Oh boy!

'Jolly Bob från Aberdeen', 'Oh boy, oh boy, oh boy' för att inte tala om 'Dans på Brännö brygga' har man väl hört emellanåt på radio. Och för min del hade jag väl också sett någon bild på Lasse Dahlquist i pipa och vegamössa innan jag på diverse krokvägar insåg att jag är släkt med honom. 

Det var faktiskt när jag var och hälsade på Hallands Släktforskarförening 2002 som jag kom underfund med att släktskap borde föreligga. Jag hade ganska kort innan dess fått del av en annan släktforskares uppgifter angående släkterna Revigin och Beürman, och hade tillräckligt mycket av uppgifterna i minnet för att känna igen några av namnen. 

I mycket stora drag ligger det till så här:

Det var en gång en präst som hette Petrus Svenonis Revigius. Han var bördig från Halland och verksam i Morup. Han var gift åtminstone två, möjligen tre gånger. Hans andra (första?) hustru hette Lucia Svensdotter (Holmer), och jag härstammar från en av deras söner, Petrus Revigius, löjtnant som hamnade i Skåne. 

Nästa fru hette Cecilia Berg, och med henne hade Petrus Revigius den äldre en dotter som hette Lucia (1701-1741).  Hon gifte sig med en invandrad karolinerofficer,  Otto Philip Beürman, och de hade en dotter:

Hedvig Catharina Beürman, död 1787, gift med en Lars Jönsson. De bodde på Dahlsgård i Alfshög och hade bland flera barn sonen:

Gustaf Jacob Larsson. Han var gift med Beata Möller och förblev hemgården trogen. De fick en son Christopher Jacobsson 1791. Fortfarande på Dahlsgård gifte sig Christopher med Gunnil Matsdotter. De fick också en son:

Sven Ludvig, som tog sig namnet Dahlqvist efter släktgården Dahlsgård. Efter honom följde sonen Otto Natanael Dahlqvist, som däremot gav sig av på en ganska lång resa och hamnade på Lidingö i Stockholm. Med Elin Lange fick Otto Natanael slutligen sonen

Lasse (egentligen Lars-Erik) Dahlquist. Han föddes faktiskt i Örgryte 1910, och dog på Brännö 1979, men han delade sin uppväxt mellan Lidingö och Göteborgs skärgård. I unga år gick han till sjöss, och seglade bland annat två gånger till Australien. Det var där han började komponera, ombord på fartyget 'Beatrice' skrev han 'Beatricevalsen'. När han kom hem till Sverige, hade han fått den utgiven. 

En sak som förvånade mig när jag läste på Wikipedia om Lasse D, var att han också skrivit 'Kalle på Spången'. Inte precis en visa jag skulle förknippat med västkustkompositören! Numera finns det ett Lasse Dahlquist-sällskap som man kan bli medlem i för den som så önskar. För min del noterar jag att min släktskap med honom går ihop på 1600-talet, så direkt nära släkt är vi väl inte. Men lite kul ändå. 

Oh boy! kanske man kan kosta på sig att säga... 

Texten bygger i stort på en artikel från min släkttidning An-Lunden, nr 1 2003. 

Bilden: Inte precis Brännö, men utsikt över Marstrand från Carlstens fästning, ganska nära ändå... Foto: författaren