Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
- Du är här:
- Start
- Faktabanken
- Avrättade
- 2003-03-21 13:09
Tillbaka
#717
| Tidpunkt | 1829-04-15 |
| Plats | Grythyttan
|
| Brott |
|
| Avrättades hemort | |
| Uppgifter om avrättningen | Skriftetal för f.d. fältjägaren Carl Olson Fisk, då han näst före sin död begick h.h. nattward i Grythytte kyrka den 15 april 1829, och tal ifrån afrättsplatsen, sedan samma person samma dag undergått det honom ådömde dödsstraff, hållne : och på fleres begäran till trycket lemnade af Johan Gustaf Schultz ... Örebro, tryckte hos N.M. Lindh, 1829.(Från Libris, enl Eva Leksell) Skriften (finns på KB, Kungliga biblioteket) har Johan Gustaf Schultz, kyrkoherde i Grythyttan som författare och består av Skriftetal, Tal på Afrättsplatsen och Berättelse om Carl Olson Fisks lefwerne, brott och död. Från berättelsen har jag skrivit av nästan allt: Carl Olson Fisk war född i Gåsborn Socken i Wermland. Ifrån barndomen wisade han dysterhet i karakteren, förbehållsamhet, slutenhet och fåordighet, och ett isynnerhet när han war drucken wildsint lynne och lömskhet. (---) Ett och ett fjärdedels år hade han, för att undwika alla de obehag, som han genom bränwinssupande ådrog sig, aldeles afhållit sig ifrån denna, för honom olycksaliga dryck, men ware sig af andras förledelser eller egen begärelse, längre kunde han dock icke hålla den goda föresatsen. Wid 20 år tog han wärfning såsom Soldat wid Wermlands Kongl. Fältjägare-Regemente, hwarefter han icke mer hade något wisst hem, eller någon stadigwarande årstjenst, utan mellan mötestiderna gick han omkring med yxan på axeln att söka arbete hwarhelst han kunde. I sådan afsigt besökte han Saxhytte by i Grythytte Socken wintern 1828. Den 15 Januari träffar han händelsewis der en för sig förut alldeles okänd person, Bergsmannen Johan Bern från Lilla Sisjön i Hellefors Socken, som med sin dräng, stadd på en resa till Philipstad, här rastade några timmar, och nu i sällskap med Fisk tog några supar. Kl. 7 på aftonen begifwer sig Bern med sin dräng och sina laster i wäg. Genast skyndar Fisk efter dem, upphinner dem ett litet stycke ifrån byn, ger drängen, som han först råkar, ett hugg med yxan i hufwudet så att han dånar, springer sedan fram till husbonden, som åkte förut, ger honom ett slag af yxhammaren bak uti nacken, och då detta icke gjorde påräknad effect, hugger han honom med yxäggen 4 hugg i hufwudet, så att han äfwen nedfaller. Derefter bemägtigar han sig Berns sedelbok och tager ifrån båda personerna deras hattar, dem han ett stycke derifrån kastar å sido. Efter wid pass 2 timmar kommer drängen sig åter före, går tillbaka till byn och upp på den i gång warande Masugnen, men är så förwirrad, att han ej kan göra reda och besked för händelsen. Husbonden waknar ej förr än kl. 1 om natten ur sin dwala i en 32 graders kyla. Då woro hans båda händer och fötter alldeles frusna till is, och måste någon tid derefter afsågas. Drängen återställdes någorlunda, men tycktes alltid wisa någon sinnesförwirring. Bern, stympad till händer och fötter, och beröfwad sina sinnens fulla bruk, lefde så i åtta och en half månad ett det erbarmligste lif tills döden gjorde ett lyckligt slut derpå d. 30 påföljande September. Rånaren blef andra dagen efter brottet gripen i Hellefors Socken, tillstod genast den grufliga missgerningen, nekade dertill straxt derefter inför Domstolen, men af skäl och wittnen öfwertygad, bekände omsider sitt brott och dömdes af Konungen till döden d. 27 Febr. 1829. (---) Konungens Befallningshafwande i Örebro utsatte i slutet af Mars månad 1829 hans dödstimma till kl. 12 middagen d. 15 näst derefter följande April. Efter Nattwarden och innan han utfördes till afrättsplatsen frågade man honom om han wille tala några ord till folket. Nej, swarade han då, jag har aldrig talat mycket förr, jag will det ej heller nu, men när han med förbundna ögon war framledd till Stupstocken dristade han likwäl att yttra några ord, och då han dertill fick tillfälle, sade han med hög röst: Jag ber Allmänheten att den uppsända en suck till Gud för mig, och dermed föll han på knä, böjde sitt hufwud öfwer Stupstocken, och under bönen Fader wår, som han knappt mer än börjat, war i ett ögonblick med ett enda hugg executionen förbi. Delinquenten som wid sin död var 25 år, hade en stark wälwäxt och wälbygd kropp, mer fet än mager. En oräknelig menniskoskara war ifrån alla kringliggande socknar samlad, och såg nu den rysliga död en man i sin bästa ålder, på detta sätt undergick. I Anbytarforum (Värmland, Färnebo socken) finns en del om Carl Olsson Fisks släkt. |
| Källa | (se ovan) |
| Registrerad | 2003-03-21 13:09 |