Uppgifter om avrättningen | Den 26 mars 1805 föddes ett flickebarn i Normlösa socken i Wifolka Härad. Hennes stund på jorden blev 23 år, 9 månader och 25 dagar, detta enligt komminister Ljungholms anteckningar i boken över avlidna personer under januari månad 1829 i Flistad församling. Där står också att läsa: Avlivad för mordbrand enligt Kongl Göta Hovrätts dom.Den unga kvinnan som slutade sitt liv på detta fruktansvärda sätt var Maja Cajsa Månsdotter. Vid sju års ålder blev Maja Cajsa föräldralös. Hon tjänade sedan som piga på flera ställen runt om i bygden. Hennes sista hjontjänst blev hos fanjunkare Widoff, Gamla Kulla, Flistad. Vid 5-tiden om morgonen, söndagen den 2 december 1827, brandhärjades flera byggningar på fanjunkare John Widoffs ägor. Förödelsen blev stor. Tätt stående ladugårdar, stall, vagnslider, fähus m m brann ned till grunden. Skvallret kom igång och det spekulerades om hur branden uppstått. Misstankar riktades mot pigan Maja Cajsa, som sades ha kommit på kant med fru Widoff. Den 10 december förhördes därför Maja Cajsa av rusthållarna Peter Persson och Jan Andersson, närvarande var också fanjunkare Widoff. Pigan nekade först men erkände till sist, inför de tre herrarna, att hon anlagt branden som hämnd mot sin matmoder. Efter bekännelsen tillkallades Commisarien Nylander som tog över förhören tillsammans med fanjunkare Wiger från Sjögestad samt komminister Ljungholm i Flistad. Vid detta förhör uppgav Maja Cajsa att hon vid 5-tiden om morgonen gick ut för att ge kreaturen foder. Hon hade tagit med sig en lykta och gått till foderladan för att hämta hö. Lyktan hade fallit omkull och antänt några halmstrån. Hon hade emellertid lyckats släcka elden. När hon lite senare tittade ut från boningshuset såg hon att det brann i foderlada. Hon hade då genast väckt fanjunkare Widoff. Maja Cajsa påstod att det hon nu sa, under detta förhör, var sanningen. Hon fördes därefter till länsfängelset i Linköping i avvaktan på rättegång. Vid urtima ting i Husbyfjöl (Borensberg) den 28 februari 1828 var Peder Larsson förordnad till ordinarie Domhavande från Göta hovrätt och som åklagare kronolänsman Wettermark. Efter diverse personuppgifter om pigan Maja Cajsa redogjorde fanjunkare Widoff för den förstörelse som skett på gården. Värdet av alltsammans beräknades till 4199 riksdaler och 21 skilling. Under rättegången vidhöll Maja Cajsa dock sin berättelse om att branden uppstått genom olyckshändelse när lyktan fallit omkull. Kronolänsman Wettermark ville höra flera vittnen och begärde uppskov av förhandlingarna för att kunna kalla dessa. Nytt urtima ting utsattes till den 9 maj 1828. Maja Cajsa hölls i häkte i Husbyfjöl fram till detta datum. Många vittnen hördes den 9 maj. Ingen hade sett något som motsade pigans berättelse, men några hade tidigare hört Maja Cajsa säga att hon var arg på sin matmoder. Orsaken sades vara att pigan vid ett tillfälle nekats ledighet. Kronolänsman Wettermark ansåg sammanfattningsvis i sitt slutanförande att Maja Cajsa erkänt gärningen och att andra omständigheter styrkte hennes missgärning. Efter överläggning i häradsrätten meddelades och avkunnades dom med slutlämmen: ...finner rätten att den anklagade för detta grova brott i förmåga av 11 Cap 2 § Missgiernings Balk rätteligen dömd att ta sig till straff och andra till varning, Lif sitt mista och halshuggas. På Urtima Tings Rättens vägnar, Peder Larsson. Hovrätten och Konungen fastställde häradsrättens beslut och dom. Någon nåd gavs inte. På morgonen onsdagen den 21 januari 1829 verkställdes domen vid avrättningsplatsen Åkersstolpe, Trehörna strax norr om Husbyfjöl. Kronolänsman Wettermark och några nämndemän såg till att allt gick rätt till och domen lästes upp. Som brukligt var hade det även infunnit sig ett antal åskådare från bygden. För slikt skådespel fick ofta tjänstehjonen ledigt, ibland till och med ditkommenderade. Skarprättaren utförde sitt jobb och blev sju daler rikare. Maja Cajsa miste sitt huvud och liv. Lagen hade fått sin hämnd. Rättvisa var därmed skipad. Cirka 50 år före ovanstående rättegång och avrättning skrev konung Gustav III bland annat följande i en Förordning 1779: ...Sveriges lag, på åtskilliga ställen, belägger brott och missgärningar med sådana straff, vilka alldeles icke svara emot brottens egenskaper och påföljder, samt ännu mindre, i avseende till deras hårdhet, instämma med Vårt Milda och Nådiga Hjärtelag. |