Tillbaka

#1005

Tidpunkt 1786-11-08
Plats Lycksele
  • Västerbotten
Brott
  • Dråp
Avrättades hemort Långsele, Lycksele
Uppgifter om avrättningen Gabriel Håkansson blev på tinget i Lycksele den 3 juli 1786 dömd att halshuggas och steglas för att han slagit ihjäl sin gårdsbo Mikael Mattsson och dessutom tillgripit några av dennes ägodelar. Domen underställdes hovrätten som meddelade utslag i målet. På urtima ting den 28 juli samma år upplästes följande sammanfattningav rannsakningen om detta svåra brott: Alldenstund Gabriel Håkansson genom egen frivillig, med omständligheter och edligen hörda vittnens utsago styrkt bekännelse berättat, att sedan Mikael Mattsson och bemälte Gabriel Håkansson, då de den 18 sistlidna maj klockan mellan 3 och 9 om aftonen skulle uti en båt eller så kallad håp fara utför Öreälven till Röskmyran, i ärende att därstädes bärganågot fräkengräs, emellan dem, vilka tillförne flera gånger varit oense, åter missämja och träta uppstått, varvid Gabriel Håkansson blivit så förbittrad, att han genast rott i land, samt strax efter detde bägge ur båten på landet uppstigit, först Gabriel Håkansson ochsedan Mikael Mattsson, har Gabriel med större ändan eller den så kallade lommen av den ena båtåran uppsåtligen tillfogat Mikael Mattsson tvenne så hårda slag i huvudet, att han genast död på marken nedfallit, och efter det Gabriel Håkansson utur Mikael Mattssons byxficka tagit nyckeln till hans visthuskammare, vältrat den döda kroppen i älven, förden skull och som vederbörande läkare, vilken den döda kroppen besiktigat, uti avgiven attest intygat, att de Mikael Mattsson tillfogade slagen varit så beskaffade, att hans död därav oundvikligen följt, alltså prövar Kongl. Hovrätten rättvist, det Gabriel Håkansson,vilken dessutom erkänt, att han förr stulit och efter Mikael Mattssons död, några av hans matvaror tillgripit, skall för det sätt som förmält ärå Mikael Mattsson förövade viljedråp, sig själv till välförtjänt straff och androm till skräck och varnagel, i förmåga av 24 kap 1 § Missgärningsbalken, varda halshuggen samt hans kropp å avrättningsplatsen nedgrävd. Men vid kommande Gabriel Håkanssons hustru Anna Lisa Andersdotter så fann Kongl. Hovrätten det henne tillvitna försummelse att tidigt upptäcka mannens föregivande hur Mikael Mattsson skall omkommit, icke vara av den beskaffenheten, att hon till något ansvar därför sig skyldig gjort, utan varder hon för saklös här utinnan ansedd. I övrigt och vad anginge den lantfältskären Littorin för den döda kroppens besiktning till erkända ersättning av sex Dlr 16 S, skall densamma av Gabriel Håkanssons enskilda lott i boet gäldas och i händelse av sig yppande brist av Kronans allmänna medel utgå. Dock skulle detta utslag i enl. av Kongl.Brev den 8 nov. 1778 Kongl. Mt i underdånighet underställas. Protokollet justerat 31 juli, contrasignerat 1 aug., översänt till Kongl. Mt 5 aug., Kongl. Mts utslag 8 sept. (domen fastställd). Avrättning i Lycksele 8 november. Avrättningen av Gabriel Håkansson Följande berättelse som jägmästaren C. A. Axelsson år 1934 har upptecknat efter muntlig återgivning av mästersmeden Hammarberg, som fått den uppgiften om avrättningen från sin morfar. Berättelsen handlar om avrättningen av Gabriel Håkansson: Avrättningen vid Nybruket i Lycksele av nybyggaren Gabriel Håkansson från Långsele. Vid avrättningarna i Lycksele brukade gärningsmännen halshuggas strax utanför "platsen" åt det väderstreck, varifrån den dömde var hemma (hembyn). Den siste halshuggne var från Långsele, Örträs (numera tillhörande Lycksele socken). Han avrättades på backen framför den plats, där sedermera Lycksele har haft sin sjukstuga. Det stod tvåringar av karlar runt offret med långa käppar i s.k. spetsgård. Den inre karlringen höll käpparna åt ett håll och yttre karlringen höll käpparna åt det andra hållet i kors mot den inre ringens käppar. Mästerman uppehöll sig före avrättningen i en tidigare förfärdigad riskoja i närheten. Sedan offret lagts med huvudet mot en kort stock kom mästerman fram och halshögg med yxa. Han skulle bara hugga en gång. Den avrättade var skräddare i Långsele, och hans hustru, som var närvarande vid halshuggningen, skall ha varit en mycket hård människa. När huvudet föll och kroppen vräktes ned i den grunda gropen intill stocken skall hon, med tanke på den präktiga rock, som skräddaren hade på sig och som sölades ned av blod, ha sagt:"Men va hov ji int å an rocktjen". Omkring 140 år efter avrättningen vid Nybruket arbetade bröderna Ludvig och Viktor Stenmark i Tannsele tillsammans med sitt tilltänkta svågerämne Ossian Egerbladh med att bryta en gata förbi Nybruket. Då påträffadede i backen vid kurvan snett emot Granboms fastighet ett skelett i marken, och då de trodde att detta var rester från något lönnmord, skall en del ben enligt lokal uppgift ha skaffats till "benhuset" nära kyrkan. Hämtat från Lycksele Tingsrätts historia
Källa Lycksele Tingsrätts historia,
Registrerad 2020-10-03 19:33 Kennet Eriksson

Avrättade

Avancerad sökning

Så många avrättades

Listan nedan redovisar det totala antalet avrättade i Sverige 1761-1910.

 Årtal  Antal avrättade
1761-1770 263
1771-1780 141
1781-1790 62
1791-1800 60
1801-1810 70
1811-1820 96
1821-1830 110
1831-1840 135
1841-1850 57
1851-1860 69
1861-1870 12
1871-1880 4
1881-1890 3
1891-1900 4
1901-1910 1


Den baserar sig på sammanställningen i: Hofer, Hanns v. Brott och straff i Sverige: Historisk kriminalstatistik 1750-1984 Sthlm 1985 (SCB). Tack till Andreas Törnqvist, som meddelat uppgifterna till Rötter.