Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
- Du är här:
- Start
- Faktabanken
- Avrättade
- 2003-03-21 13:09
Tillbaka
#753
| Tidpunkt | 1817-07-02 |
| Plats | Floda
|
| Brott |
|
| Avrättades hemort | Julita |
| Uppgifter om avrättningen | Tal, då drängen Swen Persson från Fogelsta i Julita socken, för begångit mord och rån, blef halshuggen och steglad d. 2 julii 1817, hållit på afrätts-platsen å Bie mo i Södermanland, af Gustaf G Ljungquist.Tryckt Nyköping 1817 (Från Libris, enl Eva Leksell) Ur den år 1817 tryckta skriften av Gustaf G Ljungquist, slottspredikant i Nyköping (24 sidor, finns på KB, Kungliga biblioteket): Swen Persson hade tidigt kommit utur föräldrarnas hus i tjenst. [Fotnot: Hans föräldrar äro fattigt, men - efter berättelse - beskedligt torparefolk, och bo i torpet Rörsten i Julita, en half mil ifrån det ställe, där Swen Persson avrättades.] Snart uppstod hos honom ett olofligt begär efter andras egendom. (---) Genom det att Swen Perssons första tjufnadsförsök aflupo utan att blifwa röjda, tilltog hans wanart och hans dristighet att den utöfwa. Därtill bidrog ock ett tillwexande begär efter starka drycker och håg för sådana sällskaper, hwari fylleri och en stojande lefnad öfwades. Wid Fogelsta Säteri, där han på dagswerke biträdde oxdrängen, war han en dag närwarande då någon af folket handlade med en Westgöthe, wid namn Johannes Kjellin, och feck derwid lust att åtkomma de penningar, hwarmed han fann Kjellin försedd. Wid öfwerwägandet hur sådant kunde ske, föll det honom i sinnet, att afhända Kjellin lifwet, i hwilken afsigt han erbjöd sig att wisa honom en ginwäg till en by, dit Kjellin ämnade sig. Han medtog för sitt rysliga uppsåt en yxa, under föregifwande att med samma uppstänga någon gärdesgård. När de hade kommit in på en skogsstig högg han ihjäl Kjellin med yxan och tog ifrån honom pengar och andra persedlar. Detta hände söndagen den 20 oktober 1816 och det verkar som om han gick till kyrkan och tog nattvarden samma dag. Mot aftonen gick han tillbaka och släpade den mördades kropp längre avsides och borttog åtskilliga waror ur den påse Kjellin burit. Nästa dag gick han dit igen för att ännu mer noga dölja kroppen och bemägtiga sig hwad ännu återstod af dess tillhörigheter men kände sig då alldeles vanmäktig och måste vända tillbaka. Några dagar senare upptäcktes kroppen. Ransakning anställdes af Urtima Tings-Rätt - och sedan det blifwit upptäckt, att Swen Persson blifwit sedd i Kjellins sällskap med yxa på armen, blef Swen Persson inför Rätten förekallad, förhörd, häcktad och - ehuru han i början nekade bråttet - snart bragt till bekännelse samt öfwerbewisad och dömd. Han affördes därpå till Nyköpings Slottshäkte, att afbida Höglofl. Kongl. Hof-Rättens och slutligen Kongl. Maj:ts Dom, hwilken ock geck i fullbordan den 2 Julii 1817, då mördaren halshöggs och steglades. Ljungquists förord (daterat Nyköping den 28 juli 1817) är intressant genom att han ger exempel - fler finns - på att avrättningar alls inte verkat avskräckande: Då, under sju års tjenstetid såsom Slotts-Predikant, Författaren tid efter annan måst till döden bereda fem bråttslingar, af hwilka han till döden ledsagat trenne, och af hwilka fyra hade tillförene åskådat dylika blodiga straff, dem de sedan efter några års förlopp sjelfwa måste undergå, så har detta gifwit Författaren den bedröfliga upptäckt, att de åsyftade intrycken äfwen af dessa rysliga uppträden, lättare än man skulle kunna tro, kunna förloras (...). Det är genom betraktandet däraf Författaren öfwertalat sig, att efter några åhörares önskan, till trycket aflemna detta Tal (...). Måhända wore det aldrig utan nytta om dylika tal alltid trycktes och kringspriddes. (Men sådana tal var egentligen förbjudna och förbudet förnyades 1830, enligt Ludvig B Falkmans Minnen från Malmö, och de verkar inte ha förekommit senare, åtminstone inte i tryckt form.) |
| Källa | (se ovan) |
| Registrerad | 2003-03-21 13:09 |