Förlåt, kära läsare, men jag kunde bara inte låta bli.
Lokaliseringen av 2015 års Släktforskardagar till en arena med ett namn så snarlikt mitt eget, har medfört en ändlös rad av vitsar och gliringar från mer eller mindre humoristiska vänner och ovänner. Nu slår jag tillbaka med ovanstående bild …!
Till skillnad från veteranerna Ingrid Nilsson och Håkan Skogsjö har jag inte varit på samtliga släktforskardagar. Ibland har jag inte haft tid eller ork, men denna gång blev det alltså av. I år skulle jag varken vara delegat på Riksstämman, hålla föredrag eller ha egen monter med mina böcker och stamtavlor. Därför kunde jag i lördags för första gången besöka Släktforskardagarna som en vanlig dödlig, och det var en helt ny upplevelse. I en skön blandning av föredrag, shopping och släktforskarmingel stortrivdes jag på Rosvalla och kom hem med famnen full av nya böcker, CD-skivor och inspirerande föredrag.
… fast med tom mage!
Matsituationen på dessa släktforskardagar, Nyköping var tyvärr inget undantag, är alltid kaotisk och tidskrävande. Man hinner inte stå i dessa långa köer, och maten är ofta inte någon höjdare. Hela matorganisationen förefaller underdimensionerad och man skulle önska att kommande värdar ville ägna mer tid och kreativitet kring denna springande punkt. En halv timme före full tid, stapplade jag fram till cafédisken och fick mig en mugg ljummet vatten med tepåse (20 kronor, bra lönsamhet där) och ett chokladmuffins (25 kronor, också bra avans) och förutom en och annan monterkaramell var detta det enda jag fick i mig under dagen.
Men jag fick så mycket annat!
Föreläsningsprogrammet var omväxlande och späckat. Tre hann jag med under lördagen. Först var det Karin Bojs fängslande DNA-betraktelse kring 54.000 år av förfäder och anmödrar. Hennes nyutkomna bok står i tur att hamna på nattduksbordet och jag ser fram emot att få lära mig mer om detta storslagna ämne.
Så lyssnade jag på släktforskarkollegan Ulf Berggrens föredrag om sitt nya registreringsprojekt, som handlar om 1700-talspersoner med släktnamn på Södermanlands gods och större gårdar, där han också presenterade några för mig helt okända ”nya” källor från 1700-talet: ”Styvkjortellängden”, där kvinnor, som hade rätt och råd att bära denna lyxiga utstyrsel registrerades, imponerade stort, liksom reduktionslängden kring mantalspenningen för ”halvvuxna drängar”. Hoppas nu bara att dessa nyttiga källor även finns bevarade i ”mina” landskap och län.
Kronan på verket var emellertid bloggarkollegan Peter Sjölunds fullkomligt lysande föredrag ”DNA öppnar nya dörrar för släktforskningen”. Sällan har jag känt mig så inspirerad efter ett föredrag. Och imponerad! Dels av föreläsarens humoristiska och smittsamma berättarstil, dels av hans skickligt sammansatta och innovativa Powerpoint-presentation. Men framför allt kände jag mig förlöst. Intill nu har jag haft en sorts motstånd kring detta med DNA i släktforskningen. Hör detta verkligen hemma i vår verksamhet, och vågar jag själv ge mig in i denna farliga och okända värld? har jag gubbaktigt frågat mig. Peter tog i ett slag bort all min vånda, och nu är det jag som tar fram spatel och rör. Denna nya dimension måste även jag få uppleva!
Roligt var det också att få plocka till sig flera av det flitiga förbundets nya handböcker; Mantalsforska, Domstolsforska och Släktforska med DNA. För mig, som en gång för något tiotal år sedan kläckte idén om olika handböcker för släktforskare, känns det oerhört tillfredsställande att tanken nu också har blivit verklighet.
Inträdesavgiften på Rosvalla var 60 kronor, och det får anses billigt för så mycken god genealogisk underhållning, föreläsningar, pröva-på-verksamhet och montermingel. Mindre lyckat var kanske själva ”insläppet” där besökarna på lördagsmorgonen hamnade i evighetslånga köer. Inte bra! Tänk till Umeå!
Men i övrigt: