Nya lagen klubbad: Polisen får använda dna-släktforskning för att lösa grova brott

Kammaren under votering. Bilden är inte tagen i samband med antagandet av den nya lagen. Foto: Melker Dahlstrand/Sveriges riksdag.

Riksdagen fattat ett historiskt beslut – polisen får nu använda dna-baserad släktforskning för att lösa särskilt allvarliga brott. Beslutet var väntat men metoden får bara användas under särskilda omständigheter. 

Från och med den 1 juli 2025 får svensk polis använda dna-baserad släktforskning vid utredningar av mord och grova våldtäktsbrott. 

Den nya lagen, som nu har antagits av riksdagen, gör det möjligt för polisen att jämföra dna från brottsplatser med uppgifter i kommersiella släktforskningsdatabaser. 

Sverige blir därmed ett av få länder i världen med lagligt stöd för den beryktade metoden.

Första landet i Europa att införa metoden

Dna-baserad släktforskning, även kallad utredande genetisk genealogi, används redan i USA och har där under de senaste åren använts för att lösa hundratals brott, i huvudsak kalla fall. Metoden är även tillåten i Kanada och Australien.

I Europa har man förhållit sig mer tveksam till hur metoden ska kunna tillämpas utan att bryta mot rådande lagstiftning kring till exempel integritet och hanterande av personuppgifter. I Danmark och Nederländerna har metoden föreslagits, men där är det lagändringsarbete som krävs ännu inte klart. På andra håll är metoden under utredning och har använts i enstaka fall eller pilotprojekt. 

Den svenska polisen var tidigt ute när de framgångsrikt användesig av metoden under ett pilotprojekt 2019-2020, vilket ledde till att gärningsmannen bakom dubbelmordet i Linköping 2004 kunde identifieras. Efter nära fem års utrednings- och lagändringsarbete ser nu Sverige ut att bli först ut i Europa med att ge metoden lagligt stöd.

Behöver dna-data från tredjeland

Det är Gedmatch och Family Tree DNA som kan bli aktuella att använda för den svenska polisen, eftersom det i dagsläget bara är dessa två företag som tillåter dna-jämförelser i brottsutredningar. De är båda baserade i USA, vilket innebär att Polismyndigheten måste få tillåtelse att föra över dna-data till tredjeland.

Trots att metoden är långt ifrån okontroversiell anser regeringen att den rådande lagstiftningen kring dataöverföring mellan länder inte bör utgöra ett hinder, även om till exempel EU:s regelverk kring integritets- och dataskydd redan nu kringskär polisens möjligheter att utnyttja släktforskningsdatabaserna fullt ut. Till exempel är det i enlighet med GDPR-lagstiftningen inte tillåtet att dela med sig av släktforskares dna-data utan att de gett sitt aktiva samtycke.

Polisen gör sig redo

Nu lär inte minst polisens kalla fall-grupper göra sig redo att dra nytta av det nya kraftfulla redskapet för att lösa grova brott, som de hittills gått bet på. Polisen i Malmö har varit beredda länge, under en intervju under förra årets släktforskardagar i Malmö berättade Kalla fall-chefen Bo Lundqvist mer om det.

Peter Sjölund. Foto: Olle SöderströmSläktforskares kompetens lär efterfrågas på fler håll. Men hur uppdragen kommer att se ut är inte självklart.  

– Polisregionerna har en handfull högprioriterade fall där man vill använda metoden. Jag och mitt dna-team hjälper gärna polisen, men det verkar oklart om de ska anställa personal eller anlita externa experter. Så i dagsläget vet jag inte mer om hur det blir, säger Peter Sjölund, dna-släktforskningsexpert och släktforskaren som hjälpte polisen med pilotfallet i Linköping.

Strikta villkor för användning

För att skydda den personliga integriteten omges den nya metoden av tydliga begränsningar för när och hur metoden får användas.

Något som har väckt kritik från polisens håll är att metoden trots lagändringen inte kommer att få användas för att identifiera okända döda, till exempel brottsoffer.

Här är ett sammandrag av de viktigaste kriterierna för när och hur dna-släktforskningsmetoden får användas:

• Endast vid mycket allvarliga brott – Metoden får endast användas vid förundersökningar om mord, grov våldtäkt och grov våldtäkt mot barn.
  
  
• Endast när andra metoder har uttömts – Släktforskningsmetoden får endast användas när inga andra utredningsåtgärder bedöms kunna föra utredningen framåt.
  
  
• Beslut av åklagare krävs – Ett formellt beslut måste fattas av en åklagare innan polisen får använda metoden i en utredning.
  
  
• Särskild prövning av dna-spår – Det måste finnas särskild anledning att anta att dna-spåret på brottsplatsen faktiskt tillhör gärningspersonen.
  
  
• Skyddsåtgärder vid dataöverföring – Polisen måste säkerställa att de släktforskningsdatabaser som används hanterar uppgifterna säkert och att dna-data raderas efter användning.
  
  

I varje nummer av magasinet Släkthistoriskt Forum får vi veta mer om dna-släktforskning.

Vad bör släktforskare
känna till?

Men vad kommer lagändringarna innebära rent praktiskt för dna-släktforskare? Och vad bör du som finns med i en släktforskningsdatabas ha koll på?

I det senaste numret av magasinet Släkthistoriskt Forum (nummer 1 2025) går dna-släktforskningsexperten Christina Sagersten igenom vad den nya polismetoden kommer att innebära för släktforskare. Bland annat hur du går till väga om du skulle vilja att polisen ska få använda sig av din dna-data. Här kan du köpa lösnumret. 

Kort om dna-släktforskning

Dna-släktforskning, eller genetisk genealogi som den ibland kallas, är en släktforskningsteknik som kombinerar dna-analys med traditionell släktforskning. Metoden kan användas för att hitta tidigare okända släktspår efter till exempel en okänd anfader eller anmoder i släktträdet, eller för att kontrollera att den tidigare släktforskningen, ”pappersforskningen”, stämmer.

Förutsättningen för metoden är att ett dna-prov skickas till ett privat företag (det finns idag flera släktforskningsföretag som erbjuder dna-analyser) som efter en analys publicerar resultatet i sin databas, där det kan jämföras mot företagets andra kunders dna. I en lista presenteras de dna-träffar som delar tillräckligt mycket dna med den testade och det brukar även framgå på hur långt avstånd släktskapet uppskattningsvis ligger.

Vad dna-släktforskaren sedan har framför sig är att ta reda på hur släktskapet med personerna i matchningslistan egentligen ser ut. Det gäller att hitta den närmsta gemensamma släktingen för att kunna reda ut var i släktträdet personen ska placeras. 

Läs mer om dna-släktforskning i avdelningen DNA-rötter