Vad säger stenen

Ibland finns den bara där, en sak, en sång eller något annat, som fångar intresset utan att det egentligen finns någon koppling till oss själva. Riktigt vad som gör att hjärnan fokuserar på just den signalen vet jag inte, men att det händer vet jag.

Vid en promenad på kyrkogården i Köpingsvik, Öland, så står den bara där. En udda gravsten, hög är den, en bra bit över två meter och svart, så svart den bara kan bli. En av sidorna innehåller en text och det är inte den mest vanliga.

----------------------------------------

Här vilar Änkan Anna Carlsson som föddes den 20 juli 1805 i Kläckeberga och som slutade sina dagar den 9 oktober 1866 i Borgholm.

O barn gråt ej för mig jag är ej dödblott sofver här. Jag tillhör gud ej eder nu. Han älskar mig hvi sörjer du?

Som hon levde så hon dog förtröstande på gud mägtige skaparen af denna jord och bad till honom att för hans heliga kärleks skull blifva upptagen i hans eviga rike.

Hon lemnat oss i detta land i rymden af den sköna strand. O gud till oss nu dig bebåda så att ditt ansigte i himlen vi få skåda.

Detta minne uppsatte hennes son Carl Otto Willbad Carlson, Sydney Australia 1888
------------------------------------------

Foto av författaren
Vad är det som gör att en änka från Borgholm får den största, tror jag, stenen på hela kyrkogården? Svaret kanske finns om vi tittar på sonen som 22 år efter mammans död ser till att det kommer ett minnesmärke.  Om den stora stenen står där mamman en gång begravdes, det vet jag inte, men kanske fanns det skuldkänslor eller ville sonen visa att det gått bra för honom.

Carl Otto, föddes 1835 i Pataholm, Ålems socken, på fastlandet nästan tvärs över Kalmarsund, blev som flera av sina bröder sjöman. Det sista spåret i kyrkböckerna är en notering om frejdebevis för att i Kalmar söka sig till sjömansyrket.  Riktigt vad som hände sedan vet jag inte, men 1863 stiger han iland i Sydney, Australien. Han hittar där en flicka som kom från Irland och de gifte sig 1865. I en handling rörande medborgarskap framgår det att han i början på 1870-talet är stevedore, ansvarig för lastningen på fartyg, men sen är det oklart vad han sysslar med. Att det går bra för honom är klart, för 1882 låter han uppföra ett fint hus, Carlson Terrace, och det finns kvar än i dag och räknas in bland de skyddsvärda husen, sett ur historisk synpunkt.

Sardaka (talk) 08:49, 26 April 2012 (UTC), CC BY 3.0 <https://creativecommons.org/licenses/by/3.0>, via Wikimedia Commons

Om han sedan återvänder till Öland vet jag inte, men att han tänker på sin mamma är klart, stenen finns ju som bevis på det. Hans pappa som dog sex år innan mamman vet jag inte vad han tyckte eller tänkte om, han borde ha begravts på samma kyrkogård.  Några av Carl Ottos syskon stannade på Öland, men en bror avled 1878, men efterlämnar ett antal barn, och en annan försvann ut ur böckerna före 1870. En syster flyttar till Stockholm och henne tappar jag bort 1856.  Systern Elisabeth finns i Alböke och där finns det kanske släkt kvar.

Runt sekelskiftet flyttar Carl Otto till en annan del av Sydney, och där bor han i Carlson House fram till sin död 1904.  Huset bebos av änkan och hans dotter med man och det finns en del beskrivet om det huset i källorna. Blir i mitten på 1920-talet barnhem och är det fram till 1980-talet.

Attribution-ShareAlike 2.0 Generic (CC BY-SA 2.0, By Linda Brainwood, no change

Att stora gravstenar var viktiga kan vi ju se i Köpingsvik, och vill du se den gravsten som står på den plats där Carl Otto vilar, så kan du titta på https://www.findagrave.com/memorial/149153661/carl-carlson , där den syns i all sin ståtlighet.

Carl Ottos dödsruna berättar inget om vad han sysslat med, men han var en respekterad medborgare och det finns uppslag att följa hans familj om man så vill. Du kan läsa mer på https://trove.nla.gov.au/newspaper/article/104918030