% på 1930-talet och att det i nutid är runt 1,7%.

Det kan tyckas vara ganska små tal, speciellt som de själva påstår att det funnits siffror bland läkare att det varit 10-30% som haft fel angiven pappa. Personligen har jag inte sett den högre siffran tidigare, fast jag har läst tidigare att det funnits uppgifter om hur många barn som haft okända fäder och felaktiga, som varit uppe i sådana nivåer. Nu vet vi att det tidigare fanns ett ganska stort antal barn som klassificerades som oäkta, alltså födda utanför äktenskapet, som aldrig ficj någon registrerad far.

Tittar vi på de siffror som nu tagits fram så ska det gälla de med fel far, barn utan angiven far är inte inräknade och jag undrar om vi vet hur många sådana det finns. Vanligt förr men kanske mindre vanligt nu. Eftersom det har fötts mellan 90 000 barn upp till 125 000 under perioden 1930 tills idag så använder jag 110 000 i mina enkla beräkningar. Det innebär att det i början på perioden var 3 300 barn med fel far och att den siffran nu gått ner till nästan 1 900. Känns kanske inte så många men det blir några stycken om vi lägger ihop ett antal år, tar vi bar på skoj och lägger ihop de som fötts de senaste 70 åren så blir det minst 150 000 som har fel far angiven i sina papper.

När vi började med mer allmän testning av DNA i släktforskningssyfte, så kände vi efter ett tag att det var viktigt att poängtera risken med att få fram uppgifter om att pappa kanske inte var den vi trodde, och att detsamma naturligtvis gällde i leden bakåt också. Och med tanke på det stora antalet DNA-tester som utförts har det hittats felaktigheter. Fast å andra sidan så vet vi att det är runt 98% som har rätt, om vi räknar de som har en angiven far.

Fritt foto av Victoria Strukovskaya på Unsplash

Fast ibland undrar jag om det finns vissa ansamlingar av dessa felaktiga fäder, när det märks att pappa inte var den man trodde, och att samma person också kommer underfund med att morfar inte heller stämmer.  Att den pappa som man sedan hittar inte har den pappa som alla trott gör inte saken lättare, tar ett tag att bygga sitt släktträd med tre okända faktorer. Kan nog lugnt säga att då hjälper det inte med några tester, några snabba träd och sedan ska det vara klart. Det tar oftast betydligt längre tid, kräver mer tålamod och kanske också att lära sig om andra tester än den vanligaste släktforskningstesten.

Ibland går det inte att lösa, de okända faktorerna blir för många och/eller vi hamnar i geografier där DNA-test inte är så vanlig. Det tar emot, men ibland måste man ge upp, eller åtminstone ligga lågt ett tag och hoppas på kommande tester som kan lösa knutarna. Fast oavsett hur det ser ut, så kommer ibland lösningen på de mest oväntade sätt, lyssna bara på radioprogrammet Familjehemligheter, där finns det godbitar.

Studien visade på ett mindre antal felaktiga fäder än vad som sagts tidigare, men ändå kan det vara helt omvälvande att tillhöra den numera lilla procenten, eftersom det kan ge stora implikationer. Undrar om det är bra att få veta hur det ligger till, den frågan ställer sig nog en del, och den blir säkert fortsatt aktuell, för det är ju fler och fler som testar sig och kan få beskedet att pappa inte är pappa.