Rötterbloggen

Åsikter som uttrycks i Rötterbloggen är skribentens egna och motsvarar inte nödvändigtvis Rötters eller Sveriges Släktforskarförbunds. Har du synpunkter pä innehållet finns möjligheten att lämna en kommentar nedan. Vi påminner om att hålla en god ton.

Arvegodset i vardagen

Idag handlar det om trasmattor i mitt blogginlägg. Trasmattor har ingenting med min släktforskning att göra. Men med släkten.

trasmatta

Trasmattan på bilden ligger i min ene sons kök i sommarhuset. Hans farmors syster har vävt den. Eget foto.

Mina trasmattor är ett släktarv. Så är det säkert för många av er andra också. Inte bara bordssilver, guldringar och gamla fotoalbum går i arv, det gör också vardagsgrejerna vi kanske inte tänker så mycket på.
Vi är så vana vid köp-slit-och-släng men så var det ju inte förr.

Min mamma klippte mängder av mattrasor, och jag hjälpte ofta till med det. Gamla utslitna kläder gick inte till spillo. Tyget klipptes i längder, kanske en tum breda. Knappar och dragkedjor klipptes loss och sparades. Jag har massor av sådana sytillbehör som jag ärvt efter mammas död.
Men jag har varken trasmattor eller nystan av mattrasor kvar från min egen släkt. Min mamma vävde inte. Jag tror att hon i stället lämnade kassar med klippta mattrasor till min mormor. Jag har inget minne av att min mormor vävde, hon lämnade nog detta vidare till någon bekant eller släkting och både hon och vi fick mattor tillbaka.
Vi hade så klart många trasmattor hemma, säkert från mammas släkt, men de slets och jag har inte kvar någon av dem idag. Däremot har jag flera som mina barns farmors syster vävt på 1950- och 1960-talen.

Mina barns pappa och jag är skilda sedan många år men visst räknar jag hans släkt som min, eller snarare som släkt till släkten. De är ju mina barns direkta farssläkt och många av dem känner jag mycket väl sedan alla åren som gift. Givetvis har jag släktforskat om denna släkt också, i sommar ska släktboken bli klar.
Så för mig är trasmattorna ett kärt släktarv, liksom stolen min pappa snickrat, örngotten med monogram min mamma broderat och morfars mors psalmbok från konfirmationen.

Snart är det väl dags för mig att börja döstäda. En vet ju inte när den dagen kommer och det kan väl vara bra att vara beredd.
I den processen har jag tänkt att det ska ingå att jag fotograferar av allt arvegods jag har och gör ett dokument med bild och text om varje sak, till mina barn. Då vet de var det kommer ifrån, när inte jag är med längre. Även om jag säkert ibland sagt till dem att den där duken kommer från min farmor eller de teskedarna fick mina föräldrar som bröllopsgåva med mera, så kan de omöjligen komma ihåg det. Däremot vet jag att de har koll på de många kökshanddukar de fått, med både sin farmors och sin mormors broderade initialer på.

I våras när jag hade ena barnbarnet på besök tog jag fram min examensklänning från tredje klass. Barnbarnet är i samma ålder som jag var då och hon provade den och jag berättade om klänningen, att min mamma sytt den och att tyget kallas brokad. Hon tyckte att den var fin men inte en klänning för henne, för hon kan ju inte leka i den.
Den klänningen är nu 60 år gammal och egentligen har hon väl rätt, det kanske inte vore läge att klättra i träd i den för jag skulle ju bli ledsen om det blev en reva i den. Så den får hänga kvar i garderoben, som en relik från gamla tider.
Jag kan känna en viss kluvenhet inför det där. Bevara fint i skåpen eller använda och slita på. Det mesta av släktprylarna använder jag gärna, t ex dukar, bestick, glas mm. Varje morgon serverar vi våra frukostmackor på min tyskfödda svärmors assietter från hemlandet. Annat ligger fint nerpackat i silkespapper. Det beror på vad det är, på åldern och hur ömtåligt det är.

Min pappa var både duktig på att snickra och tyckte mycket om den sysslan. Han har gjort alla möjliga prylar och möbler. Bland mycket annat ett brödskrin till köket. En fyrkantig med lock på gångjärn. Den har jag som kontorslåda nu.
Jag arbetar ju hemma och sommartid sitter jag gärna på balkongen med datorn i knäet. Då behöver jag någonstans att ha diverse pennor, block och andra småprylar. Det passar pappas brödskrin utmärkt till. Jag minns ju var den stod hemma i köket hos mina föräldrar, nu står den på mitt balkongbord. Det känns fint.

pappas skrin

Min pappa gjorde det här brödskrinet för kanske 40-50 år sedan. Efter hans död 2017 ärvde jag det och har det som kontorslåda på balkongen. Där har jag ett mindre sidobord som arbetsbord. I vanliga fall är det inte så här städat men jag plockade bort en del papper och tidningar inför fotograferingen. Böckerna ska jag använda som källor till en artikel som jag ska skriva i helgen och som berör Västerviks historia. Jag brukar också ha ett par krukor till med kryddväxter på bordet. Den fina sommarduken är arvegods från min makes föräldrar.

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Johan Anton Lindmark
Gräva och hitta guld
 

Kommentarer 10

Per-Ulf Allmo den lördag, 25 Maj 2024 06:46

Mycket insiktfullt och vackert skrivet.

Mycket insiktfullt och vackert skrivet.
Eva Johansson den lördag, 25 Maj 2024 08:20

Per-Ulf: Tack för dina fina ord!

Per-Ulf: Tack för dina fina ord!
Per-Ulf Allmo den lördag, 25 Maj 2024 08:53

Jag vill gärna få kontakt med dig om en bild som du har tagit och jag undrar om jag kan få använda i min kommande bok. per-ulf@allmo.se eller 070-315 69 16

Jag vill gärna få kontakt med dig om en bild som du har tagit och jag undrar om jag kan få använda i min kommande bok. per-ulf@allmo.se eller 070-315 69 16
Eva Johansson den lördag, 25 Maj 2024 12:08

Jag mailar till dig nu, från info@slaktforskaren.se

Jag mailar till dig nu, från info@slaktforskaren.se
Stefan Simander den lördag, 25 Maj 2024 11:32

Så viktigt påpekande om allt som minner om våra släktingar och deras verk!

Jag har initialer på lakan som min mormor Rut Hedlund (1900-1979) har broderat som gift efter 1920, samt någon trasmatta som hon gjorde!

Så viktigt påpekande om allt som minner om våra släktingar och deras verk! Jag har initialer på lakan som min mormor Rut Hedlund (1900-1979) har broderat som gift efter 1920, samt någon trasmatta som hon gjorde! :D
Eva Johansson den lördag, 25 Maj 2024 11:56

Stefan: Vad fint att du har det kvar! Använder man det man ärvt så blir det en påminnelse om dem som är borta.
Efter pappas död 2017 tog vi över hans kaffebryggare, som då var ganska ny. Egentligen var det bara ett praktiskt val men varje gång jag brygger kaffe (ibland flera gånger på en dag) så tänker jag omedvetet på pappa. Jag hoppas den håller ett tag till.

Stefan: Vad fint att du har det kvar! Använder man det man ärvt så blir det en påminnelse om dem som är borta. Efter pappas död 2017 tog vi över hans kaffebryggare, som då var ganska ny. Egentligen var det bara ett praktiskt val men varje gång jag brygger kaffe (ibland flera gånger på en dag) så tänker jag omedvetet på pappa. Jag hoppas den håller ett tag till.
Ann-Christin Magnusson den lördag, 25 Maj 2024 20:36

Så skönt att höra om att ta tillvara gamla saker! Intresset för loppisfynd är ju stort men om man vet lite om sakernas historia så är det ännu roligare.
Jag har ju blivit 'samlare' och funderar nu på vad det ska bli av allt jag har den dagen jag dör. Visst, det finns både ett bra auktionshus och flera loppisar i trakten, men tycker ändå att barnen borde ta hand om något. Men vad ska de välja? Såklart det det tycker är snyggt/praktiskt/roligt.
Din idé om att fotgrafera och göra dokument är ju jättebra! Så det ska jag börja med, att göra i första hand om saker som jag i min tur har kvar efter mina föräldrar och deras föräldrar. I alla fall min pappa var en samlare, eller snarare tog vara på för "det var bra-å-ha-saker". Men förr kunde man ju inte bara köpa nytt.
Tack för inspirerande blogginlägg!
hälsar
Ann-Christin

Så skönt att höra om att ta tillvara gamla saker! Intresset för loppisfynd är ju stort men om man vet lite om sakernas historia så är det ännu roligare. Jag har ju blivit 'samlare' och funderar nu på vad det ska bli av allt jag har den dagen jag dör. Visst, det finns både ett bra auktionshus och flera loppisar i trakten, men tycker ändå att barnen borde ta hand om något. Men vad ska de välja? Såklart det det tycker är snyggt/praktiskt/roligt. Din idé om att fotgrafera och göra dokument är ju jättebra! Så det ska jag börja med, att göra i första hand om saker som jag i min tur har kvar efter mina föräldrar och deras föräldrar. I alla fall min pappa var en samlare, eller snarare tog vara på för "det var bra-å-ha-saker". Men förr kunde man ju inte bara köpa nytt. Tack för inspirerande blogginlägg! hälsar Ann-Christin
Eva Johansson den söndag, 26 Maj 2024 11:30

Ann-Christin: Dina barn vill säkert ha en del, men kanske inte allt. Så tänker jag mig att det blir med mina barn och barnbarn när jag är borta.
Bra om jag kunnat inspirera dig att göra en lista. Jag har inte gjort min än, men har tänkt på det länge.

Ann-Christin: Dina barn vill säkert ha en del, men kanske inte allt. Så tänker jag mig att det blir med mina barn och barnbarn när jag är borta. Bra om jag kunnat inspirera dig att göra en lista. Jag har inte gjort min än, men har tänkt på det länge.
Gäst
Gäst - Eva Hjort den måndag, 27 Maj 2024 12:20

Så sant du skriver. Vi tömmer nu min svärmors hus och sorterar, det har inte varit sorterat på mycket länge. Vi tar tillvara textilier av två skäl, det har fina monogram och spetsar, men också för att det är en mycket hög kvalitet på bomullen. Denna kvalitet finns idag nästan inte kvar pga klimatförändringarna och borde vara mycket högre värderad. Jag har till hjälp en kompis som kan textil.
Jag har kvar linnehandukar där min mormor odlat, skördat och vävt vilket är ett annat värde för mig.
Jag tänker att vi kan spara och använda gamla saker på nya sätt. Det blir nya kläder av gamla lakan och påslakan från 60-70 talet med fina mönster på. Kopparkitteln kan komma fram till påsk osv. Ostkupor är det jag har i handen nu, finns kanske någon som vill ha och en vinröd eldfast keramikform som ser ut som ett löv kan kanske testas i min ugn.

Så sant du skriver. Vi tömmer nu min svärmors hus och sorterar, det har inte varit sorterat på mycket länge. Vi tar tillvara textilier av två skäl, det har fina monogram och spetsar, men också för att det är en mycket hög kvalitet på bomullen. Denna kvalitet finns idag nästan inte kvar pga klimatförändringarna och borde vara mycket högre värderad. Jag har till hjälp en kompis som kan textil. Jag har kvar linnehandukar där min mormor odlat, skördat och vävt vilket är ett annat värde för mig. Jag tänker att vi kan spara och använda gamla saker på nya sätt. Det blir nya kläder av gamla lakan och påslakan från 60-70 talet med fina mönster på. Kopparkitteln kan komma fram till påsk osv. Ostkupor är det jag har i handen nu, finns kanske någon som vill ha och en vinröd eldfast keramikform som ser ut som ett löv kan kanske testas i min ugn.
Eva Johansson den måndag, 27 Maj 2024 12:44

Eva: Precis så gör jag också, använder arvegods på nytt sätt (som pappas brödskrin). Jag har också sytt gardinkappor av broderade lakan, så fina de blev! Och klänningar till mina barnbarn av mina föräldrars blommiga påslakan.

Eva: Precis så gör jag också, använder arvegods på nytt sätt (som pappas brödskrin). Jag har också sytt gardinkappor av broderade lakan, så fina de blev! Och klänningar till mina barnbarn av mina föräldrars blommiga påslakan.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
13 juni 2024

Captcha bild

Bloggare

Eva Johansson
498 inlägg
Mats Ahlgren
311 inlägg
Ted Rosvall
265 inlägg
Helena Nordbäck
241 inlägg
Anton Rosendahl
240 inlägg
Markus Gunshaga
122 inlägg
Gästbloggare
31 inlägg
Stefan Simander
1 inlägg

Annonser