Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
- Du är här:
- Start
- Faktabanken
- Avrättade
- 2008-06-18 19:59
Tillbaka
#109
| Tidpunkt | 1804-09 |
| Plats | Lenhovda
|
| Brott |
|
| Avrättades hemort | Älghult |
| Uppgifter om avrättningen | I detta mål är det den gamle mannen Gumme Nilsson och hans styvdotters dotter, gifta Catarina Carlsdotter som står åtalade för att ha bedrivit blodsskam. Häradsrätten dömer dem genom att åberopa 59 kap. 1, 2 och 5 § § i Missgärningsbalken att halshuggas och han steglas och hon på bål brännas, men att det enligt 25 kap. 5 § skall underställas Hovrätten för prövning. Häradsrätten hänvisar till lagen där det står att Lägrar någon sin äkta, eller oäkta blodsfränka i rätt nedstigande eller uppstigande led, såsom fader sin dotter, eller dotterdotter, så skola de bägge halshuggas, och ej i kyrkogård begrafwas. Samma sak är om en man med sin styvdotters dotter beblandas, och för dessa straffades man med warde mannen steglad, och konan i båle bränd. Då det gäller grövre brott, som lägermål i förbudna lederskall de underställas Hovrätten. Under februari tar Hovrätten upp ärendet och konstaterar att Catharina Carlsdotter är 30 år och erkänt att hon flera gånger blivit lägrad av sin styvmorfader. Detta har fortsatt efter hon gift sig med Gumme Nilssons systerson Johannes Johansson, och även att Gummes hustru levat. Gumme tillstår att det endast skett två gånger, innan hon gift sig, som de begått köttsligt umgänge. Detta erkännande är fritt och därtill trovärdigt. Vittnen som är hörda talar också om det rykte som spridits i orten om deras olovliga samlevnad, även under den tid då hon blev i sällskap med Johannes Johansson. Hovrättens dom blev halshuggning och stegling för honom, och halshuggning och bålbränning för henne. Den 27 februari inkom en handling från de båda åtalade där de förklarar varför de bekände brottet i Häradsrätten. De erkänner att bekännelsen tillkommit, dels förhastat av en förmodan av Catharina, att genom att åtaga sig detta brott kunna skilja sig från sin man Johannes Johansson, och därmed även från den svåra behandlig som hon blivit utsatt för av honom. De återkallar bekännelsen från Häradsrätten och förklarar sig helt oskyldiga till det erkända brottet, och att de inte hade kunnat föreställa sig vilken påföljd det skulle bli för den oriktiga bekännelsen. De anhåller om att bli befriade från det ådömda straffet. Den 6 mars tar Hovrätten upp ärendet om återkallandet av bekännelsen i Häradsrätten. Rätten anser att det vore rimligt att de tilltalade personligen själva inför Häradsrätten tog upp den inkomna skrivelsen, så Hovrätten upphäver Häradsrättens dom och återvisar ärendet därmed till Häradsrätten. Den inkomna skrivelsen från de båda tilltalade skall med brev insändas till Häradsrätten för ny prövning. Ärendet togs åter upp den 14 maj i Häradsrätten och det blev inga större förändringar i domen. Den enda skillnaden var att man hänvisade till 59 kap. 2 och 5 § § i Missgärningsbalken (1 § var borta), samt 25 kap. 5 § Rättegångsbalken. Dessutom hade böneskrifter inkommit från de tilltalade. Den 5 juni är det Hovrätten som tar upp ärendet, och den inlämnade skrivelsen från de tilltalade tas upp. Det konstateras att Häradsrätten prövat ärendet på nytt och att protokollet från Häradsrätten inkommit till Hovrätten, och att det inte möter något hinder att målet nu avgörs. Trots insänd skrivelse, så har vid senare undersökning Gumme Nilsson och Catharina Carlsdotter, fritt och otvunget erkänt, att de, innan Catharina var gift, haft köttsligt umgänge. Denna bekännelse har vittnen berättat och styrkt. I och med detta ansåg sig Hovrätten, till följd av ovan nämnda lagrum, rättmätigt att fastställa Häradsrättens utslag, att döma Gumme Nilsson och Catharina Carlsdotter, sig själv till straff och andra till varning, att mista livet och halshuggas, han att steglas och hon att brännas på bål. I övrigt hänvisades också till Kungliga brevet den 1 november 1778, där svårare brott skulle underställas Konungen för Nådig granskning. Fallet är dock inte avklarat med detta. Den 13 augusti behandlar Hovrätten en inkommen handling där det framgår att Gumme Nilsson avlidit i häktet. Man gjorde ingen större notis om detta utan konstaterar bara att Catharina Carlsdotter frivilligt och utan tvång erkänt sitt brott, och att hennes dom står fast. Kungl. Maj:t. som befinner sig i Frankfurt den 16 juli svarar med en kort sammanfattning av ärendet och avlutar I hafver Edert förberörde utslag at utfärda. Detta betyder att han samtyckte till den utfärdade domen och godkände att domen gick i verkställighet, men döden hade förekommit rättvisan genom att hinna före till Gumme och hämta honom redan i Växjö länshäkte. Denna dom är inte undertecknad av kungen själv, utan avslutas med Enligt Kongl. Majts Egit Höga Beslut: Under Hans Kongl Maj:ts, Vår Aller Nådigste Konungs och Herres frånvaro Dess Tillförordnade Regering. Här kan man fråga sig om kungens brev från den 1 november 1778 har satts ur spel, när en tillförordnad regering ger klartecken för en avrättning? Häradsrätten dömde till dödsstraff genom halshuggning, och han steglas och hon i bål brännas. Hovrätten fastställde dödsdomen. Kungl. Maj:t. fastställde dödsdomen. Halshuggning och att brännas på bål. Citatet är hämtat från den nyligen färdigställda D-uppsatsen vid Högskolan På Gotland Sig själf till straff och androm till varnagel -Om verkställda dödsdomar på avrättningsplatsen Skarpåsen utanför Lenhovda 1800-1900, författad av Björn Karlsson. |
| Källa | Göta Hovrätts Arkiv B II A:138 Brottmålsutslag 1804 No 26. Göta Hovrätts Arkiv B II A:138 Brottmålsutslag No 83 1804 No 83. Kungliga Brev och Ressolutioner 1778-1780 Nr 635. Kungliga Brev och Resolutioner 1795-1809 No 707. |
| Registrerad | 2008-06-18 19:59 |