Glad Påsk!

En riktigt Glad Påsk önskar jag er allesammans!

Under de tio år jag bloggat här har jag nog i mina påskinlägg avhandlat det mesta som jag kan komma på som är relaterat till påsken. Men när jag igår lyssnade på radion kom jag att fundera över något som jag ska utveckla i denna veckas blogginlägg.

Idag finns det ju många som tar strid för att vi ska få behålla möjligheten att betala med kontanter i affärer och på andra ställen. Vi har ju numera en hel del kontantfria butiker.
I radioprogrammet sas att Konsum 1909 införde kontanthandel. Jag reagerade på det och tänkte först att kontanter har vi väl alltid handlat med. Och det har vi ju. Men förr i tiden behövde du inte ha pengar med dig till affären för att handla, i stället skrevs köpesumman upp i en bok och skulden betalades av en gång i veckan eller en gång i månaden.

Det där minns jag från min barndom när jag tänker efter. Vi hade lanthandel i den lilla by där jag växte upp och jag tror att mina föräldrar så sent som under tidigt 60-tal handlade på det här sättet.
Om jag minns rätt kallades det kontrabok, den bok där skulden skrevs upp.

Det var inte bara i lanthandeln detta system användes utan också hos specerihandlarna i städerna. Hos torghandlarna fick man nog betala kontant men hos charketuristen, på bageriet och i mjölkaffären gick det nog att handla på krita. I bouppteckningarna för stadsbor är det vanligt förekommande med skulder till olika handlare, ett tecken på att detta var vanligt även i städerna.

Så kontanhandel fullt ut, det är egentligen inte så gammalt. Visserligen skulle ju skulden betalas regelbundet och då var det kontanter som gällde, men inte vid varje inköp.

Så här såg det ut i lanthandeln för hundra år sedan. Foto från lanthandeln i Aspenäs i Floby. Bildkälla: Falbygdens Museum.

Du som läser bouppteckningar har kanske, som jag, reagerat på att det så ofta står att kontanter inte finns i dödsboet. Guld och silver är inte så ovanligt, men kontanter. Det gäller ju även de mer välbärgade som kanske hade stora gårdar och även stora fordringar på andra sockenbor.
Hur löste man detta utan kontanter? Med reverser som löstes in med nya reverser?
I alla bouppteckningar står det ju också att fattigprocenten betalats. Begravningen kostade ju lite och bouppteckningsmännen skulle ha en slant. Fungerade det med betalning in natura, alltså en skäppa råg eller några alnar ylleväv? Jag vet inte.
Men jag är övertygad om att det finns kunniga bland er läsare som vet mer om sådana sedvänjor i äldre tider.