Trettondagen, en dag som säkert har lite olika betydelse för var och en. Trettondagen avslutar det kyrkliga julfirandet, men det innebär inte att alla slutar med jul för det, för det håller många på med till tjugondaknut, först då ska granen dansas ut. Trettondagen kopplas också till de vise männens ankomst, när det gäller berättelsen om det som skedde i Betlehem. Undrar om inte Lucias stjärngossar också hoppade från den dagen till den 13 december någon gång under seklens lopp.
Trettondagen borde ju också vara en dag men inte gör någonting, eftersom många kopplar talet tretton till otur. Varför riskera att göra något, det kan ju bara bli fel denna dag. Undrar hur just talet tretton blev kopplat till otur, får ta reda på det till någon annan gång.
För en del tycks talet 13 vara behäftat med tur istället. Att få tretton barn förr i tiden var inte helt ovanligt, det gällde ju att säkra återväxten och se till att det fanns de som tog hand om föräldrarna på ålderns höst. Undrar om man hade någon fundering talet 13 och dess otur när det var dags för mamman att föda. Fast det var ju riktigt riskabelt med varje födsel, så det kanske inte vara någon som blandade in oturstänkandet vid nummer tretton. Kanske tvärtom. Det hade gått bra tolv gånger så varför inte denna gång också. Ja, det blir lite raljerande, det var säkert inte lätt, och ska vi vara lite allvarliga så måste det vara verkligt slitsamt för en mamma att föda sitt trettonde barn.
Jag tittar bland familjer lite längre bak i historien, och förundras över en familj med just tretton barn. Innebar det otur med barn nummer tretton, eller hur blev det. I just denna familj så tycks det inte ha påverkat, det finns egentligen tecken på det motsatta. Det verkar ha varit tretton barn, med en enastående tur, alla når vuxen ålder. Inte ett enda av barnen möter det öde som var så vanligt förr, med den höga barnadödlighet som var så allmän. Det verkar ha funnits mat till alla, det verkar inte som någon sjukdom letat sig in i huset och spridit sig mellan de tätt liggande barnen.
Undrar förresten hur sov de, när de hade 13 barn i en torparstuga. Lågt i tak så det gick nog inte att ha några våningssängar, och hur många utdragssoffor kunde man ha för bäddas undnan mpste det säkert göras på dagen, för inte satt man i sängarna och åt. Att äta förresten, hade man sittplats och hur stort var bordet. Det kan bli många funderingar, inte minst hur det blev när föräldrarna lämnat jordelivet och det skulle fördelas arv, Visserligen fick flickorna bara hälften av vad pojkarna fick, men det kan inte ha blivit mycket per barn när boet skulle delas.
Nu var det inte all som hade såna problem, om sängplats, matplats och fördelning av arv. En annan familj där det föds 13 barn hade inget barn kvar när det var dags för bouppteckning. Barn föddes och barn dog och till slut måste det ha varit fruktansvärt att vara förälder och se att ingen klarade sig, inte någon blev kvar. Naturligtvis måste det vara lika obarmhärtigt oavsett antal födda barn, så vi ska nog inte koppla det just till talet tretton.
Har du familjehistorier om familjer med stora barnkullar, där ödets lott varit så olika? Alla överlever eller ingen, hur känns det att titta på släktforskningsprogrammet olika rapporter och konstatera att denna gren blev stor och stark eller dog ut helt. Kan vi sätta oss in i hur föräldrarna tänkte på slutet av sitt liv när de såg tillbaka och antingen var omringade av vuxna barn eller satt helt ensamma, med alla barnen på kyrkogården. Olika öden med olika känslor.
Så nu är det Trettondag och då önskar jag alla på en så God Fortsättning som möjligt!