De dör ut, eller

Jag satt och tittade på uppgifter om personer som tidigare funnits i min närhet och fastnade för en arbetskamrat. Vi hängde ihop för riktigt länge sedan och var nästan oskiljaktiga under en period. Det fanns inga släktkopplingar, men det kändes som våra familjer hängde ihop på något sätt. Och det är väl inget konstigt med det, träffas man regelbundet och olika familjekonstellationer möts både här och där så uppstår det ji sådana känslor.

Av olika anledningar skildes våra vägar, fast vi under en tid hörde av oss till varandra. Det blev längre och längre mellan gångerna och till slut så dog kontakterna. Det är sånt som händer och det är inte så konstigt när nya konstellationer skaps, när det gemensamma arbetet inte finns längre och nya intressen kommer in. Att geografin spelar in är också självklart, någon flyttar hit och någon annan dit. Nu var ju detta inte släkt, men detsamma händer ju där. Kontakter tappas, ibland finns det kontroverser bakom, ibland blir det bara så.

När jag nu, som jag skrev överst, satt och tittade på några uppgifter, påpassligt redovisade i Arkiv Digitals sammanställning från 1940 och framåt, och som en liten förberedelse inför några nerslag i de olika släktforskarveckor som är aktuella i dessa dagar, så dök namnet upp. Vad hade hänt med min forne arbetskamrat och hans familj, det var frågan. Spåren hade ju tidigare bleknat och nu var det inte så mycket som syntes. Och då fick jag ta till hjälp ett bra verktyg, men med sorgsna förtecken, Sveriges Dödbok, sammanställd av släktforskarförbundet.

Sveriges Dödbok, klipp från Rötters bokhandel där du kan köpa den

Dödboken är en bra uppslagsingång, det kan leda till många intressanta upptäckter, men också till sådana som man egentligen inte vill ska finnas med bland sökträffarna. Visserligen är jag lite till åren kommen, men att hitta ett bekant namn känns inte alls bra. Det kommer så nära och det blir lite annorlunda mot att registrera de i släkten som dött för länge sedan, det som är tråkigt men förståeligt.  Alla namn i det här verktyget borde inte finnas där, de ska ju vara bland oss.

Min arbetskamrat fanns med, och det gjorde att jag fortsatte titta efter andra i hans familj. Det ena namnet efter det andra, några gamla och därmed ganska naturligt att de finns med, men när den ena yngre än den andra finns med och de jag letar efter blir färre och färre så kommer funderingarna. Ska det vara så här, ska det gå så illa att hela den familj jag en gång känt, nu är utraderad. Det finns inte ett levande spår efter dem. Att de lever kvar i olika personers minne är ju för väl, det ger åtminstone en del tröst.

Tänk att det jag lärt mig genom släktforskningen ska ge sådana här resultat, det är på gränsen till att jag önskar att jag lärt mig något annat i stället. Fast å andra sidan så är det inte så här med alla nedslag på tidiga bekanta, jag har på en annan bekant hittat att han faktiskt sitter i en liten stuga inte alls långt från där jag befinner mig nu, så det nog bli en liten tripp. Undrar om vi hamnar på en ljugarbänk och sitter och drar skrönor om allt vi (kanske) gjorde en gång i tiden.