Verner Lindfors

Verner Lindfors med sin familj. I Verners knä sitter fostersonen Knut, stående vid mor Ingrid är dottern Gunhild, framför henne står fostersonen Gideon. Okänd fotograf. Privat bildsamling.En av Skellefteå sockens mest kända personer, Verner Salomon Lindfors, min farfarsfars kusin, föddes 20 augusti 1888 i Fällfors, Byske som äldst i en syskonskara på åtta barn till predikanten och rättaren Johannes Lindfors samt hans hustru Maria Augusta Viklund. Johannes var i många år lekmannapredikant för EFS. Både Maria och Johannes hade varit gifta en gång tidigare och hade barn från dessa äktenskap. Verner hade därför flera halvsyskon.

Verner växte upp i Fällfors, Byske där familjen bodde till år 1900 när de flyttade till Furunäs, Skellefteå socken. Fyra år senare bar det av till Ragvaldsträsk, Skellefteå. I vuxen ålder arbetade Verner en tid som sågverksarbetare i Klemensnäs.

I Ragvaldsträsk mötte Verner sin blivande hustru, Ingrid Lovisa Åström född 13 juli 1894, dotter till bonden Karl Persson Åström och hans hustru Ida Karolina Häggmark. Verner och Ingrid ingick äktenskap mitt under pågående världskrig, den 15 april 1917. De köpte en jordbruksfastighet i Ragvaldsträsk och bosatte sig där. Deras hemman blev ett av de mest välskötta i byn. I mitten av oktober 1917 föddes deras enda barn, dottern Gunhild. Makarna tog även hand om två fosterbarn, Knut Eriksson (som var en systerson till Ingrid) och Gideon Lindström (en brorson till Ingrid). Knut hade en tvillingbror och flera syskon vilket medförde att han fick växa upp hos sin moster Ingrid med familj. Gideons föräldrar bodde aldrig ihop och enligt vad som berättas ville de inte ha honom som sitt barn.

En stor sorg var när Ingrid avled i sviterna av bröstcancer 9 juni 1932. Samma år fick Knut flytta hem till sina biologiska föräldrar i Ragvaldsträsk. Mellan åren 1927-1932 hade han bott hos Verner och Ingrid. Gideon bodde hos Lindfors från år 1923 fram tills dess att han blev myndig 1938.

Verner gifte om sig 1 september 1935 med småskollärarinnan i byn, BERTA Ingeborg Lindholm f. 18 juli 1901 i Kusmark, Skellefteå. Hon hade varit lärarinna i Ragvaldsträsk sedan 1926.

Verner Lindfors engagerade sig tidigt i den kommunala förvaltningen. Hans praktiska läggning och fallenhet för skrivarbete gjorde honom till en ledande person inom Skellefteå landskommuns förvaltning. Att räkna upp alla förtroendeuppdrag som Lindfors hade skulle bli alltför långt men här är några av de väsentligaste.

Han var ordförande i hälsovårds-, barnavårds-, och taxeringsnämnden i Skellefteå landskommun samt överblockledare i Skellefteå sockens södra distrikt. Ledamot i beredningsutskottet, pensionsnämnden och kommunalfullmäktige var Verner också. När Skellefte-Norets jordbrukskassa bildades 1937 utsågs Lindfors till dess ordförande och valdes samtidigt till kamrer i jordbrukskassan. Verner var också ledamot i Övre Norrlands centralkassa för jordbrukskredit. Dessutom var han skiftesgodeman. Hans goda intellekt, religiösa läggning tillsammans med en sällsynt god fysisk spänst medförde att han erhöll alla dessa förtroendeuppdrag. Lindfors utförde sina förpliktelser på ett superbt och mönstergillt sätt. Han var en stor resurs för Skellefteå landskommun samt för den bygd han levt och arbetat i. Verner Lindfors var gladlynt och gemytlig. Han hade alla egenskaper man gärna vill associera med en god vän och kollega, en hedersman.

När Verner Lindfors fyllde 50 år 1938 skrevs följande dikt om honom: Vad tiden kan gå och hur mycket bestämmas, så är det dock något, som icke kan hämmas, det är tidens flykt och vår ställning till denna, ty vi följa med, hur vi än detta känna. I dag har herr Lindfors nått halvsekelsdagen, men ungdomlig, pigg, så man känner sig slagen, man vill vara yngre men verkar långt äldre, om åldern så varit, man trott det långt hellre. Den börda han fått i de många uppdragen, den trycker nog också nu på högtidsdagen, ty till allting annat han länge har varit, vår bys talesman, och jag tror det är marigt. Den lotten nog ingen så gärna vill ta, ty flera det finns, som alltjämt vill gnaga, men trots det man aldrig har sett Lindfors ledsen, nej gladlynt och snäll i den kritiska kretsen.

Han är också korad till ”jordbruksminister”, att hjälpa och leda, så ingenting brister, det har och gjort verkan på åkrar och ängar, och gjort, att vi ej blott fått ligga i sängar. I stället det räckt till med bärgning av gröda, så när vintern kommer det ej fattas föda, visst ha vi orsak nog att vara belåtna, och icke som småbarn, som är utgråtna.

En säkerhet är när nu stordag är inne, ett hjärtevarmt tack går från hjärta och sinne, för visad välvilja och human bemötning, och detta sägs helt utan försötning. All lycka nu önskas för dag, som är inne, ja även för framtid i ett soligt sinne. Uppvaktningar komma nog inte att fattas, för en sådan man, som av många uppskattas.

På Skellefteå lasarett avled Verner fredagen den 18 juli 1975, ungefär en månad före sin 87-årsdag. Drygt en månad tidigare hade hans dotter Gunhild lämnat det jordiska livet, vilket nog var en stor sorg för gamle kamrer Lindfors. Hustrun Berta avled 18 januari 1995, 93 år gammal.