Att leta är att leva

Att leta är att leva, så kan man beskriva släktforskning, om man vill vara lite filosofiskt. Visserligen letar vi oftast eftersom de som inte är så levande, utan en del av vår historia. Det kan vara försvunna släktgrenar eller kanske är det en speciell person, som kortare eller längre tid, försvunnit ur sikte. Kommer vi en bit bak i tiden så vet vi inte orsaken varför någon försvinner, eller det kanske är bättre att beskriva det som att vi inte hittar henne/honom. Någonstans blev en siffra fel, ett namn förvanskades, en resa gick inte till den ort det var tänkt eller det hände något annat.

Letandet i sig själv kan var det mest intressanta, när den vi letar dyker upp på ett ställe vi inte hade förväntat oss, vad händer då. Visst känns det skönt att åter få vara på spåret, men har vi samma intresse för den personen. Att inte behöva leta längre, att få veta vad som skett kan vara ett bra avslut, så vad ska vi göra då, när letandet är över. Fast det är ju bra att få veta, men nu gäller det att hitta någon annan att leta efter för det är ju ett sätt att leva, tycker jag.

Fri bild av Evan Dennis på Unsplash

Har du någon eller några som intresserar dig så att det nästan känns som lite maniskt, letandet nästan tar över? Jag har just nu några personer som gäckar mig och en av dem är Klas, född 1866 i Longs socken, Västergötland, som får flyttbevis utskrivet i april 1888 från Brålanda, dit familjen flyttat. Han reser samtidigt som sin bror Alfred och kusinerna Albin och August och de anger Amerika som destination. Nästa spår efter de fyra, eller rättare sagt efter tre av dem, är passagerarlistan som visar Alfred, Albin och August men inget spår efter Klas. Han försvann mellan Brålanda och Göteborg, och jag undrar så vad som hänt och hur de tre kunde resa iväg om de var medvetna om försvinnandet.

Kanske får jag svar någon gång, vem vet, det kanske förblir som min faster sa en gång, det var inte lämpligt att tala om Klas, det var bäst att vara tyst om det ämnet. Den signalen säger kanske att jag aldrig får veta vad som hände. Undrar om jag kommer att släppa honom ur söktankarna eller om han kommer att hänga med.

Det finns andra sökningar som dyker up när jag tänker efter, sökningar som aktualiseras av alla de DNA-tester som görs. Att söka efter en okänd pappa eller en ersättare till den pappa som man inte tror är den riktiga är något som vi hör om ganska ofta. Det finns olika skäl till sökandet, en del får plötsligt veta att pappa inte är biologisk pappa, andra vet att de saknar den kunskapen och startar sökandet. Det blir lite olika utgångspunkter, att först förlora en pappa och sedan leta eller att aldrig ha vetat och nu se de nya möjligheter som finns.

Det finns många berättelser om hur sökandet startar, och hur det utvecklats och hur det slutat, men jag undrar hur många vi inte hör om, de sökanden som inte gett svar. Jag skrev att leta är att leva, det kanske inte alltid är fallet, det finns nog många andra känslor också. Fast ibland går det faktiskt att hitta svar, jag har just nu hittat en okänd farfar till en vän, nu gäller det bara att hitta den ännu så länge okände fadern, för den tilldömde fadern är det inte.  Spännande att hitta den man inte letar efter, men det är det fina med DNA, man vet aldrig vad som kan dyka upp, eller inte dyka upp för den delen. Sådant letande ger också funderingar på hur mycket vi kan lita på alla de källor vi har, det finns ju insmugna fel, det har vi lärt oss när matcherna inte finns på den lista som testbolagen ger oss som svar. Ju mer vi letar, desto mer hittar vi, nu ska ja bara hitta mina efterfrågade, så fortsätter livet.

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Amanda Katarina Johansdotter
Att röra om i Gryta...
 

Kommentarer 2

Britt Lind (Eriksson) den torsdag, 15 februari 2024 11:21

Ja jag förstår precis vad du menar, Mats! Jag har i 40 års tid letat efter Charlotta Magdalena Becklinds (Becklins, Peculins) födelse som ska ha skett i Filipstad den 1 maj 1757 i Filipstad enligt senare husförhör. Jag tänker på henne nästan var dag och kommer att fortsätta leta, men det förblir nog en gåta är jag rädd.

Ja jag förstår precis vad du menar, Mats! Jag har i 40 års tid letat efter Charlotta Magdalena Becklinds (Becklins, Peculins) födelse som ska ha skett i Filipstad den 1 maj 1757 i Filipstad enligt senare husförhör. Jag tänker på henne nästan var dag och kommer att fortsätta leta, men det förblir nog en gåta är jag rädd.
Maria Timashans den torsdag, 15 februari 2024 13:45

Så många kvällar som blivit sena och övergått i nätter, när jag suttit framför datorn och sökt i arkiven. Partnern ropar" kommer du och lägger dig snart" och jag svarar "ska bara..." och sen går ytterligare en timme eller två.
Jag är envis och noggrann men ibland måste jag, för en stund, slägga taget om gåtorna för att kunna ägna tid åt andra släktgrenar. När jag återkommer efter ett tag kan jag ibland hittat en ny infallsvinkel som gör att jag kommer svaret på spåret, men det är långt ifrån alltid.
Men det är letandet och klurandet som är så roligt och många gånger har jag hjälpt vänner med lite forskning för att få en paus från mitt eget träd. Jag är helt enkelt fast i släktforskningsträsket för gott.

Så många kvällar som blivit sena och övergått i nätter, när jag suttit framför datorn och sökt i arkiven. Partnern ropar" kommer du och lägger dig snart" och jag svarar "ska bara..." och sen går ytterligare en timme eller två. Jag är envis och noggrann men ibland måste jag, för en stund, slägga taget om gåtorna för att kunna ägna tid åt andra släktgrenar. När jag återkommer efter ett tag kan jag ibland hittat en ny infallsvinkel som gör att jag kommer svaret på spåret, men det är långt ifrån alltid. Men det är letandet och klurandet som är så roligt och många gånger har jag hjälpt vänner med lite forskning för att få en paus från mitt eget träd. Jag är helt enkelt fast i släktforskningsträsket för gott.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
17 april 2024

Captcha bild