Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
- Du är här:
- Start
- Faktabanken
- Avrättade
- 2003-03-21 13:12
Tillbaka
#667
| Tidpunkt | 1843-08-02 |
| Plats | Stockholm
|
| Brott |
|
| Avrättades hemort | |
| Uppgifter om avrättningen | Breitfeld, Alexander, musiker (se vidare under Allmänt samt även under 3 sept 1845). Mördaren Alexander Breitfeldts Afrättning. Mördaren Alexander Breitfeldts öde är äntligen oåterkalleligt afgjordt. Den sista sorgliga akten af den menskliga rättvisans straffande glafven uppfördes i dag på morgonen. Oaktadt ingen af tidningarne på förhand hade tillkännagifvit tiden för afrättningen, och Breitfeldt först i går förmiddag förflyttades från Smedjegårdshäktet till Stadshuset var likväl hela hufvudstaden i god tid i går tillräkligt underrättad om hvad som förestod. Redan från klockan fem i dag på morgonen började platsen utanför Stadshuset och uppåt Göthgatan, hvilken delinqventen skulle passera, att fyllas med menniskor och andra ekipager en fortlåpande ström ut åt afrättsplatsen utanför Skanstull, så att icke allenast den i skogen afröjda plats, hvarest galgen är belägen och schavotten upprest, redan klockan half sju var nära fullsatt med menniskor, utan äfven alla träden deromkring högst upp i topparne klädda med pojkar, som uppklättrat deri. Detta sednare föranledde åtskilliga små förregående spektakel af föga uppbygglig natur, då pojkarne än kastade tallkottar på hvarandra mellan träden, än emellan åt gafva salvor af hurrarop då något af träden brast och ett dussin derpå uppklättrade pojkar föllo i backen. Klockan omkring 7 anlände den vakt, som skulle formera spetsgården kring schavotten, hvilken var blott halfannan aln upphöjd öfver marken, äfven anlände straxt derefter skarprättaren och hans drängar, likaså polismästaren och fogaten såsom befälhafvande på stället, åtföljde af öfvervaktmästaren. Den sednare, som var till häst, började kort derefter uppläsa Kongl. Maj:ts Dom, hvilken tillika innehöll afslaget på de af Breitfeldt och hans slägtingar ingifna nådeansökningar. Härefter dröjde det ännu en god stund tills omkring klockan ett qvart på nio, innan delinqventen till fots anlände. Han ledsagades af tvänne prestmän, Hr. fångpredikanten Wallinder och Hr. v. komministern Frunck, en på hvardera sidan. Det syntes att han användt en serdeles omsorg på sin klädsel, som bestod af svart bonjour, svarta byxor, hvit halsduk och hvita handskar. Han uppsteg utan biträde och med temligen stadiga steg på schavotten, men hyen var blekgul och ögonen syntes nästan halfsläckta. Då han kommit upp vände han sig först till Hr. fångpredikanten och talade sakta några ord med honom, derefter aftog han sjelf rocken och halsduken, det förra icke utan svårighet, emedan rocken satt mycket spänd. Sedan vidare skjortkragen blifvit uppvikt, vände han sig mot stupstocken och uppgaf dervid några svaga klagoljud, under det ett par tårar tillrade ned öfver hans kinder. Nu blefvo ögonen förbundna, och under denna förrättning syntes det tydlig huru läpparna fingo en likblek färg och knäna började skälfva under det munnen stod halföppen. Han föll nu på knä och hr Wallinder läste med hög röst välsignelsen öfver honom, läggande dervid händerna på hans hufvud. Sedan detta skett återstod ännu för de båda prestmännen att föra honom litet längre fram samt att åtskilja hans armar och lägga honom ned. Han tycktes än en gång vilja höja hufvudet, då bilan i detsamma föll och hufvudet rullade ned i den framför schavotten öppnade grafven. Den öfvriga kroppen blef föremål för änne en operation, nemligen dess afklädande, som verkställdes af skarprättarens drängar, hvarefter bålen, endast beteckt af skjortan, äfven rullades ned i grafven. En vämjelig episod till detta skådespel var att se, dels huru flere personer skyndade fram, för att doppa papperslappar i det framforsandet blodat, dels hur en med fallandesjuka behäftad person, på grund af en gammal tro att denna sjukdom skall botas, om man dricker blod af en afrättad, skyndade fram, men i detsamma fick ett anfall af sjukdomen och höll på att halka ned i grafven. Hela akten, från delinqventens ankomst till schavotten upptog föga öfver tre minuter. Det torde ej vara för mycket räknadt, om man antager, att 25,000 menniskor voro i rörelse för att åse detta skådespel, hvilket redan en lång tid sysselsatt nyfikenheten. Angående delinqventens sista stunder och hans sinnesstämning den föregående tiden, berättas det att han varit bland de svåraste fånger att bereda till döden. Detta lär ock hafva varit en af anledningarna till det långa uppskofvet. Imedlertid var han ändtligen på slutet resolverad och undergifven att gå sitt öde till mötes, men hade äfven mellanstunder, då hans kända lättsinnighet återkom. Så säges det t. ex., att han vid utgången från Smedjegårdshäktet i går hade talat i en skämtande ton till ett par närstående flickor. I går tillbragte fångpredikanten hela eftermiddagen hos honom. På aftonen hade han ordentligt klädt af sig. Under natten var han ensam. Tidigt på morgonen begärde han vatten och att få sina kläder borstade. Härvid säges han äfven hafva yttrat: `Det här blir en vigtig dag för mig´. Kl. half sex åt han frukost, bestående af en biffstek. En stund derefter tog han den hel. nattvarden. Klockan sju, sedan jemväl domen blifvit uppläst i fängelset, börjades tåget ut till afrättsplatsen. Delinqventen gick utan att behöfva stödjas, omgifven af de båda prästerna samt företrädd och efterföljd af vakt, som denna gången var dubbelt större än vanligt. Han gick hela vägen mycket långsamt, men syntes då ännu vara vid temligen godt mod, och yttrade bland annat, att han sjelf en gång för två år sedan gått denna väg som åskådare af en annans afrättning. Utanför källaren Hamburg gjordes, efter en gammal plägsed, några minuters halt, och man bjöd delinqventen ett glas vin att styrka sig med, men han önskade och fick i stället ett glas vatten. Det öfriga, efter ankomsten till afrättsplatsen, hafva vi redan omnämnt...(Aftonbladet, Onsdagen den 2 Augusti 1843) |
| Källa | Forskarupplagan av Sveriges Siste Skarprättare A. G. Dalman - Föregångare och Förrättningar i Skandinaviska Pressförlaget, Stockholm, 1934, sid. 119-121 samt Aftonbladet, 2 Augusti 1843 |
| Registrerad | 2003-03-21 13:12 |