Detaljerna som kan ge oväntad kunskap om släktens soldater

Kollage med porträtt på militärer, från höger: Dragon, Livregementets dragoner K 2, ryttmästare iförd ytterrock, så kallad bigesch och pälsmössa. Husar, Skånska husarregementet K 5, underlöjtnant iförd dolma och päls över ena axeln. Dragon, Livregementets dragoner K 2, underlöjtnant, med den äldre, vita uniformsmodellen. Foto: Okänd/Olof Wiklund/Okänd/Armémuseum.
Vad kan vi lära oss av porträttfotografierna på våra militära släktingar? En hel del faktiskt! Här här får du veta mer om vad uniformsmodell, antal knappar i vapenrocken, axelklaffar, mössor och annat kan berätta om regementet, graden, eventuell utbildning och en hel del annat.

Länge var soldater, båtsmän, ryttare, knektar, husarer, dragoner, artillerister och andra inom det militära den största gruppen statsanställda i vårt land. Och det trevliga med att släktforska om dem är att det är en yrkesgrupp som det går att få fram förhållandevis rik information om.

I det nya numret av Släkthistoriskt Forum, som nådde de flesta prenumeranterna under gårdagen, får du följa med i utvecklingen av Sveriges krigsmakt under fyra århundraden. Självklart med fokus på hur villkoren förändrats över tid för våra militära anfäder. 

Infanterister, kavallerister
och truppslagen däremellan

En artikel, Svaren finns i detaljerna, berättar vi mer om hur uniformerna hos de tre vanligaste truppslagen skilde sig åt och vad detaljerna i våra gamla porträttbilder av soldater i uniform kan berätta för oss. Det är en hel del det!

Här nedan hittar du fem exempel på olika uniformer och vad de berättar. Här är några exempel, varav en del är hämtade från artikeln. Kanske känner du igen någon av uniformerna från ditt eget fotoalbum?

Infanterister

Infanterister, 1870-tal. Foto: Henri Osti/Armémuseum.Av de truppslag som fanns i den svenska armén under 1800-talet var infanteriet det vanligaste. Då infanterister dessutom var fotsoldater ansågs de, (något generaliserande) lite mindre märkvärdiga än truppslagen till häst. Det återspeglas i uniformen, som under 1800-talet var betydligt enklare de eleganta kavalleristernas.

Från ungefär 1800-talets mitt bar infanteristerna en vapenrock i mörkblått kläde med två knapprader med vardera åtta knappar. Före 1872 bars ofta vita byxor till, men med uniformsmodellen m/1872, som soldaterna på bilden intill bär, blev även byxorna mörkblå.

I den nya uniformsmodellen skulle meniga ha sex knappar i vardera knappraden för att skilja dem från officerarnas, som hade fler. På så vis vet vi att alla männen på bilden är meniga soldater vid fototillfället.

Den är inte lätt att se, den lilla åttan på axelklaffen. Den berättar att infanteristerna tillhör Upplands regemente, I 8.

Meniga soldater bar regementets nummer i arabiska siffror på axelklaffen. Männen på bilden tillhör Upplands regemente I 8, vilket också syns på en av männens axelklaffar.

Husarer

Per Olof Liedberg, underlöjtnant vid Skånska husarregementet K 5. Foto: Olof Wiklund/ArmémuseumHusarerna hade sin förebild i ungerskans ”huszár” som i sin tur kan ha fått sitt namn efter serbiskans ”gusar” (rövare). I Sverige blev det, liksom på många andra håll, namnet på ett kavalleri som bar lättare vapen och som tränades för spaningsuppdrag och snabba räder.

Husarer är oftast ganska lätta att känna igen, då de i allmänhet bar dolma, en jacka med karaktäristiska snördekorationer i gult eller guld, som täckte bröstet. 

Manskapet vid Kronprinsens husarregemente och Livregementets husarkår bar från 1870 en så kallad dolma med tre knapprader om vardera åtta knappar per rad. Officerarnas dolma hade tio knappar per rad, och de yttre knappraderna kunde vara försedda med tofsar.

I de nya uniformsmodellerna från 1895 var dolman i stort sett sig lik.

Dragoner

Dragon fotograferad under tidigt 1900-tal. Han bär uniformsmodell m /1895 och den vita kragen talar om att han tillhör Livregementets dragoner K 2. Foto: H. Nyberg/Sveriges Släktforskarförbund.Dragoner var benämningen på soldater i förband som förflyttade sig till häst men stred till fots. En blandning mellan infanterister och kavallerister kan man kanske säga.

Dragonernas äldre uniformer kan vara lite svårare att bestämma, då de olika regementena kunde se rätt så olika ut. Till exempel bar Livregementets dragoner (K2), omkring 1800-talets mitt och fram till 1885 väldigt speciella vita vapenrockar med ett mörkt parti på bröstet. Även hjälmen var väldigt utmärkande, i glänsande metall med en elegant kam upptill.

Men 1895 fick livgardet till häst och dragonregementena helt nya uniformer som alla var betydligt mer lika varandra. Nu alla dessa regementen mellanblå vapenrock med bröstfickor och vita dekorationer i form av till exempel revärer på byxor och stora vertikala knapphål i ärmsluten. Vid parader och liknande bars hjälm med plym. 

Dragonen på bilden intill bär uniform m/1895. Att han tillhör Livregementets dragoner, K 2, ser vi på hans kritvita krage. Nedan ser du färgerna för de övriga dragonregementena, som kan vara lite kluriga att skilja åt på svartvita fotografier: 

Livgardet till häst, K 1 – blå krage     

Livregementets dragoner, K 2 – vit krage

Skånska dragonregementet, K 6 – gul krage

Norrlands dragonregemente, K 8 – orange krage

Artillerister

Artillerist på porträttbild från tidigt 1900-tal. Bilden är tagen efter 1899. Foto: Elin Rosdahl/Sveriges Släktforskarförbund. Artilleriet var det truppförband som använde sig av tyngre eldvapen. I äldre tid främst kanoner.

Eftersom artillerister stred på marken men förflyttade sig till häst kunde de välja att bära byxor och skor eller ridbyxor och ridstövlar.

En artillerist kan lätt kännas igen på de äldre fotografierna om han bär den karaktäristiska attilan, som är namnet på den jacka som mannen på porträttet ovan bär. Det som skilde officerarnas attilor från manskapets var antalet knappar i de tre raderna på bröstet. Är det sju knappar i varje rad är det manskapets, medan officerarna bar tio knappar i varje rad.

Attilan påminner lite om husarernas dolma, men om man jämför uniformerna är snörmakerierna på husarernas dolma mer framträdande på grund av sin ljusa färg.

Soldaten på bilden är okänd för oss, men hans uniform avslöjar mycket. Utrustad med förstoringsglas kan man upptäcka den lilla fyran som syns på knappen i mitten på mössans övre kant. Den talar både om att mannen tillhör Norrlands artilleriregemente, A 4, men också att bilden är tagen efter 1899. Det nya sättet att med en siffra markera vilket regemente hattbäraren tillhörde infördes nämligen efter 1899.

På mössor tillverkade efter 1899 kan vi på den lilla knappen i mössans övre kant se en siffra. Den siffran talar om vilket regemente soldaten tillhör. I det här fallet Norrlands artilleriregemente A 4.

Antalet knappar i attilan (sju) skvallrar om att mannen inte är officer, men de två strecken som syns på hans överarm markerar att han tagit konstapelexamen. Vid artilleriet var konstapel benämningen på ett underbefäl, som motsvarade korpral vid övriga truppslag.

Räknar vi knapparna förstår vi att mannen på bilden inte är officer. De två strecken på överarmen talar om att bäraren har tagit konstapelexamen.

Trängen

Soldater som tillhörde trängen bar länge den äldre, dubbelknäppta modellen på vapenrock, i det här fallet bärs m/1885. Foto: Oscar Ellkvist/Sveriges Släktforskarförbund.Trängtrupperna hade som främsta uppgifter att utbilda personal till underhållsförband, skaffa fram förnödenheter, utföra reparationer och få bort sårade från slagfältet. De kunde ha rollen som sjukvårdare.

Det första trängförbandet sattes upp 1885 i Stockholm. 1891 delades det upp i Svea trängbataljon (T 1) och Göta trängbataljon (T 2). Året därpå bildades Norrlands trängbataljon (T 3) i Sollefteå och Wendes trängbataljon (T 4) i Landskrona.

1901 bildades ytterligare två trängförband, Andra Svea trängkår (T 5) och Andra Göta trängkår (T 6), vilka förlades till Sala (1906), respektive Linköping (1911).

Mannen intill tillhör Andra Svea Trängkår och hade en sjukvårdande roll. Det markeras av den vita armbindeln med korset på höger överarm. Trängtrupperna bar kniv och pistol eller revolver för självförsvar. 

Släkthistoriskt Forum
nummer 5 2024 bjuder även på:

• Var hittar vi emigranternas medborgarskapsansökningar? Den frågan svarar vår expert Ted Rosvall på i artikeln på sida 40.
  
  
• Du som vill veta mer om hur du är släkt med dina dna-matchningar får tips från dna-experten Christina Sagersten.
  
  
• Det här numret bjuder också på en smått otrolig berättelse om en av de tidiga svenskarna i Delaware, med bland annat ett bedrägeri som fortfarande ger eko i släktforskningssammanhang (sida 46).
  
  
• Recensioner av den senaste släktforskningslitteraturen.

  Köp lösnumret här

  Beställ prenumeration
i Rötterbokhandeln