Vad gäller om upphovsrätten?

Idag anknyter jag till gårdagens blogginlägg av Ted Rosvall. Givetvis är jag också glad att Kungliga Biblioteket (KB) sänkt tidsgränsen för visning av digitaliserade dagstidningar, så att vi nu har tillgång till tidningssidor ända fram t o m 1923. Toppen!

Men det kan bli bättre. Helst vill jag ha tillgång till hela 1900-talets tidningar, men det misstänker jag att vi får vänta på.
KB anger upphovsrätten som skäl för tidsgränsen. Upphovsrätten gäller 70 år efter författarens död. Så för att en text ska få användas fritt ska författaren ha dött senast 1953, eller t o m dagens datum 1954.

Här kan du läsa om upphosvrättslagen på Författarförbundets hemsida:
https://forfattarforbundet.se/radgivning/upphovsratt-fragor-och-svar/hur-soker-jag-tillstand-om-upphovsmannen-ar-avliden-eller-inte-gar-att-na/

Här kan du läsa om upphovsrätten för fotografier på Svenska Fotografers Förbunds hemsida:
https://www.sfoto.se/juridik/tio-fragor-om-lag-och-ratt/

Det är alltså skillnad på upphovsrätten för text och för bild.

Själv ser jag inget problem i att låta oss få läsa i betydligt yngre dagstidningar än dem som är 100 år gamla. Texten är ju redan publicerad och den digitala bilden är ju bara en återpublicering. Men det är alltså inte så lagen tolkas.

I en dagstidning kan det vara svårt att veta som som skrivit och därmed om denne varit död i 70 år eller inte. 115 år, som gränsen var tidigare, var en generell gräns som väl ansågs gälla det mesta. Men i praktiken skulle den bara gälla författare som dött 45 år gamla för 70 år sedan.

Även om vi skulle få läsa tidningsartiklar från betydligt senare tid så kan ju vi släktforskare hålla oss till lagen. Dvs inte använda mer än de tillåtna korta citaten från tidningsartiklar i våra släktböcker och i stället använda tidningsartikeln som källa. Om jag skriver att "enligt Xxx-Tidningen den 1 mars 1943 hade farbror Xxx fått pris vid hästpremieringen i Xxxx" så citerar jag ju inte utan hänvisar till tidningen som källa.

Jag tror att de nu tillkomna 15 årens tillgänglighet ändå kan betyda en hel del för oss som släktforskar. Under den här tiden, de första decennierna på 1900-talet, tror jag att det blev ganska mycket vanligare med både dödsannonser och förlovningsannonser för folk i allmänhet, och sådana annonser vill vi ju gärna hitta.

Jag använder gärna de digtaliserade dagstidningarna som källa när jag släktforskar. Kunderna brukar uppskatta att se t ex en annons om gårdsauktion för släktens gård eller en notis om att någon släkting utsetts till kyrkorådets ordförande. Har någon begått ett brott som uppdagats kan det finnas mycket läsning i tidningen.

I dagstidningar förr i tiden var det vanligt med osignerade artiklar, långt in på 1900-talet. Därför vet vi oftast inte vem som skrivit vad i äldre tidningar. När jag började arbeta som tidningsjournalist 1980 förekom det fortfarande, jag har själv skrivit osignerade artiklar. Men något som också var vanligt förr var att journalisten hade en egen signatur som inte var det egna namnet. Många visste ändå vem det var.

I Hallands Nyheter, som var husorganet under min uppväxt i Halland, använde journalisten Arvid Johansson signaturen "Arvid i Skararp". Han var född på en gård i byn Skararp men när jag var barn hade han flyttat därifrån och bodde i grannhuset till oss, så därför vet jag det.

När jag så småningom flyttat till Västervik arbetade jag först på Västerviks-Demokraten och sedan på Västerviks-Tidningen. Den senarenämnda hade en lokalreporter som hade signaturen "Berget". Han hette egentligen Arne Holst men alla kallade honom Berget, även in på 90-talet när jag arbetade där (fast då var han pensionär).

Om du har en äldre släkting som var journalist och du inte vet vilken signatur hen använde så kan det alltså vara svårt att hitta vad hen skrivit. Kar de Mumma (Erik Zetterström) och Bang (Barbro Alving) är sådana mycket kända signaturer.

Själv skrev jag några få gånger under signatur, men då bara med mitt förnamn. Det var på våren 1980 när jag började skriva tv- och filmrecensioner för Barometern i Kalmar (jo, man hade tv-recensenter på den tiden!). Det var starten på min journalistkarriär. Efter sommarjobb på Barometern det året läste jag journalistutbildning på Skurups folkhögskola och sedan dess har jag jobbat som journalist. Det är inte slut än, efter mer än 40 år.

Bilder med exempel på artiklar från mina allra första år som journalist:

Barometern1

Första tv- och biorecensionerna i Barometern 1980, med signaturen Eva.

Barometern3

Osignerad artikel i Barometern 1980, när jag arbetade som sommarvikarie.

OstraSmaland1

En artikel jag skrev när jag gjorde praktik på Östra Småland 1981. Ibland var det svåra och allvarliga ämnen jag fick skriva om.

OstraSmaland3

Artikel i Östra Småland när jag hade sommarvikariat där 1981. De flesta artiklar jag skrivit är signerade.

VD2

En för bygden mycket viktig nyhet som jag skrev om i september 1981. Då hade jag fast arbete som reporter på Västerviks-Demokraten sedan den 1 september samma år.

VD1

En artikel från Västerviks-Demokraten, också från min första månad på den tidningen. Detta är den enda artikeln med bild som jag tagit med här eftersom jag inte har upphovsrätt till bilderna som tidningsfotograferna tagit. Men den här har jag tillstånd att publicera.

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Vem var han
Släpp bilderna loss ... det är vinter!
 

Kommentarer

Inga kommentarer än. Var den första att lämna en kommentar
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
20 april 2024

Captcha bild