Uppgifter om avrättningen | Följande är en kort sammanfattning av en längre artikel i Sören Skarbacks Brott och straff i Göteborg 1621-1900, sid. 173-178. Johan Petter Åhlberg, före detta sergeant vid krigsflottans Göteborgseskader, hade den 11 juli 1825 huggit ihjäl sin tvåårige son med en yxa under ett bråk med sin hustru i deras lägenhet i Majorna i Göteborg. Han var då själv 32 år gammal (alltså född omkring 1793). Göta hovrätt dömde honom att mista höger hand och halshuggas. Högsta domstolen bekräftade dödsdomen i november samma år. Men sedan drog det ut på tiden, eftersom ett antal präster blandade sig i saken, bland annat biskopen i Göteborgs stift. De ansåg att J P Åhlberg inte kunde avrättas förrän de lyckats frälsa honom och göra honom kristet redo för döden. Men denne vägrade att ha med präster att göra utan begärde bara att få dö. Den 21 december 1826 skrev biskopen till landshövdingen i Göteborgs och Bohus län att barnadråparen Åhlberg på ett orimligt sätt förnekade Kristi gudomliga natur och försoningslära och att detta beteende inte kunde tolkas som annat än sinnessjukdom. Åhlberg borde därför inte avrättas utan sättas in på dårhus på livstid. Det blev många turer innan Kungl Maj:t till slut fastställde dödsdomen. Åhlberg avrättades den 1 november 1827 på Sävedals härads avrättningsplats. |