Vandring

Nu när temperaturen är behaglig och det är ljust en stor del av dygnet så kan det finnas möjlighet att besöka olika kyrkogårdar och bara ta in alla de öden som finns beskrivna på olika typ av gravutsmyckningar. Behöver inte vara där det finns släkt och det kanske inte är så mycket som kommer fram om man jämför med det som kan fås fram när man nyttjar alla tillgängliga källor.

Funderingarna kan bli några stycken när man står vid häradshövdingens stora sten, välbekant var han säkert, men hur var det med de som ligger under de små stenplattorna som finns framför stenen. Barn efter barn, korta levnadstider, och många är det. Det som jag inte ser är uppgift om mamman, eller kanske det fanns flera mammor, och om det faktiskt finns barn som nådde vuxen ålder. Det syns inte här, det får sökas på annat håll.

Blandningen av åldrar syns på olika sätt, ibland är det uppenbart när namnen finns på samma sten, men annars kan det bli lite gissningslek. Men står jag vid något som ser ut som fyrkantig stenkista och det står med stora bokstäver Familjens urngrav så finns det nog kopplingar mellan de kopparplattor, tror jag det är, med inskriptioner från olika tider.  Tänk att få dra lite streck mellan dem, då finns det nästan ett helt släktträd. Men så långt ska vi nog inte dra det, men tanken kommer ett kort tag.

Eget fotografi från Gärdslösa utan direkt koppling till texten

Även om gravarna ligger bredvid varandra och det är samma efternamn på dem så behöver de ju inte ha någon koppling, men funderingarna finns ju.  Kan det vara pappa som blev 92 år som ligger bredvid sonen som inte blev äldre än 32. Vad kan det finnas för orsaker till skillnad i ålder och hur påverkar det familjens minnen och kopplingar. Fanns det fler som ligger på samma kyrkogård eller är resten av familjen spridd över landet.

Det blir många funderingar när vandringen fortsätter, tänk på alla levnadsöden som finns bakom dessa stenar. Och om tankarna får flyga iväg, tänk på alla de som inte har en markering kvar. De som fick en utsmyckning i form av ett träkors, där finns inget kvar att läsa eller som de släktingar som fick en liten kulle, det räckte ju för att visa var de var och minnena fanns ju kvar, åtminstone då, det är lite svårare med det nu.

Även om det är intressant, och ger upphov till allehanda spekulationer, så känns det skönt att gå ut genom grindarna och möta nu levande människor och få uppleva möten och utbyta erfarenheter. Det får bli en bra blandning av det som varit och det som ligger framför oss.