Karin Bojs slår hål på myter om våra förhistoriska mödrar

Karin Bojs. Foto: Thron Ullberg
Dna-forskningen har kommit långt när det kommer till att berätta om våra uråldriga anfäders vägar genom Europa. Men hur är det med våra anmödrar? Vi passar på att ställa några frågor till Karin Bojs som är högaktuell med en bok på just det ämnet.

Under Släktforskardagarna presenterade Karin Bojs sin senaste bok, Europas mödrar – de senaste 43 000 åren. Trots att bokens ämne sträcker sig långt bortom tiden för släktforskningens källor var intresset stort bland mässans besökare.

För mycket har förstås hunnit hända inom dna-forskningen sedan Karin Bojs skrev Augustprisvinnaren Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren (2015) och uppföljaren Svenskarna och deras fäder – de senaste 11 000 åren (2016).

Bland annat börjar forskare kunna urskilja hur vandringsmönstren har skilt sig åt för Europas fäder och mödrar.

I sin nya bok tittar Karin Bojs närmare på en del klassiska teorier om könsroller genom historien och testar dem mot den senaste forskningen.

Hallå där Karin Bojs. Kan man prata om mytbildning när det kommer till kvinnans roll i förhistorisk tid?

– Ja, det kan man verkligen. Framför allt har arbetsuppgifter som främst brukar skötas av kvinnor negligerats – delvis på grund av fördomar, men också på grund av bristande teknik. Men nu finns metoder som bättre kan hitta spår av till exempel textilarbete och livsmedelshantering. Det har också funnits mer feministiskt inriktade arkeologer som ibland hängav sig till lite väl fria tolkningar, utan att riktigt ha på fötterna. Ny teknik, däribland dna, kan avgöra i vilken mån de var fel ute och när de faktiskt hade rätt.

Vilken upptäckt förvånade dig mest?

– Jag tycker mig kunna ringa in en region och en tidsepok där det verkar ha skett en kraftig utveckling mot ett samhällssystem som var mycket mer inriktat på fädernelinjer än tidigare epoker. Ett "patriarkaliskt" system, om man vill använda det ordet. Och det var inte där arkeologer tidigare har trott!

För ett antal år sedan frågade jag dig om du släktforskade, det gjorde du inte då. Har du börjat, eller funderar du på att börja nu?

– Boken Min europeiska familj – de senaste 54 000 åren bygger ju delvis på min egen släkthistoria, men där fick hjälp av duktiga släktforskare. Själv är jag inte av rätta virket för att släktforska på egen hand. Min styrka är att sammanfatta och popularisera material som andra forskare får fram.