Polisen har nyligen släppt en rapport om nyttan av att få använda släktforskares dna i utredningar av grova brott och om metoden kan bli verklighet inom en snar framtid. I tidningen Dagens Nyheter beskriver vetenskapsjournalisten Karin Bojs den frustrerande situation polisen just nu befinner sig i.  

Med anledning av en rapport som nyligen publicerades av Polisen har diskussionen huruvida släktforskares dna ska få användas i utredningar av grova brott aktualiserats på nytt.

Om detta skriver vetenskapsjournalisten Karin Bojs i en artikel i tidningen Dagens Nyheter.

Trots att det berömda dubbelmordet i Linköping efter 16 år av i stort sett fruktlöst utredande kunde lösas av släktforskaren Peter Sjölund i ett pilotprojekt, stötte polisen på patrull när det kom till att göra släktforskningsmetoden till praxis.

I maj förra året satte nämligen Integritetsskyddsmyndigheten stopp för införandet av metoden genom sitt yttrande att det inte är förenligt med svensk lag att jämföra dna-prov från en brottsplats med databaser för släktforskare.

Folkligt stöd för metoden

Att polisen väldigt gärna vill införa metoden, som beskrivs som ”extremt kraftfull”, är kanske inte så konstigt, men hur ställer sig folk i allmänhet om metoden?

I sin artikel hänvisar Karin Bojs (så även Polisen i sin rapport) till en enkätundersökning gjord av tidningen Forskning & Framsteg i samarbete med opinionsinstitutet Novus 2019. Enligt den ansåg då 90 procent av de tillfrågade att polisen ska få använda släktforskarnas dna vid utredningar av våldsbrott som våldtäkt, mord, mordbrand och kidnappning.

Läs artikeln på dn.se