Jultider är pryltider men saker är trixiga. Några berikar tillvaron medan många bara fyller upp lådor och skåp. Sedan finns de där enstaka sakerna med ett annat värde än det materiella. På en hylla i mitt hem står en väldig fasettslipad grön glasklump. Den väger enormt mycket, tar upp plats och har ingen vettig funktion alls. Trots det kommer jag aldrig att göra mig av med den.

När jag var barn stod glasklumpen på fönsterblecket i mormors och morfars lägenhet. Jag satt ofta i soffan och stirrade på den medan de vuxna  pratade jobb, det politiska läget och annat obegripligt. Jag var övertygad om att den var magisk och när som helst kunde skicka ut ljusstrålar eller börja vibrera till ljudet av överjordiska toner.

Det hände aldrig. Men på sitt sätt visade den sig vara magisk ändå. För mig är den fasettslipade glasklumpen djupt kopplad till minnet av mormor och morfar, som att jag förvaltar den åt dem i deras frånvaro. När jag blickar in i det djupgröna glaset ser jag dem framför mig, mer levande än när jag ser ett fotografi av dem. Glasklumpen är som en gröntonad lins som blickar bortom tid och rum.

Kanske har du också en särskild relation till något föremål kopplat till minnen och till släkten. I det här numret lyfter vi fram prylarna och pinalerna. Dessutom guidar vi dig till värdefulla bildkällor, 1700-talets handstil och mycket annat.

Trevlig läsning och god jul!

Här kan du läsa ett smakprov från tidningen