Min son är fyra år gammal och har frågor om i stort sett allt. Innan jul dog min farmor och på det följde naturligtvis en hel del frågor om döden. Självklart ville han veta exakt var gammel­farmor var, om vi inte kunde åka och hälsa på henne ändå, och om man kan ringa från under jorden?

Förvånat noterar jag att jag för första gången i mitt liv börjat ge förklaringar som ”jamen kanske vi ses igen, på en annan plats”, och ”vi vet ju faktiskt inte allting”. Och att jag uppriktigt tror, eller snarare hoppas, på det. Det finns förstås en trygghet i att allt inte går att förklara, en tröst i tron att allt kanske ändå inte tar slut i och med döden.

I historien tycks fascinationen för det oförklarliga återkomma i vågor med mer eller mindre jämna mellanrum. I det här numret dyker vi ner i just en sådan period, sekelskiftet 1900 och tidens nytända intresse för mystik, seanser, andefotografier och ockulta riter. Det senare var ett viktigt inslag i de hemliga sällskapen, som fick ett uppsving under samma tid. En tid då ny teknik kunde uträtta stordåd, med­an viktiga medicinska framsteg, som till exempel penicillinet, fortfarande låg i framtiden.

Utöver temat bjuder det här numret också på en grundlig genomgång av husförhörslängder, digitala vägar österut, landskapet Västergötland och mycket mer.

Trevlig läsning!