Lena på tändsticksfabriken

Visst ser ni på Svt:s "Historien om Sverige"? Nu har man hunnit fram till 1800-talet och mycket av vad som berättas tror jag vi släktforskare känner igen. För släktforskare är ju de historiska skeendena intressanta, för att vi ska kunna förstå så mycket som möjligt om de gamla släktingarnas liv.
I senaste avsnittet (från söndag 4 februari) berättas om Lena Törnqvist, tändsticksarbetare i Jönköping under andra halvan av 1800-talet. Information om henne ska finnas på Tändstickmuseet i Jönköping och porträttbilden som visades i tv finns på museets hemsida. Scrolla ner en bit på sidan så ser du det.
Lena Törnqvist var en av de många arbeterskorna på tändsticksfabriker som fick sjukdomen fosfornekros, direkt orsakad av ångan från fosfor. Den deformerade hennes ansikte.
När jag ser ett sådant här inslag i ett tv-program så vill jag förstås veta mer om henne. Några ledtrådar ges i programmet: att hon kom från en fattig torpfamilj i Småland, att hon var barn på 1830-talet, att hennes far var soldat, att hon hade elva syskon och att hon tidigt blev piga.
Det fanns bara en Lena Törnqvist i Jönköping vid rätt tid i husförhörslängderna, så jag är ganska säker på att jag hittat henne i kyrkböckerna.

Jonkoping

På Tändstickmuseet i Jönköping finns historien om Lena Törnqvist och hennes liv som tändsticksarbeterska, och så klart om tändstickstillverkningen. Eget foto.

Lena föddes i oktober 1818 i soldattorpet i Hudaryd i Malmbäcks socken sydost om Jönköping. Hennes far var soldaten Lars Appel, född 1794, och hennes mor var Catharina Jonasdotter, född 1795. Lena var deras äldsta barn och ett av hennes syskon dog som småbarn. I tv-programmet visas att hennes far var sjuk, det verkar vara lungsot, men i husförhörslängderna står det att det var hennes mor som var sjuklig, hon hade fallandesot, alltså epilepsi. 1833, när Lena var 15 år, flyttade hon hemifrån och blev piga på torpet Fåglabäck i Malmbäck.
Hennes far soldaten dog 1853 och det står då antecknat att hennes mor fick fattighjälp men är överstruket. Då bodde yngsta dottern Anna Sofia hemma och hon fick också fattighjälp. Modern Catharina levde till 1872.
Då hade Lena för länge sedan kommit till Jönköping, gift sig, fått barn och blivit änka. Hennes make hette Johannes Magnus Andersson Törnqvist, han var två år äldre än Lena och kom också från Malmbäck. Han kallas arbetskarl, kanske arbrtade han också på en fabrik i Jönköping. När de tidigare bodde i Nässjö var han mjölnare. Han dog i kolera i oktober 1857, 40 år gammal. De hade fått fem barn tillsammans, den minste var bara fem månader när Lena blev änka. Dottern Matilda hade dött två år innan. Makens död måste ha varit en katastrof.
Det var först sedan hon blivit änka som hon kallade sig Törnqvist som var ett av makens efternamn. Efter hans död flyttade hon med sina barn från Kristina församling i Jönköping till Sofia församling. Förmodligen var det då hon började arbeta på tändsticksfabriken. I husförhörslängderna finns ingen uppgift om det, hon kallas bara änka. Kvinnors arbeten syns sällan i kyrkböckerna.
1860 dog sonen Peter. Yngste sonen Oskar, den siste som var kvar hemma, emigrerade till Amerika 1880. Mellansonen Vilhelm, född 1854, blev så småningom uppsyningsman på tändsticksfabriken och hos honom bodde Lena de sista åren innan hon dog 1898, ett halvår innan hon skulle fylla 80 år.
När hon dog hade hon 10 kronor i kontanter och 23 kronor och 62 öre på banken, några få silverskedar, kläder och lite husgeråd. Inte så mycket efter ett långt arbetsliv.

Uppgifterna om Lena Törnqvist och hennes familj har jag hämtat från husförhörslängderna och bouppteckningen. Om henne ska det finnas mer information på Tändsticksmuseet.
Hennes liv var ju väldigt sorgligt, med både många för tidigt döda anhöriga och med den sjukdom hon drabbades av för att hon var tvungen att försörja sig och barnen.
Att man i en tv-produktion av det här slaget lyfter fram enskilda människor som Lena Törnqvist och andra tycker jag är bra. Historien kommer oss nära och blir mer begriplig, inte så abstrakt som den kanske ibland kan te sig.
Jag är imponerad av vad man åstadkommit i den här tv-serien i form av medverkande. Alla dessa statister och skådespelare i sina miljöer, vilka resurser som lagts på detta. Och alla ni som uppträder, så bra ni gör det!
Till viss del tycker jag att det är lite för mycket av överhetens historia som skildras, men den påverkade ju vanligt folk. Å andra sidan är jag glad för sådana livsöden som Lena Törnqvist och andra som kommit fram i tidigare avsnitt.

Våra gamla släktingars liv kommer vi aldrig helt att förstå, vi kan inte till fullo överbrygga tid och rum, men vi kan förstå dem bättre med mer kunskap. Själv har jag alltid varit intresserad av historia, ända sedan jag gick i skolan, och det är det intresset som är grunden för mitt intresse för släktforskning och arkivsökning, som jag verkligen älskar.
Nu har tv-serien passerat 1800-talet och bara vårt eget 1900-tal återstår. 1800-talet tycker jag är allra mest intressant att släktforska i, för det finns så mycket mer tillgängliga källor och vi får veta mycket mer om människorna än tidigare. I många kyrkoarkiv saknas husförhörslängder från tiden före 1800-talet och det är mest i husförhörslängderna som anteckningar gjordes om de enskilda personerna. Men ibland finns det mycket skrivet i dödböckerna.
Bouppteckningarna kan också säga mycket och där finns det många fler tillgängliga från 1800-talet än från 1600- och 1700-talen.
1800-talet var också ett sekel som innebar stora förändringar i samhället och i människors livsvillkor.

Historia är spännande.

 

×
Håll dig informerad

När du prenumererar på Rötterbloggen kommer vi att skicka dig ett e-post när ett nytt blogg-inlägg kommit så att du inte missar något.

Olof Stenmark
Kontakt
 

Kommentarer 4

Gäst
Gäst - Jan Erik Hallström den lördag, 10 februari 2024 02:21

Jag har liksom du forskat fr.a. på 1800-talet. Jag hade turen att träffa alla de fyra föräldrarna till mina egna föräldrar. Alla födda på 1890-talet. Morfar var bas i huggeriet på massafabriken i Marmaverken, och farfar jobbade i sodahuset. Familjerna bodde ett stenkast ifrån varandra.
Jönköping och Norrköping var tidiga industristäder. Min mormors far småländske drängen Axel Nilsson vöxte upp i Hvena socken intill Lönneberga, och när han lämnade hemmet började han först på töndsticksfabriken i Jönköping. Han stannade inte länge. Han vantrivdes, ville jobba utomhus och drog vudare. Han fick jobb som järnvägsarbetare i Norrköping. Dit kom folk rpn Svea Livgarde som värvade många gardister från Östergötland till Stockholms många garnisoner på Östermalm och Gärdet. Axel var en charmör och äventyrare. Jag skriver nu om hur det gick för honom. Han ledsnade även på gardistlivet, rymde och tog tillfälliga jobb utefter norrlandskusten. Boken kommer att heta "Axel Nilssons sista resa". / Janneh

Jag har liksom du forskat fr.a. på 1800-talet. Jag hade turen att träffa alla de fyra föräldrarna till mina egna föräldrar. Alla födda på 1890-talet. Morfar var bas i huggeriet på massafabriken i Marmaverken, och farfar jobbade i sodahuset. Familjerna bodde ett stenkast ifrån varandra. Jönköping och Norrköping var tidiga industristäder. Min mormors far småländske drängen Axel Nilsson vöxte upp i Hvena socken intill Lönneberga, och när han lämnade hemmet började han först på töndsticksfabriken i Jönköping. Han stannade inte länge. Han vantrivdes, ville jobba utomhus och drog vudare. Han fick jobb som järnvägsarbetare i Norrköping. Dit kom folk rpn Svea Livgarde som värvade många gardister från Östergötland till Stockholms många garnisoner på Östermalm och Gärdet. Axel var en charmör och äventyrare. Jag skriver nu om hur det gick för honom. Han ledsnade även på gardistlivet, rymde och tog tillfälliga jobb utefter norrlandskusten. Boken kommer att heta "Axel Nilssons sista resa". / Janneh
Eva Johansson den lördag, 10 februari 2024 14:31

Jan Erik: Vad spännande med din bok, och jättebra att du skriver om honom, tycker jag.
Mina mor- och farföräldrar var födda 1884-1904 men alla levde under min uppväxt och jag hann lära känna dem. De var inte sådana att de berättade så mycket om sina liv, knappt något, men mina föräldrar och deras syskon har berättat mer. Det är jag tacksam för.
Alla utom farfar kom från torparfamiljer, hans far var bruksarbetare i Vargön. Morfar lämnade i stort sett jordbrukarlivet och blev väg- och brobyggare i sin ungdom, sedan hade han kvarn och sågverk men också ett mindre jordbruk en tid. Lite mångsysslare kan man nog säga. Farfar blev jordbrukare. Hans mor dog tidigt men hans far hade haft en del odling vid sidan om sitt arbete på bruket, så farfar kände nog dragningen till torvan. De övertog farmors föräldragård och kanske var det detta som också bidrog till att det blev som det blev.

Jan Erik: Vad spännande med din bok, och jättebra att du skriver om honom, tycker jag. Mina mor- och farföräldrar var födda 1884-1904 men alla levde under min uppväxt och jag hann lära känna dem. De var inte sådana att de berättade så mycket om sina liv, knappt något, men mina föräldrar och deras syskon har berättat mer. Det är jag tacksam för. Alla utom farfar kom från torparfamiljer, hans far var bruksarbetare i Vargön. Morfar lämnade i stort sett jordbrukarlivet och blev väg- och brobyggare i sin ungdom, sedan hade han kvarn och sågverk men också ett mindre jordbruk en tid. Lite mångsysslare kan man nog säga. Farfar blev jordbrukare. Hans mor dog tidigt men hans far hade haft en del odling vid sidan om sitt arbete på bruket, så farfar kände nog dragningen till torvan. De övertog farmors föräldragård och kanske var det detta som också bidrog till att det blev som det blev.
Stefan Simander den lördag, 10 februari 2024 10:01

Vilka människoöden i den ständigt strömmande historien!

Vilka människoöden i den ständigt strömmande historien!
Eva Johansson den lördag, 10 februari 2024 14:24

Stefan: Ja, visst är det fascinerande. Alla dessa människors liv som ligger dolda i arkiven tills vi hittar dem.

Stefan: Ja, visst är det fascinerande. Alla dessa människors liv som ligger dolda i arkiven tills vi hittar dem.
Redan registrerad? Logga in här
Gäst
24 februari 2024

Captcha bild