Rudolf Viksten

Anton Rudolf Viksten föddes 14 maj 1900 i Högnäs, Malå som son till Johan Ludvig Viksten, barnfödd i Brönstjärn, Burträsk men uppvuxen i Skråmträsk, Skellefteå och hans hustru Eva Johanna Olofsdotter, bördig från Högnäs, Malå. Sju år gammal förlorade Rudolf sin mor i tuberkulos. Fadern gifte om sig två år senare och Rudolf fick flera halvsyskon.
1920 flyttade Rudolf tillsammans med sin far, styvmor och en äldre bror till Grundträsk, Malå. 18 juli 1925 vigdes Rudolf med Signe Viola Hedlund född 1904-10-29 i Långträsk, Malå, dotter till Daniel Johansson Hedlund och hans hustru Katarina Gustava Johansdotter. I Rudolf och Signes äktenskap föddes fyra barn, två döttrar och två söner. Yngsta dottern avled dock efter knappt ett år.
Sedan den dag Rudolf fyllde 14 år stod han som flottare i Storbäcken. I samband med sitt giftermål inköpte han en jordbit i Grundträsk där han uppförde familjens gård. I mer än 15 år tillhörde han kommunfullmäktige. År 1926 erhöll Viksten inträde i skogs- och flottningsavdelningen i Mörttjärn, Malå där han under nio års tid stod som representant för sin landsända. Eftersom det blev för tröttsamt med de 25 km utan väg till avdelningsmöten bildade Grundträsk 1935 egen avdelning med V. som ordförande.
Vikstens huvudsakliga sysselsättning var skogs- och flottningsarbete. Han trivdes bäst med arbete i skog och mark. Vid sidan av sitt arbete i skogen odlade han upp mark och bedrev ett mindre jordbruk tillsammans med sin familj. Ännu vid 60 års ålder var han aktiv flottare och arbetade på vintrarna åt Domänverket. I över 50 år deltog han i flottningen i Skellefteälven och var under en längre tid förman. Rudolf var en hängiven friluftsmänniska och när tiden tillät gav han sig gärna ut på en fisketur.
5/9 1955 insomnade Signe på Skellefteå lasarett efter en tids sjukdom. I samband med hustruns död avvecklades familjens jordbruk. Rudolf bodde den sista tiden av sitt liv på Malå sjukhem. Dessförinnan bodde han på ålderdomshemmet Miklagård. Som person var Viksten lugn och tystlåten, han gjorde inte mycket väsen av sig. En omtyckt granne och bybo var han.