Det här är ett brudpar från Rockford, Illinois, och året är 1881. Båda två är svenskar och kommer från trakten runt Falköping i Västergötland. Bruden heter ADA MARIA FRUIT (1858-1936) - egentligen FRUKT, men så kan man inte heta i Amerika - och brudgummen JOHN SVEN LARSON (1851-1940). Det är han som är "besvärlig". Hans ättlingar är överens om att han skall vara född den 22/11 1851 i Falköping - men där finns han inte, varken i stads- eller landsförsamlingarna eller i någon annan församling på rimligt avstånd. Men letar jag kanske på fel namn? "John Sven" låter lite som fel ordning - ungefär som Carl Jan - kanske hette han SVEN JOHAN. Tyvärr hittar jag ingen sådan heller i födelseböckerna. Eftersom han bevisligen kom fram till Amerika bör han väl finnas med i EMIBAS (Emiweb) - databasen över nästan alla svenska emigranter. Och mycket riktigt - där finns det en möjlig kandidat:
Johansson, Sven Johan, Arbetare (ogift man)
f. 15/11 1851 i Slöta, Skaraborgs län (Västergötland)
Utvandrad 27/9 1878 från Knapagården, Slöta, Skaraborgs län (Västergötland) till Amerika
"Johansson" stämmer risigt, borde ju vara "Larsson", men i övrigt ser det lovande ut. In således i Slöta födelsebok, som dock inte innehåller någon Sven Johan med denna eller närliggande födelsetid. Ej heller i annexförsamlingen Karleby. Återstår att följa den misstänkte bakåt i tiden från utvandringen 1878. Denna operation landar i följande husförhörsbild från Knapagården i Slöta:
Jaha, han är alltså fosterson hos en lantbrukarfamilj utanför Falköping. Man noterar att fostermodern är några år äldre än fosterfadern, samt att den äldste sonen begåvats med efternamnet LARSSON i stället för Andersson, som det väl borde ha blivit. Kan det vara så att Johanna Pehrsdotter har varit gift en gång tidigare, med en "Lars" och att de tre äldre barnen således stammar från det tidigare giftet. Hur ser det då ut i nästa husförhörslängd?
Här finns Sven Johan fortfarande med, ehuru nu överstruken. Men vad är det för kladd före hans namn. Vi skärskådar ...
Ser ni? Foster- & Sonson, står det ju! Hur kan han vara "sonson" till fosterföräldrarna? Titta på det första utdraget och lägg märke till äldste sonen, JOHANNES LARSSON, född 1829. Kan det vara han som är far till Sven Johan? Vi följer honom framåt i längderna, snart nog flyttar han till grannförsamlingen Vårkumla, gifter sig och får barn. 1857 flyttar familjen till "Rångedala" som visar sig handla om annexförsamlingen Varnum där familjen efter några år ser ut så här:
1867 utvandrar mannen, Johannes Larsson, till Norra Amerika. Familjen flyttar in på Fattigstugan i Varnum, men utvandrar även de tre år senare. Men varthän? Hur skall man finna dem på den väldiga amerikanska kontinenten? Har vi några fler ledtrådar? Jo, en! Dödsrunan för John Sven Larson i en Rockford-tidning 1940 nämner bland de efterlevande en syster, Mrs W Becknell i Evansville, IN, och en bror, Will Larson i Walnut, Illinois:
BECKNELL är hyfsat ovanligt och eftersom jag har bostadsorten just 1940, hittar jag raskt John Svens syster, JENNIE BECKNELL, * ca 1875 i Illinois. Jennie är också ett bra namn att söka på. I kombination med en far som heter JOH* och en mor som heter MAR* (jämför uppgifterna från Varnum) hittar jag kvickt följande familj i 1880 års amerikanska folkräkning som boende i Walnut, Bureau Co, Illinois:
De tre äldsta barnen, John L, August och Matilda A, stämmer utmärkt väl in på de tre yngsta barnen i Varnum. Lilla Jennie, 5 år, befäster intrycket av att detta måste vara John Sven Larsons familj. 1878 har han emigrerat till Amerika som Sven Johan Johansson, kommit till sin far i Walnut, och eftersom denne heter LARSON får också den förlorade sonen heta så. Eftersom hans tilltalsnamn är JOHAN - som blir JOHN - får det stå först. Ergo: JOHN SVEN LARSON.
John Larson och Ada Fruit Larson på sin gård vid Franklin Grove, Il, många år senare.
Det är så här man får göra när man försöker identifiera svenskamerikaner med delvis eller totalt förändrade namn. Arbeta med det lilla man har, åka slalom mellan de amerikanska och de svenska källorna, tänka utanför boxen, gissa fritt och fantasifullt för att sedan, när tillräckligt många indicier samlats in, dra ihop säcken. Det var tack vare prästens lilla kråka om "sonson" som det till sist gick att bevisa vem som var hans far.