Annie från Amörka

Så var det dags igen. I nästa vecka anträder jag min tjugonde resa till landet USA, en treveckors hyrbilsturné, späckad med släktbesök och forskningsarkiv. En lusttur med andra ord ... 

Året var 1972 och jag var 20 år gammal när jag för första gången tog mig över till den amerikanska kontinenten. Sedan 10-årsåldern hade jag intresserat mig för min familjs historia och även fått kontakt med en mängd släktingar, utspridda i över 30 av landets delstater. På den tiden kunde ungdomar köpa en så kallad ”Flygluffarbiljett” för nästan ingenting, och under tre månader flackade jag omkring från östkust till västkust, från söder till norr. Släktingarna var välkomnande och generösa på amerikanskt vis och många av de kontakter jag då knöt finns fortfarande kvar på min julkortslista och genom åren har det blivit många möten, både här i Sverige och over there. 

Efter 1972 har det blivit ytterligare 18 resor, några nöjesresor med familjen, några föreläsnings- och forskningsturnéer, en stor rundtur med konserter i Minnesota tillsammans med min kyrkokör och en födelsedagsresa, där jag som hemlig gäst hölls gömd i en garderob, för att på given signal hoppa fram och sjunga Happy Birthday på svenska för 90-åringen.  Dessutom två SWEDGENTOUR med Sveriges Släktforskarförbund – ett försök att skapa kontakter med det amerikanska släktforskarkollektivet. Det påstås ju att det finns fler svenskättlingar (15 miljoner ?) i USA än i Sverige, en otrolig utvecklingspotential för svensk släktforskning. 

Den första av dessa turnéer var planerad till september 2001 och målet var Rock Island, Illinois. Tyvärr hade gruppen, som också bestod av representanter för Riksarkivet och företaget Genline, valt det olyckliga datumet 11/9 för sin avresa, som därmed snöpligen avbröts i Paris. 2002 kom gruppen igen, nu i Orange, CA, och Salt Lake City, UT. 2005 besöktes också Seattle, WA, och New Westminster, BC. Traditionen med svenska föreläsningsturnéer med workshops och one-on-one har sedermera fortsatts av fyra av de deltagare som var med vid starten; Anna-Lena Hultman, Anneli Andersson, Charlotte Börjesson och Olof Cronberg. Dessa oförtröttliga emigrantforskare har också utvecklat konceptet till att handla om skanning av svensk-amerikanska kyrkoböcker, medborgarskapshandlingar och annat, samt till avfotografering av svenska gravstenar. Deltagarna befinner sig as we speak i Minnesota – nu på sin tionde turné. Läs gärna mer om denna flitiga grupp och deras berömvärda verksamhet på Swedgens hemsida [www.swedgen.se] där man också kan följa deras framfart via en blogg.

Inför årets amerikaresa bestämde jag mig för att utnyttja Facebook. Många av mina släktingar i USA är givetvis också med på detta sociala medium, och nås kanske allra lättast där. Sagt och gjort: För ett antal månader sedan satte jag in en liten karta över Mellanvästern på min nyhetssida och sa ungefär som så: I Maj månad kommer jag att resa runt i detta område. Om du har tid och lust att träffa mig, kommer jag gärna förbi. Jag tar med mig ett bildspel om vår släkts historia, som jag gärna berättar om. Massor av släktingar hörde av sig, och nu blir det en turné som heter duga (se ingressbildens karta), med sju stora släktträffar och ytterligare några spännande möten. Skannern här hemma har gått varm och jag har satt ihop sju olika bildspel med gamla fotografier, kartor och dokument. Släktingarna verkar se fram emot detta, och det gör även jag. Det finns som bekant inget roligare än att få en publik för alla sina släkthistorier och skrönor … 

Bland de arkiv och bibliotek jag ämnar besöka kan nämnas Allen County Library i Fort Wayne, IN [www.genealogycenter.org], som lär vara näst störst i världen (efter Salt Lake City), Swenson Swedish Immigration Research Center vid Augustana College i Rock Island, IL [www.augustana.edu/general-information/swenson-center-/], samt  Swedish Genealogical Society of Minnesota i South St Paul  [www.sgsmn.org/Swedish_Genealogical_Society_of_MN/Home.html]

Så var det då rubriken här ovan. Amörka???

b2ap3_thumbnail_Annie.JPG

Minns ni Julia Caesar 1885-1971, skräcktanten i mängder av gamla svenska filmer, många gräsligt dåliga. 1967 gjorde hon en bejublad come-back i ett TV-program där hon sjöng Annie från Amörka, en sång som häpnadsväckande nog hamnade på Svensktoppen, kanske för att den var så apart och så annorlunda mot alla andra dussinlåtar på denna lista. Texten var allt igenom obegriplig och framförandet mindre njutbart, men charmigt var det till tusen.

Nu avreser jag snart, men tro inte att ni blir utan er måndagsblogg framöver. Jag ber att få återkomma med veckoliga rapporter från min framfart over there. 

Från Amörka!