Veckans gravsten – Ellen Key

Veckans gravsten tillhör en av sin tids stora influerare, långt innan begreppet myntades. Hon var en berömd kvinnorättskämpe, kom att bli en del av tidens mäktiga kulturelit och inte minst lade hon grunden till Sveriges världsledande engagemang i frågor om barns rättigheter under 1900-talet.

Ellen Key omkring år 1900. Foto: Okänd fotograf/Uppsala universitetsbibliotekEllen Karolina Sofia Key föddes den 11 december 1849 i Gladhammars socken utanför Västervik. Hennes föräldrar var riksdagsmannen Emil Key (1822–92) och grevinnan Sofia Ottiliana Posse (1824–84) och hon växte upp på Sundholms herrgård i södra Tjust. I familjen fanns också syskonen Ada (1851-1928), Emil (1852-obefinlighetsregisteret 1896), Mac (1853-1933), Carl (1855-obefinlighetsregistret 1896) och Hedvig (1856-1936).

Släkten Key kom förmodligen till Sverige från Skottland på 1600-talet, under det trettioåriga kriget.

Ellen fick undervisning i hemmet av guvernanter innan hon började på Rossanderska flickskolan i Stockholm. Sin kunskap inhämtade hon annars främst på egen hand i herrgårdens bibliotek.

Tidigt blev hon sekreterare åt sin far och var ofta värdinna vid hans möten i våningen i Stockholm. Ellen startade på 1870-talet en söndagsskola i sin hembygd och fick när hennes far gått i konkurs försörja sig som lärare på Anna Whitlocks skola. Denna hade hon varit med och startat 1878.

Hennes uppväxt var i ett liberalkristet hem, och hon kom att ifrågasätta både den statskyrkliga kristendomen, liksom de pietistiska väckelserörelserna. För detta fick hon stark kritik från olika håll och ansågs vara moralupplösande. Hon kämpade för kvinnornas rättigheter och för att förbättra barnens villkor.

Ellen är främst känd som författare och pedagog och gav bland annat ut en biografi över sin far, flera feministiska artiklar, böcker om folkbildning, arbetarrörelsen och samtidspolitiska pamfletter och författaranalyser. Mest kända är Barnets århundrade (1900) som beskriver hennes syn på skola och uppfostran, hennes estetiska manifest Skönhet för alla (1899) och Lifslinjer I-III (1903–06) som sammanfattar hennes livsfilosofi. Som pedagog påverkade hon till exempel Maria Montessori och hon lyfte fram barnens rätt att utvecklas efter egna förutsättningar. Hon var även aktiv inom den dåtida fredsrörelsen.

Efter att under flera år ha rest runt i Europa och umgåtts med många av den tidens stora författare och tänkare lät hon 1910-11 bygga villan Strand vid Omberg vid Vättern. I närheten bodde hennes nära vänner prins Eugen och Verner von Heidenstam. Här bodde hon de sista 16 åren av sitt liv och tog emot gäster från hela världen. Efter hennes död byggdes Strand om till ett sommarhem för fattiga arbetarkvinnor.

Ellen avled av en hjärnblödning i sitt hem den 26 april 1926 och är begravd i familjegraven på Västerviks kyrkogård tillsammans med sina föräldrar. Hon har fått flera skolor, en gata i Fruängen (Stockholm) och en i Linköping, samt en mindre park invid Birger Jarlsgatan i centrala Stockholm, uppkallade efter sig.

Ellen Key vilar tillsammans med sina föräldrar på Västerviks gamla kyrkogård. Foto: Tjust Släktforskarförening/Gravstensinventeringen

Här hittar du hennes grav i Gravstensinventeringen

Västerviks kyrkor

Församlingen, som tillhör Linköpings stift,  bildades 1433 genom en utbrytning ur Törnsfalls församling och fram till 1560 var församlingen annexförsamling i pastoratet Gamleby och Västervik. Därefter och fram till 1653 utgjorde församlingen ett eget pastorat. Mellan 1653 och 1910 var församlingen moderförsamling till pastoratet Västervik och Törnsfall och mellan 1910 och 2014 återigen ett eget pastorat. Numera ingår församlingen i Södra Tjusts pastorat.

I Västervik finns två kyrkor - S:ta Gertruds kyrka och S:t Petri kyrka och tre kapell - Sankt Nikolai kapell, Andreas kapell och Johannes kapell.

S:ta Gertruds kyrka invigdes slutet av 1450-talet. Den har varit utsatt för både bränder -1517 och 1612 och ett blixtnedslag 1762. Kyrkan dömdes ut av biskopen 1805, något försmlingen valde att strunta i. Målningar från 1687 togs fram när kyrkan renoverades i början av 1930-talet.

S:t Petri kyrka är en relativt ny kyrka och var klar 1905. Den är byggd i rött tegel och sandsten. 

På 1820-talet insåg man att St Gertruds kyrkogård började bli för liten. Det beslutades då att en ny kyrkogård skull anläggas. Västerviks gamla kyrkogård invigdes 1836 och utökades på 1866. Ett kapell på kyrkogården –Sankt Markus kapell- invigdes 1877. Kyrkogården inventerades 2017 av Kalmar läns museum. Här hittar du rapporten