Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
- Du är här:
- Start
- Rötterbloggen
- På galgbacken
På galgbacken
Den här helgen firas Halloween av många, ett firande som letat sig till Sverige från USA men kommer från Irland och Skottland från början. I Sverige har vi i stället sedan gammalt allhelgonahelgen, som är om en vecka.
I torsdags presenterade Statistiska Centralbyrån (SCB) information om var galgbackar funnits förr i tiden i Sverige. Förmodligen för att det är Halloween, som förknippas med döden. Men avrättningsplatser är ju intressanta.
Kartan finns här. Alla avrättningsplatser finns inte registrerade, här i Västerås känner jag till en annan än den som är inlagd på kartan och det ska även ha funnits en utanför Västervik som inte är med på den här kartan. Kan jag få bekräftat var den låg ska jag återkomma till det. Information om avrättningsplatsen i Västerås som inte är med på kartan.
Ovanstående är två exempel från ekonomiska kartan från mitten av 1900-talet där man kan se att namnet Galgbacken eller Galgberget fortfarande lever kvar. Överst: Johanneshov i Stockholm. Underst: Norr om Svenljunga.
Utsikt från Galgberget i Hudiksvall står det på denna bild från Axel Eliassons förlag. Bildkälla: Länsmuseet Gävleborg genom Digitaltmuseum.
Avrättningar kunde ske på stadens torg men på landet valdes nog oftast en kulle eller ett berg en bit ifrån kyrkan. Dödsdömda personer avrättades där och grävdes sedan ner på platsen, de fick inte ligga i vigd jord på kyrkogården. Förr i tiden var avrättningar offentliga, i avskräckande syfte, och då var det praktiskt att använda en höjd där många kunde se. En känd avrättningsplats finns i Torsåker där de som dömts till döden för häxeri avrättades på 1670-talet (som jag bloggat om i somras).
Här på Rötter finns en databas över avrättade. Där finns mycket information för den som hittar en dödsdöms och avrättad person i sin släkt.
Håll dig informerad
När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.
Om författaren
Bloggare
Eva Johansson
491 inlägg
Mats Ahlgren
306 inlägg
Ted Rosvall
264 inlägg
Helena Nordbäck
238 inlägg
Anton Rosendahl
234 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Gästbloggare
31 inlägg
Chris (Kerstin) Bingefors
28 inlägg
Stefan Simander
1 inlägg
Annonser
.png)
Kommentarer 5
Fast dom flesta som avrättades var män. Även om du vill få det till nåt annat?
Torkel: Jag förstår inte riktigt vad du menar. Att de kvinnor som avrättades för trolldom på 1670-talet (som jag skrev om i ett annat inlägg) var många vet vi ju men räknar vi med alla avrättningar som är kända så var säkert majoriteten män, eftersom det mest var män som dömdes för mord och andra svåra brott med dödsdom som följd. På 1600-talet och in på 1700-talet tror jag att en hel del kvinnor avrättades för barnamord, men jag vet inte hur många. I Rötters databas som jag länkar till finns 1009 poster men könsfördelningen känner jag inte till.
Var läser du om könsfördelning här?
Hej. Hittade din blogg av en googling.
Jag sökte egentligen på svar på varför min mans släkt alltid stavar efternamnet med w, men i en kyrkobok när min svärfar döptes så skrevs det plötsligt med enkel v. Vi vill ju gärna ha namnet som det var från början, men det verkar som att vi måste bekosta det själva då. Det märkliga är att min svärmor stavas med w och min svärfar med v. Dom har i alla tider skrivit med w
Men i passen står det v. Vet du hur det kan har blivit så här tokigt och kan man ändra så det stavas som från början? Behöver man bekosta det själv då eller skulle det kanske vara kyrkoböckernas fel?
Tacksam för svar
Sofie: Det fanns inte några stavningsregler förrän kring förra sekelskiftet. Namn skrevs så som den skrivande ville stava dem, om det var prästen eller bouppteckningsmannen eller en skattskrivare.
När det gäller in på 1900-talet kan det nog ha hängt kvar ett tag och man kan ju se olika stavningar med V och W långt in i vår tid om samma person. I min egen släkt har jag ett sådant exempel också med namnet Wall för en person som ännu lever, båda varianterna förekommer i olika register.
Du skriver att du vill ändra till som det skrevs från början, men det är inte säkert att det finns ett entydigt svar. Virstedt kan ha skrivits både med W och V i olika kyrkböcker förr, jag ser att det förekommer båda varianterna på samma personer i din svärfars släkt en bra bit ner på 1800-talet, och det är det vanliga.
V och W var samma bokstav, det gjorde man inte skillnad på. Den som var omskriven hade kanske inte några synpunkter på det heller och såg kanske inte heller sitt namn i skrift mer än någon enstaka gång. I kyrkböckerna var det prästen som bestämde hur namnen skulle stavas.