Litteratur-sök

Färgstarka Västgötakvinnor

Författare: Agneta Boqvist (redaktör)
Utgivare: Skaraborgs länsmuseum
Tryckår: 1998
Boken utgör Västergötlands fornminnesförenings tidskrift 1997/1998. ISBN 91-85884-94-4. Kan köpas från Skaraborgs länsmuseum, Box 253, 532 23 Skara. Pris 175 kr. Johannes Rudberg skriver i Släkthistoriskt Forum nr 3/1999 Våra lokalhistoriska årsböcker är närmast oräkneliga till sitt antal, och av mycket skiftande utseende och karaktär. En stomme i detta bestånd får väl landskapsårsböckerna sägas vara. Jag tänker då på de årsböcker som har resp. länsmuseum som utgivare och som under årens lopp gett oerhört många värdefulla bidrag till den lokalhistoriska litteraturen. Många av dessa årsböcker försöker numera koncentrera varje årgång kring ett tema, istället för att utkomma med ett alltför ämnesmässigt blandat innehåll. Tanken är kanske bl.a. att kunna bli mer attraktiva ur marknadsförings- och försäljningssynpunkt. Ärevördiga Västergötlands fornminnesförenings tidskrift, grundad 1869(!), är titeln till trots en årsbok och numera t.o.m. en varannanårsbok. Man arbetar numera med tematiska utgåvor, och den senaste i raden bär titeln Färgstarka Västgötakvinnor. I dryga dussinet uppsatser skildras här mer eller mindre bemärkta kvinnoöden från Västergötland. Den tidsmässiga spännvidden går inte att klaga på: äldst är Hallonflickan från Luttra, ett skelettfynd från yngre stenålder(!), sedan får vi bl.a. läsa om Anna Karlsdotter Gyllenstierna (f. ca 1470) och Eva De la Gardie (1724-1786), innan vi går in i 1800- och 1900-talen. Den modernaste av de skildrade kvinnorna, Elli Hemberg, levde ända till 1994. Ett par uppsatser behandlar kvinnliga författare: Åsa Arping skriver om En af Westergöthlands skönaste blommor, Sophie von Knorring (1797-1848), på sin tid en uppburen författare av romaner med motiv från högreståndskretsar, medan Karin Arfwidsson ger ett porträtt av Birgit Th. Sparre (1903-1984), som utgav en lång rad romantiska romaner om Gårdarna runt sjön (Åsunden). Kvinnliga konstnärer skildras i flera uppsatser: Signe Hedenius-Hemberg, Agda Österberg, Elli Hemberg och Agnes de Frumerie. I två uppsatser skildras mor och dotter. Iréne Winell-Garvén skriver om Signe Hedenius-Hemberg och Stefan Hammenbeck om hennes dotter Elli Hemberg. Signe Hemberg, f. Hedenius (1863-1944), var dotter till Sveriges första professor i patologi, Per Hedenius (en tid även Uppsala universitets rektor), och hans maka Sally, f. Winbom. Signe började måla och drog till Paris i slutet av 1880-talet, till målarskolan Académie Colarossi. Hemkommen till Sverige studerade hon vid Konstnärsförbundets skola med bl.a. Anders Zorn och Rickard Bergh som lärare. Men det blev inget yrkesliv som konstnär för Signe Hedenius. I Paris hade hon mött svenske kyrkoherden där, Johan Hemberg, och 1894 blir hon hans hustru. Johan Hemberg blir kyrkoherde i Skövde. Signe fortsätter dock hela livet att måla akvareller. Iréne Winell-Garvéns uppsats resonerar till ganska stor del om villkoren för kvinnliga konstnärer överhuvudtaget vid denna tid. En dotter till Signe Hedenius-Hemberg, Elli Hemberg (1896-1994), skulle dock på sitt eget sätt fullfölja moderns konstnärliga ambitioner. Hon började som målarinna och studerade bl.a. för Carl Wilhelmson. Efter giftermålet med läkaren Sven Erlandsson framträdde hon under en längre tid inte utåt som konstnär, men 1942 äger hennes första separatutställning rum. Under sitt långa liv var Elli Hemberg sedan i ständig utveckling, alltid nyfiken och intresserad av nya tekniker och nya möjligheter. Via skulptur i trä och glas kom hon över till intresset för dynamisk symmetri och skapade stora offentliga utsmyckningar i rostfritt stål och betong. Hennes verkliga genombrott kom i 80-90-årsåldern! Utrymmet tillåter tyvärr inte fler smakprov ur boken. Det är en rik samling uppsatser om märkliga Västgötakvinnor vi har fått med denna volym, som också är trevligt formgiven och rikt illustrerad. Kort sagt ett fint exempel på en lokalhistorisk årsboks alla möjligheter.
2012-11-07Håkan Skogsjö

Annonser