• Västmanland

• Bedrägeri

Kyrkstöld, stöld av kyrkans pengar.
Johannes Moklinius född efter 1622, avrättad 1675. Hans fader (min ana) var Nicolaus Erici Lindemontanus, kyrkoherde i Möklinta 1623 - 1653.

enl. Västerås herdaminne 1600-tal sid 670
Efter skolgång i Sala och inskrivning i Uppsala 1649 blir han (Johannes Moklinius)  påföljande år organist i Möklinta och 1665 klockare i Sala. 20/7 1674 anklagas han för att under en följd av år ha stulit pengar ur kyrkokistan. Efter erkännande dömdes att han "som andra kyrkotjuvar straffas till livet". Svea Hovrätt fann icke skäl till benådning, varför han efter 37 veckor i fängelse blev "upphängd". Hans hustru var krögerska.
...........

Domstolsprotokoll från Sala Rådhusrätt i Juli 1674. enl. Renoverad dombok för Västmanlands län 1674- under Sala Rådhusrätt. Mikrokort D00229 kort 7/13 sid 335-336. Här ett försök att renskriva och tolka detta gamla svårlästa dokument:

Sala Rådhusrätt den 20 och 29 juli 1674.
Tagit pengar från kyrkans kista och låda som han på kyrkorådet har bekänt. Med två stora spikar som han framvisade kunde han öppnat lådan när han ville och sedan taga ut Ståcklåsnyckeln till Kistbänken där penningarna låg. Sedan har han lirkat upp Smålåset med en Spykam på locket och kistan som pennigarna låg uti. Klockaren har nu inför kyrkorådet bekänt och beklagat sig i denna sena tid, tänkte lägga tillbaka detta.
Därpå frågades Johan Nilsson vad han nu tycker om detta sitt tilltag, om han varit nödställd skulle han frågat Kyrkoherden eller Kyrkovärden om han kunde få något till låns och icke på sådant olovligt sätt som tjuv taga dessa penningar. Hade varit bättre när han som nu har fem syskon som är prästmän, av vilka en är pastor i By Socken och som nu lever. Nu detta tilltag han beklagar och tyckte inte summan blev så hög, då han inte mer än tre gånger med handen tagit en daler och han då tänkt att lägga tillbaka detta. Men detta aldrig blivit av och det med tiden blivit svårare och svårare, men det har aldrig varit någon stor fattigdom eftersom hustrun har haft ölförsäljnig. Att han i smyg mest druckit upp penningarna nekade han till, han har mest köpt bröd för dem.
Ärendet uppsköts till nästa Rådstugudag och Johan förblir i arresten.

Klockaren blev tillfrågad hur han tänker sig kunna återbetala detta och om han inte tycker att han gjort något fel. Han svarade då gråtanden att han beklagade sitt beteende och alltid haft i tanke att lägga pengarna tillbaka men icke kunnat. Detta vill han och hans hustru nu sätta all sin egendom till betalning för, om det till honom någon lindring kunde ge.
Varpå Rätten tog denna Johan Nilssons olovliga handling och otrohet mot kyrkan till förklaring och dom: Emedan Johan Nilsson åtskilliga gånger ifrån år 1672 och till nu olovligt och med instrument tagit ifrån kyrkan och de fattiga 100 Daler Silvermynt. Kunde Rätten honom inte befria ifrån Straffordningen Tredje Punkt 1653, utan erkände honom bliva som andra kyrkotjuvar till Livet straffat.
Kongliga Hovrättens Nådiga och visa förklaring. Emedan han nu slutat att beklaga sig, har stor skam av detta han förseende, som hans hustru och barn nu begråta.