Eva Johansson: Tio år som Rötterbloggare

EvaJohansson webb2 Eva Johansson firar tio år som Rötterbloggare. Foto: privat.
Under ett decennium har Eva Johansson delat med sig av sin passion för att jaga förfäder i arkiven. Här berättar hon om den lavinartade ökningen av intresset för släktforskning under pandemin, om vad som väcker hennes skrivlust och om vilka av de snart femhundra blogginläggen som lockat flest läsare.

Rötterbloggen är vår populära avdelning där en handfull släktforskare bloggar om släktforskningsrelaterade ämnen. Den överlägset flitigaste bloggaren, som har varit med från starten av bloggen för tio år sedan, är Eva Johansson.

När hon började blogga för Rötter hade hon ”bara” släktforskat i några år. Trots det var hon redan bekant inom släktforskarrörelsen. Mycket tack vare de många krönikor om släktforskning hon skrivit i Västerviks-Tidningen, på vilken hon sedan många år arbetade som journalist och redaktör.

Fast efter tre timmar

Sedan dess har hon blivit egenföretagare som tar uppdrag inom släktforskning och frilansar som skribent och författare. Bland annat har hon tidigare varit redaktör för Släktforskarnas årsbok och skrivit flera böcker om släktforskning. Hon är en stående skribent i släktforskningsmagasinet Släkthistoriskt Forum.

Vägen mot den nya karriären började en sommarnatt 2009, med ett tretimmarsabonnemang i Riksarkivets digitala forskarsal, på den tiden Riksarkivets släktforskningsresurs kostade.

– Min man ville veta mer om sin släkt och en kväll tänkte jag att ”vi tar en titt bara”. Vi kunde följa hans släkt flera generationer bakåt i tiden och timmarna gick utan att vi märkte det. Jag blev så tagen att jag inte kunde sluta, berättar Eva Johansson.

Egna släkten fick vänta

En tid senare började hon på en distanskurs i släktforskning på Mitt-universitetet. Då var det makens släktträd som byggdes på. Nästa släkt Eva Johansson tog sig an var hennes barns pappas släkt. Den egna släkten lockade inte till en början.

– Nej, en moster hade släktforskat en del, så det kändes inte som att det fanns så mycket nytt att upptäcka där, säger hon och tillägger:

– För mig är det ingen skillnad på om det är min släkt eller någon annans. Det är arkivforskningen som gör det så fantastiskt spännande att släktforska.

Sin förmåga att hitta det fascinerande i själva släktforskningen, utan att det har med den egna släkten att göra, har Eva Johansson haft nytta av i sitt arbete som uppdragsforskare. Något som i sin tur har gett henne ett brett kunnande.

– I och med att jag har forskat åt personer med släkt från alla delar av landet så har jag lärt mig så mycket om hur vanligt folk levde. Även om de skillnader som finns i landets olika delar. Det är jätteintressant!

Vällde plötsligt in uppdrag

I år fyller Eva Johansson 70 i år och hon konstaterar att hon kanske borde dra ner på arbetandet litegrann. Men hon trivs så bra att det är svårt att sluta. Efterfrågan på uppdragsforskningen är dessutom så stor att hon utan problem skulle kunna fylla en heltidstjänst.

– Tidigare fick jag lagom mycket uppdrag. Men så kom pandemin och plötsligt vällde det in förfrågningar. Det blev en påtaglig skillnad. Folk måste väl ha suttit hemma och funderat. Det gick ju inte heller att träffas, så vad skulle man göra?

Kunderna är i alla åldrar och har olika bakgrund. Men en majoritet är i medelåldern och arbetar fortfarande. Personer som kanske har mer pengar än tid att lägga på att lära sig mer om sina rötter. Andra släktforskar själva, men har kört fast och behöver hjälp att komma vidare. En del med okända fäder som de vill ha hjälp med att hitta. Ganska ofta är det tänkt att släktforskningen ska bli en present till en förälder, ett barn eller barnbarn.

Intresset fortfarande stort

Det ökade intresset under pandemin har knappast avtagit under senare år. En strid ström av uppdrag fortsätter att komma in.

– Intresset är väldigt stort. Jag tror att det även har en hel del att göra med TV-program som Det sitter i väggarna, Vem tror du att du är och Allt för Sverige.

Kanske har Eva Johansson själv en del i utvecklingen. Under åren har hon skrivit närmare femhundra inlägg där hon generöst har delat med sig av sina kunskaper. Bland annat har hon gjort oss klokare på hur vi hittar sjöfolk i släkten, hur vi hittar fastigheter och gårdar, hur vi ska tolka källorna och var vi kan hitta nya uppgifter som berättar om våra förfäders liv.

– Jag tycker om att dela med mig av det jag har lärt mig. Ett inlägg som har fått många klick handlar om fastighetsforskning. Det är ett exempel på sådant som jag verkligen gillar att göra. Ge handfasta tips. Sedan finns det ju alltid historier som sticker ut i släktforskningen. De kan både ge underhållning och vara till nytta, säger hon.

Brinner för de bortglömda

Det är tydligt att Eva Johansson också månar särskilt om dem som ofta glöms bort i släktforskningen. I inlägget, Hur kunde de bo här, berättar hon till exempel hon om dem som verkligen inte bodde i någon gård, utan som snarare hade en rucklig backstuga eller en koja i skogen som hem. I ett annat har hon berört äldre tiders gubbvälde och vilka konsekvenser det kunde få för utsatta kvinnor. Att hon är en engagerad medlem i flera släktforskarföreningar märks också i bloggen.

Eva Johansson berättar att bloggandet också har gett henne mycket tillbaka genom åren.

– Det ger en fin kontakt med andra släktforskare.

Vad kommer nästa blogginlägg att handla om?

– Jag har ingen aning! Jag brukar skriva på fredagskvällen, men många gånger har jag en idé och har börjat skriva innan dess. Exempel hämtar jag ofta från det jag jobbar med, när jag känner att ”här finns någonting att berätta om”. När det kommer till släktforskning finns inspirationen överallt!