Rötterbloggen
Rötterbloggen

Ett tomt blad

som sakta fylls med allehanda krumelurer. Kan det vara något som har med släktforskning att göra?

Det finns många olika orsaker till varför det hamnar ett tomt blad framför oss, eller idag är det kanske bättre att skriva att det finns en tom skärm som vi tittar på. Tangentbordet finns där, det är ”bara” att fylla på papperet/skärmen med det som ska berättas. Det finns kanske ett men, vad är det som beskrivas, vad är det som ska sparas för framtiden och kommer det någonsin mer att läsas efter att sista bokstaven skrivits.

Många gånger har säkert den frågan snurrat i huvudet på alla de som producerar någon form av innehåll på ett papper eller en skärm. En gång för länge sedan, långt innan datorer fanns, inte ens papper på det sätt som vi ser idag fanns, så började någon att skriva ner små uppgifter om de som levde i närheten. Det vore bra att veta hur många som fanns, kanske också deras namn och var de bodde. En ögonblicksbild, gjord för brukas och egentligen förbrukas inom närtid.

Det visade sig att det fanns någon som tänkte till, kanske ska vi ha sådana där små noteringar överallt. Då får vi lite koll på hur det egentligen ser ut, för vi har ju inte full koll idag. Om det överallt skrevs ner uppgifter om socknens folk så fick överheten full koll och samtidigt så kunde sockenstämman få en överblick över det som måste göras och vilka resurser som fanns. Naturligtvis var det bara intressant att veta nuläge, så då måste alla ändringar in, när de skedde och inte bara då och då som kunde vara en annan lösning.



Så föddes den ena typen av bok efter den andra, och där fylldes rad efter rad, sida efter sida, med uppgifter om födslar och dödslar, giften och skilsmässor (fast det kom ju väldigt sent in i bilden). Var folk bodde, hur de bodde och hur de var släkt. Bok efter bok fylldes och trots att de bara behövdes just då, så var någon som sparade det skrivna. Det sättet spred sig och bok lades till bok i kyrka eller prästgård. En del försvann, kanske hamnade de i den fuktiga källaren eller uppe i kyrktornet där det regnade in. Ibland var det elden som ställde till det. Men de flesta blev kvar och det är tur för oss idag. Nu kan diverse fotografer se till att de inte bara ligger på ett ställe, utan finns hemma hos de flesta som intresserade.

Ibland önskar jag att jag kunde få visa det vi ser idag för alla de som plitade ner uppgifterna, kanske i ljuset av fladdrande paraffinljus, med ett glas med något värmande stående på pulpeten. Undrar hur de skulle reagera på all den uppmärksamhet uppgifterna får, hur vi tackar för god skrift och grymtar över den sladdriga stilen hos den förfrusne reumatikern som skrev. Visst finns många som slitit och vi står i en stor tacksamhetsskuld till de som la ner så mycket arbete. Egentligen är det fantastiskt att allt detta finns för oss att nyttja idag.

Tänk vad vi fått veta och vet än idag, det är bra med ordning, mycket bättre än på vissa håll där man inte ens tycks veta vilka som är medborgare i det egna landet. Det diskuteras just nu friskt på andra sidan atlanten om nästa folkräkning ska innehålla fråga om medborgarskap, ett krav från de som hävdar att det behövs för att kunna hantera den egna valprocessen. Tydligen vet man inte svaret eftersom det är upp till den tillfrågade att själv svara på frågan. Undrar hur det varit om de haft riktiga husförhör istället?


Undrar hur många kommer att läsa det här, och är det egentligen någon som bryr sig om mina bokstäver?

Här hittar du emigranterna
Sommarstockholm - ett kort svep
 

Kommentarer 2

Ann-Christin Magnusson den torsdag, 11 juli 2019 17:05

Du undrar vem som kommer att läsa ditt senaste inlägg - jo, jag har gjort det och ett antal andra personer också. Intressant det du skriver, och din blogg-kollega Eva Johansson var inne på något liknande häromdagen.
Att skriva ner något har två viktiga funktioner, enligt min mening.
1) man sorterar sina funderingar/åsikter/kunskaper och får ämnet lite klarare för sig och kan sedan (gärna 'sova på saken') gå vidare med vad man nu ska göra med det skrivna. Antingen publicera eller så var det för skrivbordslådan.
2) för att dokumentera något för framtiden och då får man också gå igenom det skrivna en gång till och vara nöjd med det. Det är ju inte säkert att man får respons om man inte skriver med målet att det ska publiceras. Vi är ju idag väldigt glada att kyrkoboksskrivarna o andra skötte sina uppgifter trots att de inte omedelbart fick en massa 'likes' och hurra med detsamma.

Jag tycker alltså att man ska skriva om man tycker att det är roligt och fyller en funktion för en själv på något sätt. Sedan är det ju skillnad på hur lätt vi tycker att det är - och inte minst - hur läsbart det är för ev mottagare. Jag tycker att vi ska uppmuntra folk att skriva - se'n finns det både trevliga handböcker och väldigt trevliga skrivarkurser/-grupper att ta del av.
Så fortsätt skriv ni bloggare på Rötter.
Vi här ute läser (även om det är lite knepigt med dessa låååååååååååånga rader, men det går väl inte att göra något åt).
Med vänliga hälsningar Ann-Christin

Du undrar vem som kommer att läsa ditt senaste inlägg - jo, jag har gjort det och ett antal andra personer också. Intressant det du skriver, och din blogg-kollega Eva Johansson var inne på något liknande häromdagen. Att skriva ner något har två viktiga funktioner, enligt min mening. 1) man sorterar sina funderingar/åsikter/kunskaper och får ämnet lite klarare för sig och kan sedan (gärna 'sova på saken') gå vidare med vad man nu ska göra med det skrivna. Antingen publicera eller så var det för skrivbordslådan. 2) för att dokumentera något för framtiden och då får man också gå igenom det skrivna en gång till och vara nöjd med det. Det är ju inte säkert att man får respons om man inte skriver med målet att det ska publiceras. Vi är ju idag väldigt glada att kyrkoboksskrivarna o andra skötte sina uppgifter trots att de inte omedelbart fick en massa 'likes' och hurra med detsamma. Jag tycker alltså att man ska skriva om man tycker att det är roligt och fyller en funktion för en själv på något sätt. Sedan är det ju skillnad på hur lätt vi tycker att det är - och inte minst - hur läsbart det är för ev mottagare. Jag tycker att vi ska uppmuntra folk att skriva - se'n finns det både trevliga handböcker och väldigt trevliga skrivarkurser/-grupper att ta del av. Så fortsätt skriv ni bloggare på Rötter. Vi här ute läser (även om det är lite knepigt med dessa låååååååååååånga rader, men det går väl inte att göra något åt). Med vänliga hälsningar Ann-Christin
Eva Johansson den fredag, 12 juli 2019 10:10

Intressanta tankar, det tycker jag, och har funderat en del på detta. Inte minst vilka vi skriver för här. Därför är det extra roligt med kommentarer, som visar att någon läst med intresse.
Ja, jag har många gånger med tacksamhet tänkt på dem som fört dessa böcker vi nu har så stor glädje av. Tänk om de visste!

Intressanta tankar, det tycker jag, och har funderat en del på detta. Inte minst vilka vi skriver för här. Därför är det extra roligt med kommentarer, som visar att någon läst med intresse. Ja, jag har många gånger med tacksamhet tänkt på dem som fört dessa böcker vi nu har så stor glädje av. Tänk om de visste!
Redan registrerad? Logga in här
Guest
14 oktober 2019
Om du vill registrera dig, fyll i användarnamn och namnfältet

Captcha bild

Bloggare

Eva Johansson
255 inlägg
Ted Rosvall
247 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Mats Ahlgren
86 inlägg
Helena Nordbäck
79 inlägg
Gästbloggare
27 inlägg
Anton Rosendahl
23 inlägg