Leta upp släktplatserna!

Sommaren närmar sig och det är dags att planera för utflykter i släktens spår. Så har jag gjort många somrar, och det vet jag att jag inte är ensam om. Under några års tid var jag systematiskt på jakt efter platser i min släkt så att jag kunde få bilder på gamla gårdar och torplämningar till mina släktböcker. Och förstås känslan av att trampa samma jord som släktingarna gjorde för länge sedan.
Gör du det tillsammans med en släkting kan det bli en extra fin upplevelse.
2016 besökte jag min gamle far en sommarvecka och tog med honom på strövtåg i hembygden. Så mycket han visste och kunde berätta och som kom fram när vi var ute. Annat kände han inte alls till utan jag fick ta fram min släktforskning och tala om vem som hade bott på den där gården för 200 år sedan. Men det var ett fint minne att ha med, inte minst för att han gick bort året efter, 90 år gammal.

En plats vi besökte var Myckhult i Askome socken i Halland. Där bodde min morfars släkt på 1700-talet. Hembygdsföreningens ordförande och en moster som känner till det mesta i sina hemtrakter var med i bilen och tillsammans kunde vi få ut mycket mer av utflykten än vad jag hade fått på egen hand. Utan hembygdskännarna hade jag absolut inte hittat rätt ställen.
Min morfars farfars farfar Mårten Torstensson föddes i Myckhult 1744. Därifrån kom Mårtens mor Kerstin Svensdotter sedan några generationer tillbaka. Sedan lämnade min släkt Myckhult. Men gården finns kvar, även om dagens hus flyttats en liten bit.

Myckhult ligger idag där vägen gör en ganska skarp kurva. Vi ställde bilen vid vägkanten en bit från husen (jag tror att det är en sommarstuga idag, men vet inte säkert) och gick ur bilen för att se oss omkring. På ömse sidor om vägen växer skogen, på sina håll ganska tätt, och en äng ligger på södra sidan en bit in från vägen.
Hembygdsföreningens ordförande berättade var han trodde att den gamla gården legat och vi klev över diket och in bland träden. Några meter in bland sly och granar, och så en bit till. Och plötsligt såg vi det. Resterna av gärdsgårdarna från den gamla gården, och kanske också delvis rester av äldre hus. Bara sten finns kvar men det går att se stenmurarna och urskilja var gårdsplan och något hus kan ha funnits. Vilken fantastisk upplevelse att upptäcka detta!

Så ge dig ut på släktforskarsafari i sommar!

Det vi fann i skogen i Myckhuilt: Rester från den 1700-talsgård där morfars och mormors förfäder och förmödrar bott. Egna foton, 2016.

Kerstin Svensdotter från Myckhult gifte sig den 28 februari 1739 med Torsten Nilsson från granngården Bökås. Då hade det bara gått fem dagar sedan hon fyllt 17 år och Torsten vara bara 20 år gammal, så de var ett ungt brudpar. Hennes far hette Sven Jönsson, vars farfar Sven Olofsson kan ha varit bonde i Myckhult redan på dansktiden.
Myckhult var vid den här tiden på 1700-talet en liten by med tre bondefamiljer. På en av de andra gårdarna bodde Mårten Bengtsson och Kerstin Larsdotter som ingår i min mormors släkt. Så mina morföräldrar hade båda två förfäder i Myckhult vid samma tid på 1700-talet.

Kerstins far Sven Jönsson hade dött 1725 och 1726 gifte hennes mor Johanna om sig med Anders Torstensson från Bökås, halvbror till vår Torsten. Johanna dog 1740, änklingen Anders gifte om sig 1742 och flyttade till Rävige i grannsocknen Okome och då övertog Torsten och Kerstin gårdsbruket. Innan dess hade Torsten arbetat som sockenskräddare och kanske fortsatte han med det arbetet vid sidan av att vara bonde.
Torstens och Kerstins son Mårten flyttade därifrån som vuxen. Andra efterlevande till Kerstin och Torsten blev kvar i Myckhult i flera generationer. Deras dotterdotters sondotter sålde sin gård strax efter sekelskiftet 1900 och 1925 var det Yngegeredsfors Kraft AB som var ägare här.
Namnet Myckhult är ofta skrivet Myckilt. Man stavade som det lät. Numera heter det Myckelt.