Uti vår hage.......

Det är varmt ute, solen skiner även om den är på väg ner och en Nationaldag börjar närma sig sitt slut. En dag med upplevelser tillsammans med familj och vänner. Under vissa korta ögonblick också den utökade familjen, familjen som kan vara hur stor som helst, beroende på hur jag karaktäriserar omfattningen av det som finns i mitt släktforskningsprogram, eller släktbok eller matchningslista från DNA-test. Naturligtvis finns det hur många sätt som helst att utöka eller avgränsa, och det varierar från tid till annan.  Det finns ju historiska exempel på hur nytänkande ger effekt långt efter det att normer flyttats eller någon tänkt utanför boxen, som det ibland uttrycks.

Jag kommer att tänka på Johan Bure, som med sin släktbok, skriven på ett sätt som är långt ifrån den tidens normer, ger oss en inblick i 1400/1500 talets familjer, både hur de levde och hur de kopplades ihop. Det är en gåva att den hittats, att den bearbetats och att den presenterats. Den ger åtminstone mig en hel del aha-upplevelser, och visst är det lätt att springa iväg med egna tankar och kopplingar, men det gäller då att återgå till det som vi vet.

Om Johan Bure var en nytänkare på sin tid, så finns det nya tekniker som ger oss nya möjligheter idag, att följa den lilla och den stora familjen.

 b2ap3_thumbnail_19022678_10212550780222426_793465106_o.jpg

Jag kan sitta nästan varsomhelst, med mitt ”förstoringsglas” och följa släkten, genom olika arkiv, upp och ner på sidorna, fram och tillbaka i tiden. Med datorns hjälp kan jag göra tidsresor som ingen trodde möjligt för inte länge sedan. Väntan på en ny bok kan kännas lång, det kan ta flera sekunder att beställa, hämta, lämna ut och öppna boken. Arkiven ligger precis framför mig, inga sjuvåningsbyggnader med milslånga hyllor utan på något sätt transporteras jag och mina önskningar till rätt bok och rätt uppslag. Sedan är det en helt annan sak om jag hittar den uppgift jag söker. Får jag fram den sista pusselbiten så att Ann, med pappa Edwin Bard, boende i USA, och jag kan hitta den sista pusselbiten.  Hur hör vi ihop, var finns kopplingen som vi letat så länge efter. Har jag läst fel, har jag kopplat ihop rätt Erson med rätt Hansson. Nya möjligheter finns det, en koll på Tunaskivan med hjälp av ett mail, gör att det inte verkar vara någon miss där. Men var finns vår koppling, hur kan den vara så svår att hitta.  Ett släktträd på internet kan kanske ge svaret, för visst pekar det på en möjlig väg. Källorna är svåra att hitta, trädet ser visserligen tillförlitligt ut, och nu ser jag fler träd och alla pekar på samma punkt, det finns till och med en bok utgiven om denna del av släkten. Men ingenstans ser jag hur det kan hänga ihop, den imaginära kopieringsmaskinen har arbetat hårt. Boken är kopierad från andra, men någonstans försvann ett viktigt kapitel, träden på nätet är kopplade till varann och till slut står det klart att det blir en rundgång och ingenstans finns slutet på nystanet, mycket verkar påhittat för att få ihop släktkedjor, någonstans blev en dräng far till en adelsman, eller var det tvärtom. Det är bara att konstatera, tillbaka till utgångspunkten.

b2ap3_thumbnail_18987365_10212550768222126_1730731815_o.jpg

Det blir att börja i en annan ände, jag läser på igen, försöker lära mig ytterligare nyheter. Är det något jag missat, något som kan lösa knuten. Trots många och långa sökningar hittar jag inte med hjälp av den nya tekniken heller, hur ska jag göra?

Jag får hoppas på att verktygen utvecklas, att framtida (och nuvarande) släktforskare kan ge mig en fingervisning om var jag ska leta. Att nya släktingar testar sitt DNA, kanske finns ledtråden i en dombok som snart publiceras på nätet. Det sista som överger människan är ju hoppet, och det ger mig tilltro till framtiden, att någonstans finns svaret.

Om jag ska avsluta med en något annorlunda upplevelse så är det ett besök jag gjorde, på ett museum, som använt mycket ny teknik, med animationer, med DNA som grundlag för gestaltning, med en tidsresa i en liten ”elbil”. Allt för att ge oss som lever nu en möjlighet att förstå hur det vara att leva för lite mer än 1000 år sedan.  Jag rekommenderar verkligen ett besök på Vikingaliv, beläget på Djurgården i Stockholm. En upplevelse för både ung och gammal.